18
apr
Seneste opdatering: 19/4-14 kl. 0157
24 kommentarer - Tryk for at kommentere!

 (islamisk læresætning)  Af Britta Mogensen, antropolog

Ahmed Akkaris nys udkomne bog ”Min afsked med islamismen: Muhammedkrisen, dobbeltspillet og kampen mod Danmark” har rettelig vakt furore. Akkari har været på TV igen og igen, og der har været anmeldelser i næsten alle aviser.

1-akkari  22.8.2013, I 050

Akkari beskriver, hvordan allerede modersmålsundervisningen bruges til endnu en vej til islamistisk indoktrinering. Han skriver om unge mennesker, som ikke har haft det sorte uheld at blive placeret i en koranisk friskole, hvor navnet er i direkte modstrid med den tvang børnene oplever i skolen, men senere indfanges og radikaliseres. Om uautoriserede imamvielser (polygami og børneægteskaber), også med danske unge piger/kvinder, der bliver imamgift og konverterer, uden at de har den fjerneste anelse om konsekvenserne. Om kvindelige islamister. Om tvangsindhylning af pigebørn og kvinder. Om shariadomstole og mord, der skjules. Om ”balkonpiger” (dvs. unge piger/kvinder, der kastes ud fra altanen), men af politiet vurderes som selvmord. Om imamer, der opfordrer til vold mod Danmark og resten af Vesten. Om de forskellige islamistiske gruppers strategi til afmontering af vores demokrati og frihedsrettigheder. Om knopskydningen inden for hver enkelt islamistisk gruppe, hvor hver ny knop får et nyt navn, så der kan hentes flere penge fra de kommunale kasser. Om den indbyrdes uenighed om, hvem der har monopol på ”sandheden” og meget, meget andet.

Dette indlæg er ikke endnu en anmeldelse i det righoldige udvalg. Mit formål er i stedet at trække nogle punkter frem i afsnittet om Muhammedkrisen. En stor del af befolkningen har vidst henholdsvis haft mistanke om mange af disse punkter i mange år, men først nu bekræftes det i Akkaris bog. Andre dele af befolkningen har valgt – på samme måde som de tre aber, der holder hænderne for øjne, ører og mund – ikke at lytte til svovlprædikanter, der advokerer for indførelse af khalifatet, omstyrtelse af demokratiet og vestlige frihedsrettigheder. I stedet har disse personer ikke alene bagatelliseret de problemer, den sagesløse befolkning er blevet påtvunget, mens de selv er krøbet i skjul for denne verdens ondskab i deres anstændige, hvide enklaver. De har tillige hånet befolkningen og skammet den ud for racisme og fremmedfjendtlighed, mens de gjorde Khomeinis bon mot: Islamofobi til deres eget og i tro socialistisk ånd mentalt sygeliggjorde anderledestænkende.

Af Akkaris bog fremgår, at radikaliseringen af unge er en velorkestreret drejebog over, hvordan imamer og andre fanatikere umærkeligt lokker unge ind i et miljø, der i bedste fald ødelægger deres liv, i værste fald afslutter det. Samtidig hjernevaskes de til at hade Danmark, danskerne samt alle, der ikke vil indordne sig.

Bogen er samtidig en drejebog over, hvordan fanatiske islamister er i stand til at mobilisere onde kræfter i den muslimske verden med det ene formål at destruere en nation. Uanset indbyrdes kævlerier om, hvem der har monopol på ”sandheden” og 1400 års indædt had, lykkedes det dem at forenes i dette ene ønske: Danmarks kollaps.

Fra Akkari som 16-årig teenager blev lokket ind i fanatiske kredse, og indtil han 16 år senere som en af de mest forhadte personer i dette land forlader fanatismen, lykkedes det ham sammen med sin islamistiske arbejdsgruppe at kaste Danmark ud i landets værste krise i 70 år.

Den importerede fjende

Den lille eksklusive hårde kerne i Arbejdsgruppen bestod udover Akkari af ti andre islamister. Fem af disse deltog i den første delegation til Egypten. Den anden delegation på fire tog til Libanon og Syrien: Akkari, Abu Laban, imam for Islamisk Trossamfund, Raed Hlayhel, imam i Grimshøj-moskeen i Århus, der konkurrerer med Taiba moskeen i København om at være mest fanatisk, samt talsmanden for Islamisk Trossamfund Kasem Said Ahmed.

På et tidspunkt dukkede Asmaa Abdol-Hamid pludselig op i Arbejdsgruppen. Det er ikke sædvane blandt islamister at høre på eller samarbejde med kvinder. Medmindre, selvfølgelig, man mener, at dét at bøje de ubøjelige regler kan have betydning for ens sag. Og det kunne måske Abdol-Hamids idé om at melde JyllandsPosten til politiet for hetz mod en minoritetsgruppe. Arbejdsgruppen var i tvivl. Abdol-Hamid insisterede og var den, der sendte den til politiet. Anmeldelsen blev underskrevet af 13 islamistiske organisationer. Og som Akkari siger det:

”Var det endt med en sejr i retten, ville Arbejdsgruppen være der til at høste æren, mens et nederlag ville kunne afvises som endnu et led i de vantros beskidte kamp mod islam.”

Retssagen blev dog ikke til noget, da anmeldelsen blev afvist af Rigsadvokaten. Også den egyptiske ambassadør, Mona Omar Attia, var en nyttig medsammensvoren. Hun havde sin egen dagsorden som forsvarer af ’det fuldendte menneske’, der synes at have et stort behov for, at nogen hele tiden går i brechen for ham. Ingen måtte dog vide, at hun arbejdede sammen med Arbejdsgruppen. Hun lovede at mobilisere andre muslimske ambassadører, og det blev aftalt, at det skulle se ud, som om de ”spontant” rettede henvendelse til Anders Fogh. Det var også hende, der arrangerede Arbejdsgruppens rejse til Egypten.

Både Akkari, Arbejdsgruppen og ambassadørerne vidste, at statsministeren i Danmark slet ikke havde mulighed for at blande sig i pressens forhold. Men det var ikke noget, man videreformidlede til de muslimske lande, hvor den slags er ukendt. Akkari oplyser, at havde Anders Fogh givet blot den mindste indrømmelse, ville krav være fulgt på krav. Han citerer den islamiske læresætning: ”Man skal få så meget som muligt ud af en bøjet nakke”.

Hverken Rigsadvokatens afvisning af politianmeldelsen af JP eller statsministerens afvisning af ambassadørernes intervention var spildt ulejlighed. Man havde trukket det perfekte offerkort. Nu kunne det dokumenteres over for imamer, muftier og ekstremistiske jihadgrupper i de muslimske lande, hvordan islam blev diskrimineret i Danmark, og hvor dårligt muslimer blev behandlet. Det var en helt igennem win-win situation.

Arbejdsgruppen bestod på det tidspunkt af elleve medlemmer fra forskellige islamistiske organisationer. Den første delegation på fem personer rejste til Egypten, mens den anden på fire, som Akkari deltog i, tog til Libanon og Syrien. Formålet var at hidse landene op og få dem til at lægge så stærkt et pres på Danmark, at man ikke alene fik en undskyldning, men at islamkritik fremover skulle være ulovlig, og ytringsfriheden skulle knægtes.

De tolv tegninger vakte ikke i sig selv den store ophidselse, men der rejste sig et ramaskrig, da de tre ekstra billeder, hvis tilsynekomst ingen ville kendes ved, blev vist frem. Delegationerne undlod at oplyse, at disse billeder aldrig havde været i nogen dansk avis.

Akkaris gruppe bestemte sig til at opsøge flere terrorgrupper, herunder salafistgruppen Amal. Resultatet af besøget viste sig to måneder senere, da den danske ambassade i Beirut stod i flammer.

Det lykkedes også delegationen at få møder i stand med Hamas og Hizbollah. Det Muslimske Broderskab har tætte forbindelser til Hamas og kunne facilitere et møde med denne organisation.

Møderne fandt sted i dybeste hemmelighed. Blev det afsløret i den danske offentlighed, kunne de miste den medvind, de havde i (en del af) den danske presse og (en del af) den danske befolkning. Selv de mest uvidende ved, at begge disse organisationer står for vold og terror.

Akkari var da heller ikke i tvivl om disse to organisationers effektivitet:

”Det var viljen til vold, der havde skaffet de to organisationer enorm respekt og popularitet hos muslimer i alle dele af verden, og blev det nødvendigt, vidste vi, at de havde kræfterne og forbindelserne til at iværksætte et angreb i Danmark.”

Terrororganisationerne gjorde deres arbejde godt. Volden eksploderede i mange muslimske lande. Danske ambassader blev sat i brand, hurtigt sammenflikkede stykker stof, der skulle forestille Dannebrog, blev brændt af, og det værste af alt: Mange mennesker døde.

Inden mødet med de to terrororganisationer havde de også forsøgt at ophidse muftien i Beirut. Men så langt fra at støtte deres mission, blev de kraftigt advaret af ham mod at fortsætte den farlige vej, de havde begivet sig ud på.

Delegationen lyttede ikke til det tilsyneladende eneste ordentlige menneske blandt alle de blodtørstige imamer, muftier og organisationer, de kom i forbindelse med på deres rejse.

Nu gik alvoren af det, de havde sat i gang, omsider op for dem. Men det var umuligt at standse den bølge af had og destruktion, der hærgede flere muslimske lande. Akkari skriver, at de blev bange for ansvaret, men det var ikke Danmark, de følte noget for. ”Vi følte for os selv.”

Akkari oplyser navne på alle sine tidligere allierede, såvel herboende som meget kendte udenlandske fanatikere, som udlændingemyndighederne beredvilligt giver visum som ”gæsteimamer” uden først at tjekke disse personer. Oplysningerne ligger ellers frit tilgængeligt på nettet, og ethvert barn kan forvisse sig om, at det er en katastrofe at give disse personer indrejsetilladelse til noget vestligt land.

Som om det ikke var nok med salafisternes og Det Muslimske Broderskabs invasion af vores land og især sidstnævntes utallige forgreninger, hvor hele tiden nye celler kommer til med nye navne, har også den ekstremt radikaliserede tyrkiske bevægelse, Milli Görüs, fået godt fodfæste i Europa. Ifølge Akkari er der alene i Danmark 40 lokalafdelinger. Skulle nogen tro, der er kommet med fred, så se her:

“IMGT vil underkaste hele den ikke-islamiske verden. Fredelig sameksistens er kun midlertidig tilladeligt som forstillelse (“Taqiya”). (“Im Namen Allahs”, Köln 1990 s.25 ff.).

“Europæeren er en ateist og afgudstilbeder, en ågerkarl, kapitalist, socialist, zionist, kommunist og imperialist, uafbrudt brunstig og beruset i sprut, han elsker at bryde ægteskabet og er materialistisk. Han har forskrevet sig til djævelen. De (europæerne) er agenter og spioner. Som sådan kan de optræde som læger, som sygeplejersker, som kloge lærere, og som nogle, der går ind for fagforeninger, men alle er de islams fjender”. (Bevægelsens blad “Mille Gazete” 24.7.1986).

Den indre fjende

Men ikke kun fanatiske islamister over hele landet støttede Arbejdsgruppen. Det gjorde også danske medløbere, der skammeligt svigtede deres land og den danske befolkning, da det gjaldt om at stå fast over for ydre ondsindede kræfter. Det er bl.a. personer, der har beklædt ikke helt ligegyldige hverv her i landet, såsom de to tidligere udenrigsministre, Uffe Ellemann-Jensen (V) – som i øvrigt inden sit knæfald for en af de grummeste -ismer i verden var en god en af slagsen – og Niels Helveg Petersen (RV). Også andre politikere fra Det Radikale Venstre, Enhedslisten og Socialistisk Folkeparti var fanatikernes allierede.

Arbejdsgruppen havde hemmelige møder med Niels Helveg Petersen. Det var Akkaris opfattelse, at NHP ikke så meget støttede deres forehavende, som han ønskede at indsamle krudt mod landets statsminister, Anders Fogh Rasmussen. Akkari lækkede NHPs hemmelige møder med Arbejdsgruppen:

”Min vurdering var, at offentligheden ville se det som et tegn på respekt fra højeste sted, at en anerkendt politiker som Niels Helveg Petersen valgte at møde os. Det ville undergrave det ganske sandfærdige billede af en løgnagtig forsamling af imamer, som medierne forsøgte at male. Samtidig kunne det drive en kile ind i sammenholdet i Folketingssalen i sagen om tegningerne. Anders Fogh Rasmussen måtte ikke få held til at samle politikerne i modstand mod vores kamp, og derfor var splittelse og intern dansk kritik et fremragende våben.”

Men også inden for egne rækker mødte statsministeren kritik. Den tidligere udenrigsminister, Uffe Ellemann-Jensen, faldt sin formand i ryggen og beskyldte ham for at have begået en enorm diplomatisk fejl ved at afvise et møde med ambassadørerne. Ellemann-Jensen gik så vidt i sit forræderi mod statsministeren, at han i hemmelighed mødtes med Arbejdsgruppen. Selv om han ifølge Akkari var noget mere objektiv end NHP og vejede for og imod, var mødet ”i direkte modstrid med instruktioner fra statsministeren, der fra Folketingets talerstol havde opfordret til at ’lægge imamerne på is’.”

Blandt statsministerens kritikere var endog regeringens udenrigsminister Per Stig Møller. I en tv-dokumentar fremførte han, som så mange andre, det synspunkt, at afvisningen af ambassadørerne var det, som slap uhyret løs. ”Uden den var alt nok gået i sig selv, har både politikere, kommentatorer og eksperter hævdet”, og Akkari tilføjer: ”Hver gang har jeg for mig selv rystet stille på hovedet.”
Akkari beskriver, hvordan Politiken, efter at hele hans eget bagland af islamister så at sige var smuldret, nærmest hetzede regeringen og statsministeren. I befolkningens øjne – dvs. den del af befolkningen, der ikke tilhørte Politiken-segmentet – kunne Politiken næsten ikke arbejde mere intensivt for at fremføre islamisternes synspunkter og støtte dem, end den gjorde, og skrive imod regeringen og i særdeleshed statsminister Anders Fogh Ramussen. Hans integritet så avisen ikke på med milde øjne.

Efter Arbejdsgruppens opfattelse var Politikens opbakning dog noget svingende, selv om ”de journalistiske knive blev hvæsset i takt med, at det internationale pres mod Danmark tog til.”

Arbejdsgruppen ønskede derfor kontakt til Seidenfaden selv. Kontakten kunne ikke ske direkte for det tilfælde, at det kom til offentlighedens kendskab. ”Derfor blev enhver dialog i stedet sendt via en tunesisk journalist og en egyptisk oversætter…”. Man ville selv ”skrive artikler og have dem offentliggjort uden censur”, for at få danskerne i tale. Det var chefredaktør Tøger Seidenfaden lydhør overfor, men ville ikke forære noget væk. Ville Arbejdsgruppen selv skrive, kunne den få annonceplads og betale for det.

Men selv om mange politikere, forfattere, kunstnere m.fl. (den såkaldte elite) svigtede deres land under en krise og leflede for islamisterne, var Seidenfadens svigt ubetinget den værste. Da chefredaktøren valgte at betale erstatning til spøgelsesgalleriet af den muslimske profets 94.923 formodede mandlige efterkommere, var vist tydeligt for de fleste, selv for avisens trofaste støtter, at nu var filmen knækket for moralens vogter.

Det er svært at forestille sig den styrke, en mand er i besiddelse af, når de, han med rette kan forvente støtter ham, går bag hans ryg og konspirerer med hans fjender i hans livs værste krise. Hvornår har vi sidst – om nogensinde – haft så stærk og principfast en statsminister?

Efter Muhammedkrisen

Tilværelsen gik igen ind i sædvanlig gænge. Sådan da – og for de fleste af os. Mejerikoncernen Arla blev glad igen. Koncernen, der havde berømmet Saudi-Arabiens gode og retfærdige samfund, har for længst fået syndsforladelse. Ifølge Akkari dog mod betaling af aflad. Så nu kan de saudiske husmødre igen glæde sig over at kunne købe de gode, danske mejeriprodukter. Og vi andre, der ser med foragt på dette firma, kan jo bare lade være med at købe dem. Så bliver der også mere til saudierne.

Kurt Westergaard blev udsat for et mordforsøg af en somalier, der forsøgte at myrde ham med en økse. Stod vi så alle sammen med vores landsmand og rasede over, at denne (næsten) øksemorder var tilbudt alt, hvad dette land har at tilbyde alle, der kommer over grænsen? Nej, én skilte sig særligt ud. Den stærkt venstredrejede journalist Karen Thisted mente, at Kurt Westergaard med mordforsøget havde fået sin 15 minutters berømmelse. Vel nok en af de mest hånske og svinske bemærkninger, nogen journalist nogen sinde har udtalt i dette land.

JyllandsPosten og dens modige ansatte har i dag til huse i en fæstning. De undgik med nød og næppe jihadisters ubeskriveligt bestialske mordplaner.

Moskeerne fortsætter med at radikalisere de unge. Men nu rejser de én og én til Syrien og bliver slået ihjel. Og hvis ikke, glider de bare ind i samfundet igen, når de kommer tilbage efter at have lært alt om våbenføring og terror.

Med alle de oplysninger, som med Akkaris bog er kommet PET i hænde, ville man med et snuptag kunne plukke islamisterne ud. Med deres samarbejde med fanatiske kræfter i den muslimske verden og opfordring til ophidselse, terror, mord og optøjer med det formål at ødelægge vores land og omdanne det til en shariastat, har disse personer forskertset enhver ret til at opholde sig i Danmark. Da de samtidig er til fare for landets sikkerhed og dermed landets borgere, er det i henhold til loven uproblematisk at fratage dem et eventuelt foræret dansk statsborgerskab. Konventioner eller ikke konventioner.

Jeg vil slutte med Akkaris ord: Danmark finansierer ganske enkelt den ideologiske krig mod sig selv.

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • MIKE

    Det er rigtig, rigtig godt skrevet. Jeg har ikke selv læst Akkaris bog – men overvejer det. Jeg håber dit indlæg kan læses andre steder end her, for det vil være syndt hvis det kun er snaphanerne der har fornøjelsen. Du er god Britta 🙂 og jeg har læst meget af det du har skrevet de sidste 5-8 år.

  • Intressant och grundlig redogörelse, och intressant att boken har skrivits.
    Och slutorden om att fanatiska och krigsvilliga islamister borde kunna utvisas och fråntagas sitt danska medborgarskap låter fullt förståeliga.

    Men man kan ändå inte ungdå att fråga sig:
    Hur kommer det sig att invandringspolitiken som sådan inte får ifrågasättas?
    Hur kommer det sig att det (tydligen?) finns viljor inom massmedier, (JP), som istället vill kritisera, håna, förlöjliga, bespotta invandringen, vill ge sig på de invandrade, när de väl har tillåtits att invandra till nationen? Som därmed intet annat gör än att försöka skapa och att försöka – bädda för bråk – INOM nationen MELLAN, olika grupperingar av människor? Är det så lyckade – politiska drag – , kan man undra?

    Att under namn och skydd av s.k. – yttrandefrihet – , vilja försöka håna, bespotta, förolämpa, förlöjliga och förbanna, någonting som för en del människor är en värdefull tro som för dem är helig, och samtidigt inbilla sig själv att de bespottade, de hånade, de förlöjligade, de föraktade inte själva skall påverkas, eller ens vilja försvara sig mot sådana påhopp, det är nog någonting som man skulle kunna beskriva varande en slags psykologisk brist på insikt om hur människan som just – varelse – vare sig jude, grek, muslim eller kristen, fungerar i praktiken?

    Vilka människor är fullkomligt likgiltiga för hån, bespottelse, förlöjligande, hat och förakt?

    Önskade sig journalisten på JP ett svar på sin bild på profeten?
    Var hans önskan endast en likgiltig och nonchalant gäspning till svar?

    • Korr…

      ….”Hur kommer det sig att det (tydligen?) finns viljor inom massmedier, (JP), som istället för att vilja kritisera, håna, förlöjliga, bespotta invandringspolitiken,vill ge sig på de invandrade, när de väl har tillåtits invandra till nationen?”…

      • Angela

        …”när de väl har tillåtits invandra till nationen”?

        Du berör kärnfrågan. VEM styr, vem har tillåtit detta eller som Michael Moore sa i sin best-seller: “Vem stal mitt land?”

        Mogensen skriver utifrån ett danskt perspektiv liksom Julia Caesar skriver från ett svenskt men detsamma händer i hela västvärlden.

        Jag har inte läst boken. Bara ögnat det första av inlägget men jag förstår direkt att detta är ett TOPP-inlägg av en mycket kunnig som modig person.För det tillsammans med Julia Caesars krönikor och t ex “Våldtagen av staten” är delar av sammanhanget. Det sammanhang som makteliten slår sönder. Snuttifierar så att ingen skall begripa.

        Utan globaliseringen hade inte detta varit möjligt. Globalisering innebär demokratins och nationers avskaffande. Det som är förutsättning för kunskap, vetenskap, välfärd, mänskliga rättigheter dvs frihet för människan, fri från slaveri.

        Konflikt (SR) idag behandlade om en del av konsekvenserna och jag tyckte mig ana att programledaren pressade de s k “experterna” på mer sanningsenliga svar. De uteblev om man slingrade sig i tidens floskler och varför. Jo därför att de också blivit en del i globaliseringen och de sågar inte den gren som betalar dem som experter. Så det blir en ond cirkel. Precis som alla hjälporganisationer och fredsorganisationer är en del av krigsorganisationen. Utan krig och konflikter bleve de arbetslösa.

        • Angela skrev: …”Precis som alla hjälporganisationer och fredsorganisationer är en del av krigsorganisationen. Utan krig och konflikter bleve de arbetslösa…”…

          Kanske är det en lite drastiskt formulering, även om det kanske kan finnas en viss verklighet i den…

          Dagelind skriver en intressant krönika på Avpixlat, som handlar om kommuners höga banklån för att klara av sociala försörjningsutgifter. Summor som idag tydligen är uppe på 500 miljarder kr, och som är lån vars årliga räntor betalas med befolkningens skattepengar, som man kan bli lite konfunderad kring…

          Kanske går fenomenet att jämföras med de lån som nationer förr tog för att kunna bedriva krig, under t ex en enväldig kungamakt? (Men även senare tiders krigföringar, med för skattebetalare i vissa nationer mycket dyra räntor att betala och som förmodligen kommer att behöva betalas under flera generationer.)

          Då förr enväldiga kungar, och drottningar, lånade av en privat bankindustri och därmed satte hela sina befolkningars beskattningsbarhet som garant för återbetalning av lånet, så hade väl en majoritet av skattebetalande medborgare inte någonting att kunna invända mot den saken? Kungamakten och dennes militär använde den skattskyldiga befolkningen som fotsoldater, med plikt och skyldighet att dra ut i krig för kung och fosterland, som – kanonmat – på slagfälten….

          Dessa krigföringar, som t ex fördes i Europa mellan olika nationer, men som i alla tider har förts mellan olika länder och folk, motarbetades kanske direkt inte av en bankindustri då krig erbjöd just möjligheter till stora inkomster på lånen som togs för att kunna föra dessa krig….

          Idag är det kanske ändå inte fullt lika enkelt med krig mellan olika nationalstater. Och särskilt då kanske ändå inte inom den Europeiska unionen.

          Kanske inte heller inom den amerikanska unionen, ca 150 år efter den unionens inbördeskrig.

          En bankindustri liksom alla andra industrier vill göra vinster på sin – industri -.

          För att skapa efterfrågan på sina produkter, banklån, när stater inte lånar till krigföringar, eller när stater har balans i sina ekonomier vad gäller inkomst och utgiftssidan, kanske är svårt. Att kunna få mycket stora låneförbindelser med just hela nationer med en skattepliktig befolkning som lånegaranter kräver kanske att stater har större utgifter än inkomster?

          Kanske är förutsättningen att nationer kommer i ekonomisk stress, eller skaffar sig mycket stora ekonomiska åtaganden och utgifter? Invandring är kanske bra ur bankindustrisynpunkt, för att nationerna därmed, uppenbarligen, ökar sina viljor till, eller tvingas till, att ta stora banklån?

          Nationer är ju mycket stora skatteuppbördsenheter, (= – företag med garanterade avkastningar i form av skatter – ?). Sådana låntagare är tryggare att låna till, och att låna ut mycket stora summor till, som ger mycket stora ränteinkomster till bankindustri, än mindre, kanske mer opålitliga, låntagare?

          Är det då bra för nationer, ur en bankindustris synvinkel, med överdimensionerad och dyr invandring som då behöver bidrag av skattemedel för sitt livsuppehälle, som då i sin tur kräver dessa 500 miljarder i skuldsättningar?

          Men kanske finns det andra, ur en bankindustrins synvinkel, goda effekter? Invandring ökar efterfrågan på bostäder, vilket i sin tur ökar människors viljor att ta stora bostadslån? Den ökar efterfrågan på arbete, vilket i förlängningen medför sänkta löner? Samt den innebär en ökad konsumtion av dagligvaror, möbler, kläder och elektronik osv som ökar vinster för dessa näringsidkare, som ger skatteinkomster till nationen, som ökar nationens möjligheter att kunna ta mycket stora banklån?…

          Kan det vara så att det som är lönsamt för en privat bankindustri även kan antas vara lönsamt för nationers skattebetalande befolkningar?

          Eller kanske inte?…

          Vem vet…

          Och man kan kanske också fråga sig i nästan samma andetag, kan det så vara att det som är lönsamt för en privat vapenindustri även kan antas vara lönsamt för nationers skattebetalande befolkningar?

          Eller kanske inte?…

          Vem vet….

          Ekonomi, banklån, bankindustri, räntepolitik, krig, folkomflyttningar, skatter, finansmarknader, statsförvaltningar, medborgares väl och ve, människors välvillighet, vänlighet, hjälpsamhet, eller, människors illvilja, ovänlighet och ohjälpsamhet, osv., osv.,.. är kanske företeelser som är ganska så sammanlänkade och inbördes på sätt och vis beroende av varandra, men samtidigt nog svåra att varken verkligen, verkligen kunna begripa eller kunna rå på….

  • Hartvig Jensen

    Godt skrevet og meget velformuleret Personligt tilgiver og glemmer jeg aldrig diverse dagblade, personer, tidligere ambassadører, forfattere , firmarere etc. Af samme grund undgår selv idag mange år efter Arla produkter. Tillige er jeg skæbnen taknemelig for at Uffe aldrig nåede at blive landets Statsminister.

  • Machiavelli

    Sidste udkald, da jeg ikke kan lade være.
    Man kan snakke fra nu af og til Juleaften og takke manden for hans afsløringer, men han er – som han også selv siger – en landsforræder, og dem holder man sig fra. Så enkelt er det. Så de nyttige idioter lever stadigvæk i bedste velgående.

  • Angela

    Tipsar om Jan Tullbergs, docent i ekonomi, nya bok: “Låsningen”. Igår var det den 4:e mest sålda boken på bokus.se

    http://www.friatider.se/node/8958

    Tullberg tar upp det som jag och många andra ofta nämnt i debatterna att undanträngningseffekterna inte tagits upp när kostnaderna för invandringen beräknats.

    ”Invandrare har sällan en unik kompetens utan de flesta har högst normala jobb som att köra taxi eller jobba som biträde i vården. Tanken att invandrares yrkeskompetens och därmed arbetsinsatser är unika bygger på ett missförstånd. Amerikaner skulle inte bli utan tomater om farmarna inte längre hade tillgång till illegal mexikansk arbetskraft. Tomaterna skulle troligtvis öka i pris så att inkomsterna för odlarna räcker till löner som lockar amerikanska arbetare, men konsumenten skulle också behöva betala mindre i skatt till arbetslösa amerikaner.”

    Ofta anför man att “sjukvården skulle kollapsa om inte den upprätthölls av alla invandrare”.
    Då sägs inget om dels hur många invandrare som belastar sjuk-, hälso-, och tandvård och som skapar sådana köer att svenskarna utestängs och dels att de undantränger svenska arbetstagare. Sjukdomar som för länge sedan varit utrotade som polio och TBC har återkommit nu i resistenta former vilket gör att patientantalet växer plus att läkare måste utbildas i sjukdomar som inte förekommit i Sverige tidigare plus krigsskador vilket gör att kostnaderna ökar ännu mer än bara i förhållande till antalet fler sjuka. Sjukvården har ökat och blivit dyrare medan antalet tjänster för svenskar inom sjukvården sjunkit. De ökade kostnaderna beror på att svenskarna blivit äldre, säger man. Men det är inte sant för svenskarna har också blivit friskare och får allt sämre vård eller ingen alls. Dels beroende på att en svensk inte har råd att betala kostnaderna och heller inte kommer fram. För att få komma till sjukvården och få vård krävs att svensken BRÅKAR. Och de riktigt sjuka och gamla orkar inte. Och de vet heller inte om att idag måste man det – bråka om du skall få vård och inte räknas bort för att pengarna måste gå till de nyanlända.

  • Peter Buch

    1972 Strawbs lp Grave new world…
    https://www.youtube.com/watch?v=g42yYVXppRs

  • Eyvind Dk

    “Danmark finansierer ganske enkelt den ideologiske krig mod sig selv.”
    Mere præcist kan det vel ikke formuleres?

  • Maja Dacke

    Steen, bara en undran … Finns denna artikel någonstans i engelsk översättning?

    Glaedelig Påsk-fortsättning!

    • Britta Mogensens ? Nej, den er skrevet hertil på dansk. Glædelig påske !

  • Hans Und

    Helvegs landsforrædiske arbejde var tilbage i 2006 omtalt her på bloggen.

    Hvad der er sluppet ud er et udsagn om at muslimerne de sidste 5 år er blevet mishandlet af Danmark, som blev gengivet i en arabisk avis. Hvilket under alle omstændigheder er løgn. Tilgengæld sige et skøn (mit), at antallet af danske kvinder der er blevet voldtaget af en muhammedaner i den periode må være omkring 5.000 – 6.000 inkl. mørke tal.

    Helveg har haft rig lejlighed til, at dementere, bl.a. ved denne lejlighed hvor Pia Chistmas bringer udtalelsen på bane:

    http://www.ft.dk/samling/20051/forespoergsel/f39/beh1/forhandling.htm? startItem=-1

    Hvad der er nok så interesant er, om han stillet viden til rådighed om, hvor vores fjende bedst kunne sætte ind.

  • Anne Marie Buch

    “det værste af alt: Mange mennesker døde.”

    Vaerst? Muslismer slaar hianden ihjel i muslimske lande. Jeg kan ikke se det som noget saerligt. Det sker hele tiden. Og i det omfang de myrder hianden, er der faerrer til at infiltrere og smadre resten af verden.

  • Anne Marie Buch

    Fra http://www.ft.dk/samling/20051/forespoergsel/f39/beh1/forhandling.htm? startItem=-1

    ” Statsministeren har også et ansvar, og selv om det er et lidt mere nuanceret synspunkt, end fru Pia Kjærsgaard magter, så må jeg sige, at det måske kommer tættere på sandheden om, hvem der har ansvaret i denne sag. Både imamerne og statsministeren må dele noget af dette ansvar.”

    Taenk det sagde hun den uduelige finke! Og et flertal af den danske befolkning stemte hende gudhjaelpemig ind paa statsministerposten!
    For pokker hvor danskerne dog faar hvad de fortjener! Jeg har saa lidt til overs for deres ufattelige ladhed, magelighed og konfliktskyhed.

    • Anne Mari Buch sa:…”For pokker hvor danskerne dog faar hvad de fortjener! Jeg har saa lidt til overs for deres ufattelige ladhed, magelighed og konfliktskyhed.”…

      Så anser då Anne Mari Buch, att det skulle vara bättre med konfliktvillighet?…

      Sådan – konfliktvillighet – , som kanske då en hel del olika fanatiska kategorier av människor, och däribland en del muslimer, vill ge uttryck för?…

      Till vilken nytta kan man då undra….

      Nej, tack och lov istället för – (den nordiska?), konflikt-ovilligheten – ?

      Och tack och lov för det sansade, för det eftertänksamma, för det lugna?….

      Tack och lov för det glada danska, för det – icke-fanatiska – , för det ickehysteriska, det ickeparanoida, det sunda, det förnuftiga.

      Detta som endast har någon liten -chans – , när just inte – fanatisk hatisk fanatism – , tillåts att helt ta över i hatiska spiraler i det – politiska rummet – ?…

      Såsom de värsta – fotbollshulliganernas stridsrop – och krigs-kultur…?

      Sådant – politiskt språk – , leder inte framåt utan det leder istället till – krig – , som endast leder till död.

      Vilka vill ha död istället för liv?…

      Vem, vilka, vill ha krig egentligen?

      Kan krig föras om enbart – en sida – , vill ha krig?

      Om den andre vänder – bort kinden – , eller – ansiktet -, hur kan då krig föras?

      Vem vet…

      • “Så anser då Anne Mari Buch, att det skulle vara bättre med konfliktvillighet?…”

        Det er jo en forsimpling Bergfast. Man er ikke konfliktvillig/konfliktsøgende, bare fordi man ikke er konfliktsky.

        At tage ordenlige beslutninger, på et oplyst grundlag, er nu engang at vise samfundssind. Kan man ikke finde ud af det, kan det jo enten skyldes ladhed, magelighed eller konfliktskyhed.

        Jeg tror det var det Anne Marie Buch sigtede til.

        • Ok.

          Kanske feltolkade hennes meningar…

          Peter Andersen:…”At tage ordenlige beslutninger, på et oplyst grundlag, er nu engang at vise samfundssind. Kan man ikke finde ud af det, kan det jo enten skyldes ladhed, magelighed eller konfliktskyhed.”…

          Dock, såsom politiska majoriteter röstar, kan också bero på propaganda? På viljor att – vara goda – , (som just propagandan säger att medborgare INTE är,som t ex röstar på SD)? Samt på en aningslös och insiktslös tro på att, såsom propaganda säger, invandringens storlek är enbart av – godo för samhället – ? Och, inte att förglömma en konstant stegrande – amerikanisering – inte minst av samhällets unga, men även medelålders befolkning? Även stora delar av en medelklass, inte minst inom idrottsrörelsen, inom underhållningsindustri och inom tv-medier, verkar – tycka om – , att bli just – amerikaniserade – ?….

          Att medborgare röstar som de röstar enbart och främst skulle bero på ….ladhed, magelighed eller konfliktskyhed…., det är ändå inte så helt övertygande i mina ögon.

        • Ja, den væsentligste grund til at folk stemmer som de gør er nok den, at de fleste mennesker bevæger sig indenfor små cirkler. Man taler, tænker og tror i overensstemmelse med de cirkler man bevæger sig i. Her kan det være arbejde, sport, kærlighed eller forskellige interesser, der sætter dagsordenen. Politik er noget med at sætte et kryds engang imellem og måske interesserer sig lidt for det nære.

          Men det er, for mig at se, magelighed eller dovenskab.

          I et demokrati, har alle mulighed for at bryde ud af deres cirkler og sætte sig lidt ind i de større sammenhænge. Der bliver ganske givet udøvet propaganda for, at fastholde folk i disse små cirkler, men hvis man virkelig synes at ens eget navlepilleri er vigtigere end at sætte sig lidt ind i sin samtid, så har man ærligt talt ikke fortjent et demokrati.

        • Peter Andersen:…”men hvis man virkelig synes at ens eget navlepilleri er vigtigere end at sætte sig lidt ind i sin samtid, så har man ærligt talt ikke fortjent et demokrati.”…

          De flesta människor i en – demokrati – , varken vill, kan eller orkar, utöver sitt dagliga arbetsliv, sitt familjeliv, och sina hobbyintressen, sätta sig så särdeles mycket in i politik. De är fullt upptagna med att försöka vara – lyckliga – . Det kan man inte missunna dem.

          I USA röstas det på en ny president vart fjärde år. Det kallas för – demokrati – . Men i den amerikanska konstitutionen står det att USA är en – republik – . Det står inte att USA är en – demokrati- . Märkligt….

          Propaganda har alltid kunnat utövas av makthavare som kan förmedla sina önskningar och viljor, antingen öppet, klart, hårt och direkt, eller också inlindat, lurigt och finurligt…

          Att få människor att tro att de verkligen har fritt val, att de verkligen kan välja, och att deras väljande verkligen betyder någonting, och att de verkligen också då väljer det de då tror att de själva verkligen vill, med hjälp av finurlig propaganda, ja, så får man då säga att det kanske ändå är så mycket – demokrati – , som man kan få…?

  • Anne Marie Buch

    Bergfast,

    danskerne – og de europaeiske befolkninger generelt – vaelger magelighed og fred, og ofrer derved deres frihed og demokratiet. Paa laengere sigt faar de heeler ikke hverken magelighed eller fred. Konflikt-villighed er noedvaendigt naar man skal bekaempe totalitarisme. Og hvis man ikke bekaemper totalitarisme – saa vinder de totalitaere. Det er det der er ved at ske i Europa.

    Europaerne tror fejlagtigt at den staerkeste vinder. Det er helt forkert. Hvis man ikke opretholder et vist maal af villighed til konflikt og en vis vilje til at bruge magt, saa vinder den mest aggressive.

    Og hvilken ideologi er mest aggressiv i Europa i dag? Ser det ud til at europaerne er villige til at nekaempe den med den noedvendige magt?
    Det syntes jeg ikke.

    “You were given the choice between war and dishonor. You chose dishonor and you will have war.”
    Det er praecist hvad der foregaar i Europa idag.

    • “You were given the choice between war and dishonor. You chose dishonor and you will have war.”

      Såå…?

      Det är alltså därför som en del muslimer – kämpar – , eller kanske ibland strider, och bekämpar dem som eventuellt vill håna eller förolämpa dem?…

      För försvarandet av sin – ära – …?..

      Så vi skall alltså bli – såsom – muslimer ….?

  • Anne Marie Buch

    Bergfast,

    nej, vi skal ikke blive som muslimer. Men vi er noedt til at erkende at hvis en aggressiv ideologi og den tilhaengere erklaerer os krig, saa kan vi vaelge at vaegte fred hoejest, og derved samtidig vaegte underkastelse. Vi kan ikke baade faa fred – eller fravaer af konflikt – og forvente at aggressionen forsvinder af sig selv. Det goer den ikke.
    Citatet burde omskrives til:

    We have the choice between sunmission and war. We choose submission – we will get war.

    For saadan er det. De vil aldrig holde op med at vaere aggressive. Vi har indviteret en stor gruppe mennesker til landet, som baerer en vanvittig aggressiv kultur og ideologi med sig. Intet tyder paa at de fralaegger sig den blot fordi de bosaetter sig i fredelige lande som Danmark og Sverige. Det her gaar ikke vaek af sig selv.

    • Anne Marie Buch skriver:….” Vi har indviteret en stor gruppe mennesker till landet”…

      Det är just det?

      Det är inte – de invandrade -, som själva har givit sig – tillstånd – , att invandra? Samt heller inte givit sig själva tillstånd att erhålla retroaktiva barnbidrag, bidrag för uppehälle, för tandvård, för husgeråd, möbel, kläd- och teknikinköp, för hyresbidrag osv. osv?

      De invandrade har inte själva givit sig själva – tillstånd – , till någonting.

      Det är nationerna som har. Det har Danmark, Sverige, Frankrike, Tyskland osv., som har gett dessa tillstånd.

      Det är nationernas politiker och regeringar som med hjälp av massmedier, experter, tankesmedjor osv. som driver på denna invandringspolitik.

      Detta sker med hjälp av mer eller mindre – aggressiva metoder – mot ursprungsbefolkningarna. Med hjälp av svåra skuld- och skamskapande formuleringar så – pådyvlas invandringen – på nationernas befolkningar. Och detta vare sig dessa befolkningar verkligen vill ha denna invandring i den omfattning och den storlek som sker, eller inte…

      Där kan man tala om ett – aggressivt – bemötande av nationernas inhemska befolkningar?..

      Men, att först – invitera – en människa till sitt – hem- (-land) och bjuda denne på mat, ge den gåvor, vara – snäll, omtänksam och vänlig- , och sedan börja – skälla ut gästen – , eller börja anklaga den för än det ena än det andra, samt kanske till och med – håna den – , kanske – slå – den (?), om den inte klär sig som man tycker om, eller börja kritisera den för dens filosofi, livsåskådning, tro, osv., det kan man ju inte heller kalla för att vara ett så särskilt – civiliserat beteende – ?…

      Vilka eller vem, som – enbart och ensamt – kan pekas ut som varande – ”baerer (av) en vanvittig aggressiv kultur og ideologi ” – , i denna tid i världshistorien, det är nog ändå inte så enkelt och lätt att just kunna göra?….

      Det heter ju: ”Det är inte – ENBART ENS – fel, att det är – TVÅ – som träter”…

      I mina ögon är det först och främst INVANDRINGSPOLITIKEN som behöver anmärkas på och kritiseras. Den behöver förminskas och förändras i utformning och tillämpning.

      För alla medborgares bästa..

      Den åsikten kan anta bäras av både vakna, ansvarsfulla, intelligenta, omtänksamma, vänliga, kloka, förståndiga och välvilliga medborgare.

      Den åsikten behöver inte nödvändigtvis anta bäras av några som då automatiskt kan antas vara:

      – Hatare -, – Rasister – , – Missundsamma – , – Snåla – , – Dumma – , – Islamofober ,- Elaka – , – Rädda – , – Främlingsfientliga – , – Fascister – , – Nazister – , – Högerextrema – , – Avundsjuka -,”Fattiga bönder på landet, samt andra outvecklade, som är mindre begåvade, sidosatta, misslyckade, förgrämda och motsträviga mot allt – nytt – ”, et cetera, m.m, osv. osv. osv.….