8
jun
Seneste opdatering: 8/6-14 kl. 1813
58 kommentarer - Tryk for at kommentere!

1-nytorget

Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

På en uteservering vid Nytorget på Södermalm i Stockholm sitter två segerrusiga miljöpartisympatisörer och äter melonsallad med italiensk prosciuttoskinka och dricker var sin importerad tjeckisk ekologisk öl. Allt transporterat genom Europa i kylcontainrar på dieseldrivna långtradare som med tvekan skulle ha klarat den svenska bilprovningens avgaskontroller. De skålar nöjt med varandra efter en osedvanligt lyckad partikongress och en makalös valrörelse och njuter i fulla drag av den trendriktiga importerade maten och drycken i den svenska försommarvärmen. I EU-valet har de just röstat för en politik som påstås vara hållbar och miljövänlig. Men det är andra som ska göra de hållbara valen. Inte de själva.

Gravöl vid Nytorget – framtiden ser ljus ut

Socialdemokraten Johan Westerholm tecknar bilden av de firande miljöpartisterna på sin blogg ledarsidorna.se. Rubriken är “Gravöl”. Ölet och den italienska prosciuttoskinkan på Nytorget har ett pris. Mp vill ta två kärnkraftreaktorer ur drift – till att börja med. Fler ska stängas under valperioden. Nya skatter på mellan 15 och 17 miljarder kronor per år ska tas ut, bland annat som nya pålagor på energi. Fantastiskt! Framtiden ser ljus ut. En idealistisk dröm ser ut att kunna gå i uppfyllelse inför de regeringsförhandlingar som miljöpartiet ska föra med socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven i september, konstaterar Johan Westerholm.

Var tredje Nytorgsbo är miljöpartist

På Nytorget röstade 28 procent på mp i EU-valet, 7,7 procent på vänsterpartiet och 20,4 procent på Feministiskt initiativ, Fi. Var tredje Nytorgsbo är miljöpartist, var femte anhängare av Fi. Men det finns en verklighet långt bort från trendiga Södermalm. I Avesta går varmvalsverket upp från tre- till fyrskift. I första skedet handlar det om 52 nya tjänster. Expansionen av anläggningen i Avesta väntas resultera i en produktionsökning på 100 000 ton stål per år. Orter som Avesta (21 000 invånare), Degerfors (7 000 invånare) och Nyby (622 invånare) härbärgerar en viktig del av den svenska exportindustrin. Export som ger arbetstillfällen och skatteinkomster.

1-Varmvalsverket i Avesta

Cirka 400 000 svenskar, bland annat mp-sympatisörerna vid Nytorget, är direkt eller indirekt beroende av basindustrin. Den står för 29 procent av exportintäkterna (2012). Valsverken, en del av den elintensiva basindustrin, expanderar och öser in skattepengar till den gemensamma välfärden, för att inte tala om hur många kvalificerade arbeten som den möjliggör. Hur länge till, frågar sig Johan Westerholm.

Journalisterna försöker hantera sitt smärttillstånd

Efter EU-valet och en fullkomligt skandalöst partisk och ensidig valvaka i SVT som det första dygnet resulterade i mer än 300 anmälningar till granskningsnämnden har media haft fullt upp med att förfasa sig över att “EU-kritiska, högerpopulistiska, nazistiska, främlingsfientliga, högerextrema, islamfientliga, rasistiska” partier fick stora framgångar. Verkligheten kommer ikapp, journalisterna försöker hantera sitt smärttillstånd med rena ryggmärgsreflexer, demonisering varvat med ihjältigande. Det är naturligtvis en stor motgång för vänstern och media (vilket är ungefär samma sak) att Sverigedemokraterna fick 9,7 procent av rösterna.

1-Indspilning i fuld skærm 08-06-2014 004800 För första gången i historien är överklassen vänster

Men det verkligt uppseendeväckande valresultatet är det här: För första gången avtecknar sig Sveriges politiska och ekonomiska överklass som en tydligt urskiljbar och tämligen homogen grupp vänsterextremister med kraftiga inslag av kommunister och feminister inom ett geografiskt avgränsat område. Det är en historiskt ny situation, överklassen har av tradition varit borgerlig. Den nya överklassen bor på Södermalm i Stockholm. Där röstade drygt 70 procent på vänsterpartierna. Valresultatet avslöjar också att Sverige allt snabbare slits isär; ekonomiskt, geografiskt, politiskt. Det är synnerligen oroväckande.

På Söder bor ett guldkantat låtsasproletariat

De flesta av Söders drygt 100 000 invånare är högutbildade och har välavlönade arbeten. Medelinkomsten 2012 för män 25-64 år boende i Södra Hammarbyhamnen var 486 100 kronor, för män och kvinnor 421 900 kronor. För män och kvinnor 25-64 år vid Mariatorget 377 500 kronor, i Södra Sofia 374 500 kronor. Att jämföra med medelinkomsten för hela Sverige, 251 200 kronor. 

Det är visserligen en bit kvar för Söderborna till medelinkomsten i Oscars (567 400 kronor) eller Hedvig Eleonora församling på Östermalm i Stockholm (503 600 kronor). Men det står ändå klart att Söder är befolkat av ett guldkantat låtsasproletariat, i alla bemärkelser beläget mycket långt från varmvalsverket i Avesta.

Men varför är de inte lyckliga?

Majoriteten av Söders överklass bor i bostadsrättslägenheter som de i många fall fått köpa till vrakpris vid ombildning från hyresrätt och som nu värderas till många miljoner. De har allt som de någonsin kunnat önska sig och som många avundas dem. Alla vill till Stockholm, alla vill bo på Söder. Det är där pengarna finns. Sedan år 2000 har innerstadsborna ökat sin inkomst med 46 procent. 

Men varför är de inte lyckliga? Varför ser de privilegierade Söderborna så sura och förbittrade ut, som om de verkligen avskyr de människor de möter? Krönikören Marcus Birro, med ursprung i Göteborg och inflyttad till Hornstull på Söder i Stockholm, skriver i Expressen:

“Jag lever i de snörpta munnarnas stad. (…) Men varifrån kommer denna gallfärgade syrlighet i folks ögon? Jag möter ju framgångsrika människor på de här gatorna. Hornstull kryllar av folk som lyckats i livet, som får jobba med det de vill, som har en spännande fritid, som tränar, källsorterar och grillar på innergården. Ändå ser de så arga ut. Södermalm kryllar av unga kvinnor som förvandlats till arga tanter. De tycks tro att den nya tidens feministiska vänstervind, själva friheten i sig själv, kräver att de beter sig oförskämt mot andra, särskilt män de inte känner men kanske läst något att någon sagt något om… (…) Ingen ler. Den som ler utan anledning måste vara en idiot. Eller kristen. Vilket på Södermalm är ungefär samma sak.”

Tre av fyra Söderbor röstade på sin egen godhet

Ungefär tre personer av fyra som Marcus Birro möter på gatorna i den gamla arbetarstadsdelen Söder röstade i valet till EU-parlamentet på sina illusioner och på sin egen godhet och tolerans. 70,5 procent av Söderbornas röster gick till vänsterpartierna: socialdemokraterna 16,9 procent, vänsterpartiet 19,4 procent, miljöpartiet 19,4 procent och Fi 14,8 procent.

På Söder trängs miljöpartiets gröna khmerer med babyrosa radikalfeminister. De är övertygade om att kommunism, genderfeminism och miljö- och invandringsfundamentalism är svaret på Europas ödesfrågor, och de uppvisar alla kännetecken på det som utmärker en härskande klass: makten, pengarna, arrogansen, tolkningsföreträdet i debatten samt en djupgående resistens mot fakta.

Den ekologiska överklassens ockupation

Söder var till stora delar ett slumområde långt in i modern tid. Det ruffiga området kring Nytorget beboddes av svensk, etniskt homogen arbetarklass och lägre medelklass långt in på 1970-talet, innan modernisering och privatisering av fastigheter satte klorna i det genuina Söder.

1-Nytorget_1964_1

När ölschappen och alkoholisterna försvann togs deras platser av nyrika trendkommunister och chica tapas- och sushibarer, delikatessbutiker och kaffelatteställen. Den ekologiska överklassens ockupation av en gammal stadsdel med en lång arbetarhistoria pågår i allt snabbare takt. Söders döda arbetare som slet livet ur sig för att skapa en dräglig existens skulle rotera i sina gravar om de såg den dogmatiskt rättänkande lattebourgeoisie som har intagit deras gamla stadsdel.

I takt med att vänsteranhängarna har lagt Söder under sig och kommit att dominera den lokala stadsbilden har det vuxit fram en vänsterstyrd kultur med totalitära förtecken och skarpa gränser för vad som är tillåtet och inte. Bland de toleranta människorna på Söder gäller militanta regler för hur man som rättroende bör leva, var man ska bo, vilka man bör umgås med och vilka åsikter som är tillåtna.

Vänsterns folkdomstolar Facebook och Twitter

Bakom miljöpartiets ekologiska fruktstunder i förskolan döljer sig en stenhård uppdelning i vad som är acceptabelt och inte, manifesterad på maktarenorna Facebook och Twitter. Åsikter och människor sorteras i godkända och icke godkända kategorier enligt strikta kriterier för “vi och dom”. Vänsterns folkdomstolar är beredda att blixtsnabbt förkasta allt som sticker ut utanför den godkända ankflockens kvackande.

Får man bo i glesbygd längre? Är det över huvud taget möjligt att bo kvar med straffskatter på bensin och varutransporter? Eller ska alla trängas på Söder för att befinna sig i garanterat rätt sällskap och slippa få sin sinnesfrid förstörd av att eventuellt ha en Sverigedemokrat inom synhåll? Hur många steg mot åsiktsgrundad apartheid är den nya överklassen beredd att ta?

1-Ruffiga_Skanegatan_mitten_1960-tal_1

“Du ifrågasätter inte en valvinnare”

“Du kan och får inte bo granne med en Sverigedemokrat om du är mån om din politiska framtid, än mindre ha dem som kollegor eller bekanta. Du skall heller inte kritisera eller ens granska vare sig miljöparti eller Feministiskt Initiativ om du är rättroende vänster. Att ens våga ifrågasätta varför Fi´s Soraya Post gifte bort sin 16-åriga dotter, i strid mot andemeningen i UNICEFS barnrättsdokument, är i det närmaste politiskt självmord. Inte ens internt inom Fi är detta en fråga som vare sig Gudrun Schyman eller Soraya Post själva vill svara på. Locket är på internt. Nästan på ett patriarkalt sätt, vilket leder till en viss komik – men du ifrågasätter inte en valvinnare” skriver Johan Westerholm. 

Sveriges journalisttätaste område avskyr SD

Söderborna är förenade i en djupt känd avsky mot Sverigedemokraterna. Bara 4,39 procent på Söder röstade på SD i EU-valet. Här finns ett samband med att Söder är den journalisttätaste stadsdelen i hela Sverige. Allra flest journalister bor i Högalid, före detta Knivsöder.  I sin bok “Problempartiet”  har Björn Häger dokumenterat journalisternas besinningslösa avsky mot SD. Alla journalister som han intervjuade intygade att de avskyr partiet.

“Något har gått sönder i Sverige”

De tolerantas intolerans får inte bara det politiska samtalet att brista, den kastar frostiga skuggor över all mänsklig samvaro och kommunikation. “Något har gått sönder i Sverige” skriver Marcus Svensson i en ledare i Smålandsposten.

“Den svenska hiphopjournalistikens mäktigaste” enligt Dagens Nyheter, frilansjournalisten Ametist Azordegan, kallade Janne Josefsson nazist när han den 7 maj sände SVT Uppdrag granskning om våldsvänstern.  Marcus Svensson skriver:

“Ametist Azordegan är ett mycket bra exempel på i vilken riktning samhällsdebatten rör sig, mot kategoriska överdrifter och polarisering. Vi ser det på områden som rör migration, antirasism, minoriteters rättigheter, polisiärt arbete och miljöfrågor. Men också i konflikten mellan stad och land, mellan folk och elit. Antingen nedklassas åsikter till att vara PK (politiskt korrekt) eller som uttryck för fascism. Alltmedan ytterlighetsrörelserna möter varandra med kniv och påk i offentliga miljöer. Det är en mycket oroväckande samhällsutveckling. Viljan att förstå den andre, respektera sin politiska motståndare, har förbytts i förakt och avståndstagande.”

I Ställdalen röstade 35,41 procent på SD

Trots den långvariga mediala demoniseringen av partiet blev SD största parti i 128 distrikt. Det gäller framför allt södra Sverige, men framgångarna sprider sig uppåt till mellersta Sverige, i takt med att samtliga partier har övergivit glesbygden.

I Ställdalen, Ljusnarsbergs kommun i Örebro län var Sverigedemokraterna störst med 35,41 procent.  Medelinkomsten för förvärvsarbetande i kommunen är 218 000 kronor, ungefär hälften av medelinkomsten i Södra Hammarbyhamnen i Stockholm. 

Glesbygden dör inte utan höga skrik av protest

På trappan till sitt fritidshus i Kopparberg, en mil från Ställdalen, sitter Johan Westerholm och funderar. I Kopparberg lades den sista gruvan ned 1975. I den påbjudna tron att alla människor är lika och utbytbara mot varandra har kommunen trott sig kompensera för bortfallet och utflyttningen genom att ta emot nyanlända invandrare och för det erhålla statsbidrag. SD fick 19,9 procent av rösterna i Kopparberg i EU-valet. I närbelägna Hörken 29.6 procent.

Resultatet av EU-valet är en tydlig manifestation av splittringen mellan stad och landsbygd. Den svenska glesbygden dör långsamt sotdöden. Vägarna kantas av butiksdöd, nedlagda skolor, indragna busslinjer och ambulanser. Men den avlider inte lugnt och stilla, den skriker högt i protest. Varje övergivet hus, varje lada som står och förfaller är ett vrål mot himlen.

Varje byggnad som omvandlas till asylboende, som här i Alfta i Hälsingland, utan att befolkningen haft någonting att säga till om genererar röster till SD. Och den meningsbärande eliten förfasar sig, vill inte förstå. Det är en verklighet som inte berör dem.

Han ligger sömnlös av oro

1-Johan WesterholmJohan Westerholm ser hur polisbilarna rycker ut flera gånger i veckan till det gamla brukshotellet som har byggts om till flyktingförläggning med plats för ett 60-tal ensamkommande män – sysslolösa, frustrerade och oroliga män, på en ort med 440 invånare som oroar sig för att bussarna från länstrafiken ska dras in. Lokalpressen har sedan länge slutat skriva. Det är ingen nyhet längre. Livsmedelsbutiken är nedlagd sedan länge, och för två år sedan gav kioskägaren upp.

Westerholm är socialdemokrat och avskyr SD. Men han är inte förvånad över SD:s valsiffror. Han känner oro. Han ligger rentav sömnlös.

“För vad tror ni händer på dessa orter när oron för framtiden är stor samtidigt som den gamle räddaren i nöden, socialdemokratin, hoppar i säng med miljöpartiet som vill höja just de skatter – energi- och transportskatter – där dagens nivåer är själva förutsättningarna för att gruvan ska kunna drivas med lönsamhet och ge en framtid” skriver han. “Lägg då till att miljöpartiet vill ytterligare sänka trösklarna för invandring och ger partier som SD och Svenskarnas Parti mer eller mindre öppet mål efter att Åsa Romson beredvilligt sagt att med deras politik så kommer jobb att försvinna. Mest sannolikt i orter som Ställdalen, Hörken och många, många andra.”

“Med mp upphör allt mänskligt liv norr om Dalälven”

Det vore ärligare om de politiska partierna med mp i spetsen sa rent ut att de nu har beslutat sig för att slutgiltigt lägga ner glesbygden. Nu släcker vi den sista lampan, evakuerar landsbygden och tvingar alla att flytta in till städerna. Som Pol Pots “Demokratiska Kampuchea”, fast tvärtom. Jag är ohyggligt intresserad av att se en kalkyl för i vilka bostäder människor i så fall ska bo. Men konkretion är inte mp:s starka sida. Istället hjälps partierna åt att svälta ut en livsform som anses överflödig och otidsenlig genom att sakta men säkert strypa näringstillförseln.

1-Glesbygd 2

Glesbygd är verklighet för miljoner människor. Glesbygden är motsatsen till Södermalm. I glesbygden är invånarna beroende av bil för att kunna köra miltals och handla mat, uträtta ärenden, ta sig till jobbet, skjutsa barn. Tvinga på dem kilometerskatter som Söderbor med tillgång till buss och tunnelbana var femte minut aldrig behöver bekymra sig för, och de går mot en säker utrotning. Sedan kan Söders gröna khmerer sitta vid Nytorget och skåla för framgångarna.

“Med miljöpartiet vid det finansiella rodret skulle allt mänskligt liv norr om Dalälven upphöra. Men vad är väl det värt när man som sann miljöpartist kan njuta av en ekologisk pilsner i solen på en av uteserveringarna på Nytorget eller nere vid det hippaste av allt, Hornstulls strand” skriver Johan Westerholm.

“Strunt är strunt, om ock i gyllene dosor”

Ibland önskar jag att alla schatteringar av kommunister – gröna, rosa, röda och Cecilia Malmström-ljusblå – skulle få igenom sina horribla önskemål. Så att de verkligen fick uppleva sina visioner i praktiken. Jag är nämligen övertygad om att många av dem inte har en susning om vilket slags samhälle som skulle bli resultatet. De lever i en parfymerad lyckodröm om en sorts chic salongskommunism som aldrig har existerat i något enda land.

“Strunt är strunt och snus är snus, om ock i gyllene dosor, och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor.”

Orden är poeten Gustaf Frödings (1860-1911).

Kommunism förpackad i ekologiskt skogsmullegrönt, i blodrött med hammaren och skäran eller babyrosa ballonger och sekteristiska floskler är ändå alltid kommunism. Same shit but different. Vänsterpartierna arbetar målmedvetet på Sveriges undergång, och där är fri invandring en viktig delstrategi. 

Kvotering är bara ett annat ord för tvång

Samtliga vänsterpartier, inklusive Fi, Feministiskt initiativ, är totalitära till sin natur. När vänstern får makten upphör människors rätt att leva som de själva vill. Då är det den styrande eliten som godkänner och avgör livsvillkoren. Vänstern anser sig till exempel vara i sin fulla rätt att hindra människor från att göra egna val när det gäller föräldraledighet. Både mp, Fi  och vänsterpartiet  vill kvotera föräldraledigheten och göra våld på föräldrarnas rätt att besluta själva. Vänstern älskar kvotering i alla sammanhang, men kvotering är bara ett annat ord för tvång. Vänstern vill ha totalitär solidaritet. Det är tvång. När solidaritet är lika med tvång är grunden lagd för revolt.

“Lögnen är kommunismens främsta redskap”

“Vänstern anser sig vara expert på att avslöja falskhet, hyckleri och dubbelmoral. Därför är det förvånande att inte vänstern har upptäckt att lögnen är kommunismens främsta redskap tillsammans med förtrycket av alla avvikande meningar. Lögnen, från den lilla vita politiska lögnen till de stora flagranta lögnerna, är mer utmärkande för SKP/VPK/V än något annat politiskt parti. Vänstern tror sig sitta på sanningsmonopolet och har alltid tolkningsföreträde” skriver journalisten och författaren Kjell Albin Abrahamson i sin nya bok “Låt mig få städa klart!”.

1-lat_mig_fa_stada_klart-abrahamson_kjell_albin-26809002-2435973618-frntl

Sammanlagt har kommunisterna mördat minst 90, enligt vissa beräkningar 150 miljoner människor. Denna blodiga historia har svenska kommunister aldrig gjort upp med.

Partihögkvarteret betalades med Stalins blodspengar

“Tror svenska kommunister att de är ett av Marx utvalt folk som skulle agera annorlunda än kamraterna i öst? Om kommunisterna fått makten i Sverige skulle vi inte ha blivit en sovjetisk stat utan snarare en satellitstat i närheten av Sovjetunionen. Det hade förmodligen inte blivit lika många nackskott men en uppsjö av lögner. Den strömlinjeformade maktstrukturen och det kontrollerade samhället skulle vara detsamma som i det gamla Östeuropa” skriver Kjell Albin Abrahamson.

Vänsterpartiet sitter med till synes oanfrätt samvete i sitt partihögkvarter på Kungsgatan 84 i Stockholm och intager sitt kaffe på Kafé Marx på samma adress.  Fastigheten inköptes på 1930-talet med blodspengar från Josef Stalins diktatur. Sovjetunionen och Östtyskland (DDR) pumpade under en lång följd av år in pengar till det svenska kommunistpartiet och dess sidoorganisationer, bland annat som årliga kontanta bidrag på upp till 150 000 dollar. 

Välkomna till restaurang KGB i Stockholm

“En rännil från de kommunistiska diktaturernas rovdrift på natur och människor, från tyrannernas konfiskeringar och beordrade straffarbeten hamnade alltså i vänsterpartiets balansräkning. Det går en rak finansiell linje från den sovjetiska konfiskeringen av estniska bönders mark till vänsterpartiets fastighetsinnehav” skriver folkpartiets dåvarande partisekreterare Johan Jakobsson i en artikel från 2004. 

Och känn er välkomna till restaurang KGB i Stockholm, “en ryskinspirerad restaurang med nostalgisk inredning”.

1-Kafe Marx Kungsgatan 84 Stockholm

“Fadime inte ett offer för den kurdiska kulturen”

Sektledaren Gudrun Schyman i den bubbelgumsrosa kommunistsekten Fi grundade sin karriär som ordförande i vänsterpartiet (1993-2003). Hon kom närmast från utbrytarfraktionen MLK, Marxist-Leninistiska Kampförbundet men hade ingen aning om att de var kommunister, för hon hade bara “blivit kär” och råkat hänga med en man in i MLK. Själv har hon aldrig varit kommunist, hävdade hon i en tv-intervju inför valet 1994. I det så kallade talibantalet vid vänsterpartiets kongress 2002 sa hon bland annat:

“Fadime Sahindal, som mördades av sin far för att hon krävde att själv få makten över sitt eget liv, var inte ett offer för den kurdiska kulturen. Hon föll offer för en ordning där män förtrycker kvinnor.”

De kommer att få svälja en bitter brygd

Gudrun Schyman påstod att “samma normer, samma strukturer och samma mönster finns i såväl talibanernas Afghanistan som i Sverige”. Skillnaden var att i Afghanistan avrättas kvinnor inför publik. Kulturrelativismen hade talat.

De kvinnor som röstar på Fi i tron att partiet kommer att förbättra kvinnors livsvillkor kommer att få svälja en bitter brygd. Svenska kvinnor är mest jämställda och har allra mest frihet och rättigheter i hela världen. En importerad minoritet bestående av muslimska kvinnor lever i våld och förtryck, men dem kommer Fi aldrig att befatta sig med. Fi kommer aldrig någonsin att ens nämna det våld mot kvinnor som sker i enlighet med importerad hederskultur. Istället vill Fi vill ha fri invandring och öppna gränser, det vill säga fortsatt muslimsk massinvandring till Sverige. Det kommer att öka antalet våldtäkter mot i synnerhet svenska kvinnor till ännu mer absurda nivåer.

Fi har ingen aning om vad förslagen kostar

Fi skickar rosa önskeballonger mot skyn – men har inte en aning om vad deras önskningar kostar. Det har de inte räknat på.  Under Almedalsveckan 2010 eldade Gudrun Schyman upp 100 000 kronor. Hon är fullt kapabel att bränna hela statsbudgeten.

Fi vill skrota kärnkraften, införa medborgarlön genom socialförsäkringssystemen, avskaffa försvaret, höja a-kassan och underhållsbidraget, kvotera allt som går att kvotera, avskaffa vinster i välfärden, införa fri kollektivtrafik och fri förskola, öka statsbidragen till offentlig sektor, avskaffa rut och rot, stoppa vapenexporten, ge papperslösa (= illegala invandrare) rätt till socialbidrag, avskaffa straffet utvisning, skapa ett tredje juridiskt kön, införa köttfria måndagar och obligatorisk sexualundervisning på dagis samt införa en typ av månggifte. Det är bara några exempel. Allt ska betalas med sex timmars arbetsdag. 

Nedskärningar med minst 252 miljarder

“Vi kan inte ha pengarna i högsätet. Man får inte vara så fyrkantig” säger Gudrun Schyman. Hon blir upprörd över Expressens frågor om vad partiets olika förslag kostar.

“Vi håller på att få en debatt där man inte får öppna munnen utan att det kommer ut ett kvitto först. Det är absurt att man inte får prata visioner och idéer.”

En beräkning som har gjorts av nationalekonomen Stefan Fölster visar att Fi:s politik innebär att de offentliga utgifterna måste dras ned med minst 252 miljarder kronor. Per år. Konjunkturinstitutet har tidigare kommit fram till att skatteintäkterna minskar med 280 miljarder kronor på lång sikt. 

Slå ett slag för fortsatta barnäktenskap

Den som vill betala historiens största skattechock ska absolut fortsätta att rösta på Fi:s rosa drömmar. Likaså den som vill slå ett slag för fortsatta barnäktenskap med feministiska förtecken i Soraya Posts anda, i strid med svensk lag, och vill ha fortsatt massinvandring från muslimska länder med ännu mer hedersvåld och fler våldtäkter som följd. Eller rösta på mp:s gröna khmerer och lägg ner landsbygden en gång för alla. Mp vill också ha fri invandring. Eller rösta på Jonas Sjöstedts röda kommunister, de står där kommunister alltid har stått. I Stalins skugga.

Men var beredd på konsekvenserna – under den röda, gröna eller rosa fernissan kommer kommunismens svarta väsen att visa sig fortare än luften går ur de rosa Fi-ballongerna.

Litteratur:

Kjell Albin Abrahamson: Låt mig få städa klart! Om kommunister, kryptokommunister och antikommunister. 

Björn Häger: Problempartiet.

Julia Caesar Tidligere kronikker af samme forfatter

Våldtäktsdebatt mellan Gudrun Schyman (FI) och Jimmie Åkesson


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?