Det bliver seks lange måneder. To Folkpartister har præcis ti år efter deres eget partis store rapport om emnet opdaget, at de har skabt “utanförskapsområden.” Valgkampe er ligesom reklamefilm eller vittigheder, jo længere de er, desto værre er pinslen. Det blir’ som én lang Melodifestival, det har de også hele tiden i Sverige.

 Folkpartiet har åbenbart også med 35 års forsinkelse opdaget, hvem der er de virkelige racister i Sverige, men rolig, den 15 september har de glemt det hele igen. Hvem husker ikke deres ‘sprogkrav’ til nybyggerne i 2002, 2006, 2010 og 2012 for ikke at tale om den daværende leders moralprædiken overfor Pia Kjærsgaard på TV? En rigtig TV höjdare, hvis jeg skal sige det. FP kysser fortjent spærregrænsen med cirka 5 procent. (Bacon/flæsk-collage: Snaphanen)

Debatten om strukturell rasism och vithetsnormer är djupt problematisk. Den saknar bredd, eftersom den bortser från hur etniskt svenska arbetarklassungdomar drabbas….Detta är deras vardag i förorten: svennehora, svennebög, bonde, svennerasist, och jävla svenne.

Sverigedemokraterna lockar i dag tyvärr många nya väljare bland dessa ungdomar och deras föräldrar. Väljare som tyst knyter näven i byxfickan och röstar på SD, i stället för att göra sina röster hörda i klassrummen och i förorten. Utanförskap och segregation har lett till att det i många förorter skapats utbredda negativa attityder och myter om svenskhet. Vidare finns en attityd om att kvinnlig svenskhet är liktydigt med att vara lättfotad och sakna moral. ”Även rasism mot etniska svenskar måste bekämpas”

Jeg ved ikke rigtig, hvordan ‘man bekæmper racisme,’ men jeg ved lidt om hvordan man undgår at gøde den, og det tog er kørt i Sverige for flere årtier siden.