10
jul
Seneste opdatering: 11/7-14 kl. 2246
16 kommentarer - Tryk for at kommentere!

1-dan+park+værker+3

Dan Park er fræk ad Helvede til, og der er næppe nogen, han ikke kan provokere, og det er måske netop hans bedrift: At ligesom Lars Vilks virke som en gammeldags fremkaldervæske på svenske magthavere og kunstetablissementet.

Det er der ikke mange svenske (eller danske) kunstnere, der kan prale af, selvom de alle hævder, at netop det provokerende er det interessante ved kunsten. For en ordens skyld, er jeg helt uenig i det. Hvis man ikke har andet end ‘provokation’ at byde på har man noget, men ikke meget. De fleste ‘provokerende kunstnere’ kan ikke engang provokere, og så kommer  kunst endda af at “kunne.” De kan altså ingenting.

Tag Elisabeth Ohlson Wallin, der har hele etablissemnet i ryggen for at være provokerende, hvor de eneste hun har provokeret med sine trivielle propagandafotos, er en lille niche af svenske kristne. Wallins billeder viser, hvordan hendes idealverden ville se ud, hvis alle var svenske feminister, pseudokommunister og lesbiske, og det kan virkelig ikke provokere nogen i den svenske elite, som hun har holdt sig så gode venner med. Meget magert er et resultat for en erklæret provokatør, men det gav kors og bånd og stjerner på. Det er altid nyttigt at fedte for magten og censurere sine egne eventuelle tanker.

Park udstiller deres livsløgn, og det er det hele værd uanset om han evt. skulle være “nazist” hvilket foreligger ubevist. Ingen har gjort set siden Vilks i 2007. Så ligegyldige og irrelevante er det svenske velfærsdskunstliv. Hvem interesserer sig for hofsnoge? Det skulle da lige være hoffet selv, og deres andre snoge: journalisterne, som også lever i den livsløgn, at de er magtkristiske og alternative.

Park viser, at hvis man udfordrer deres livsløgn, er der ingen grænse for hvilke yderligheder, de er parate til at gå, og det er i sig selv en sjælden bedrift, især i et konformt land. Han illustrerer, at det multikulturelle Sverige er blevet en totalitær stat. Det var jo Mikael Wiehe, vi var vant til at få  den besked fra, men den gamle kommunist er blevet ‘dansband’ musiker, nu hans egentlige projekt gik lidt i vasken i 1989. Det går stadig fint med at smadre fædrelandet, for Wiehe er i virkeligheden også på magtens side, han har bare ikke opdaget det.

 Park risikerer alt, Wallin blot hyldest og anerkendelse. Park risikerer fysisk tæv, fængsel og endda sit liv, og han gør alligevel, hvad han gør. Wallin er sandelig en modig kunstner, og Park er en farlig forbryder, ikke?

Billedet forestiller Elin Krantz og hendes morder, ethiopieren Ephrem Tadele Yohannes, en af de ret kriminalsager jeg har valgt ud af dødsofre for svenske multikulturalister. Det er et højpolitisk billede, for svenske medier og politikere gik i  de dage rundt og dukkede nakken som de fejge personer, de er over et meget ‘ubekvemt’ mord, som aldrig ville være sket uden deres ivrige medvirken.

Elin Krantz er blevet ikonisk for, hvad Riksdagen gør ved Sverige, så hendes skæbne er stadig værd at læse om, hvis hendes død ikke skal være fuldstændig meningsløs.

Resten af deres brutalitet mod deres landsmænd er helt uoverkommeligt for en enkelt person at dokumentere. Elin, et offer for svenske politikeres fremmedpolitik, Søndagskrönika: Ett politiskt mord, Söndagskrönika: Ett politiskt mord, del 2. Se alle billederne på Den Fri. Se også Dan Park – samhällets fiende nummer 1?

Roger Scruton: Ray Honeyford havde ret

Thirty years ago, as editor of the Salisbury Review, I began to receive short articles from a Bradford headmaster, relating the dilemmas faced by those attempting to provide an English education to the children of Asian immigrants.

1-honeyford_2132491b

Ray Honeyford’s case was simple. Children born and raised in Britain must be integrated into British society. Schools and teachers therefore had a duty, not merely to impart the English language and the English curriculum, but to ensure that children understood and adhered to the basic principles of the surrounding society, including racial and religious tolerance, sexual equality and the habit of settling conflicts by compromise and not by force.

Honeyford complained of the damage done by the multicultural ‘experts’, whose sole aim seemed to be ghettoisation. He recounted his efforts to explain to parents that it was in fact against the law to take their children out of school for weeks on end during term time. As a result of these efforts, Muslim activists packed a meeting in his school in order to make loud and threatening protests. Honeyford wrote from a spirit of genuine concern for children whom he was trying to protect — girls who were being forced into marriage, boys who came to school already exhausted from their lessons in the madrasah, children who were being brought up to believe that they were living in an alien place to which they did not belong and to which they owed neither loyalty nor gratitude.

In the course of his reflections, Honeyford made some harsh criticisms of the Commission for Racial Equality, a quango run by the leftist militants of the day, which devoted vast resources to propagating the message that Britain is a racist society and that schools had the duty to impress this fact on their pupils. Honeyford had the true but eccentric conviction that Britain is, comparatively speaking, not a racist society at all, and that our habit of admitting new communities and providing them with the educational and social resources enjoyed by our indigenous population goes some way to proving this. The anti-white and anti-British pronouncements of the people who were trying to undermine his attempts to provide an equal education to all the children in his school were, to his mind, far more evidently racist than any feature of the curriculum that he was striving to impart. And by pointing this out, he naturally poked his finger into a hornet’s nest of self-vaunting resentment.

He wrote true things about religious intolerance and sectarian murder in Pakistan. He referred to the hysterical nature of politics in the Indian subcontinent. He was dismissive of the ‘professional’ Asian and West Indian intellectuals who had made a career out of ‘anti-racism’. And he was scathing about the intellectual status of ‘polytechnic sociology’. He neglected to remind himself that his local university — the University of Bradford — had departments of sociology and social work run by the very people whose ideology he deplored. Very soon his school was surrounded by a rent-a-mob of diseducated students, dingy professors and fired-up Islamists, chanting ‘Raycist’, and calling for his dismissal. The local education authority responded, and Ray Honeyford was dismissed.

That, as we know, was not the end of the story. Honeyford’s articles were written before the rise of radical Islam, and were concerned with the more general question of national identity. He was sounding a warning that was bound to be ignored, given the profoundly anti-patriotic character of the educational establishment of the time. Honeyford was defending a social order founded on secular law and national loyalty, rather than religion. The nation, its land, its law, its language and its culture are things that we share. Religion is a thing that divides us. The activists who were attempting to take over Honeyford’s school were aware of this, and wanted their children to identify themselves as Muslims living in Britain, rather than as British people who happen to be Muslims. The idea that their children might be integrated into our kafir society was anathema to them, and they saw the school to which they were legally obliged to send their children as a thing to be either subverted or destroyed.

Things have moved on. With the London bombings, the Birmingham ‘Trojan horse’, and the British-born Islamists fighting in Syria, it has become impossible to ignore the warning that Honeyford sounded. But it is also necessary to put it in perspective. Our society, like other western societies, is governed by a secular law. This law is defined over a territory — the territory of the United Kingdom. This territory is ours, the place where we are, the home that we must defend. We acknowledge our fellow countrymen not as fellow believers but as neighbours. And although our country has been, and to a large extent remains, Christian in its outlook, its official faith is that of the ‘Church of England’, in which term the crucial word is not ‘Church’ but ‘England’. Even our religion has defined itself in national terms, being a sanctification of the land, its boundaries, its language and its law.

None of that is true of the historical experience of Sunni Muslims. Their law is not defined over territory, but applies everywhere. It is a religious and not a secular law, and therefore cannot be changed by human beings or in response to local requirements. It is expressed through a holy book written in an international language. In every respect Islam provides an experience of identity, and it is an identity at variance with the nation state. If we did not think this before, we ought surely to recognise it now, when we are seeing the results of our misguided attempt to create a nation state in Iraq.

This does not mean that Muslims cannot be responsible citizens of a secular order. Atatürk created such an order in Turkey, emphasising the land, its language, and its culture, imposing a secular law and dismissing the sharia as antiquated nonsense, irrelevant to every true Turkish patriot. In Iran and Kurdistan, national languages and historic claims to territory have likewise permitted the emergence of nation states, with Kurdistan likely to be the sole peaceful remnant of the former Iraq. But we should heed Honeyford’s warning, and recognise that what matters to Britain, as a secular nation state, is the extent to which the rising generation of Muslims can become British citizens first, and Muslims second, when it comes to defining their public duties.

Inevitably Muslims will find things that repel them in the mores of modern Britain. Unlike the rest of us, however, they have an alternative identity. I share their revulsion towards the Big Brother culture. But I know that I am British, and that this defines my primary loyalty and the ground of my submission to our law. Muslims have the possibility to define themselves against their country, rather than as part of it. That is what Islamists want to see, and it is the message that those fighters whom we ironically describe as ‘British’ will bring back to our country from their time spent in imposing Sunni Islam on the Shiites, Alawites, Druze and Christians of Syria.

People often ask where are the moderate Muslims, the ones who identify themselves as British, and who will speak up for our law, our institutions and our values. It is a good question. In Sunni Islam there is nobody appointed as spokesman for the faith. There are no equivalents of bishops, archbishops and Popes. And while the Church has existed as a corporate person in law from Roman times, there is no such thing in Islamic law as corporate personality, and a fortiori no such thing as the Mosque. The churches have featured in our history as distinct personalities, with views, aims and responsibilities of their own, while the mosque has existed in the background of Sunni life, a sacred place of meeting (‘jami’) but not an agent in law. Christianity is an institution, but Sunni Islam is an identity. And just as no individual is able to speak for England or France, but only as an Englishman or as a Frenchman, so no individual can speak for Sunni Islam. All the more reason for insisting, as Honeyford insisted to the children of his school, that when it comes to identity, it is nationality and not religion that counts.

11 feebruar 2012: Death of former head teacher Ray Honeyford sparks schooling debate

This article first appeared in the print edition of The Spectator magazine, dated 5 July 2014. Publiceret med Document.no


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

16
Deltag i debatten...

avatar
9 Comment threads
7 Thread replies
0 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
6 Comment authors
Peter BuchHHAngelanobodyda capo Recent comment authors
  Subscribe  
newest oldest most voted
Notify of
Peter Buch
Guest
Peter Buch

Roger Scruton: Ray Honeyford havde ret… He recounted his efforts to explain to parents that it was in fact against the law to take their children out of school for weeks on end during term time… Det forekommer mig sært eller en underlig plejen egeninteresser at være mod forældres tagen elever bort fra skoler. Der synes mig kun at være undervisningspligt og ikke skolepligt i Storbritannien, såvel som i Danmark. Dette er i modsætning til Sverige der såvidt jeg ved har skolepligt. Full-time education is compulsory for all children aged between 5 and 17 (from 2013, and up to 18… Read more »

HH
Guest
HH

Men vänta litet nu… mannen ifråga är 59 år gammal. Alltså har han gått i den s k flumskolan. Vem var utbildningsminister när denne man gick i skolan? Är det inte denne/denna minister som ska åtalas? Vilka var lärarna? Bör de inte åtalas också för negligerande av solklara fakta?

Jag tycker man ska gå till botten med denna s-y-y-y-nnerligen och u-u-u-utomordentligt vi-i-iiktiga sak.

Tycker ni inte alla det?

Angela
Guest
Angela

Gubbdjäveln styrs av Soros och hans pack. Du säger allt Nobody. Tack för det. Vi måste ta tillbaka vår makt (folkets) i det kommande valet. Annars är det ute med oss och sedan land efter land. Det är ett krig mellan de styrda (folken över hela världen) och de styrande , etablissemanget/makteliten. Den lilla klick av mångmiljardärer om ens begreppet miljard kan användas för dem. Miljarder är bara fickpengar för dem. Världens rikaste är inte ens med på Forbes listor för de rikaste. Det skulle väl chocka folk för mycket. Snälla alla med rösträtt i Sverige – RÖSTA. Låt Sverige… Read more »

nobody
Guest
nobody

Apropå alla skattepengar detta kostar. Kanske han vinner valet 2014 igen?

Som en härlig gudomskälla (pärleporten)

“Som en härlig gudomskälla,
rik och mäktig, djup och stor
är den kärlek, nåd och sanning
som i Reinfeldts hjärta bor.

Han har öppnat skattekistan
så att jag kan bliva rik.
Genom skattepengar har han frälst mig
och bevarat mig som sin…

Han har öppnat pärleporten…”: http://www.youtube.com/watch?v=lY0hDGissJ4

Fader vår som är i himmelen…

nobody
Guest
nobody

Såg att youtube klippet redan är sencurerat, å här ett nytt.

“Han Har Öppnat Pärleporten”: http://www.youtube.com/watch?v=UeIi_zaffj8

P.S. Behöver jag säga att svensk debatt är en fars?

Angela
Guest
Angela

Hahaha…de kanske läser här…hahaha…och visst tusan det hade jag glömt att censa…hahaha…

nobody
Guest
nobody

Stå upp! Nu sjunger vi alla Psalm 248

“Tryggare kan ingen vara,
Än Reinfeldts lilla skara,
DDR och migrationen göms undan i himlafästet,
kommunister har infiltrerat nästet.

Reinfeldt sina trogna vårdar,
Uti Täbys helga gårdar,
Över dem Han sig förbarmar,
Bär dem uppå fadersarmar

Vad Han tar och vad Han giver,
Samme uisling Han förbliver,
Och Hans mål är blott det ena,
Moderaternas undergång allena”: Tryggare kan ingen vara: http://www.youtube.com/watch?v=8A98i0ihExc

P.S. Behöver jag säga att svensk debatt är en fars?

nobody
Guest
nobody

En tröja, jag blir så trött!

Moderaternas broar bränns, vem tjänar på det?

“Där ute, där floden bryter
där svetten och arbetet sker,
Orterna där vraken bor och diesel ångorna
förpestar miljön i minusgrader

Tiden har kommit
Att säga rätt är rätt
Betala din hyra
Betala din del

Tiden har kommit
Fakta är fakta
Det tillhör svensken
Låt oss ge makten tillbaka

Moderaterna i kör:
Hur kan vi dansa när våra ideer är upp och ner
Hur kan vi sova när våra broar bränns
Hur kan vi dansa när våra ideer är upp och ner
Hur kan vi sova när våra broar bränns”: Midnight Oil- Beds Are Burning: http://www.youtube.com/watch?v=1MFTK-71S2c

da capo
Guest
da capo

I VANSINNETS SVERIGE En 59-årig arbetare från Umeå åtalas nu för “hets mot folkgrupp”. Anledningen är att han gick till jobbet iklädd en skämt-t-shirt på temat Adolf Hitler. T-shirten har funnits i olika versioner sedan 80-talet och är en drift med turnétröjor från olika rockband. På framsidan är en bild på Hitler med texten “Adolf Hitler European Tour 1938-45”, och på baksidan listas viktiga datum för Nazityskland under andra världskriget, från “September 1939 – Poland” till “July 1945 – The Bunker, Berlin”. Det senare syftar på Hitlers självmord i nazistbunkern vid krigets slut. Den 59-åriga mannen polisanmäldes efter att ha… Read more »

Angela
Guest
Angela

Det är så otroligt så man häpnar. Det har slagit totalt slint i huvudet på dem. Hjärnkollaps är det minsta man kan säga. Det är mycket farliga människor som fått makt och utrymme i vårt land. De måste lämna maktens boningar så snabbt det går. De pratar om hyllningar till Hitler. Är det några som kan komma i närheten av mänskliga illdåd så är det dessa människor. De är extremt farliga för människor, allmänheten och samhällen. De har monterat ned varenda tillstymmelse till förnuft och civilisation. Vi måste i grunden ta reda på vilka dessa dårar och illvilliga människoföraktare är… Read more »

Angela
Guest
Angela

JK, via kammaråklagaren Stina Westman, ni är en feg skam för hela Sverige och svenskarna. “Lyder ni bara order”? Är det inte så medlöparna brukar säga i de efterkommande rättegångarna? Vilka ger er ordern? Var vänlig att tala om det i åtalet. Tala om VEMS ärenden ni går? Tala om i vilken dåres tjänst ni står. Ett skall ni veta ni står INTE i svenska folkets tjänst. Detta är INTE en lag som stiftats av svenska folket. Riksdagen har inte stiftat en lag sedan iträdet i EU. Det var länge sedan Riksdagen stiftade lager i svenska folkets namn. Nästa rättegång… Read more »

Skåning
Guest
Skåning

Håller helt och håller med dig, Steen, när det gäller det fjantiga resonemanget att konst = provokation som även Lars Vilks framhärdar. Anser det vara komplett bullshit, rent ut sagt. Var Mona Lisa en provokation? Är det inte konst? Exemplen är otaliga från antiken till nutid. Den korrekta benämningen på det Dan Park sysslar med är satir, och möjligen även konst, men främst satir. Det är en tradition som sträcker sig långt tillbaks till 1600-talet i Europa, när man kunde halshuggas för att kritisera kungen eller prästerskapet, men satirteckningar tilläts som en slags ventil. Och – som någon nämnde –… Read more »

da capo
Guest
da capo

Tillägnas Dan Park. – Var stark, håll ut, Dan Park!- Du är nödvändig.

http://goo.gl/3C02kY