19
jan
Seneste opdatering: 19/1-14 kl. 0045
89 kommentarer - Tryk for at kommentere!

av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen! (Collage. Affe)

affe bildcollage_journalister

“De som gudarna vill förgöra gör de först galna.” (Those whom the gods wish to destroy, they first make mad.)

Orden är den konservative brittiske politikern Enoch Powells (1912-1998),  den störste premiärminister som Storbritannien aldrig fick. De finns i det historiska tal, “Rivers of Blood”,  som Powell höll lördagen den 20 april 1968. Han kunde ha tillagt:

“De som gudarna vill förgöra bör först göra journalisterna galna. Sedan följer resten av befolkningen efter.”

I Sverige har gudarna, eller vilka de nu är, lyckats. Ingen journalistkår i världen, Nordkoreas undantagen, kan jämföra sig med den svenska vad gäller mörkläggning, verklighetsförfalskning, uppfostrarnit och politisk propaganda. Det är plågsamt tydligt att journalisterna är lierade med och har sin lojalitet hos den politiska makten och inte där den ska vara, hos läsarna/lyssnarna/tittarna. Journalisterna har smält samman med makten till en politisk klass som i allt väsentligt har sammanfallande intressen.

Det tysta samförståndets sammansvärjning

Författaren Anders Isaksson (1943-2009)  beskriver i sin bok “Den politiska adeln”  denna särskild politiska klass som fjärmar sig alltmer från verkligheten och den allmänhet som den ska representera. Det är en det tysta samförståndets sammansvärjning där möjligheterna till ärlighet och relevans är kraftigt kringskurna, eftersom sanning utgör ett hot mot gruppens existens. Resultatet av ett långvarigt undermineringsarbete av förtroendekapitalet är att journalister i dag är den yrkeskår som är mest avskydd och har lägst förtroende av alla. Bara 24 procent av allmänheten har förtroende för journalister.

Ensam i dagrummet med 52 kroniskt sjuka

Jag betraktar dagens svenska media och kastas tillbaka i tiden. Sista sommarlovet i gymnasiet. Jag har fått ett vikariat som skötare på ett stort mentalsjukhus. Avdelningen där jag ska arbeta är slutförvaring för 52 kroniker. När jag kommer går hela den ordinarie personalen på fikarast. Jag är arton år och ensam i dagrummet med 52 svårt psykiskt sjuka patienter. De kretsar kring nykomlingen i allt snävare cirklar. Vill titta, vill känna. Det här är människor som sedan årtionden lever inneslutna i sina psykotiska föreställningsvärldar, ohjälpligt och utan kontakt med verkligheten. De är bortom hopp. Bortom kommunikation.

Vad som helst kan hända, all normalitet är upphävd

Allt oftare får jag samma känsla inför media, den närgånget kretsande dårhuskänslan av hot och smygande galenskap. Förnimmelsen av att allt förnuft har upphört att existera, alla fördämningar har brustit. Jag försöker sätta fingret på vad det var som var så skrämmande då, på det stora mentalsjukhuset, och som är lika skrämmande nu. Det är oberäkneligheten. Insikten att vad som helst kan hända, för all normalitet är upphävd, all anständighet har upphört, det finns inga referensramar som sätter gränser. Allting driver med vindarna, markkontakt noll. Det är bortom hopp. Bortom kommunikation. Media har en enorm makt – men tar inget ansvar för hur de använder den. Svenska journalister är en skenande hjord utan kontroll och ansvar för vad och vilka de trampar till döds under klövarna.

“BBC har begått ett fruktansvärt misstag”

I de flesta andra demokratiska länder pågår en diskussion om medias roll och ansvar för en öppen debatt och att medborgarna får tillgång till korrekt information även i kontroversiella frågor.

I Storbritannien har Nick Robinson, politisk redaktör på BBC, nyligen sagt att det brittiska public servicebolaget i många år har censurerat och mörklagt information om invandringen. Han kallar underlåtenheten och desinformationen “ett fruktansvärt misstag”.

Orsaken till mörkläggningen var att BBC:s ledning under slutet av 1990-talet och det tidiga 2000-talet var rädd för att “en öppen debatt om invandring skulle släppa loss fruktansvärda sidor hos den brittiska allmänheten”. Konsekvenserna av ett öppet samtal kunde bli oöverskådliga. Därför negligerade BBC tittarnas oro för invandringens storlek, hotade arbetstillfällen och sänkta löner.

“Vi valde bort vårt professionella uppdrag”

Några månader tidigare visade en officiell rapport att BBC på grund av “omfattande liberal bias” inte hade återspeglat allmänhetens växande oro för invandringen. I juli förra året kom en rapport från BBC Trust  som slog fast att BBC visat tröghet i att fånga upp den allmänna opinionen både vad gäller invandringen och diskussionen om att lämna EU. Orsaken var att journalisterna låter sig styras av politikerna. Och politikerna har, som alla vet, inte någon brinnande lust att diskutera invandring eller motståndet mot EU. De är smärtsamt medvetna om att deras argument inte håller.

Är det någon som kan tänka sig Eva Hamilton, VD för Sveriges Television, eller Eva Landahl,  programchef för SVT Nyheter, gå ut till tittarna och säga:

“Vi är hemskt ledsna, vi har begått ett fruktansvärt misstag. Vi har i många år censurerat och mörklagt information om invandringspolitiken av rädsla för att korrekt information skulle leda till rasism. Vi valde bort vårt professionella uppdrag, att ge tittarna korrekt och allsidig information. Istället valde vi att hålla fast vid vår lojalitet med politikerna.”

“Vi måste vara galna, bokstavligen galna”

För torypolitikern Enoch Powell var den vanlige engelsmannen inte en fiende som skulle hållas på mattan och uppfostras. Han var politikernas uppdragsgivare. Powell pratade med vanligt folk och tog intryck av deras oro över migrantströmmarna som vällde in från det tidigare brittiska samväldet och snabbt förvandlade England till oigenkännlighet. I sitt tal för konservativa politiker på Midland Hotel i Birmingham den där lördagseftermiddagen i april 1968 förutspår den 56-årige Powell Storbritanniens framtid på ett sätt som fortfarande ekar 46 år senare:

“I det här landet, inom 15 till 20 års tid, kommer den svarte mannen att dominera över den vite mannen.”

“De som gudarna vill förgöra gör de först galna. Vi måste vara galna, bokstavligen galna som nation, som tillåter ett årligt inflöde på 50 000 personer som utgör grunden för den framtida tillväxten av en befolkning av utländsk härkomst. Det är som att se en nation fullt upptagen med att stapla upp sitt eget begravningsbål.”

“Jag ser Tibern skumma av blod”

Powell, som hade en klassisk utbildning och redan som 25-åring blev professor i antikens grekiska, drar sig inte för att citera den romerske poeten Vergilius (år 70-19 före Kristus)  och hans ödesmättade nationalepos Aeneiden:

“När jag blickar framåt fylls jag av onda föraningar. Liksom romaren ser jag floden Tibern skumma av mängder av blod.” (”Et Thybrim multo spumantem sanguine cerno.”)

Historien har gett Enoch Powell rätt

Talet kostade Enoch Powell hans politiska karriär. Redan dagen efter sparkades han ur skuggregeringen av Edward Heath,  det konservativa partiets slätstrukne ledare. The Times kallade talet ”ett ondskans tal” och hävdade att det var första gången i efterkrigshistorien som en seriös brittisk politiker hade uppammat till rasistiskt hat. Från vanliga engelsmän, som aldrig blivit tillfrågade om de ville få sitt land invaderat av massinvandring från tredje världen, fick Powells tal ett överväldigande gensvar. Han dränktes i 120 000 brev. Många medborgare kände att han hade talat för dem och hyllade honom för att han vågade kalla en spade för en spade.

Historien har gett Powell rätt, även om utvecklingen tog lite längre tid än han trodde. Fyrtio år efter hans tal, 2008, gjorde BBC en dokumentär som gav honom upprättelse. Fyrtiosex år efter Rivers of Blood-talet ser invånarna i både Storbritannien och Sverige hur politiker och journalister tillsammans och i samförstånd har drivit fram en massinvandring som har medfört enorma problem och för all framtid har förvandlat länderna till oigenkännlighet.

Labour öppnade gränserna för massinvandring

BBC:s tystnad och mörkläggning sammanföll på ett ödesdigert sätt med den mest extrema invandringen i Storbritanniens historia. Under Labours tid vid makten med Tony Blair  som premiärminister 1997-2007 öppnades Storbritanniens gränser på vid gavel och massinvandringen slog alla rekord. Det kom fler invandrare på en tioårsperiod än under de gångna tusen åren – 2,5 miljoner.

Att gränserna öppnades för massinvandring var ingenting som bara råkade hända. Det var en medveten plan, en politisk konspiration – och resultatet av önsketänkande och grova felbedömningar. Labour ville åstadkomma ett verkligt mångkulturellt samhälle och “gnugga högerns näsor i mångfald”. Men ministrarna vågade inte diskutera samhällsomvälvningen offentligt av rädsla för att skrämma bort sina kärnväljare i arbetarklassen. De visste att planen inte skulle gå hem på pubarna i Sheffield och Manchester. Istället argumenterade Labour, mot bättre vetande, för invandringens påstådda ekonomiska fördelar och att det fanns ett behov av fler invandrare.

Bara från Polen kom mer än en halv miljon

Tony Blair arbetade mycket aktivt för EU-utvidgningen österut med tio länder 2004, i synnerhet Polens medlemskap. Labour trodde att det skulle komma 13 000 personer om året från de nya EU-länderna. Det visade sig vara en grov missbedömning. Bara från Polen kom mer en halv miljon. I dag erkänner Jack Straw,  inrikesminister under Blair 1997-2001 och utrikesminister 2001-2006:

“Uppskattningarna var rent katastrofala. De var totalt felaktiga. Det var en mardröm. Jag ångrar det djupt.”

Det gällde att rekrytera ny valboskap

Labours djävulska plan att fylla landet med invandrare hade tagit form redan efter valet 1987, när partiet för tredje gången besegrats av Margaret Thatcher. Hur kunde miljoner av Labours väljare ha röstat på de konservativa igen? Partiledaren Neil Kinnock  ställde en retorisk fråga:

“Vad säger vi till en hamnarbetare som tjänar 400 pund i veckan, bor i eget hus, har en ny bil och mikrovågsugn, plus ett ställe nära Marbella?”

Kort sagt: Vad hade Labour att erbjuda en arbetarklass som hade det bra och inte saknade någonting? Labour insåg att deras kollektivistiska modell hade spelat ut sin roll. De skulle aldrig mer kunna lita på röster från vit arbetarklass. Det gällde att importera en ny arbetarklass från tredje världen som kunde tjänstgöra som valboskap. Labour nöjde sig inte med att öppna gränserna och välkomna invandrarna. De skickade ut särskilda värvningsgrupper för att rekrytera ett nytt proletariat.

Politiken smugglades in under radarn

I Daily Mail skriver Richard Littlejohn om den sanning om Labour’s konspiration som till slut har sipprat fram:

“Massinvandring nämndes aldrig i något av Labour’s partiprogram. Ingen röstade för den. En politik som avsåg att oåterkalleligt förändra Storbritannien smugglades in under radarn enbart för kortsiktig ekonomisk vinning och långsiktiga valvinster. Antagandet var att de nyanlända skulle bli naturaliserade och tacka Labour för hjälpen genom att rösta på dem. Under tiden drog partiets nya vänner i näringslivet nytta av ändlösa horder av invandrare som var villiga att arbeta för låga löner.”

Nu är var åttonde brittisk invånare, 7,5 miljoner, invandrare. Hälften av dem kom genom Tony Blairs massimport under 2000-talets första årtionde. I London är den vita ursprungsbefolkningen redan i minoritet, och flera andra stora städer går åt samma håll.

Journalisterna teg och mörklade

De som gudarna vill förgöra gör de först galna. De lyckades med Tony Blair och Labour. Och vad gjorde brittisk public service medan landet på kort tid invaderades av mer än två miljoner invandrare från Östeuropa och tredje världen? De teg. De lade locket på. De lämnade galningarna i fred och lät dem härja ostört. Nu kommer britternas reaktion. En ny undersökning visar att en överväldigande majoritet, 77 procent av britterna, vill minska invandringen. 56 procent vill ha en kraftig minskning. Även invandrarna har fått nog av invandring.

Så bidrog BBC till att skapa rasism

Allison Pearson skriver i The Telegraph, i en storartad uppgörelse med den politiska och mediala förljugenheten:

“BBC:s vägran att förmedla skilda åsikter om invandring har skapat ett gynnsamt klimat för just den rasism som de avsåg att krossa. Britternas vrede riktar sig inte mot desperata asylsökande eller andra invandrare. Den är resultatet av det senaste årtiondets okontrollerade massinvandring och att BBC och den politiska klassen inte har tillåtit en öppen debatt om hur mycket invandring landet tål.”

De skyddas av sina pengar

Det skulle dröja ända till oktober 2009 innan den brittiska allmänheten fick veta vad som hänt. Då gick Andrew Neather, tidigare politisk rådgivare och talskrivare åt Tony Blair, Jack Straw och David Blunkett, ut i brittiska media och avslöjade de beslut som hade fattats i största hemlighet att för all framtid förvandla Storbritannien. Den avgörande förändringen mot öppna gränser kom 2001 efter en rapport från Performance and Innovation Unit, en regeringsanknuten tankesmedja.

De senaste avslöjandena kommer från Peter Mandelson, en före detta tv-producent som anlitades som PR-konsult av Labour för att modernisera partiets image. Richard Littlejohn skriver i sin artikel i Daily Mail att både Mandelson och Tony Blair har klarat sig helskinnade efter att ohjälpligt ha skadat sitt land. De har dessutom skapat sig stora förmögenheter.  De drabbas inte av den invandringspolitik som de har tvingat på Storbritannien, de skyddas av sina pengar. Det är de vanliga medborgarna, den slitna arbetarklassen, som har bestraffats för att de röstade konservativt fyra gånger i rad.

Olof Palme genomdrev paradigmskiftet 1969

I Sverige har gudarna haft stor framgång i att göra både journalister och politiker galna. En lång rad socialdemokratiska och borgerliga regeringar har i återkommande skov av vansinne öppnat Sveriges gränser för invasion från andra länder. Sedan 1980 har drygt 1,6 miljoner utlänningar beviljats uppehållsrätt eller permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Skiftet kom 1969 när Olof Palme (s) blev statsminister. Han hade till skillnad från sina regeringskolleger rest omkring i världen, studerat i USA och talade flera språk. Han lyckades dupera den övriga regeringen, av vilka de flesta bara hade sjuårig folkskola, att tro att det var Sveriges ansvar att släppa in och ta hand om människor från underutvecklade länder över hela världen. Det kallades “internationell solidaritet” och sågs som själva inkarnationen av att vara progressiv och radikal. Idéerna bars av den vänstervåg som fick verklig styrfart från 1968.

Efter 1969 skulle svenska politikers solidaritet aldrig mer handla om svenska arbetare eller den egna befolkningen över huvud taget. Den skulle sättas i strykklass, hunsas, fråntas rätten till sin nationella stolthet och identitet och beläggas med försörjningsansvar för dem som av skiftande orsaker sökt sig till Sverige. Svenskarna skulle bli de eviga skuldbärarna.

Verkliga flyktingar bara några få procent

För att exploatera vårt medlidande gör media allt för att få oss att tro att alla som kommer till Sverige är flyktingar som flyr från krig och våld i sina hemländer. Det är inte sant. Av de drygt 1,6 miljoner som fått stanna efter 1980 är 37 339 flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention. Det är mindre än 2,3 procent. Sverige är det land i Europa som tar emot flest kvotflyktingar i ett frivilligt samarbete med UNHCR. Sedan 1980 har Sverige tagit emot 46 697 kvotflyktingar.

De verkliga flyktingarna utgör alltså en mycket liten andel av dem som får PUT i Sverige. Ett utbrett asylfusk och det faktum att 95 procent av dem som söker asyl i Sverige inte visar några ID-handlingar innebär att mängder av icke asylberättigade, inklusive ett okänt antal krigsförbrytare och terrorister, släpps in i landet och beviljas PUT och möjlighet till livslång försörjning på svenska folkets bekostnad.

Kanske blev det en liten notis

Jag har förgäves försökt återkalla i minnet vad media gjorde för att informera medborgarna om det första i en lång rad beslut om att genomföra den mest odemokratiska samhällsomvandlingen i modern tid, den socialdemokratiska regeringens beslut 1975 (proposition 1975:26) att totalförvandla Sverige till ett mångkulturellt samhälle. Men mitt minne är blankt. Jag kan förstås minnas fel. Men jag kan varken erinra mig några braskande rubriker, brännande debattartiklar eller upphetsade tv-debatter. Kanske blev det en liten notis.

Journalistkåren har ett oerhört stort ansvar

Om journalisterna hade skött sitt professionella uppdrag hade konsekvenserna av denna samhällsomvälvning kunnat belysas och debatteras offentligt. Väljarna hade fått en möjlighet att bilda sig en egen uppfattning, och invandringspolitiken kunde ha tagit en annan riktning. Istället smusslades förslaget under största möjliga tystnad genom hela maktapparaten fram till fullbordat beslut av en enig riksdag. Grunden till världens mest extrema politik var lagd.

Samma journalistiska mörkläggning har undantagit samtliga samhällsomstörtande beslut på det invandringspolitiska området från demokratisk diskussion. Journalistkåren har ett oerhört stort ansvar för att Sverige i dag är ett djupt splittrat och segregerat land som islamiseras i rasande takt och står på gränsen till våldsamma etnisk-religiösa konflikter. Sverige är ett land som går mot upplösning, och det sker genom fullkomligt frivilligt fattade politiska beslut. Kravallerna i Husby förra våren och den svensk-irakiske islamisten Taimour Abdulwahabs självmordsbombdåd på Bryggargatan i Stockholm den 11 december 2010 var bara början. Liksom att de fyra islamistiska terrorister som nu sitter av tolvåriga fängelsestraff för planerat terrordåd mot Jyllands-Posten  var invandrare som välkomnats att bosätta sig i Sverige.

Känslan före sammanbrottet

När läsarna inte längre vill betala för mörkläggning och desinformation sparkas journalister på löpande band. Jag kan inte påstå att jag gråter för deras skull. Vi är många som bär på ett långvarigt ackumulerat ursinne för den oöverblickbara och oåterkalleliga skada journalisterna har åsamkat vårt land.

När jag betraktar mina kollegers prestationer kan jag känna deras – någras, inte allas – blodsmak i munnen. Det är känslan alldeles före det sammanbrott som måste komma, helt enkelt för att ett så gigantiskt svek inte kan fortgå i evighet. Till slut spricker hela skiten. Då ska jag gratulera mina kolleger.

De släpper gärna fram sin inre Caligula

Många journalister trivs storartat som maktens lakejer. De rör sig som fisken i vattnet på partikongresser och presskonferenser, känner sig utvalda och upphöjda, putsar sin image med den politiska klassens falnande guldglans och tror att den ska vara för evigt. De släpper gärna fram sin inre Caligula och låter åsikts- och rasismpiskan vina över vanliga svenskar, trots en emellanåt flämtande insikt om att svenskar faktiskt är ett hyggligt och tolerant folk med ovanligt liten fallenhet för rasism.

Men det är de andra jag tänker på. De journalister som mår riktigt ordentligt illa över det taskspel de dagligen deltar i. Som för varje dag får allt svårare att se sig själva i spegeln. Trots den fina bostadsrätten. De som ibland släpper fram en djup och malande oro över att de aktivt medverkar i att förstöra sitt land och undrar hur det ska bli för deras barn och barnbarn att leva i det landet. De som inte ens med fredagarnas bag-in-box kan värja sig för en gnagande röst inombords:

“Var det så här du tänkte dig att arbeta som journalist?” “Var det det här du ville använda ditt liv till?”

På vilken klinik lät de operera bort sina samveten?

Det är en särskild sorg att se förfallet hos en yrkeskår man själv tillhör. En del av mig försöker förstå. En annan del känner förakt och avsky. De som skinande av självgodhet sitter i public service’s nyhetsprogram Rapport och Aktuellt och mörklägger sanningen för svenska folket gör mig så illa berörd, så plågsamt generad på deras vägnar, att jag bara vid enstaka tillfällen orkar utsätta mig för att se dem. Hur kan de aktivt och medvetet medverka till att sänka sitt eget land? Hur står de ut med sig själva och sitt ständiga ljugande? På vilken klinik lät de operera bort sina samveten? Har de ingen skam? Finns det ingen gräns?

Sorgen bär jag ständigt inom mig

Men starkast är sorgen. Jag bär den ständigt inom mig. Det gör fruktansvärt ont att se en hel yrkeskår – min yrkeskår – svika så till den grad och gå som uppskruvade robotar, inte bara mot sin egen undergång utan också dra sitt land med sig i fallet. Utan journalisternas energiska medverkan hade politikerna aldrig kunnat genomdriva det mångkulturella samhällsexperimentet. Om journalisterna inte hade lagt locket tungt över alla försök till debatt hade massinvandringen aldrig varit politiskt genomförbar. Om de hade skött sitt jobb hade det kanske fortfarande varit möjligt att rädda det hyggliga land som Sverige en gång var.

Vi kör väl ett inslag om syriska flyktingar som vanligt.

Och så något lätt före vädret.

Litteratur:
Simon Heffer: Like the Roman. The Life of Enoch Powell. 2008.

Anders Isaksson: Den politiska adeln. 2006.

Av Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Menved

    Jag har märkt en sak. Om jag går in på Expressen eller någon annan tidning på nätet så är det som om jag läste samma tidning på 70-talet. Svenska politiker debatterar. Etniskt svenska brottslingar hängs ut. De enda mörkyade jag ser på bilderna är fotbollsspelare i någon europeisk liga.

    Det känns som att medias uppgift idag är att ge bilden av ett oförändrat Sverige, ett Sverige som vilken som helst av deras läsare ska kunna känna igen från sin barndom.

    Media har slutat spegla verkligheten för att nu konstruera en alternativ verklighet som de vet att läsarna skulle vilja att verkligheten såg ut. Jag tittar inte på TV men jag gissar att det är samma sak där.

    • http://Papermoon Peter Andersen

      Ja, du har helt ret. De ting der kunne skabe politisk debat i befolkningen, kommer aldrig i nyhederne. Hver dag tager jeg mig til hovedet over, at noget jeg har læst på nettet (vel at mærke alvorlige ting) overhovedet ikke berøres i TV medierne.
      Til gengæld bruges der oceaner af tid på fuldstændig ligegyldige livsstilsprogrammer og interviews med ligegyldige personer med ligegyldige problemer. Jeg tænker altid på hvordan man kan stile efter en proffesion som journalist, når man overhovedet ikke beskæftiger sig med noget relevant.
      Det må altså være fordi de bliver sat til, at male glansbilleder. Anden forklaring kan jeg simpelthen ikke finde. Og så må det jo også være fordi de godt ved, at noget er helt galt?
      Hvis de skrevne medier, en gang imellem, beskæftiger sig med et mere ømt emne (f.eks. indvandringen) er der altid tonsvis af kommentarer, fra helt almindelige mennesker. Hvad siger det? Så fjerner de, mange gange, ovenikøbet folks mulighed for, at kommenterer??? Det er jo helt absurd!!!
      Et fag der lever med sådanne tilstande, hører ikke hjemme i et sundt demokrati. Men det er så nok også det der er problemet..!

      • Menved

        Ja, det var ungefär det jag menade. Du skriver att media inte tar upp de frågor som läsaren är intresserad av, men grejen är att man gör det om det är en sak som hade kunnat förekomma på 70-talet. En svensk mamma som mördar sina barn och slänger dem i en skogsdunge blir en stor nyhet. En afrikansk invandrare som gör samma sak förtigs.

        Jag får en känsla av att syftet inte främst är att skydda afrikanska invandrare utan att dölja att Sverige (eller Danmark) inte längre är Sverige och Danmark. Man försöker upprätthålla en fasad av en kontinuitet bakåt som inte längre existerar, helt enkelt för att inte påminna läsarna om det tragiska som de kan se varje gång de går utanför dörren.

        • http://Papermoon Peter Andersen

          Ja, et glansbillede!

          Man ser det også inde for kulturen. En god krimi kører over temaet: hvid kvinde (god) jages af hvid mand (ond) men reddes af hvid kvinde og evt. mand (gode).
          Hvis man skal være lidt modig og smide lidt nutid ind i plottet, kan en af de gode godt være af anden etnisk oprindelse. Men så er man også med på beatet…

          Hvem tror de egentligt de narrer..?

  • Utlandssvensk

    Tack för ännu en utmärt krönika, Julia.

    Jag bodde flera år i England under Tony Blairs styre och håller med om att det finns flera likheter mellan Sverige och UK vad gäller massinvandring. Men det finns även ett antal betydelsefulla skillnader:

    1. Som Julia helt korrekt påpekade ljög Labour om sina avsikter. Det har inte de svenska politikerna gjort. De har mycket tydligt proklamerat sina målsättningar och hur de tänker uppnå dessa, framförallt de borgerliga partierna som nu utgör Alliansen.

    2. Medierna i UK var aldrig i närheten av den bedrövliga nivå som sedan länge återfinns i Sverige. BBC var ett under av objektivitet och kritiskt granskande om man jämför med SVT. Flera stora tidningar ifrågasatte även immigrationspolitiken hela tiden.

    3. Immigrationen till UK under Blairs tid var betydligt mer inriktad på produktiv arbetskraftsinvandring i motsats till den märkliga godhetssoppa som vi ser i Sverige, där man snarast aktivt verkar för att få hit de mest hopplösa och tärande personerna som finns på denna planet. De som kom från Polen till UK var genomgående hårt arbetande och mycket skötsamma.

    Vad gäller svenska journalister kan man väl bara sucka och i stort hålla med Julia. Fast jag känner noll sympati för den delen av denna ruttna yrkeskår som “som mår riktigt ordentligt illa över det taskspel de dagligen deltar i. Som för varje dag får allt svårare att se sig själva i spegeln.” En inbiten gammal kommunist eller en troende ung miljöparti hen tror åtminstonde själv på att de gör något gott. Men de som sitter och håller god min samtidigt som de inser att de aktivt medverkar till något som endast kan kallas ett folkmord på svenskarna bara för att kunna fortsätta att betala av på bostadsrätten på Söder, de förtjänar endast förakt, Inget annat.

    • Bernt

      Engelska media, till exempel den ärkeliberala? The Guardian, som jag just kollade, har idag en artikel “The EU, should Britain be in or out?” med deltagare från olika maktgrupper och sedan läsarkommentarer, är ju befriande att läsa. Men vete tusan om inte engelsmännen är mera idealistiska än oss, att döma av kommentarerna. Vi svenskar är kanske inte värst i naivitet! (På nåt sätt har jag blivit blockerad hos Disqus så jag måste vidga mina vyer.)

      • Utlandssvensk

        @Bernt,

        The Guardian är den mest vänstervridna av de stora tidningarna i UK. Kolla på The Telegraph eller Daily Mail för ett annat perspektiv!

        • Bernt

          Ärkeliberal? – vänstervridna, haha, vete sjutton om jag inte håller med dej – men skulle tro att dom själva betecknar sig som “bara liberala”. I vilket fall så argumenterar dom i tidningen för sin ståndpunkt för EU och invandring i motsats till vad svenska makten och journalistkåren gör. Det är det jag tycker är “befriande”. Till och med Farange har ju nu gått ut och fått erkänna att BNP kan sjunka vid utträde ur EU. Bra.

        • Arvid Falk

          @Bernt

          Någon som läser the Guardian kallas (nedsättande) för en “Guardianista (plural Guardianistas)

          (UK, slang, derogatory) A reader of the Guardian newspaper, regarded as middle-class, excessively liberal and politically correct, etc.”

          Här är en länk till en skopa om tidningen med bl.a. “A Guide to Guardianese”.

          http://uncyclopedia.wikia.com/wiki/The_Guardian

          PS “The paper’s nickname The Grauniad originated with the satirical magazine Private Eye. This anagram played on The Guardian’s reputation for frequent typographical errors, such as misspelling its own name as The Gaurdian.”/wikipedia

          Acronymen GROLIES är läkarslang för “Guardian Readers of Limited Intelligence in Ethnic Skirts. They are left-wing women who rush to the GP [distriktsläkaren] or A&E [akutmottagningen] for imaginary ailments.”/urbandictionary.com

      • Utlandssvensk

        Jag gick in på Daily Mail (ungefär motsvarande Expressen) och sökte på “asylum”. Den långa listan med artiklar påminner väl mest om Avpixlat i Sverige……………

        Gå och ta en titt! (Jag lägger inte upp någon länk eftersom inläggen då brukar fastna i något filter och blir fördröjda)

        • Arvid Falk

          Tips!

          Man kan lägga in en (1) länk utan någon fördröjning – två länkar fastnar däremot i filtret.

          —–

          PS Du frestade för ett par år sedan med, att du skulle skriva något om grundlagsförändringen 1974 i Sverige.

          Du skrev, att den förändrade grundlagen 1974 var betydelsefull. Grundlagsförändringen 1974 hade, om jag tolkade dig rätt, krattat manegen för Sveriges hänsynslösa och maktfullkomliga politiker.

          Du berättade, att du hade skrivit om detta tidigare på en annan blogg. Kan du inte vara hygglig och kopiera in detta (eller ge en länk).

        • Utlandssvensk

          @Arvid,
          Jag skrev en del om både RF 74 och även om HMF lagstiftningen på bloggen Hayekinstitutet. Denna drevs av S.R. Larson, en svensk nationalekonom som är verksam i USA sedan länge. Tyvärr är den bloggen nu nerlagd så det finns inget att länka till. Larson fortsätter dock att blogga flitigt, fast nu på engelska:

          http://libertybullhorn.com/

          Han brukar även dyka upp här bland kommentarerna då och då.

        • Arvid Falk

          @ Utlandssvensk

          Tack för svar! Kan du inte vara hygglig och lägga in en kopia (eller sammanfattning) av vad du skrev om RF 74 och om HMF lagstiftningen.

          En ledarskribent på en av de stora tidningarna sa till mig, att det var “en tradition” (!) bland svenska ledarskribenter, att INTE informera allmänheten inför grundlagsförändringar (utan blott kort rapportera fait accompli efter den andra omröstningen).

          I kid you not…

        • Utlandssvensk

          @Arvid,

          Kortfattat kan man väl säga att jag anser att RF 1974, som ersatte den tidigare grundlagen från 1809 (om jag minns rätt), hade stor betydelse för den vidare utvecklingen pga.

          1. Den gamla lagen var baserad på maktdelning, vilket är normalt för västerländska demokratier. Detta innebär att det finns inbyggda trögheter och kontrollfunktioner som gör det svårt att radikalt förändra samhället på kort tid. Det kanske mest kända exemplet är nog den amerikanska konstitutionen och om man är interesserad av dessa frågor finns det en mycket livskraftig och kvalificerad debatt om detta i just USA.

          2. RF 74 avlägsande i princip all maktdelning och innebar att om man hade en rösts majoritet i riksdagen kunde man besluta nästan vad som helst och få lagen implementerad väldigt fort. Detta blev också konsekvensen och inom juristkretsar började man prata om “Lidbommeri” som innebar att man snabbt slängde ihop ganska slafsiga lagar väldigt fort. Termen kom från Karl Lidbom, som var ansvarig för många av dessa nya lagar och som blev känd efter att en moderat i KU sa att han behövde veta hut.

          3. Sossarna i Sverige har länge haft en dragning åt något som man kan kalla en nihilistisk rättsfilosofi. Detta innebär att det finns inga givna värden, dvs. inget absolut rätt och fel. Detta tänkande står i motsats till historisk västerländsk rättsuppfattning och innebär t.ex att mänskliga rättigheter och liknande betraktas som meningslösa floskler. Denna filosofi fick fullt genomslag i RF 74 men är lite maskerat, dvs, man räknar upp en massa “rättigheter” men det finns inget som helst kontrollsystem som tillser att det inte stiftas lagar i strid med dessa. Att Sverige under många år märkte ut sig med ett stort antal fällande domar i Europadomstolen är en annan effekt av samma tänkande.

          Det finns en svensk professor som hette Jacob W.F Sundberg som har skrivit en hel del om dessa frågor. Han var ansvarig för en kurs som jag gick en gång i tiden och Steen känner honom. Föga förvånande försökte de sparka honom men fick backa efter stark internationell kritik. I Sverige var det dock som vanligt knäpptyst….

          Vad gäller HMF skrev jag ett inlägg i samband med att ledaren för Skånepartiet blev åtalad for HMF brott efter att ha satt upp plakat med Muhammed och hans minderåriga fru. Inlägget var främst en analys av det fallet och sannolikheten för fällande dom. En central del var en bedömning om huruvida det har avgörande betydelse om det man säger är sant eller inte och slutsaten är att så inte är fallet, dvs. det är fullt möjligt att dömmas för HMF brott endast för att man påpekar något som bevisligen är sant.

          Vidare tog jag upp det faktum att man tillämpar lagen helt olika beroende på dels vem som säger något och dels vilken grupp man “visar missaktning mot”. Att SSU utrycker sig nedsättande mot katoliker bedöms på ett helt annat sätt än om SDU skulle göra motsvarande uttalanden om muslimer. Detta agerande står i mycket stark strid mot normal västerländsk rättsuppfattning.

    • Maggan

      Punkt nummer ett är väl ändå lite felaktig. Jag minns att Reinfeldt gick ut med buskapet om sänkt invandring, inför valet 2010. Senare, efter valet, ändrade han sig och tillsammans med MP ÖKADES invandringen. Detta var, enligt hans egna uttalanden, enbart för att straffa dem som röstat på SD.

      • Utlandssvensk

        @Maggan,

        Du hävdar att “Reinfeldt gick ut med budskapet om sänkt invandring” inför valet 2010. Vad baserar du det på?

        Vi hade en liknande debatt här för några år sen om valet 2006. Jag skrev då:

        “Jag är gruvligt trött på dessa, ofta återkommande, påståenden om att man som väljare “har blivit lurad” och att “ingen berättade”,

        osv, osv. Det är absolut inte sant och detta gäller framförallt inför valet 2006. Allianspartierna var extremt tydliga, både i sina uttalanden och i partiprogrammen.

        Vad gäller arbetskraftsinvandringen hade vi innan valet 2006, under sosse regeringen, en mycket uppmärksammad debatt om huruvida fri imgration skulle införas för de nya öststater som blev medlemmar i EU (nästan alla andra befintliga EU medlemmar införde restriktioner).

        I Sverige var de endast sossarna som var emot denna fria immigration och de röstades ner av de andra gammelpartierna. I samband med detta skrevs det massor av inlägg från borgliga politiker som med all önskvärd tydlighet förklarade att de ville ha kraftigt ökad immigration. Den i västvärlden unika helt fria arbetskraftsinvandring utan kompetenskrav som alliansregeringen drev igenom efter segern 2006 var något som Moderaterna hade propagerat länge och tydligt för. För övrigt kan man säga att under hela perioden från 1994-2006 var det endast sossar som förspråkade och drev igenom vissa begränsningar vad gäller asyl och immigration.

        Som jag tidigare har nämt här på Snaphanen så släppte Centern ett långt dokument innan valet 2006 om immigrationspolitik. Det påminnde en hel del om deras nya program kring “nybyggarlandet” som har debatterats flitigt senaste månaderna. Tyvärr kan jag inte hitta dokumentet från 2006, men jag läste det då och det var samma tjat om Kanada som de fortfarande håller på med.

        Att Kanada tillämpar helt andra selektionsmekanismer valde man självklart att bortse från. Även deras prat om nya “chinatowns” var man inne på redan 2006. Då pratade man om att bästa sättet att främja integration var att helt enkelt ta in fler immigranter, eftersom dessa då skulle fungera bätter i större grupper.

        Nu vet jag att väldigt många som röstade på alliansen 2006, kanske t.o.m en majoritet, trodde att dessa partier stod för en mer restriktiv immigrationspolitik. Men detta kan man faktiskt inte lasta partierna för utan den enda rimliga slutsatsen är att det i särklass största demokratiska haveriet i Sverige är att vi har en väljarkår som fullständigt struntar i att ta reda på var parierna står i vissa frågor och som t.o.m glatt förmodar att partierna står för motsaten av vad de upprepade gånger, både i tal och skrift, har deklarerat.”

        http://snaphanen.dk/2011/12/04/sondagskronika-reinfeldtlabyrinten/

        Detta gäller i ännu högre grad för valet 2010. Det var fullkommligt kristallklart att Alliansen var helt inriktad på att maximera immigrationen från tredje världen. Vidare var Reinfeldt MYCKET tydlig med att han hade för avsikt att i första hand söka samarbete med MP om alliansen inte fick egen majoritet.

        • Angela

          Håller med dig. Det är lätt att skylla på att “jag ingenting visste”. I en demokrati är det medborgarnas skyldighet att ta reda på vad som pågår , hålla debatten vid liv, skaffa sig kunskap och information. Man kan inte sätta sig på sin bak och tro att demokratin sköter sig själv. Idag är okunskapen så stor om vad demokrati är att det är skrämmande. Historielösheten , okunskapen, är gigantisk och OH, så lätt det är att lura folk då med retorik och en massa floskler. Okunniga människor är mums-mums för tyranner och översittare. Vet man inte ens vad demokrati är blir man snabbt en politisk analfabet och makten tas av någon annan. Makten försöker naturligtvis förhindra att det skapas politiskt kunniga medborgare framförallt diktaturer. Det är ingen slump att de flesta diktaturer håller sig med analfabeter. De vill inte ha folkmakt och demokrati.

          Detta ser vi idag i hela väst men det är VÄRST i Sverige. I Sverige har public service, SVT och SR, tagit partipolitisk ställning och det har de inte rätt till i en demokratisk stat. De tystar, mörklägger, ljuger, väljer ut det som gynnar 7-partiet (EU-pariet) och lägger värderingar på det enda oppositionspartiet till EU. (Lilla Saltsjöbadsavtalet som det döptes till i svensk folkmun). Varenda gång SR och SVT nämner EU-kritiska partier lägger de sin värdering på partiet. Främlingsfientlig, rasistisk, homofobisk, populistisk, islamofobisk etc. Det begriper varenda barnunge vilket syfte det har. Barn kan retas och stöta ut. Demonisera. De har stängt nästan alla kommentarsfält där en politisk debatt skulle kunnat föras mellan de röstande. Är de inte stängda finns en moderator (politruck) som styr vad folk får säga – tycka och tänka. Medierna för propaganda. Skrämselpropaganda eller/och demonisering. Ett tag hade SR faktiskt slutat med sina okvädingsord men nu har de tilltagit sedan medborgarna hindrats att protestera mot det och under julledigheterna av en uppenbar rädsla att om folk fick prata med varandra och ventillera problem och upptäcka vad som försiggår, få insikter . kunskap och information som medier undanhållit så skulle makten inte kunna styra utvecklingen. Makten skulle övergå i folkets händer enligt Svensk grundlags portalparagraf: All makt ugår från folket. Valåret börjar ju. Risken är stor att folk röstar “fel”. Sonning som tigit ett tag sedan han lämnade Ekot och blev utlandsreporter, är i gång igen. Finns massor att gå till jag kan inte plocka upp allt.

          Du har helt rätt i att socialdemokratin har varit det enda parti som protesterat mot massinvandringen. Och det har de gjort i decennier. Den inledande debatten kom redan 1964 (okt 21) med Utlänningsproblemet i Sverige. (Lorentz 2001,22).Schwartz var den förste som väckte opinion för att Sverige borde övergå från kulturell homogenitet till kulturell pluralism. Han var den förste /i modern tid) som använde sig av massmedierna. Runt sig samlade han en skara Leif Zern, Olle Wästberg och Thomas Hammarberg, Olle Svenning, Uno Hedin. Schwartz använde sig av precis det som jag pekat på ovan en fatalistisk retorik: “Sverige sår inför en OUNDVIKLIG ökad invandring och INGENTING annat kunde göras åt saken än att övergå till att bli en mångkulturell nation.” Ingen står inför någonting som är oundvikligt. Vi har politiken. Och då blir INGET OUNDVIKLIGT. Politik är att VÄLJA, prioritera och vilja. Politik är lagstiftning.

          Hammarberg och Wästberg var de som första gången använde sig av begreppet mångkultur. Ledande socialdemokrater var motståndare till mångkultur och den frikostiga invandringspolitiken som de ansåg inte låg i det svenska folkets intresse. Den var framdriven av finansiella och massmediala intressen ansåg de.

          Riksdagsmannen och LO-ekonomen Hans Hagnell (S) höll ett flammande inlägg i riksdagen 1966 där han bl a sa: “…Det är naturligtvis arbetsgivarnas intresse av att få in billig arbetskraft och hålla nere lönerna som har varit drivande härvidlag och som fått stöd av de borgerliga tidningarna. Dessa har ju ordnat gråtreportage om hur människor blivit avvisade och hur synd det är om dem. Det går emellertid inte att bygga en politik på liberala tidningars gråtreportage, utan vi är tvungna att driva en medveten politik, som stämmer med vardagsmänniskornas intressen ute på arbetsplatsen”.

          Känns det igen? Läs Luciabeslutet . Finns på Wikipedia. SAP har samma grundinställning som SD. De som inte har den är globalisterna som infiltrerat partiet.

        • Utlandssvensk

          @Angela,

          Kul att du håller med!

          Jag har varit kritisk mot massimmigration och multikulti sen jag först fick rätt att rösta i mitten av 80-talet och kommet mycket väl ihåg Luciabeslutet. Det kändes fantastiskt och jag trodde då att allt skulle ordna sig. Men sen förvandlades allt till en mardröm när Bengt Westerberg släpptes lös 1991.

          Men det har varit otroligt svårt att argumentera med borgerliga väljare under hela denna period. En stor del av dem vägrar helt enkelt att ta till sig info som motsäger deras förutfattade menigar. Jag har debatterat med väldigt många som röstade på Alliansen 2006 och 2010 och nästan alla verkade fångade i någon märklig fantasi angående dessa partiers inställning till immigrationspolitik.

          Om man sen visade dem t.ex det dokumentet som Centern gav ut inför valet 2006 så ville de inte fortsätta samtalet. Det är fullkommligt sjukt och att sen få höra från samma personer att de har blivit “lurade” är närmast overkligt. Personligt ansvar verkar inte direkt vara en svensk paradgren……

      • Olav

        Vi må vel kunne konkludere med at så å si ingen av oss (om hele befolkningen skal medregnes) på forhånd visste hva politikerne hadde i sinne med våre samhällen, Maggan?
        Når man leser kommentarer av svensson og ola nordmann, ser man at dom få som tydelig reagerer på det som skjer, forsøker att begripe varfør politiker gjør det de gjør.
        Vi er med andre ord långt från et ideal; om at politiker som tenker innføre djup samhällsendring, først skal konsultere befolkningen med klart språk.
        Vi vet ju fra før at vår historie hadde vært en annen, om de med makt først frågade folket.
        Det er all grund til att jobbe med forbedring av demokratiet!

      • http://usladdet.blogspot.com/ Nils Henriksen

        ….enbart för att straffa dem som röstat på SD
        Da er den mannen syk i hodet.

        • Ludvig

          Om han är!!!!
          I ett friskt samhälle hade han sedan länge varit tvångsomhändertagen för psykiatrisk

  • Farbror Pelle

    Tack kära Julia, för en som vanligt insiktsfull och välskriven krönika. Det är så välgörande att läsa om journalistkåren, som sedan åratal tillbaka tycks sakna “sjukdomsinsikt” helt och hållet – jag kan alltså inte förstå att man springer maktens ärenden på det viset man gör. Inser de inte att de blir utnyttjade? Svaret är förstås givet: Naturligtvis inte!

    Samtidigt tycker jag att det är mycket intressant att läsa om Storbritannien – de ligger ett antal år före oss, både vad beträffar det mångkulturella samhällets bakslag, som journalistkårens begynnande uppvaknande – jag kan fortfarande inte fatta att man från BBC börjar att gå ut med att tala om att man under åratal har ljugit för allmänheten.

    Det är väl att man börjat, men det är väl vad man kan tänka sig en omvändelse under galgen – det mullrar i de djupa folkleden, tydligen.

    Samtidigt kan man undra varför det inte händer samma sak här i Sverige, eftersom vi sitter minst lika illa i skiten som britterna.

    Framför allt svensk arbetarklass, i den mån den fortfarande finns kvar som begrepp: Jag kan alltså inte förstå att sossarna säger ja och amen till arbetskraftsinvandring från icke-EU-länder, när vi har så pass stor arbetslöshet i Sverige som nu.

    Jag menar, det vore väl bättre att se till att framför allt unga kommer i arbete än att importera en massa människor från all världens alla hörn för att göra underbetalda låglönejobb på krogar, som bärplockare, städare – ja, allt möjligt (det knäppaste exemplet var 18 stycken som hade anställts vid ett gatukök i en mindre Mellansvensk håla) – och alltihopa handlar naturligtvis om att ljuga för Migrationsverket så att de får komma hit, för naturligtvis åker de inte tillbaka hem efter att uppehållstillståndet gått ut efter anställningens slut – eller tror någon på detta?
    Jag har alltså hört och läst en siffra på ca 70.000 mellan 18 och 25 år, som varken studerar, är inskrivna på Arbetsförmedlingen eller på något annat sätt är i någon som helst arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det är illa, minst sagt, eftersom INGEN tycks bry sig, vare sig politiker, arbetsmarknad eller de själva! De helt enkelt bara går omkring och ÄR! Helsjukt, milt talat!

    Sedan väller det in folk över gränserna från alla möjliga konstiga håll – människor som egentligen inte är flyktingar eller asylsökande, men det går så bra så, bara kom hit så får ni allt ni pekar på.

    Alltså: Det största problemet vi har just nu, globalt sett är överbefolkningen. Jorden är helt enkelt överbefolkad, vilket tyvärr leder till en allt mer ökande konkurrens om jordens knappa resurser, men det är ett globalt problem, som lilla Sverige tyvärr inte kan lösa ensamt, vare sig vi vill det eller inte. Överbefolkningen leder bl.a. till inbördeskrig, migration, krig mellan stater p.g.a. kriget är i förlängningen ett annat sätt för länder att lösa sina mellanhavanden när alla andra metoder för konfliktlösning är uttömda – och konflikter uppstår när det är ont om olika naturresurser, allt från mat till rent vatten till olja till jag vet inte allt vad man kan tänka sig. Vi är sådana, vi människor.

    Men, återigen, det är inte, och kan inte, vara lilla Sveriges sak att lösa all världens problem. I synnerhet löser vi inte världens alla problem genom att ta hit alla de som söker sig hit.

    OK, jag kan acceptera i viss mån att vi har fri rörlighet inom EU, men det får nog faktiskt sättas vissa gränser för hur generösa vi kan vara. Jag tycker att det här med att tillåta fri rörlighet vad beträffar folk från Bulgarien och Rumänien är helt fel.

    Vidare kan jag acceptera att Sverige tar emot folk som har verkliga asylskäl, men, då skall det vara de som uppfyller FN:s krav, och då blir det förmodligen ett antal som understiger tvåtusen om åter.
    För övrigt tycker jag att vi skall STÄNGA GRÄNSERNA HELT!

    Jag kan alltså inte förstå att makten skall trycka ned i halsen på oss att Sverige skall vara en “humanitär stormakt”. Sverige är och förblir ett litet land, som hade en jädra tur som klarade sig ifrån Andra världskriget. Just det faktum att vi klarade oss ifrån krigets fasor och slapp att få t.ex. vår industri och infrastruktur sönderbombade, gav oss ett ekonomiskt uppsving av aldrig skådad storlek. Sverige var fattigt, glöm inte det. Det var faktiskt först på 60-talet som vi hade nått upp till en hyfsad europeisk standard, men långt in på 60-talet var faktiskt svenska folket framför allt oerhört trångbodda, med en bostadsstandard som på många håll var förkrigstida – dass på gården, dåligt med badrum (alla hade faktiskt inte dusch), små lägenheter mm.
    Det fanns behov av bostäder, och då satte man igång med det berömda Miljon-programmet, som innebar en miljon nya bostäder inom en tio-årsperiod – och, det blev faktiskt på det hela taget riktigt bra.

    Vad jag har svårt för är att just journalistiken allt sedan Olof Palmes dagar springer i maktens ledband – svensk journalistik skiljer sig markant från andra länder. Man granskar INTE makten på det sätt som man förväntas göra – i och för sig fanns det, långt in på sextiotalet en journalistik värd namnet, men inte längre. Det är snarare något som liknar något från Hr Goebbels propagandaministerium, som skall till varje pris uppfostra folket till att tycka rätt, och helst lite till. Det är så tillrättalagt så det är hemskt!

    Måtte vi snart få en “sjukdomsinsikt” även bland svenska journalister, lik den som BBC drabbats av – men, det kommer väl allt för sent, kan tänka……………….

  • Stefan

    Sökning: Nick Robinson BBC (inställd på svenska resultat senaste månaden)

    Sökresultaten på Nick Robinson ger inga (0) träffar hos Exp, Ab, Svd eller DN.

    https://www.google.se/search?q=Nick+Robinson&ie=utf-8&oe=utf-8&rls=org .mozilla:sv-SE:official&client=firefox-a&gws_rd=cr&ei=LUDbUpOoL4Kl4ATe 14H4DA#lr=lang_sv&q=Nick+Robinson+BBC&rls=org.mozilla:sv-SE:official&t bs=lr:lang_1sv,qdr:m

    Sökning: Kent Ekeroth (inställd på svenska resultat senaste månaden) som påstås ha blivit utkastad från en krog. Nu är ordningen återställd och i toppsvaren syns DN m.m.

    https://www.google.se/search?q=Nick+Robinson&ie=utf-8&oe=utf-8&rls=org .mozilla:sv-SE:official&client=firefox-a&gws_rd=cr&ei=LUDbUpOoL4Kl4ATe 14H4DA#lr=lang_sv&q=Kent%20Ekeroth&rls=org.mozilla:sv-SE:official&tbs= lr:lang_1sv

    Detta är bara för sorgligt och visar med all tydlighet att det pågår en GIGANTISK mörkläggning. Svenskarna skall hållas ovetande om precis allt som försiggår utanför Sverige som kan gynna SD..

    Fråga till Julia: Hur stor del av journalistkåren uppskattar du mår illa och finns det någon gemensam nämnare t.ex. landsortspress?

    • Julia Caesar

      @ Stefan.

      Du frågar:

      Fråga till Julia: Hur stor del av journalistkåren uppskattar du mår illa och finns det någon gemensam nämnare t.ex. landsortspress?

      Svar: Eftersom de inte ger sig till känna är det svårt att göra en uppskattning av hur många de är. Däremot vågar jag påstå att de utgör en växande andel.

      Julia Caesar

  • Invandrare1957

    Sverige är bara 1,5 – 2 år från att förvandlas till Bilderbergarnas drömsamhälle. Tror ingenting kan stoppa det nu möjligtvis en militärkupp. Men det har gått så långt att svenska folket kan inte stoppa det genom öppna val.

    • Angela

      Allt kan stoppas och förändras. Endast VILJAN är avgörande. Och tack och lov för det. Historien tar inte slut förrän vår planet faller sönder i bitar eller människorna försvinner. Att stoppa ett skeende som pågått länge förorsakar naturligtvis mera kraft än någon som bara orsakat ytlig skada. Maktens språk är alltid att försöka få folk att tro att allt är “ödesbestämt” eller omöjligt att förändra av någon anledning. Gå aldrig på det för det är lögn. Det är bara en taktik för att passivisera människor och få dem overksamma, kraftlösa och lydiga. Makten har aldrig gillat kritiskt granskande människor, handlingskraftiga, beslutsamma och rådiga. De definieras alltid ut som det ena eller det andra – som bråkstakar som stör deras ordning. De har alltid förföljt oliktänkande . Bannlyst dem, utdelat fatwor, hotat dem, tystat dem, trakasserat dem, brånt på bål, hängt i närmsta träd eller lyktstolpe, kastat i fängelse, dödat eller låtit ruttna bort på sinnessjukhus eller i husarrest eller tokförklarat dem på alla de sätt – demonisering.

  • Rune

    En liten fråga till Julia:

    När började du märka att det var något som inte stod rätt till i Sverige?

    Var det någon särskild händelse som fick dig att fråga: Vad i all sin dar är det här? Vad är det frågan om?

    För min del var det två saker.

    Efterspelet efter Estonias förlisning när Anders Björkman skrev artikeln i Finanstidningen som hade rubriken, fritt ur minnet: “Förlisningen kan inte ha gått till som haverikommissionen påstår”.

    Jag trodde att nu tar det hus i helsike i övriga medier nästa dag? Han var ju ändå fartygskonstruktör och expert. Men till min förvåning blev det totaltyst i tidningarna, radio och TV. Jag fick en kuslig känsla, vad är det som händer?
    Den andra saken var medias behandling av Nya Partiet.

    Ingenstans i tidningar, radio och TV fick man något referat vad partiets budskap var inte ens någon liten notis. Inte i någon tidning trots att jag läste flera olika varje dag.

    Det enda som rapporterades var att det var stökigt vid deras torgmöten.

    Frågan blev ju då, hur kan alla dessa olika medier uppvisa en så total enighet? Är det någon central som styr i bakgrunden?

    • Michael Andersson

      Din sista fråga är synnerligen intressant: Jag funderar själv i de banorna. Hur kommer det sig att politiker, journalister, jurister, akademiker och tjänstemän överallt talar samma språk? Det verkar överhuvud taget knappast finnas någon, inom etablissemanget, som bryr sig om att Sverige faller allt djupare ned i träsket, där våldtäkter, misshandel, genusstolligheter, åsiktsförtryck, upplopp hör till vardagen. Att landets självständighet urholkas alltmer, att vårt försvar är ett dåligt skämt.

      Hur kan det komma sig, att så många säger samma saker? Utan intelligens torde man inte ta sig så långt i karriären – men de verkar inte ha någon tankeförmåga över huvud taget. Nästan alla verkar gå med i lämmeltåget mot katastrofen, likt själlösa kreatur.

      • Baloo

        Den här videon ger inte ett direkt svar, men ett indirekt.

        http://www.youtube.com/watch?v=TM8L7bdwVaA
        (A christmas presents or two or ten)

        • o-ink

          http://www.youtube.com/watch?v=PPzboLdqKy4

          obama someone fainted – den här får jag ont i magen av…

        • Angela

          Jag har sett den förut men inte o-inks tips. Tack för tipsen. Jag undrar vad folk tänker när de ser sånt här. En del kommentarer fanns det. Och de tyckte som vi. Och det får man vara tacksam för. Hur många svenskar tror ni ser sådant här? Verkar inte vara många för då skulle flera reagera tycker man. Ungdomarna verkar bara sitta och twittra hela dagarna om samma saker och bara med sådana som tycker likadant. Ibland tänker jag att de fastnat i dagiscirkeln som fortsätter genom skolan och ut på arbetsplatserna. Jag kommer ihåg när det började. Alla skulle flytta stolar så fort man samlades så alla kunde sitta i ring för det viktigaste var att se varandra. Och där satt alla och stirrade på varandra. Ungefär som att köra runt på en parkeringsplats hela sitt liv och aldrig komma ur. Alla ser likadana ut, gör lika dant, talar likadant, ständigt uppkopplade med varandra för att kolla att alla gör lika. Världen blev cirkulär i stället för linjär.

  • Bernt

    Det är väl bara ett sammanträffande, men jag kom att tänka på “våran” man med klassisk bildning: Sture Linne’r, han som inte följde med på Hammarskjölds plan som kraschade. Han var den ende jag minns som var förskräckt över hur det skulle gå i Nordafrika med alla desperata ynglingar som skulle komma att utöva ett migrationstryck mot Europa. Det var länge se’n, i SvD:s understreckare.

  • elwee

    Tack Julia för dina informativa inlägg i den debatt som trots allt pågår, om än inte i MSM.

    Självklart kämpar journalister och redaktörer emot med näbbar och klor, livrädda att deras “livsverk” ska komma i dagen när den verkliga debatten, den med mer än en sida, blir uppenbar för den stora massan.

    Då kommer det att visa sig att dessa maktens medlöpare i själva verket är de verkliga antidemokraterna som sålt sina själar för smulor från maktens bord.

    För att den demokrati ska fungera i verkligheten så krävs att de som ska välja har tillgång till en fullständig och allsidig bild av vad som händer i landet. Annars vet de ju inte vad de har att välja emellan.

    Den som aktivt jobbar med att förvägra medborgarna detta informationsflöde är per definition antidemokrat och från det konstaterandet kan man lätt föra i bevis att majoriteten av journalistkåren därför är just antidemokrater.

    Mot bakgrund av det förefaller ett förtroende på 24 % bland allmänheten onaturligt högt.
    Även denna siffra torde bero på att nämnda allmänhet är dåligt informerad.

  • Niklas R

    Ett tecken på att journalisterna börjat märka att folket föraktar dem för deras urusla arbete är att de nu vill få speciellt skydd i lagen mot folkets vrede.
    Journalister vill jämställas med t.ex. polis och andra samhällsnyttiga personer i lagen så att brott mot dem är extra försvårande. Med andra ord, de vill räknas som statens tjänstemän. Vilket låter konstigt eftersom det är ju tanken att de skall granska staten och makten, inte jobba för den och behöva skydd mot folket.

    • Bjovulf

      Kanske borda man göra nåt sorts kampagn, där man får massor av folk i Sverige till at börja skratta av (PK-)journalisterna? – til ex. T-shirts med roliga texter? 😉 – så de börjar bli lite oroliga, när de fattar hur få, som egentligen tar dom på alvar längre och tror på, vad de skriver / dikter – och hur mycket av ett folkföraktande
      och politikerfjäskande paria, de “nu” har blivit i många vanliga svenskars ögon.

      “Har du också skrattat / lett av din journalist i dag?”

      “Tusen tack till svensk journalister – ni skyddar os från verkligheten & sanningen /
      vem skulla annars skydda os från verkligheten & sanningen?”

      “Bli journalist – lära deg att uppfostra svenska folket – ring …….. {telefonnumret til journalistutbildningen}”

      “Journalist – ett yrka utan främtid”

      etc.

  • Baloo

    “Det här är människor som sedan årtionden lever inneslutna i sina psykotiska föreställningsvärldar, ohjälpligt och utan kontakt med verkligheten. De är bortom hopp. Bortom kommunikation.”

    Det tror jag kan vara en bra utgångspunkt.
    Dom är galna.
    Därnäst : Vad innebär “galen”? Vem är inte galen?

    Det är val i år.
    Kan någon nämna någonting som skulle förvåna?
    Någonting dom skulle kunna göra som skulle ge känslan av att dom överträder en gräns man trodde att dom hade?

    “Svenska journalister är en skenande hjord utan kontroll och ansvar för vad och vilka de trampar till döds under klövarna.”

  • senex

    Tack Julia – och var rädd om Dig! I den gamla svenska arbetarklassen fanns insiktsfulla personer som beklagade att man tog akademikern Tage Erlander till ordförande i SAP, i stället för Gustav Möller. Man var rädd att han skulle dra med sig andra som egentligen var främmande för arbetarklassen. Sedan fick socialdemokraterna Olof Palmer och hans vänner. De imponerade stort på den dåvarande partiledningen som i regel utgjordes av arbetare som i kraft av sin begåvning kommit sig upp. Jag minns från fabriken med vilken stolthet man nämnde Palmes språkkunskaper, särskilt i samband med klimatkonferensen i Stockholm, när han talade fanska.”Inte särskilt märkvärdigt”, tyckte jag, som tog studenten per korrespondens.” Ni kan åka upp till läroverket och plocka ut åtminstone tio tämligen modest avlönade adjunkter och lektorer som talar ännu flera språk och gör det ännu bättre”. Kanske skall de som är barn idag en gång få upptäcka sanningen om Olof Palme.

    • Rune

      SENEX
      Det var inget fel på Erlander han var en hederlig karl som egentligen aldrig ville vara partiledare eller statsminister. Men hans pliktkänsla gjorde att han ändå åtog sig detta när han blev ombedd. Men det var i viss mån med tungt hjärta.
      Hans största groda var ju förstås att han som många andra lät sig imponeras av Palme. Han borde ju ha genomskådat Palme och inte låtit honom komma nära regeringskansliet. Men Erlander var ju en enkel människa som vi alla och vi bländas ibland av dem som försöker göra intryck på oss.
      Jag kan rekommendera läsning av Erlanders dagböcker som är mycket intressant läsning.

    • Stella

      Kära senex.
      Läs gärna boken “Svenska koncentrationsläger i tredje rikets skugga”. Denna bok är en sammanfattningar av SOU (Statens Offentliga Utredningar) och protokollutdrag från flera av lägren. Boken är utgiven av NATUR & KULTUR och författad av Tobias Berglund och Niclas Sennerteg.

      I boken framgår att Tage Erlander under större delen av Andra Världskriget var statssekreterare på Socialdepartementet under Gustav Möller. Tage E. hade ett avgörande inflytande över driften och utformandet av lägersystemet i Sverige. I landet fanns fjorton (14) interneringsläger. Flera borde läsa denna upplysande bok.

      • Angela

        Sluta med det okunniga tramset om interneringsläger. Det öär varje regerings främsta SKYLDIGHET att skydda och försvara det folk man företräder. Alla länder som inte leds av en samling idioter eller landsförrädare har interneringsläger under krig! Interneringsläger är inte detsamma som koncentrationsläger. På den tiden hade folk fortfarande ett sunt förnuft, intelligens, men det är bedrövligt klent med det idag. Idag tillåts t o m UTLÄNNINGAR att rösta och sitta med i riksdag och regering och i det så viktiga och känsliga försvarsnämnden. Utrikesutskott. Är det riktigt KLOKT? Kasta ut dessa “fåntrattar” som Göran Persson kallade dem ur RD och politiken i nästa val. Jag måste säga att GP var mycket modest i sitt uttalande rätta namnet går väl inte ens att få i tryck!

  • Anna

    Julia, dina krönikor betyder oerhört mycket för mig! Din kritiska granskning av vår samtid och av de beslut i dåtid som lett fram till den samtid vi nu har fyller ett ekande tomrum. För oss som börjar närma oss ålderns höst och alltså har någonting att jämföra med när vi funderar över vad det är som är fel i dagens Sverige och Europa är dina krönikor till sådan hjälp, eftersom de konkretiserar och verbaliserar det som vi vet, utan att kunna sätta ord på det, har blivit så fel. För att förstå vår samtid är MSM inte till någon som helst hjälp. Att denna media i folkmun kallas för ljugmedia, stasimedia, fulmedia, propagandamedia m.m. säger en hel del om vart vi är på väg. Ja, jag befarar att vi med stor hastighet närmar oss ett totalitärt samhälle. Demokrati bygger på fri åsiktsbildning, men när fakta i för befolkningen viktiga frågor, som t.ex. invandringen, undanhålls – ja, man till och med ljuger i svensk MSM – och kritisk granskning av de förändringar som pågår i samhället är förbjuden – att du Julia är tvungen att skriva under pseudonym visar helt klart att kritik av den förda politiken är förbjuden – är demokratin bara en potemkinkuliss. Detta då befolkningen inte har möjlighet att efter kritisk granskning bilda sig en egen uppfattning; vi blir ju ständigt utsatta för uppfostran i vad vi ska tycka. Jag kallar det som sker för hjärntvätt.

  • joffe

    Tack fantastiska ”ärligjournalist” Julia! Tack att du finns och gläder mig genom din granskning av “ormboet”

    Ytterligare en krönikepärla av diamantvärde att arkivera.

    Jag lämnade SVT efter 20 års jobb 1982 och känner igen mönstret du återger. Så var det. Så är det än idag.

    Lastgammal som jag är, bosatt utomlands i 30 år har jag vid återresor till Sverige sett att indoktrinerad falsk journalistrapportering fortgår. Svenska tidningsläsare eller TV-tittare får mestadels aldrig sanningen serverad. Så i UK så i Sverige. Pestjournalistik!

    – När spricker den journalisiskt pixlade bluff bubblan och folket får veta sanningar?

  • tant45

    Tack Julia för denna redogörelse. Det förklarar och synliggör all denna dagens centralisering av makt och vad som ska matas in i denna maktstruktur. Det spelar ingen roll om det är en mediastruktur, bankstruktur, storbolagsstruktur eller de politiska maktstrukturerna. De så kallade ägarna har översikt och vet vart de skall styra oss.

    Det är mycket skrämmande, eftersom de som sitter allt högre upp i pyramidens maktstruktur har tillgång till sådan information där man blir tvungen att överväga, ska man fortsätta med detta hemlighållande/mörkläggande/ljugande eller ska man avslöja det för folket.

    För folket kan de enskilda händelserna te sig obegripliga, och man förstår inte idén med tex en massinvandring och en förstörelse av det egna landet, men när man ser på vad som sker globalt och börjar föra alla dessa enskilda händelser samman, ser man att det finns ett mönster, som hela tiden leder mot samma mål.

    Mer o mer centralisering av alla maktstrukturer, och mindre och mindre frihet på många plan. Tack Julia för att du är en av visselblåsarna från ditt fält och ger oss en allt mer sanningsenlig bild av verkligheten.

  • HH

    Ja, kära Julia, du beskriver alltihop PRECIST! Och varje dag möter jag samma slemmiga inställning som inte tål någon motvikt. Bild häromdagen: kalas och munterhet. Samtal mellan vuxna. En skolad person som berättar om svårigheten att få kontakt med en läkare, en evig väntan i en sjukhussäng och uppbrottet när han inte orka ligga där längre utan reser sig upp och går. När han kommer hem ser han kanylen som fortfarande sitter kvar i armen…

    Jag kontrar med en bekants upplevelse på ett sjukhus i en mellansvensk stad. Det är ingen märkvärdig sjukdom han har; hans knän fungerar inte längre och han har smärtor i bröstet. Det råder inget tvivel om att den invandrade läkaren var både kunnig och behörig – men han förstod inte svenska!. Och min sagesman kunde inte tillräckligt med engelska. Han var svensk, äldre med folkskola bakom sig och han befann sig på ett svenskt sjukhus!

    De yngre personer som befann sig i rummet är s k rasist-ideologer. Jag insåg det försent. När jag talat färdigt kunde man höra en knappnål falla till golvet. Vilken tavla jag gjort!

    Denna unga familj hade nyligen gjort en långresa med sina barn till en paradisö

    “där folk var trevliga och allt var billigt, havet varmt för snorkling så bättre kunde vi inte ha det. Och på planet kunde vi och barnen se vilka filmer som helst på egna skärmar!”

    På samma ö, fast norrut hade inte för längesedan ett folkmord ägt rum på en folklig minoritet. Reportaget har visats i svensk TV. Det som utspelade sig var helt enkelt fruktansvärt i sitt rasistiska hat!
    Bland liken såg man den döda kroppen på en ung vacker kvinna, känd från deras TV, samtidigt med mördade barn, kvinnor och män.

    Jag hade tänkt fråga om deras inställning till rasism i det fallet. Men jag avstod. Nya knappnålar skulle falla och – uppehället på ön var ju så billigt och folk var ju så trevliga…

    Rasist-.ideologien i sin prydno!. Envägs.

  • http://Yousee pk

    Igen ,rystende læsning og information fra Julia.
    Når én har “kæmpet med dette” ,ødelæggelsen af ens eget land (Danmark) i 3 årtiere, så må jeg spørge
    noget fortvivlet :” Hvad sker der så nu, og hvad gør vi ?”

    Undskyld det enkle spørgsmål , ikke for at trække problemet ned på et enkelt plan , men i den stille desperation.

    • KIM

      För att citera en väldigt bra låt för väldigt länge sedan som egentligen handlade om samma saker:

      Hva Gor Vi Nu, Lille Du?!

      Kim Larsen & Gasoline.

  • Tony

    Det är en otäck bild du börjar din Söndagskrönika med Julia, 54 stycken landsförrädare kan få
    vem som helst att må illa, speciellt som deras gärningar borde ha en helt annan inriktning.
    Deras egentliga jobb borde vara att granska makten, och makthavarna hade haft det mycket
    svårare att driva den helt sanslösa och huvudlösa politik som förs om dom gjort det jobb som
    journalister i resten av den fria världen ser som sin självklara arbetsuppgift.

    Efter att precis ha läst boken “Invandring och Mörkläggning” blir man än mer rasande när man
    ser dessa falska profeter visa upp sina groteska tryne. Denna bok är precis som Juli Caesars bok
    fullspäckad med fakta om hur oerhört fult makthavarna beter sig mot sina egna medborgare, med
    benägen hjälp av dessa ynkliga skämt till journalister som mörkar allt som är helt galet, som ställer upp
    och fäller kränkande om dömmen om alla som vågar att ha en kritisk inställning till invandrings vansinnet.
    Dessa journalisters helvete får dom kanke uppleva den dag när deras barn och framförallt barnbarn
    ställer dom mot väggen för deras mörka gärningars skull!

    Tack Julia för ditt oförtröttliga arbete att synliggöra makthavarnas fula spel mot medborgarna,
    och tack för att du tillsammans med några få andra journalister belyser hur fel resten av denna
    journalistkår har hamnat!

  • Arvid Falk

    Ypperlig artikel Julia!

    Jag föreslår dock, att du ger Peter Mandelson en lite fylligare presentation t.ex. genom att låta hans namn länka till wikipedias artikel om honom.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Peter_Mandelson

    Att beskriva denne utomordentligt inflytelserike brittiske politiker blott som “en före detta tv-producent som anlitades som PR-konsult av Labour för att modernisera partiets image” blir lite ofullständigt.

    Peter Mandelson blev det s.a.s. tredje benet i triumviratet Tony Blair, Gordon Brown och Peter Mandelson.

    Som framgår av wikipedia belönades Mandelson med en parlamentsplats och fick olika ministerposter (han fick avgå som minister två gånger pga diverse oegentligheter).

    Mellan 2004 och 2008 var Mandelson Storbritanniens EU-kommissionär. Idag har han en plats i det brittiska överhuset (House of Lords).

    —–

    Mandelson är mycket medveten om sin morfars – Herbert Morrisons – framträdande roll i Labours efterkrigsregering – Inrikesminister, Utrikesminister och vice Premiärminister.

    “Morrison with Clement Attlee and Ernest Bevin formed the triumvirate that dominated the Labour governments of 1945-51. He was Attlee’s deputy and most expected him to become Attlee’s successor. However, Attlee disliked him and postponed stepping down until 1955, when Morrison was too old. Morrison organised the victorious 1945 election campaign, and the critical nationalisation programme that followed.”/wikipedia

    • Robin Shadowes

      Man får ej heller glömma att denne man är en av Bilderbergarnas mest inflytelserika medlemmar.

  • Ludvig

    Ja, Julia, din fråga – Har dessa journalister ingen skam? – har förstås ett svar: Nej.

    Journalistiken har också varit mitt yrke och dina känslor inför dessa svekfulla kollegor är också mina. Under min gymnasietid – långt från Stockholm – slukade jag Dagens Nyheter, fylld av beundran och upplyste mina kamrater (till leda kanske) om att här hade vi Sveriges Bästa Tidning. Det var då, det.
    Den är fortfarande landets största morgontidning, men nu med ett förstört rykte.

    Den nuvarande chefredaktören Peter Wolodarskis svek mot läsarna när det gäller att erbjuda något annat än
    regeringstrogen kampanjjournalistik om invandringen är en skändlighet. Till följd av tidningens upplaga och
    upplevda “opinionsmässiga tyngd” är Wolodarski pressens största mörkläggare i denna fråga. Vad han i andanom ropar ut till sina läsare dagligen och stundligen är: “Vill ni den totala skamlösheten?”; och innesluten i sin bubbla av självtillräcklighet kan han inte höra annat än ett rungande JAAA som svar.

    Men kanske börjar några sprickor skönjas. Hans handgångne hetsare mot icke-rättänkande, Herr Orrenius, har efter den inte helt lyckade aktionen mot polisen (“romregistret”) fått dra in klorna och skriva mys-pysiga nullitetsartiklar – ett slag.

    Tack, för övrigt, för inledningsbilden till artikeln. Där ser vi Wolodarski som det svenska journalistpackets krönta elände. Sa någon Lucifer?

    • Tony

      Det är inte bara på Stockholmstidningar som dessa vilsgångna journalister finns,
      dom finns även på dom minsta landsortstidningar idag, där dom sjunger den
      sanslösa invandringens lov, man gör precis som dom stora drakarna att all slags
      kritik som riktas mot invandringspolitiken den negligeras och kommer inte läsarna
      till del. Positivt är att upplagorna sjunker som en sten. Men man tycks vilja köra till
      The Bitter End, hellre låta tidningen gå i graven än att ändra inriktning på sin färdväg!

      • Ludvig

        Ja, fast det finns ju gradskillnader i helvetet. En del landsortstidningar öppnar ibland för kommentarer kring invandringsproblem på det lokala planet. (Avpixlat brukar hänvisa till dem). Så t.ex.,är lilla Skånska Dagbladet öppnare än större Sydsvenskan därvidlag; kanske beroende på att man känner av en hårdare åtdragning av den ekonomiska snaran kring halsen.

        Men naturligtvis är det här fråga om knappt synliga ljusglimtar i ett hav av allmän journalistisk undermålighet.

  • http://www.korta.nu/flbl Cavatus

    Tack för ännu en högintressant krönika, Julia. Att journalisterna springer maktens ärenden uppmärksammades jag på av en uppmärksam kommentatör någonstans (själv hade jag inte tänkt i de banorna på grund av sekellång hjärntvätt). När en liten by ska fyllas med flyktingar och makthavare anordnar möte för byborna. Media infinner sig. När någon person knorrar eller ställer obekväma frågor börjar journalisten direkt att svartmåla den ifrågasättande parten.

    En friskförklarad journalist ger sig inte på folket, utan konfronterar då myndigheterna och ber dem svara på de frågor folk stället. Istället har alltså dagens journalister vänt sig MOT folket och hånar, hänger ut och svartmålar en person som törs ifrågasätta myndighetsbeslut. Det är ett flagrant exempel på hur journalisterna tar ställning och ställer sig på makthavarnas sida.

    Jag fick en annan tankeställare av en kommentatör, som gjorde mig uppmärksam på följande: i år är det EU-val. Har ni nu tänkt på hur de kritiska mediereportagen är om Grekland, Italien och Spanien? Nu har artiklar och reportagen tystnat från hur illa det är ställt i dessa länder, för att vagga in oss i glömska så att vi inte ska rösta på EU-kritiska partier.

    Håll ögon och öron öppna för detta fenomen! Ni kommer säkert också att märka det nu när ni uppmärksammats på det. Hjärntvätten är oerhört skrämmande.

    Har precis börjar läsa Birgitta Almgrens bok om Stasi i Sverige. Där skriver hon i inledningen att journalisterna, genom sina vinklingar och ordval, är de mentala fotsoldaterna. De förväntades vara det i DDR och är det i Sverige. Det märks verkligen här när man väl har genomskådat apspelet!

  • chainmail

    Vilken fantastiskt bra krönika! Utmärkt kartlagt och framställt! Jag saknade ett par saker angående Sveriges situation:

    1. David Sachwarz och Bonniers får aldrig glömmas bort i dessa sammanhang. De drev länge frågan om massinvandring och mångkultur innan LO, socialdemokraterna och Palme kom in i bilden och drev igenom det hela.

    2. Journalisterna är inte allena ansvariga – ägarna till media är de som driver detta och de är t o m mer ansvariga. Jag sitter själv i ett par bolagsstyrelser (dock inte inom media) och vet att inget görs utan att vi vill att det ska göras, att chefredaktörer och journalister skulle ha en egen agenad och fria tyglar att driva denna är naturligtvis helt uteslutet, här har Bonniers, Schibsted, LO, Hjörne m fl ett otroligt stort ansvar.

  • Pingback: De som gudarna vill förgöra | Señor H()

  • Erik Andeman

    En sak som jag alltid undrat över är vad som driver dessa extrema galenskaper. Många saker är ju så sjuka att man på allvar misstänker svår psykisk sjukdom.
    Ett exempel är F!. De är praktiskt taget militanta feminister som totalvägrar att se problemet med hedersvåld mot kvinnor. De tar dock glatt på sig Hijab och demoniserar svenska män bara någon hittar på en historia om ett överfall och avriven slöja på en muslimsk kvinna utfört av en svensk man. Konkreta mord som det på Pela och Fadime samt otaliga balkongfall ser de inga som helst problem med. Hur galen är man då?
    Eller Expressen som fick för sig att det var en oerhört bra idé att ge sig på vanliga, okända människor genom hjälp av kriminella AFA Dokumentation. Hur långt borta från verkligheten och allt vad pressetik heter befinner man sig om man tycker att det är en bra idé?

    Det finns hur många exempel som helst. “Ensamkommande” “Barn” som undrar var man köper Rogain. Syrianska familjer som kommer direkt från USA där de levt så länge att deras barn har amerikanska pass och de vill ha skydd från kriget i Syrien. Fransktalande “somalier”. Det ena knäppare än det andra.

    Det som journalister och makthavare i Sverige drabbats av är inte psykisk sjukdom utan “Grupptänkande”. http://sv.wikipedia.org/wiki/Gruppt%C3%A4nkande
    Julia som uppenbarligen själv är journalist borde kunna förklara hur journalister och makthavare beter sig när de isolerar sig från resten av världen och låter sina fantasier regera.

    Jag är övertygad om att Sverige kommer att analyseras noggrant av psykologer i framtiden för att utröna hur ett helt land kunde råka ut för ett så destruktivt grupptänkande.

  • Jonas Bohman

    Återigen bockar jag mig djupt, och tackar för en alldeles utmärkt söndagskrönika. Då är det bara att printa ut en bunt på skrivaren och sprida i grannkvarteret. Jag förutsätter att så många som möjligt gör detsamma. Ser redan fram emot nästa krönika…….. Må gott.

  • Torben Caroc

    Stora brott börjar ofta med små övertramp. Eksempel:

    Den senare storspion och landsförrädere börjar med at vidarege några rätt oskyldiga upplysningar. Se’n blir han fast i ökande aktivitet.

    Eller – Kassören, som till slut försnillade 500 millioner började med ett litet informellt ‘lån’ som som han ville återbetala nästa vecka. Men ena lånet följde efter det andra . . . Så länge ingen reagerade, kunde det gå vidare.

    På precist samma sätt började lögnerna om invandringen. Och eskalerade sedan. Citat:

    “Orsaken till mörkläggningen var att BBC:s ledning under slutet av 1990-talet och det tidiga 2000-talet var rädd för att ‘en öppen debatt om invandring skulle släppa loss fruktansvärda sidor hos den brittiska allmänheten’. Konsekvenserna av ett öppet samtal kunde bli oöverskådliga. Därför negligerade BBC tittarnas oro för invandringens storlek, hotade arbetstillfällen och sänkta löner.”

    Fortsättning; efter de första små lögner var det svårt för ledarna att återgå till ärlighet. Dom blev fångna i egna lögner och rädda för att inte bli återvalda om de skulle börja tala sanning. Fråga; har lögnarna nu kommit upp i klassen “fullt landsförräderi” ?

  • Naymlap

    Intip huarmin! Du Julia, är vårt salt, vårt hopp och vårt ljus i denna svåra tid av mörkning, lögn och bedrägeri. Allt iscensatt av skrupelfria kriminella inom de flesta kategorier inom landet med stöd av miljoner dumsvenskar, som inte vet sitt eget bästa. Utan gladeligen sågar av den gren de sitter på. De ropar hurra! Skänker inte en tanke varken på sina barn, barnbarn, sina föräldrar syskon eller övrig släkt och vänner. Bara dom själva betyder något för dessa kräk.

  • Pingback: Julia Caesar ställer diagnos på maktapparaten()

  • joffe

    Julias artikel är guldkantad!

    Här rekommenderar jag er att läsa en insändare av Bertil Malmberg som ävenledes är mycket läsvärd och i samma stil…

    http://avpixlat.info/2014/01/18/oppet-brev-till-ledande-representanter -for-svenska-journalister/#more-80820

  • Argus

    Apropå Regeringens proposition 1975:26, kan ingen fråga Leijon hur den kom till och vad som var avsikten med den medan hon fortfarande är i livet?

  • Michael Andersson

    Det finns många journalister, som kan formulera sig fyndigt, men innehållet i PK-medias politiska reportage är ytligt, välanpassat och lämnar en fadd eftersmak; man får aldrig reda på någonting och man är mer förvirrad efter att ha läst deras artiklar, än man var innan.

    För ett par år sedan började jag läsa nyheter på nätet och sade upp min SvD-prenumeration: Äntligen journalister, som inte bara är skickliga skribenter utan skriver ur hjärtat och som respekterar mig som läsare – som vill hjälpa mig att förstå skeendena och inte bara pådyvla mig sin åsikt. Skribenter som baserar sina uppgifter på fakta och som kan föra logiska och klargörande resonemang.

    Bland nätets journalister är Julia Caesar i en klass för sig: Påläst, saklig och jordnära, med ett bildspråk som berör. Min beundran för hennes engagemang och förmåga är gränslös.

    Efter åsiktsgestapos vid Expressen brottsliga kartläggning av oliktänkande på nätet, skriver jag fortsättningsvis kommentarer under eget namn: Jag är pensionär och maffiapamparna kan inte få mig sparkad från mitt jobb. Dessutom vill jag inte att min identitet bara skall vara känd av demokratins dödgrävare i den kriminella Researchgruppen, lika bra att alla vet…

    De av mina bekanta, som tar illa upp av vad jag skriver och vad jag tycker, är ju inte heller så intressanta för mig att hålla kontakten med. Och kommer Aschberg med sitt basebollträ, tillsammans med slaktarna från Expo/AFA, för att banka livet ur mig, så må det vara hänt – man lever ju inte i evighet i alla fall. Fast jag är nog för obetydlig för det;-)

    • Angela

      Nej du är inte för obetydlig. Jag såg din lilla blinkning. :) Det är ingen som skriver här eller i fria medierna. Så var rädd om dig. Var rädd om er allesammans. Varenda en behövs. Jag läser med glädje och tacksamhet inte bara krönikan utan även kommentarerna.

  • Snowflinga

    Det skulle vara intressant att veta vilka krafter som gjort att de europeiska politikerna och media
    har svikit sitt eget folk och fört dem bakom ljuset?

    Inte bara att man prioriterar människor från låglöneländer och man låter eget folk gå arbetslösa
    Man överflödar Europa med miljoner och åter miljoner människor från främmande och inkompatibla kulturer som man skall försörja samtidigt som man förändrar ländernas demografiska sammansättning och deras egen befolkning blir allt fattigare.

    Var finns solidariteten för eget folk?

    De europeiska politikerna har lurat det europeiska folken med propaganda och försöker förvandla Europa till något som liknar en sammanblandning av USA och USSR och vill utplåna de europeiska nationernas identiteter, men äntligen har många människor i Europa börjat se igenom det:

    http://www.dailymail.co.uk/news/article-2265592/The-mother-told-truth- immigration-BBC-Rachel-Bull-
    explains-HAD-speak-Question-Time.html

    • Anonym
    • Ludvig

      Men inget annat europeiskt land kan uppvisa en så tydlig underkastelse hos sin journalistkår under den politiska makten som Sverige.
      BBC må ha svikit tidigare, men det har alltid funnits fria pressröster i Storbritannien.

      Våra medier är unika i sin feghet. Denna feghet är värd en ordentlig utredning.

      • http://cyberord.wordpress.com Magnus Johansson

        Sveriges massmedier är nog inte unika; de har sin förebild i de amerikanska. James David Manning har beträffande massmedierna kommit till en slutsats: http://www.youtube.com/watch?v=2nGjhDLFnyo

    • XY

      De goda krafternas och Den humanitära stormaktens arkitekter och hantlangare försvarar sig med att detta är äkta solidaritet, folk som folk, ingen uppdelning i “vi och de”… Den politiska och mediala ankdammens omhuldade plakat.

      • Snowflinga

        Ja, flertalet av Sveriges journalister tycks vara ideologiskt drivna propagandister hellre än professionella yrkesutövare. Ännu värre är Sveriges politiker som är ideologiskt drivna propagandister och sociala ingenjörer som saknar all självkritik och återkopplingsmekanismer.

  • Machiavelli

    Bortset fra alle diskussionerne så har politikerne i dag et overvældende flertal for en politik, der i løbet af 30-40 år vil gøre danskerne til et mindretal i deres eget land. Så den tanke at et muslimsk flertal med tiden vil udslette det Danmark vi kender er ikke af interesse. Så enten er 80% af den danske befolkning ligeglade med fremtiden, eller også er de hjernedøde. Jeg skal ikke gætte men nøjes med at undre mig.

  • H B

    Fantastisk krönika. Man kan inte nog understryka det gränslösa svek mot sitt uppdrag som den svenska journalistkåren dagligen och stundligen uppvisar (med mycket få undantag). Nunorna på de 54 landsförrädarna ur sekten äcklar mig mer än någonsin en Ikaroslista på förrymda massmördare, rånare, knarkhandlare och annat drägg som f ö också är ett indirekt resultat av deras smutsiga hantverk.

  • Jonas Karp Kungsbacka.

    Det är väl ändå inte så att massinvandingen till ett land inte går att vända tillbaka? Kan man ta in folk i landet, så kan man naturligtvis ta ut folk också. Det spelar ingen roll om människor har blivit “rotade” eller “har barn”, “barnbarn” och så vidare. Alla invandrare som kom hit från år 1968 ska ut igen och detta gäller även barn och barnbarn förstås. Jag tror på ett homogent Sverige.

    • tant Gul

      Svara på din egen fråga!
      Var konkret!
      HUR?
      Hur åstadkommer man en massutvandring?
      Varthän? Vem skall fatta beslutet? Vem skall stå för utförandet?
      Inte ens SD är intresserade av detta.
      Funnes det en folkmajoritet för en organiserad massutvandring, hur skulle den då genomföras?
      Kan man lära något av Israels exempel?
      Sedan man lurat på en viss herr Reinfeldt ett antal eritreaner, försöker man sälja resten till
      Uganda(?) med vapen som betalningsmedel.
      I Sverige rör det sig om många hundratals gånger fler individer.

      Se verkligheten i vitögat. Sverige är slut – Sverige är förlorat.
      Om hundra år bor det en illa anpassad, urfattig, till dels nödlidande blandbefolkning a la Brasilien i fjällhöga Nord.
      JJämlike till dagens Libanon eller Bangladesh.

      • Utlandssvensk

        @Tant Gul.

        “Se verkligheten i vitögat. Sverige är slut – Sverige är förlorat.”

        Ja, troligen är det så. Men detta beror inte på att utvecklingen är omöjlig att reversera just nu. Tvärt om, det skulle troligen gå att mer eller mindre frivilligt repatriera nästan samtliga icke västliga immigranter och deras barn och barnbarn.

        Vidare skulle detta kunna utföras så att omvärlden inte blir det minsta upprörd. Det skulle nog kosta en del om det sak göras snyggt, men det skulle vara små summor jämfört med vad dagens totalhaveri kostar varje år.

        Men det finns en ganska begränsad tid kvar för att genomföra något liknande och det verkar ytterst osannolikt att vi kommer att få se en majoritet i Sveriges riksdag som är villig att stifta de nödvändiga lagarna innan tiden är ute och landet börjar falla samman på allvar.

        • tant Gul

          Upphör med självbedrägeriet!

          ……..Ja, troligen är det så.
          ……..Men det finns en ganska begränsad tid kvar.

          Gå inte och hoppas – det finns ingen tid kvar . det finns ingen bot – det är kört – det är fullbordat.

          Har man förslagsvis obotlig testikelcancer – så har man! Endast tidsperspektivet är osäkert.

          Invandrare1957 skrev 08:26:

          “…Tror ingenting kan stoppa det nu, möjligtvis en militärkupp.
          Men det har gått så långt att svenska folket kan inte stoppa det genom öppna val.”

          Jawohl, men på måndag redan,

          Läs vidare här:

          http://tobbesmedieblogg.blogspot.se/2014/01/skammens-andra-dag.html

  • HH

    Läs Lars Gustafssons krönika i Expressen idag måndag. Hans text ger anledning till fler funderingar. T ex det som SRp1 idag serverade sina lyssnare ,med en spelad invandrargosse i ett fejkat psykologprogram och där markeringen av invandrare bestod i den förfördelade gossens tal som var just en ngt speciell svenska. Också detta idag måndag.

    Ja, ja p1, vi förstår syftet. Nästan övertydligt. Nästa gång gärna en interiör från den svenska skolan där elever ber läraren å det skarpaste vara tyst! Direkt ur verkligheten, som jag hört från vikarien.

  • Ludvig

    Redan första raden i regeringens Prop. 1975:6 (som Julia hänvisar till) är hårresande läsning. Här såldes Sverige ut av en enig Riksdag under total hysch,hysch med stöd av en journalistkår som svikit sin grundläggande uppgift att informera.

    Trettiofem år senare var det klappat och klart för Sverige att bli grundlagsmässigt multikulturellt – fast då förstås mot det nyinvalda SD:s röster, men med samma svekfulla journalistkårs stöd.

    • Ludvig

      Det ska vara första s i d a n i propositionen. Första raden räcker inte för att avslöja vad det är fråga om.

  • Varmt Konservativ (kr) / Stay Ahead

    “Labours djävulska plan att fylla landet med invandrare hade tagit form redan efter valet 1987, när partiet för tredje gången besegrats av Margaret Thatcher. Hur kunde miljoner av Labours väljare ha röstat på de konservativa igen? Partiledaren Neil Kinnock ställde en retorisk fråga:

    “Vad säger vi till en hamnarbetare som tjänar 400 pund i veckan, bor i eget hus, har en ny bil och mikrovågsugn, plus ett ställe nära Marbella?”

    Kort sagt: Vad hade Labour att erbjuda en arbetarklass som hade det bra och inte saknade någonting? Labour insåg att deras kollektivistiska modell hade spelat ut sin roll. De skulle aldrig mer kunna lita på röster från vit arbetarklass. Det gällde att importera en ny arbetarklass från tredje världen som kunde tjänstgöra som valboskap.”

    Ja, tecknen börjar onekligen bli många på att det hela handlar om en gigantisk konspiration, och det var säkert många inom såväl Labour och SAP som inom CDU och Fp, som verkligen trodde sig göra en god gärning. Men om det bara hade handlat om att socialisterna ville säkra sitt långsiktiga och välvilliga maktinnehav, så hade vi nog kunnat höra fler oroliga röster inifrån etablissemanget idag. Vad vi hör är istället att verklighetsbeskrivningen blir ännu mer extremt avvikande och att volymen skruvas upp. Hade det verkligen hänt om det bara hade handlat om karriärer och “solidaritet med de utsatta” ?

    Låt oss istället göra tankeexperimentet att många av de som ingick i de allra mest radikala studentorganisationerna runt 1970 och som förgäves ägnade 70-talet åt att blåsa liv i den revolutionära glöden här hemma, istället tog intryck av sina kollegor i Baader-Meinhof-ligan och andra terrorgrupper på vänsterkanten. Låt oss anta att de, efter att ha gett upp agitationsförsöken, istället för att som Neil Kinnock bara ställa frågan, istället började hata den västerländska arbetarklassen över allt annat och började nära en het önskan att förgöra och förinta. Om det var så, vad vore det mest naturliga att göra? Om det var så, och de samtidigt hade vetskap om sina kollegers, Jordanien-resenärernas, träning och samarbete med PFLP, vore det inte då naturligt att dra slutsatsen att ett utökat samarbete med revolutionära/terroristiska rörelser i Mellanöstern vore den bästa vägen att nå ett mål om en total förintelse av Europa och USA?

    Ännu har vi ingen säker vetskap om vilka avsikter den europeiska extremvänstern har haft med sitt engagemang i “flyktingfrågan”, men vi vet något om resultatet, och den bilden blir allt tydligare för varje dag. Nu accelererar det verkligen mot ett avgörande: Det vi ser idag är de facto att Al Qaida-baser upprättas i Europa med hjälp av våra egna skattemedel. Vi vet också att delar av det politisk-kulturella etablissemanget är djupt, djupt involverade med Al Qaidas moderorganisation, Muslimska Brödraskapet. Om tankeexperimentet ovan hade varit sanning, om extremvänstern had lyckats ta total kontroll över samhällsutvecklingen de senaste decennierna och allt hade varit avsiktligt, så hade Baader-Meinhof-ligans politisk-kulturella gren inte kunnat lyckas bättre än så här. För några månader sedan talade franska och brittiska källor om några tiotal syrienresenärer. Nu talar man öppet om 700 “fransmän” och 500 “britter”. Antalet “svenskar” borde i så fall vara åtminstone närmare 200. Det är inte fria fantasier längre (och det var det förstås aldrig tidigare heller): Vi finansierar själva Al Qaidas uppbyggnad och förberedelser för ett terrorkrig i Europa.

    http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/middleeast/syria/10582945/Al -Qaeda-training-British-and-European-jihadists-in-Syria-to-set-up-terr or-cells-at-home.html

    …och i Turkiet fortsätter följetongen om Erdogans Al Qaida-kopplingar. Det kunde ha varit en sensation igår, men plötsligt känns det bara naturligt och självklart:

    http://www.todayszaman.com/news-336958-alleged-ties-to-al-qadi-a-natio nal-security-concern.html

    Det enda hoppingivande i utvecklingen de senaste månaderna är att motståndet växer också i de muslimska länderna, som i t.ex. Turkiet ovan och som i Egypten och Tunisien. Frågan är bara hur långt det räcker. Alla tyskar var inte nazister heller.

  • A. Lukas

    Tack för en lysande artikel!!!

    Jag är inte riktigt nöjd med den vanliga översättningen av “rub the Right’s nose in diversity”, som används ovan, dvs “gnugga högerns näsor i mångfald”. En svenskare variant vore att använda ordet mula. Översättningen blir då att “mula högern med mångfald”. Fick idén från en kommentar på Avpixlat. Själv skulle jag hellre vilja att vårt lands förrädare, dvs journalister och politiker mulades med mångfald. Vad tycker Julia om översättningen?

  • Menig 442

    Bruxelles den 24. november 1995.
    Interimsrapport, fra Den Rådgivende Kommission for Bekæmpelse af Racisme og Fremmedhad.
    Her er det hele idiotien om mangfoldigheden sat på skinner. Journalisterne gør jo bare det han skal, præcis som muslimen, der følger sin koran.
    Udpluk fra “Håndbog for journalister”
    “direkte at forbedre etniske minoriteters adgang til mediekarriere”
    “specielt udnævne personer, der kan repræsentere disse gruppers interesser”
    “der bør især gives midler til uafhængige programproducenter fra etniske minoriteter”
    “Hvis unge opdrages til at tolerere og acceptere andre, er det måske den mest betydningsfulde faktor for et flerkulturelt samfund. Og unge er ikke her pseudonym for muslimske bøller. Lærerne, læseplaner og censurering af skolebøger, den får ikke for lidt.
    Journalistiske retningslinier: Instrumenter for frivillig selvregulering! Afbalanceret beskrivelse af vellykket sameksistens af medlemmer af forskellige kulturer.
    Sverige lever 100 % op til EU’s forventninger. Se følgende.
    “Endelig er det underkommissionens absolutte opfattelse, at det er regeringernes ansvar at være normgivende på alle områder af det offentlige liv. De bør klart vise, at de ser med afsky på racistiske handlinger og alle udtryk for intolerance.”
    Min kommentar: Så længe racisme og intolerance pr. definition er envejs, kan kun en dåre tage det alvorligt.

    • Angela

      Tack för det, snälle! Om detta sades inte ett ord i valrörelsen inför EU-omröstningen i november 1994. Från 1 jan 1995 var Sverige medlemmar efter ett knappt ja och enbart ett 80% valdeltagande. Allt är så noga planerat. Så utstuderat. För att säkra EU-inträdet och ett ja planerades varje lands röstning i en särskild ordning så att inget land skulle påverkas av något annat. Norge fick rösta sist eftersom makteliten visste att de skulle rösta nej.

  • Pingback: Morgan är inte ensam | Jan Millds blogg()

  • Stefan Lennartsson

    Namnet Ni använder är för mig heligt som hallänning. Jag anser som snaphane att tillhöra en av dem ostliga provinserna.Nej till EU ja till Danmark.

    • Svend Andersen

      Smukt sagt.

      Hvad gik galt med den fredsaftale, som Danmark og Sverige indgik i Brömsebro i 1645? – Ifølge den skulle Halland jo kun afstås til Sverige for en periode på 30 år!

      Vi bør få Halland, Skåne og Blekinge tilbage … “Danmark til Brömsebro!” var et kampråb for min afdøde onkel. Hermed gentaget.

      • Robin Shadowes

        Ingenting mig emot. Bara vi blir av med kulturberikarna, är för mig huvudsaken. Om ni skickar dom söderut, tillbaka över Medelhavet eller norrut till Stockholm, är mig egalt. Bara vi blir av med dom och kan bygga om Islamic Center och andra moskéer till svinstallar och till härbärgen för hemlösa.

      • Peter Buch

        Roskildefreden og Freden i København går galt, Begyndelsen til Danmarks nuværende liden størrelse.
        http://www.denstoredanske.dk/Danmarks_geografi_og_historie/Danmarks_hi storie/Danmark_1536-1849/Freden_i_København

        Freden blev indgået 13. august 1645 ved Brømsebro på grænsen mellem Blegind og Småland, heraf navnet Brømsebrofreden. Det var en hård fred for Danmark. For første gang siden Valdemar Atterdags tid måtte Danmark afstå land. Gotland, den estiske ø Øsel og de norske landskaber Jemtland og Herjedalen måtte afstås til Sverige. Desuden blev svenske fartøjer fritaget fra Øresundstold. Men værst af alt var dog pantsættelsen af Halland for 30 år, for Halland havde været en del af Danmark lige så længe vort land havde eksisteret. En dansk befolkning var havnet undet svensk styre.

        Der er to ting der er vigtige at bide mærke i ved Brømsebrofreden. En god og en dårlig. Den gode var at hallænderne blev garanteret at de kunne blive ved deres danske lov – en foreløber for Roskildefredens paragraf 9. Den dårlige var at Sverige skulle have andre indrømmelser for at tilbagelevere Halland når de 30 år var gået.
        skaanskfremtid.dk/hist/krigen1657.html

  • Angela

    Tack, Julia. Du överträffar dig själv varje gång.

  • Pingback: Söndagskrönika: De som gudarna vill förgöra | anderssons thinktank()