4
aug
Seneste opdatering: 5/8-14 kl. 0131
6 kommentarer - Tryk for at kommentere!

En anden viral video: Some Are Calling This the ‘Most Important Video About Israel Ever Made’ — and It’s Taking the Internet by Storm. Relateret: Captured Hamas Combat Manual Explains Benefits of Human Shields.

Fascismen, nationalismen och Henrik Arnstad

Denna artikel beställdes av Aftonbladet Kultur, men refuserades efter ha skjutits upp med motiveringen att “artikeln saknar precision i begreppen”.

Af Einar Askestad

Självklart smäller det högre att rädda världen än att rädda Sverige, men kanske vore en viss anspråkslöshet på sin plats. Bryr man sig egentligen om världen, om man inte ens bryr sig om den egna kulturen? Man skulle önska en vänster och en höger som förstod värdet av det inhemska, som tog ett större kulturellt ansvar. Att tro på försoning, på tillhörighet, på samarbete och gemensamma mål – hellre än splittring, klass- och könskamp – är suspekt i dag. Varför?

I en recension i Aftonbladet (26/6) tar Henrik Arnstad åter tillfället i akt att hävda att Sverige är fullt av fascister. Hans resonemang går ungefär som följer. En svensk nazist startade ett fackförbund på trettiotalet, och ett svensk parti startade nyligen ett fackförbund, alltså är det partiet fascistiskt. Arnstad är lite unik, i att han samtidigt låter som en vetenskapsman och så kapitalt misslyckas med att vara detsamma. (Vad betyder överhuvudtaget att ett fackförbund är ultranationalistiskt?) Han jämför Lindholms skrifter från då med vad detta nutida parti skriver idag, och ser att båda vill ”skapa stabilitet och gemenskap i samhället”, ”ersätta klasskamp och hat med förbrödring och nationell solidaritet”, och att de vill ha ”ansvarstagande reformer” och ”ersätta tendenser till anarki och samhällsupplösning med trygghet, hög moral och lag och ordning”. Ja, det kunde ha varit skrivet av Mussolini, säger Arnstad… Det är nog riktigt, men det kunde också ha varit skrivet av en Tage Erlander, eller av Per Albin Hansson, eller av varje ansvarstagande politiker sedan Marx dagar… gör det Tage och Per Albin till fascister?

Nationalistiska partier och invandringskritiska rörelser växer i hela Europa. Människor känner oro, de ser sin verklighet förändras på ett sätt som är främmande för dem. I sin bok ”Älskade fascism” skriver Arnstad att denna oro ”konstrueras politiskt”, att den endast är en ”upplevd oro” och ingenting ”naturgivet”. Någon som känner sig lugnad? Demokratin i Sverige är hotad, menar Arnstad, och där måste man nog ge honom rätt, ty skall vi ta Arnstad på orden bör vi sträva efter hat, söndring, anarki och allmän samhällsupplösning – för gör vi inte det är vi fascister.

Arnstad har fått kritik genom åren. Jag skall inte gräva i den. Säkert är att Arnstad inte är någon stilist (”mörker som inte längre vädrar morgonluft”), men värre är att han konsekvent blandar ihop korten. Gör han det avsiktligt? Vill han till varje pris driva en ideologisk agenda? Är det en intellektuells uppgift? På hans blogg kan man läsa att ”det största hotet mot Sveriges frihet är inhemska fascister”, ”de bruna lössens femte kolonn”. Mot dessa går det inte att använda stridsvagnar, säger han. Många är det som gjort kultur- och mediakarriär genom att använda sig av de politiskt mest gångbara idéerna. Inte minst spelar man på människors såväl befogade som obefogade rädslor. Jag kan inte avgöra om Arnstad mest är vilseledande saklig eller sakligt vilseledande, men hans teknik är att utgå ifrån fördömande ord (rasist, fascist, kvinnofientlig, osv). Kontentan tycks vara att om man inte delar hans verklighetsuppfattning, så är man fascist. Har vi hört den förut?

Det är ingen oskyldig sak. Lider man av ”politiskt konstruerad rasism” om man inte vill se främlingar som tigger på gatorna? Spelar man ”rasismen i händerna” om man är kritisk mot den ena eller den andra religionen? Är man kvinnofientlig om man menar att aborträtten är en tudelad historia? Eller fascist för att man hellre hör talas om skyldigheter än rättigheter? I tevesoffor, artiklar och böcker sprider Arnstad ett budskap om att figurer med liknande idéer är ett hot mot demokratin, liksom dubiösa och värda allt förakt. Samtidigt skriver han att alla hot mot den svenska kulturen är ”hjärnspöken”, bortsett då från hotet av inhemska fascister, och att fascisten tror att nationen står inför ett allvarligt hot. Det skulle innebära att fascisten har rätt även om han har fel, om man tog Arnstads logik på allvar.

Vad Arnstad vill göra är att diskvalificera en diskussion kring vad vi har, och ytterst, kring vad vi är. Med vilken rätt gör han det? Han vet vad han själv vill, han vill vidare, bort ifrån det som är till någonting annat. Lite ödmjukhet skulle inte skada. Nationen är en realitet. Vårt samhälle, vår kultur, vårt språk, våra traditioner och institutioner, utgör vad vi vanligen menar med en nation. Den går att montera ned, den går att radikalt förändra, ja, den går att utplåna, men låt oss få diskutera saken utan att bli kallade fascister.

Einar Askestad

Gästbloggare: Einar Askestad om fascismen, nationalismen och Henrik Arnstad

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • GoVSx

    La meg mine om da fake-historikeren Arnstad angrep Norge og Norsk politikk uten å ha greie på Norske forhold eller historie:

    En ubegripelig fremstilling av Norge
    Av:
    Kristin Clemet, leder i Civita og tidligere statsråd for Høyre

    Ketil Raknes, forfatter og tidligere statssekretær for Sosialistisk Venstreparti

    Øyvind Strømmen, journalist og medlem i Miljøpartiet De Grønne

    Journalist Henrik Arnstad gir i Dagens Nyheter (14.10.) en beskrivelse av et Norge på vei inn i reaksjonens mørke. Han gir et feilaktig bilde av norsk politikk og samfunn, av en rasistisk nasjon med en halvfascistisk nasjonal identitet og av Anders Behring Breivik som et produkt av denne tilstanden.

    Dette fikk den utmerkede britiske fascismeforskeren Roger Griffin smertelig erfare da han for et halvt år siden brukte Arnstads analyser som data i en beskrivelse av FrP som et parti med fascistiske trekk.. Da Arnstads polemiserende dramaturgi raskt ble avslørt, gikk Griffin umiddelbart ut med en beklagelse.

    En rekke forskere og forfattere har skrevet om høyrepopulisme og rasisme etter terror- angrepene mot regjeringskvartalet og Utøya i 2011. Journalist Øyvind Strømmen ga ut boken Det mørke nettet, en bok om høyreekstremisme, kontrajihadisme og terror i Europa. SV-politikeren og skribenten Ketil Raknes skrev boken Høyrepopulismens hemmeligheter, mens forskeren Anders Ravik Jupskås skrev Ekstreme Europa, som også dreier seg ytre høyre i Europa. Felles for alle er at ingen av disse plasserer FrP i noe som ligner den katastrofale kategori Arnstad plasserer det.

    ……………………..

    http://www.civita.no/2013/11/18/en-ubegripelig-fremstilling-av-norge

    Vi føler oss sikre på at få i Sverige deler det inntrykk av sitt naboland som Arnstad av uforklarlige grunner forsøker å formidle.

    Arnstad sammen DB – viser tydelig hvor ekstremt grotesk Sverige er blitt:

    http://clemet.blogg.no/1384765697_om_svensk_debattkultu.html

  • XY

    Det bästa är väl att ignorera den där knäppskallen A-stad. Han har givits på tok för mycket utrymme. En halvfigur och intellektuell krympling.

    • Varmt Konservativ (kr) / Stay Ahead

      Det var många som sade så om Hitler också.

  • Det har jeg også stort set gjort. Jeg har gengivet ham nogle få gange for hans eksotiske værdi. Jeg lever heldigvis i et land, hvor ingen ville tage ham alvorligt eller trykke hans artikler. Det eneste interessante ved ham, er hans stilling i svenske medier.

    Det siger jo noget om AB, at de afviser et godt debatindlæg for at beskytte Arnstad. Med begrundelsen “artikeln saknar precision i begreppen”.

    Det er netop med den begrundelse, de skulle have været journalister nok til at afvise Arnstads vrøvl.

  • HH

    Var finns stringensen, det goda svenska språket? Strunt sa man förr om det som betraktades som just strunt – eller Strountes som Gunnar Ekelöf kallade en av sina fantastiska poesiböcker. Nu säger man “skit” – i mitt tycke vulgärt.

    Stringens – då tänker jag på Herbert Tingstens (en gång chefred för DN) när han skrev en inledning till Tolstoys lilla pamflett eller inledning till “Krig och Fred”, en liten betraktelse över det skrivna och just varför. Tyvärr har jag inte kvar den lilla boken, men just tydligheten i språket, inlevelsen och förmågan att belysa det skrivna fanns i rikt mått hos både Tolstoy och Tingsten.

    Precis nu får jag höra att Ryssland – som drabbades så hårt av Första världskriget – har börjat bli delaktiga i det skedda. Landet har ju inte varit med i minneshögtiderna.

    Hr Arnstad saknar förmåga att gestalta en tanke, att få läsaren att tänka vidare. Kanske han helt enkelt inte vet vad han skriver om?

    Förresten vill jag slå ett slag för Jascha Golowanjuks första bok om Samarkand, platsen där han växte upp och den danska familj – mannen fabrikör om jag minns rätt – han växte upp i och fick en fristad i Danmark. “Min gyllene väg från Samarkand” heter boken.

  • Morten – – –

    Jeg elsker spørgsmål som:

    “Bryr man sig egentligen om världen, om man inte ens bryr sig om den egna kulturen?”.

    Dét spørgsmål er hundredefold bedre end en hvilken som helst påstand om samme anliggende. For den får enhver der læser det til selv spontant at besvare det med det, vi inderst inde véd er svaret. Pr. simpel resonans.

    – – –