29
mar
Seneste opdatering: 31/3-14 kl. 0103
5 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Franz Schubert: 31 January 1797 – 19 November 1828  Lettiske Olga Jegunova og Schubert er tilsammen bedårende. Melodistemmen ligger mest i venstrehånden, usædvanligt for et klaverstykke. Følg hendes hænder og ikke mindst anslaget.

Impromptu (fr., af lat.: in prómptu, i beredskab), egenlig det samme som improvisation, et øjeblikkeligt indfald, benyttes bl.a. som betegnelse for en art musikstykker, der gør indtryk af at være let henkastede øjebliksfostre og derfor ikke gør fordring på særlig streng udarbejdelse eller sluttet form; altså omtrent det samme som fantasistykker. Betegnelsen impromptu finder særlig anvendelse på klaverstykker af blandt andre Chopin og Schubert.

Ingrid Carlqvist forlader Sverige

Jag har tvekat fram och tillbaka – stanna i Sverige och kämpa mot vansinnet eller fly galenskapen för att kunna betrakta den på avstånd? Nu har jag bestämt mig. Adjö, Sverige – jag drar. Det går inte att leva i ett land där dissidenter behandlas som psykiskt sjuka och där myndigheterna vill spärra in samhällskritiker på institutioner.
Det är den dåliga nyheten. Den goda är att jag kommer att fortsätta granska det svenska vansinnet – men från andra sidan Öresund. LEDARE: Adjö, Sverige – mig får ni inte stämpla som psyksjuk (se de 42 kommentarer)

Se også Sverige: Gadekunstner Dan Park tiltalt for ‘hets mot folkgrupp’, fængslet: “Han måste vara psykiskt sjuk” og lidt blåstemplet svensk opinion: Rasisternas favoritkonstnär. Hvis Dan Park er sindssyg, kan han være blevet det af at læse svenske aviser. Cave! Jeg har mødt ham nogle gange, og jeg så ikke andet end en nordlænding med  en ganske almindelig nordskandinavisk hang til stærkøl. Lars Vilks skriver om ham: Det kan inte hjälpas. Fallet Dan Park har ett principiellt intresse. Frågan är på vilka villkor man kan vara konstnär och vilken roll konsten skall spela.

Martin Aagård (Aftonbladet) är smartare. Han understryker att Park förmodligen är den första svenska konstnär som har hamnat inom lås och bom på grund av sin konst. Ja, det är inte vanligt och vill man spetsa till det kan man säga att på senare tid har Sverige och Ryssland utmärkt sig genom att frihetsberöva konstnärer som protesterar mot etablissemangets politik. Aagård som någonstans ser att den vilda friheten äger något sympatiskt får dock avvisa Park som medspelare i det högerextrema lägret.

Men det finns lite mer. I konsten har man hamnat i det något besynnerliga läget att konsten hyser ungefär samma politiska korrekthet som etablissemanget, konsten blir alltså en statens tjänare vilket är något man inte är van vid (ännu lustigare att armkroken med staten utgörs av högersidan). Av tradition har konsten alltid befunnit sig i opposition mot de solida konventionerna men nu tycks det som om att granska makten har mist sin sälta. Om man antar att Parks intresse, för att inte säga besatthet, ligger i att utmana det politiskt korrekta, kan det förefalla att vara ett rimligt konstprojekt även om det naturligtvis kolliderar ofantlig med konstens rådande konsensus. Han strör omkring sig otidigheter av värsta sort och gör sig omöjlig i de flesta konstkretsar genom att konstant ge sig på de politiska ideal som föresvävar konstvärlden liksom världen utanför.

Det finns en hel del konstnärer som har haft fel politisk inriktning och som har gett uttryck för sådana ståndpunkter i sin konst. Man kan erinra om Marinetti och Ezra Pound som hyllade Mussolini eller Dali som beundrade Franco. Samtliga har blivit storheter i konsthistorien.

Fotografiets fortryllelse

Still-fotos har ikke rigtig nogen opmærksomhed i en tid, overmæt af billeder. Jeg insisterer på dets betydning. Billeder som ikke prætenderer at være kunst, skal stadig kunne påvirke og bevæge os. Ikke foto nr. 10 mio af Obama, Putin, Løkke eller Thorning, ikke barbarernes billeder fra Syrien, men de andre billeder, de sansede. Dem man tager to af på et godt år.

 Jeg tog et her, der bliver ved med at forfølge mig, og et andet her, der dog var en ren foræring, jeg ikke skulle gøre nogen indsats for. Måske har jeg taget andre. Der er naturlyrik her og her, men det er noget andet.

Hvorfor er det bevægende? Billedet kan noget, ord har det vanskeligt med. Jeg kan ikke svare på spørgsmålet, uden at begive mig ud i noget tvivlsomt fotofilosofisk, som Roland Barthes har gjort bedre. Øjet og hjernen bag er tilstrækkeligt til hverdagsbrug. Folk er ikke interesserede i fotos nu om stunder, der er for mange af dem. Jeg er ret ligeglad med dem. Jeg er interesseret.

Dette er et billede af menneskelig ukuelighed på den tragisk tænkelige baggrund. Det er muligvis mere end det, men så skal man vende tilbage til det og blive ved det.  Hver gang jeg ser det, giver det nye associationer.

Er hun ikke klædt i det tøj, børn var i Danmark i 50’erne? Kysser hun soldaten, eller hvisker hun noget til ham på fransk, som han ikke forstår? Og hvad siger hun? Lever hendes forældre? Hvordan kan de tale sammen? Hvor passer schæferhunden i baggrunden ind? Hvorfor er den så årvågen?  Alt det usigelige og ubesvarede er fastholdt i det øjeblik på et sort-hvidt negativ for 69 år siden.

I dag er den lille pige 73 år gammel, hvis hun lever, men da var hun på samme alder som hende her. Man kan konstatere det med ord, men kun billeder kan vise det. Så ung og gammel kan verden være på samme tid.- 9th Armored Division technician with a little French girl on Valentine’s Day, 14 Feb 1945

1-Indspilning i fuld skærm 30-03-2014 151214

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Anonym

    snaphanen är inte uppdaterad till den 30 mars.

    • andre har haft problemet, men ikke mere. Det må findes i din PC

    • intetnavntak

      1. Du kan slette din browsers cache lager, det virker måske. Men mest hvis du har været på siden før.
      2. Du kan prøve at bruge en anden browser, hvis du ikke ved hvordan man ændrer indstillingerne for “cookies” i din respektive browsers menu.
      3. Et langsomt internet og/eller med lukkede porte kan gøre, siden bliver indlæst forkert.

  • Fullkomligt underbart. Njutning av hög klass!

  • Machiavelli

    Schubert er sikkert god musik, men Amira den 9 årige pige med guldstemmen er himmelsk og jager de muslimske spøgelser væk, hvis man har nogen.