11
aug
Seneste opdatering: 11/8-14 kl. 1712
16 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Gudmundsson redefinerer Nattvandrarstaten

Under branden i Västmanland kunde försvarsmakten inte bistå med hjälp, vare sig med personal eller helikoptrar. Resurserna fanns inte. I stället reste sig tusentals frivilliga för att sköta matinsamlingar, nödtransporter och evakueringar. I helgens drama med de två försvunna barnen i Vällingby misslyckades polisen under en hel dag – trots en relativt stor kraftsamling – att lokalisera de försvunna, fastän barnen inte ens lämnat det hus där de sist sågs av mamman. Samma kväll organiserade dock frivilligorganisationen Missing people skallgång i hela nejden. De senaste veckorna har vi dessutom hört flera uppgifter om att polisen inte ens vågar åka in i vissa förortsområden. Den grundläggande tryggheten i våra förortscentra sköts numera av frivilligt organiserade sociala stödgrupper, som Farsor och morsor på stan. Denna modell för samhällets organisering saknar historisk motsvarighet. Kanske är det dags att tillföra ett begrepp till den politiska filosofin:

Nattvandrarstat -en -er. Samhälle där statens uppgifter maximeras i allt utom att garantera medborgarnas grundläggande trygg- och säkerhet. Försvar, rättsväsende och katastrofberedskap sköts ist av frivilliga. Se Sverige.Motsatsen till nattväktarstaten

Drengen med de mange kjoler

En rapkæftet og kønsrolleufølsom ven skriver ” Når islam overtager Sverige, skal svenske drenge og mænd så også bære tørklæde?” Mnjoh, hvorfor ikke? Først tugtet af matriarkatet, så underkastet herrefolket. Lad os sende et hospitalsskib til den svenske mand.

När min son var tre år gammal köpte vi hans första klänning. Det var på hans eget initiativ. Han frågade mig en morgon varför han inte hade någon, ”det är ju så fint!”, sa han, och vi gick genast till Myrorna där han fick välja fritt. Han föll för en enkel gul bomullsklänning med blå och rosa blommor på. Han hade aldrig sett något vackrare sa han och ställde sig på tå vid kassan för att betala. När vi kom fram till dagiset kom ett barn fram till honom och frågade: ”Vad fan har du på dig klänning för?” Jag gjorde mig redo att ingripa men min son förekom mig. Han gjorde en stor piruett, så att kjoltyget stod som en klocka runt benen och svarade; ”För att jag är så fin, så fin, så fin!”

Under årens gång har han köpt på sig ett tiotal klänningar i olika former och färger. Han känner sig allra tjusigast då. Det kombineras gärna med vattenkammat hår, blommiga Dr. Martens eller de snabbaste skorna han äger. I två och ett halvt år bar han klänningarna med en mallig uppsyn, alldeles stolt över sig själv. Men sedan började det krypa på honom, det där andra. Hans kamrater på dagiset, såväl flickor som pojkar, retar honom och kallar honom för ”tjej”. ”Jag ser hur han formas efter något han inte begriper – könsrollen”

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • HH

    Men vänta – det är väl ingen ROLL vi tar på oss i livet, eller hur? Det yttre skulle i så fall vara en spegel av det inre och det tror jag verkligen inte på!

    • Vore tacksam om HH ville ytterligare förklara vad som menas här, som jag inte riktigt förstår.

      Att inte – det yttre – skulle vara en spegling av – det inre -, alltså inte skulle vara en verklighet menar HH?

      Undrar om det ändå inte är en verklighet ändå…

      Det heter ju: Så som i Himlen, (det Himmelska, = i – det inre – ?), så ock (på det Jordiska, eller = – i det yttre- , det fysiska, = det mätbara, synliga, hörbara, det som kan kännas och vägas, (= med de fem sinnena)?), på Jorden… (Alltså: Så som i Himlen så ock på Jorden.)

      Förmodligen är det hela en växelverkan, i en oräknelig oändlighet av – växelverkningar -….

    • Kønsrolle er et nyere ord fra 1965. Det skal antyde at noget af kønnet er tillært og socialt, hvilket naturligvis straks er blevet overdrevet til, at man nærmest kan vælge sit eget køn. Ingen fornuftig ide er ikke blevet overdrevet

      Jeg anvender aldrig ordet ‘konsrolle’, for jeg anser at det tillærte køn kun udgør en ubetydelig lille del. Derfor mener jeg ordet er blevet en politiserende term.

      • Ok. Tack. Då förstår jag mer vad HH ville mena.

        Roller är det inte menar han då. Det verkliga identiteter som de flesta människor på ett fullkomligt naturligt vis identifierar sig själva med och till, och som naturen Själv, Livet Självt, manar, kallar och förmanar människor till, vilka alltså också är naturliga för de flesta, förutom en liten procentandel. Det är denna lilla procentandel som höjs till skyar, som gapar och skriker, som vill att alla skall bli – lika dem – , istället för att på ett naturligt och oftast självklart vis – bli lika sig själva – , som de kvinnor, män, flickor och pojkar, pappor och mammor, systrar och bröder, morbröder, mostrar, farbröder och fastrar, morfäder och mormödrar, samt farfäder och farmödrar, et cetera osv., som de helt enkelt faktiskt är och oftast trivs med att också vara, på ett fullkomligt naturligt vis.

        De som inte vill, de som inte trivs, avstå, men avtvinga inte andra att känna skuld för att det för dem inte varken känns eller kan uppfattas som naturligt, eller ens i överensstämmelse med Livet Självt.

        Tycker att det görs för stor affär av saker.

        Vill man gå emot och vara obstinat och avvikande i olika sammanhang, de flesta kanske, så medför det oftast i sig själv vissa svårigheter, motstånd och kanske stämplingar eller annan form av bestraffning, för att kunna åstadkomma s.k. – rättning i leden – . Det får man kanske stå ut med om man just vill avvika, ställa sig vid sidan, opponera eller vara obstinat på det ena eller det andra sättet, och helt enkelt välja att antingen fortsätta på sin egen väg, eller anpassa sig, för att då slippa motstånd, kritik, bestraffningar eller stämplingar.

        Valet är fritt för varje människa.

        Att avkräva, skuldbelägga och både elak-förklara, samt fördomsförklara, alla de människor för vilka dessa genusgriller känns övermaga, extrema och onaturliga, är endast vad man skulle kunna kalla för en politisk metod för att kunna förtrycka och tysta munnen på alla som inte vill hålla med om den egna teorin, idén, ståndpunkten eller livsvalet.

        Det är att vilja försöka utöva en slags utpressning, och ett slags repressivt förtryck, vars syfte är att skambelägga, ansvarsbelägga och skuldbelägga en omgivning, och därmed samtidigt befria sig själva från både skam, ansvar och skuld, för de egna val som görs, och alltså istället lägga det enbart på en s.k. skyldigförklarad omgivning.

        Det är inte att förespråka s.k. frihet och att vilja motarbeta s.k. fördomar.

        Det är att vilja förespråka s.k. tvång samt att vilja förtrycka sin omgivning med fördomar om omgivningens elakhet och ondska, skuld och ansvar, som då också skall försöka tvingas att skämmas för att de är som de själva är, nämligen det som de allra flesta då verkligen är,

        vilken därför brukas kallas för en normalitet just därför att det överväldigande och mycket stora flertalet av människor i de flesta samhällen praktiserar den av naturen givna identiten och känner sig hemma i den.

        • Av någon lite svårbegriplig anledning, och orsak, så finns det i det massmediala rummets etablissemang, men även i dito politiska, en slags iakttagbar rädsla för majoritetsgrupperingar, majoritetsbefolkningar och dessa majoriteter normer, vanligheter och just genom sin majoritet just s.k. normalitet i både vad gäller familjebildningar och identiteter kring vilka de är, antingen män eller kvinnor, och detta då oftast hos dessa majoriteter utan några större problem.

          Men dessa majoriteter verkar i alla massmediala sammanhang vilja skys som pest, eller kolera?

          Det är istället en enormt stor fokus, (och just i relation till dessa s.k. normala majoriteter, en mycket stor och just missvisande stort fokus), på de små, små grupper av homofila, s.k. qeera, eller med deras samlingsnamn, hbtq-grupper, som finns. Samt naturligtvis också en enormt stor fokus på alla andra former av s.k. –minoritetsgrupperingar – , t ex samer, invandrare av olika slag, judar, extra tjocka människor, extra sjuka människor, även s.k. utvecklingsstörda människor, extra problemgrupper ex. kriminella grupper av olika slag, samt också små minoritetsgrupperingar med s.k. extrempolitiska åsikter, (som har ungefär 0,002% av väljarkåren), och dessa politiska smågrupperingars då påstådda – enorma farlighet – , ja, och så vidare, och så vidare.

          Det är alltså ett massivt fokus på just minoriteter av alla de olika slag, samt i det närmaste ingen fokus på just majoritetsbefolkningar, dvs., de s.k. normala, alltså på just – majoritetssamhällets befolkningar – . Det är egentligen konstigt.

          Detta fenomen är mycket märkligt och man kan undra varför, för vem, för vilka, för vad vad och på vilket sätt denna fokusering, denna uppmärksamhet och detta framlyftande, upplyftande märkvärdiggörande av dessa förhållandevis, just procentuellt sett, mycket små grupperingar, ges just det enorma massmediala fokus som de gör.

          Vad beror det på?

          Hur kommer det sig att det alltså verkar finnas en slags ovilja att fokusera på just – majoritetssamhällets befolkning -, och deras då s.k. normala livsstilar, ideal och preferenser.

          Varför verkar det finnas en rädsla för – majoriteter -, eller majoritetssamhället och dess sammanslutning, (i kanske främst den svenska nationen?), i det massmedier överlag, till förmån då för alla möjliga just representanter för då just alla möjliga olika s.k. just – minoritetsgrupperingar – , (inklusive då invandrare förstås som då självklart lyfts fram både här och där, lite varstans och lite överallt, och ges utrymme och plattformar i massmedier, underhållning, samt inom politiken, för att kunna få lov att – påverka -, just majoritetssamhället, och på bekostnad av just många ursprungssvenskars förlorade känslor av att befinna sig – hemma – , alltså i Sverige? Och helst ska då de mest extremt avvikande (från just de svenska) etniska profilerna, lyftas fram, inom idrottskommentatorer, inom underhållningsprogram, inom nyhetsmedier, inom journalistiken, inom politiken och ju mörkare hy, ju svartare hår, desto bättre verkar detta etablissemang anse? De som alltså står bakom och kan besluta om just vem, vilka, vad, hur, när, varför, på vilket sätt och i vilken omfattning detta extremt stora fokus på det och dem som just ur den svenska majoritetsbefolkningens perspektiv är just de mest avvikande, och också vilka personer av dessa extremt avvikande, som skall lyftas fram när och hur, både inom politiken, underhållningen och andra områden.

          Det är ganska så märkligt ändå när man funderar över saken.

          Det verkar alltså vara en fullkomligt medveten strategi att vilja försöka avvänja en majoritetsbefolknings känslor av – hemma – , som vill försöka undvikas.?

          Är man då inom det s.k. etablissemanget faktiskt mer eller mindre rädda för – majoritetsbefolkningars – möjliga övertag, dominans eller risker för att – fatta fel politiska beslut – , vid val, eller rädd för någonting annat?

          Man kan undra vad denna gedigna, envetna, infernaliska, ständigt närvarande propagandan syftar till egentligen?

          En allmän – antisvenskism – , där svenskar framför allt absolut inte skall tillåtas att varken kunna känna sig – hemma – , eller – normala – , eller på annat sätt vilja kunna känna både självrespekt och stolthet över sig själva, just som svenskar, eftersom de ju är – majoritetssamhället – ?

          Är det sådana känslor hos – svenskar – , (danskar, finnar, norrmän, engelsmän, tyskar, fransmän, polacker, holländare, belgare, greker, spanjorer, italienare osv., osv.), eller att sådan eventuell bekräftelse, eller fokus, som skulle kunna ge självförtroende, självtillit, självaktning och självrespekt osv., osv., hos då en majoritetsbefolkning, som då skrämmer massmedier och övriga etablissemang eller vad beror denna enormt stora fokus på just olika minoriteter på, kan man undra..

          Vem vet….

          Svårt att verkligen veta…

  • HH

    I normalfallen, måste jag tillägga!

  • Angående artikeln om drängen med de många kjolarna.

    Det både tråkiga, sorliga och makabra är att dagens genusteoretiker, jämställdhetsförespråkare, jämlikhetsvurmare och de som till varje pris vill försöka neutralisera, ja, totalneutralisera, flickor och pojkar, män och kvinnor och alla deras familjära benämningar, roller och funktioner, (där de facto alltså det …fortfarande… trots allt är kvinnor som föder barnen), det är en faktiskt vilja att försöka förneka, förtränga, anklaga och attackera naturen själv, och därmed egentligen också Livet Självt.
    De är ofta förblindade av just teorier som låter så tilltalande i det allmänna förespråkandet, dogmen och den nödvändiga nödvändigheten att få kvinnor att främst vilja avstå från ett ideellt arbete för sina egna barn, familj, släktingar, för att istället vilja lönearbeta utanför det familjära, för att endast därmed kunna beskatta också det kvinnliga arbetet i samhället.
    Ty, vilken stor ekonomisk förlust vore det inte för statens skatteinkomster om inte också kvinnors arbete kunde beskattas, genom att vara just ett lönearbete?

    Men vad gör stater med de enormt stora skatteintäkter som de kan avkräva av sina befolkningar?

    Dessa stora skattebaser används i mycket stora utsträckningar till att avlöna betalda politiker, både i riksdag, kommun och landsting, avlöna rättsväsendets alla advokater, betala fängelser, sjukvård, åldringsvård, avlöna lärare, sponsra stora dagstidningar samt betala för ambassader och ambassadörer och deras staber, betala europeiska politiker med skyhöga löner, betala retroaktiva barnbidrag, uppehälle, bosättningsbidrag, hyresbidrag, äldreförsörningsstöd, barnbidrag, socialbidrag, semesterbidrag till deras semesterbesök i sina hemländer från vilka flyktingfamiljerna flytt, betala för ensamkommande flyktingar uppehälle, bostad, vård, tandvård, busskort, elektronisk utrustning, subventionerade kurser och utbildningar, osv., osv.

    Att svenska och europeiska kvinnor är bland de högsta i världen att just lönearbeta utanför hemmet, och därmed vara bidragande med sin beskattningsbarhet av sitt arbete, till en statsapparat som verkligen är ganska så slösaktig, oförsiktig, ansvarslös och kostsam, samt som också tvingar alltfler kommuner, och även staten själv, att ta dyrbara lån med kanske sekellång återbetalningstid, det verkar inte bekymra alla dessa välbetalda, och därmed egentligen mutade, mutkolvar till politiker och tjänstemän på alla statliga verk av alla de slag, som inte kan säga varken bu eller bä, åt all den politik som förs, på just alla skattebetalares bekostnad, som också avlönar dem själva, för då skulle de ju bli avskedade, omplacerade, eller bortmotade, och därmed förlora sin skattefinansierade inkomst och sitt levebröd.

    Jo, jo,

    Feminism, socialism, socialdemokrati, kommunism, solidaritet, kamratskap, pyttsan.

    Skär ned riksdagspolitikernas antal till 59. Avskeda alla heltidsavlönade kommunpolitiker, landstingspolitiker och deras övertaliga tillika skatteavlönade tjänstemän, med några få undantag.
    Skär ned på alla de svenska s.k. myndighetsförvaltningarna av alla möjliga och omöjliga slag, vars personal avlönas med skattemedel, till minst hälften.
    Minska på skatterna och låt folkflertalet själva betala för sjukvård, skola, barnomsorg som de väljer själva, och med då betydligt större reella egeninkomster, och låt invandrade familjer själva arbeta för sitt uppehälle, ta lån för studier och annat, som alla andra människor.

    Det vore nog i förlängningen betydligt bättre både för hela samhällets ruljans och egendrivkraft, samt därmed också för medborgare och människor själva som skulle tvingas växa upp till vuxet egetansvar för sina och sina familjers liv. De som alltså skulle slippa att behandlas som omyndiga barn av en enväldig och dikterande stats förvaltningsapparat och deras munkavleförsedda lydiga och underdåniga hantlangare och påverkansagenter samt avlönade s.k. förtrogna opinionsbildare.

  • Niklas R

    Läste åsikten om pojken med de många kjolarna.

    Något som slog mig var avsaknaden av vad pojkens pappa tyckte. Vilket antagligen innebär att han inte är med i bilden. Vilket i sin tur innebär att pojken, fram till dagis och förskola, inte haft någon normal manlig förebild.
    Istället har han bara haft mamma som förebild så i hans värld är det naturligt att bära kjol och hans mamma har uppmuntrat detta för barn är ju så söta i kjol. Han har säkert målat naglarna precis som mamma gjort och eventuellt fått smink målat på sig.

    Sedan kommer mötet med verkligheten. Förskolan, där får han träffa barn som har manliga förebilder och de tycker naturligtvis det är konstigt med en kille som har klänningar på sig.
    Även tjejer tycker det är konstigt med killar som bär klänningar, och då gör barn som de alltid gör, retas. Det är så den sociala kontrollen fungerar och människan är ett väldigt socialt djur.

    Nu kan jag säga så här, min pojk har också fått höra av sin mamma att han kan ha tjejkläder på sig och hon tycker om att köpa tjejkläder till honom. Han har dom aldrig när han är hos mig men han har sagt till mig att “killar kan minsann visst ha tjejkläder på sig!” när jag ifrågasatt varför han vill ha dem. På vilket jag då svarar, “du kan också ha en svart sopsäck på dig, men varför skulle du vilja det?”.
    Efter den diskussionen så har min grabb, som blir åtta i år, inte velat ha tjejkläder på sig.

    Vi hade enkelt kunnat vända på scenariot som denne Alina målar upp, nämligen en tjej som klär sig som en kille i killkläder. Men detta skulle inte vara lika uppseendeväckande eftersom killar inte bryr sig om ifall tjejer har killkläder på sig eller inte. Däremot så hade de andra tjejerna inte varit lika förlåtande eftersom de, mer än killar, förväntar sig att en medlem i gruppen rättar sig efter normerna.

    • Jeg antager, der ikke er nogen far med i billedet, og at moderen er ideologisk forstyrret, måske et produkt af genusideologien i hendes egen barndom.

      Selvfølgelig kan en lille dreng under børnehavealderen få kjoler, hvis han vil have det, men ude i livet er det synd for ham, når han bliver større. Det burde moderen tage til efterretning i drengens interesse.

      • T. Snorrason

        Op til ca 1900 gik både drenge og piger i “kjoler” op til ca 5-6 års alderen, velsagtens fordi det var nemmere og renligere at skifte “ble” under en kjole.
        Når drengene blev renlige, fik de mandsdragt.
        Ses tydeligt på gamle billder og fotos, men det var en ren praktisk foranstaltning og havde intet med vor tids genusvrøvl at gøre.

  • Ludvig

    Paul Weston berör starkt.Som sanningssägare står han i främsta ledet.
    Hans ord är giltiga för Sverige i ännu högre grad än för Storbritannien.

    Hur skulle en sanningsenlig valaffisch från Reinfeldt och kompani, inspirerad av Westons analys, kunna se ut? Jo,så här:

    “Med Alliansen för en fortsatt vänsterracism
    vars like världen aldrig skådat”.

  • Det Paul Weston tar upp är ändå intressant.

    Hur många nationer och nationalstater i världen skulle vilja ha en för just deras majoritetsbefolknings signalement och etniska profil, en fullkomligt avvikande person som t ex nyhetsuppläsare, sportkommentator, eller dominera underhållningsprogram, debattprogram, eller inom massmedier i övrig och också inom politiken?

    Hur många kineser skulle vilja ha långa och blonda tyskar som nyhetsuppläsare, et cetera?

    Hur många greker skulle vilja ha ryssar som nyhetsuppläsare, et cetera?

    Hur många albaner skulle vilja ha engelsmän som nyhetsuppläsare, et cetera?

    Hur många fransmän skulle vilja ha tyskar, et cetera?

    Hur många israeler skulle vilja ha kineser, et cetera?

    Hur många colombianer skulle vilja ha irakier, et cetera?

    Hur många irakier skulle vilja ha israeler, et cetera?

    Hur många kongoleser skulle vilja ha tyskar som nyhetsuppläsare, et cetera?

    Hur många somalier skulle vilja ha israeler som nyhetsuppläsare, et cetera?

    Hur många ruwandier, eritrianer, sudaneser, colombianer, chilenare, peruaner…

    Et cetera, et cetera…

    Inte så många, inte så många…

    Är dessa alla då s.k. – rasister – eller är de endast människor som enbart vill kunna känna sig – hemma – i sina egna nationalstater?…

    Det är den svåra frågan man kan ställa…

  • HH

    Verkligen bra skrivet, Bergfast. Och det fick mig att osökt minnas ett möte häromdagen med en trevlig man som varit sjökapten och seglat på alla världens hav. Han berättade om en albansk sjökapten, både språkkunnig och intressant, som alltid berättade att han helt enkelt bara HATADE greker. På frågan varför han hatade just greker och hade de gjort honom något förnär?

    Han hatade dem helt enkelt för någonting som hänt hans Albanien under den fjärran tid då Grekland/Hellas var en stormakt! Riktigt hur och varför kom min berättare inte underfund med. Jag märker att jag helt enkelt måste läsa in mer historia. Vad var Albanien under Hellas storhetstid? Och vad hette det då? Ingick det i Hellas?

    • HH, om albanens HAT mot greker;……”berättade att han helt enkelt bara HATADE greker. På frågan varför han hatade just greker och hade de gjort honom något förnär, svarade han att han hatade dem helt enkelt för någonting som hänt hans Albanien under den fjärran tid då Grekland/Hellas var en stormakt!”…

      Mycket intressant och tänkvärt….

      …….

      Den kommentaren, och annat, resulterade i denna långa – kommentartextfundering (!)…..( obs. obligatorisk frivillig läsning!…)

      ……

      Nyligen skrevs en artikel om s.k. nazister, även kallade s.k. vitmaktrörelser, av Helene Lööw på någon slags debattsida( i svt´s regi tror jag det var), där hon vill använda sig av ordet vitmakt ett mycket överdrivet antal gånger i texten; vitmakt, vitmakt, vitmakt, vitmakt i var och varannan mening, så man nästan undrar om hon fått ordet på hjärnan som en slags onyanserad fanatisk fixering av något slag….
      Ungefär som andra grupperingar också då har tendenser att kunna vilja använda sig av ordet – judarna – i tid och otid; judarna, judarna, judarna, judarna som en likartad slags lika onyanserad fixering på hjärnan av just det ordet….

      Samtidigt vill en del använda sig av ordet – brunskjortor – när de vill försöka beskriva dessa fåtalet, oftast unga män, som vill beskrivas då vara några slags – fullblodsdödsrasistfarliga – nazister – , fastän de kanske i själva verket då mest är …nostalgiska.….

      Hmmm…

      Nej, jag tror inte på dessa beskrivningar och denna retorik, från både den ena och den andra sidan…

      Det är någonting som inte stämmer någonstans. Både vad gäller då att vilja använda sig av ordet brunskjortor, eller ordet vitmakt, eller ordet judarna på i det närmaste fixerat vis, som en slags mer eller mindre manisk frambesvärjelse av en redan förgången och passerad tid i historiens spegel….

      Fixeringar är förblindande, liksom hatpropaganda. Sådant behöver man nog akta sig för om man vill kunna försöka behålla en någorlunda funktionell egen tankeförmåga, sansad, balanserad och med sunt resonerande och just ickefanatiskt funderande, eller med någon hatuppviglingsagenda….

      Tror ärligt talat inte att det finns så särskilt många alls, om en några egentligen, s.k. – brunskjortor – eller så särskilt utpräglade – vitmakt – personer, i dagens värld som en del gärna då vill försöka hävda….

      Det var väl endast de fanatiska och just desperata desperados som utvecklade sig i Tyskland på 30-talet, där den gryende fanatiska, arga och frustrerade, samt krigsvilliga, och egentligen främst s.k. antikommunistiska rörelsen, dvs., den nationella socialistiska rörelsen just i Tyskland, växte sig stark. Alltså just där, och just då, som just vid den tidpunkten i historien sågs som mycket nödvändig. Detta främst beroende på både första världskrigets fredsavtal och på den starka och framväxande kommunismen som där och då just sågs som någonting dödshotande och därmed någonting livsfarligt mot just nationen Tyskland….(liksom f.ö. också många andra nationer, däribland England, också såg på den barbariska, brutala, mördande och dödande kommunismen…)..

      Det var ju just i detta sammanhang, och i dessa omständigheter och dessa förhållanden, som dessa bruna uniformsskjortor ville användas i den allmänna militäriska mobiliseringen. Dessa skjortor som då inte var just varken några röda skjortor, blåa skjortor, vita skjortor eller gula skjortor, utan just bruna skjortor som ingick i uniformens allmänna militäriska profil vilket därför gav dessa militanta formeringar där och då just namnet brunskjortor. De var helt enkelt uniformer, som i det närmaste de flesta nationers krigsmakters uniformerade militärer ofta har, antingen kakifärgade, svartfärgade eller brunfärgade…..

      Idag finns det egentligen inte några sådana stora och militäriska, uniformerade och miltanta rörelser, med då bruna skjortor i uniformer, och heller inte några liknande stora och lika fanatiska motståndsrörelser likt dem som då kunde formera sig i Tyskland under just de förhållanden och de specifika omständigheter som rådde där och då…. på just -30 talet….

      Det som väl finns idag är nog kanske endast egentligen Svenskarnas Parti, (vad jag känner till) som kanske lite fanatisk vill anamma ett språkbruk från denna dåtid i Tyskland. De verkar då vilja vara fokuserade både på s.k. rasbegreppet, fastän det redan är förbrukat och gammalt och i princip därför oanvändbart, men är också då inriktade på just en nationellt inriktad socialism, en nationalsocialism. En nationell socialism som de då främst vill mena att Sverige ska tillhöra, och vara just – hemland – , för främst svenskar, (och t ex inte främst asiater, sydamerikaner, afrikaner, orientaler, sydeuropéer av olika slag, eller av slaver, indier, koreaner, osv., utan främst för just svenskar….)

      Skulle tro att de som är inspirerade av just denna ideologi, nationalsocialism, har fastnat lite i en viss retorik och propaganda som användes i Tyskland vid – 30 talet, samt också lite i en slags manisk fokus på ordet – judarna – , och kanske i tankegångar, (som användes i propagandistiskt syfte just i Tyskland, eftersom där råkade finnas just många ljushyade, blonda och blåögda, s.k. germaner), om den förträffliga och bästa, samt vackraste och finaste, klokaste och mest intelligenta, bästa, snällaste och godaste osv., osv., för främst då dem själva förstås, som då vill uttryckas som en slags upprepning av den tyska propagandans krigsmobiliseringspropaganda och extrema känslor av både hot och orättvisor i anslutning till fredsvillkoren efter det 1:a kriget..….Men det är ju ändå en gången tid och därför kan man svårligen säga att just den propagandan egentligen varken är realistisk, behövande eller ens funktionell för deras önskningar, idag…

      Dessa nationalsocialister verkar vilja dra fram också just ordet – judarna – och alltså judar, också över en och samma kam, som alltså egentligen i praktiken alla som vill kritisera nationalsocialism, också vill göra. Alltså vilja dra alla över en och samma kam…

      Samtidigt framstår det som att dessa NS vill ta sig själva ganska genomgående tillbaka till den propagandan som förekom i Tyskland där och då på – 30 talet… som alltså redan är en passerad i historisk tid och som fenomen och som händelse…..

      Egentligen verkar det hela mest framstå som att vilja vara nostalgiskt fanatiska egentligen…
      Eller det framstår som en vilja att vara lite allmänt nostalgiska till en förgången tid mer än någonting annat och försöka hålla den vid liv, fastän att den redan är död och just passerad och inte att de konstellationer och förutsättningar som där och då fanns för utvecklingen och framväxandet av den desperata självförsvarsviljan, samt det fanatiska hatet mot all kommunism, och mot alla kommunister, samt mot alla – judarna – , den finns inte idag….

      Kanske en viss fixering vid detta krig, och dess hemska utvecklingar, som finns också hos många judar, med de hemska kollektiva förföljelser och dåliga generella behandling, där alla – judarna – , då vill – dras över en och samma kam -, och just kollektivt bestraffas, oskyldiga bland skyldiga, och de förödande konsekvenser som arbetslägren, slavlägren, dödslägren medförde, också finns då hos – judar – , som just kollektiv, som inte heller vill varken glömmas eller sopas under mattan, utan tvärtom…. minnas, minnas och åter minnas, och aldrig, aldrig glömmas… osv.

      Nostalgi är ju en ganska så allmän mänsklig åkomma som kan drabba alla möjliga olika slags människor på en mängd olika sätt…

      Men de generaliseringar som ofta vill beskrivas där alla – skall dras över en och samma kam – , och viljor att kunna – kollektivisera grupper – , som ofta görs i alla möjliga olika sammanhang, är ett ganska så intressant fenomen i sig självt….

      Detta fenomen, att alltså vilja göra generaliseringar om olika slags grupperingar, vilka olika slags grupperingar det absolut än gäller, är egentligen ganska märkligt fenomen.

      Det kan användas alltså både i politiska, ideologiska och religiösa sammanhang, eller om det så gäller norrlänningar, skåningar, västgötar, eller om det gäller araber, kineser, japaner, svenskar, holländare, eritrianer, camerunier, samt även naturligtvis också vad gäller s.k. nazister, kapitalister, kommunister, liberaler, kristna, judar, araber, muslimer, judendom, kristendom, islam, engelsmän, tyskar, et cetera, et cetera, osv., osv., m.m., m. m.

      Det är exakt samma just generaliseringsviljor och begrepp att kunna just – dra alla över en och samma kam – , som tillhör en viss gruppering, som mycket gärna av alla mycket gärna på exakt likartat vis vill användas, vilka grupperingar det än gäller….

      Det är en slags psykologisk och hos alla människor förekommande just allmän generaliseringstendens…..

      Denna generaliseringstendens, samt tendens att vilja dra alla över en och samma kam, som finns mot olika grupper, är lika hos alla människor, oavsett gruppering…..

      Dessa generaliseringstendenser vill då gärna tilltros om att kunna identifiera vilka som tillhör den ena eller den andra – grupperingen – , och då vilja göra generella beskrivningar kring hur de är, hur de inte är, vad de vill och vad de inte vill, vad de gör och vad de inte gör osv….även om alltså inte alla människor som tillhör en viss identifierad gruppering alls kanske förverkligar eller kan sägas leva upp till dessa generaliserande generaliseringar som då vill göras om just någon – en gruppering – , vilken som helst….

      Däremot verkar på likararta sätt, hos just alla, finnas en tilltro till att just genrealiseringen kan ringa in, och verkligen identifiera vilka som är s.k. – vänner – eller vilka som är s.k. – fiender – , eller vilka som då också kan anses vara – de goda – respektive vilka som kan anses vara – de onda – …..

      Förmodligen är det en slag mänsklig åkomma som är till för att kunna förenkla för just en s.k. gruppsammanhållning… av olika slag…

      En generalisering bidrar till förståelse av just vilka som skall kunna – inräknas – som varande just tillhörande den egna grupperingen, och vilka som då skall kunna – utanförräknas – som just icke tillhörande den egna grupperingen…..

      Själva generaliseringen som görs är ofta tillkommen främst för möjligheten att kunna göra en politisk positionering, alltså en politisk gruppering, i syfte främst för att kunna skapa olika både sociala, militära och politiska allianser, som kan agera tillsammans och som då behöver kunna särskilja vilka som är fienden respektive vilka som då inte är fienden….

      För att kunna identifiera dem som för just – oss – är just de goda betyder att alla som då är bra för just alla oss som ingår i en specifik allians, är de goda. Alla som inte är bra för vår allians är då automatiskt de onda, eller – fienden – …..

      Oftast och överallt, bland alla olika slags människor, och i det flesta sammanhang, fungerar ett slags automatiskt – vice versa – förhållande, på just ett slags automatiskt sätt, både i små och stora sammanhang…..

      (Ex. För oss japaner var kineser de onda. För oss kineser var japaner de onda. Men för sig själva och varandra var japaner naturligtvis just de goda liksom också kineser var för sig själva och varandra just de goda. Osv., m.m., et cetera.)

      Det som är det goda och det som är det onda kan variera över tid, i de flesta individuella människors liv, samt i olika slags alliansers liv och också i de flesta olika grupperingars liv, från tid till annan tid….

      Det mesta i enskilda människors liv, i grupperingars, i folkgrupperingars och allianser liv, kan skifta och avlösa varandra som i sammanlänkade kedjereaktioner av olika slag, som alla är beroende av de föregående händelserna i – kedjan – . Det ena leder till det andra, som leder till det tredje, som leder till det fjärde, femte, sjätte och sjunde et cetera. Kanske tas steg tillbaka till det ena (livsskeendet) igen, hopp till det tredje, och vidare till det åttonde, nionde och tionde, och vidare, vidare, vidare…..

      De flesta skeenden och händelser för de flesta olika folkgrupperingar och hela nationers liv, alliansers liv, osv., är sammanhängande i mycket, mycket, mycket långa kedjor av händelser som avlöser varandra och bygger på varandra i en lång, lång, lång slags historisk återupprepningstendens…..

      Människan som varelse har nog inte förändrat sig särskilt mycket på flera, flera tusentals år förutom olika mycket avancerade tekniska uppfinningar som gjorts under de senaste århundradena, på både gott och på ont…. ¨

      De mycket effektfulla stridsvapen som kunnat byggas, vilka förmår skapa mycket stor fruktan hos en stor del av hela mänskligheten som också samtidigt förmodligen inte är så särskilt förmögen att kunna hantera dessa vapen på ett konstruktivt vis….

      Istället blir där svårt att kunna låta bli att vilja använda sig av dem, och vilja döda stora delar av hela mänskligheten. Kanske det även finns en del människor, (och kanske alltfler), som ser också detta som en – god sak – … Vem vet….

      Har själv svårt att se det som en – god sak – …

      Men, det verkar gå åt det hållet, och detta just när det sedan långa tider tillbaka det verkar råda en samsyn om just en – överbefolkning – på jorden. En s.k. överbefolkning som det då verkar vilja talas om i tid och minut både här och där och lite varstans samt av alla möjliga och omöjliga. …

      Men det finns ju också andra mer indirekta s.k. vapen som ändå kan anses vara mycket avancerade – vapen – att ta till för att just kunna minska antalet barnafödslar drastiskt och hos allt större och större andelar av världens alla olika befolkningar….

      Metoder som då kanske inte behöver vara fullt så – blodiga – och direkt mördande och dödande som de militära bombvapnen av olika slag och kategorier ändå är….

      Den som lever får se, som det brukar heta….

      Det bästa är nog ändå att försöka ta det mesta så lugnt som man någonsin kan….

      Absolut inte tillåta sig att bli en fanatisk eller hysterisk fanatiker åt någondera håll….

      Detta som en del verkar vilja försöka framskapa, mana fram, locka och pocka fram eller frambesvärja, genom sina frenetiska och maniska upprepningar och fixeringar av olika fraser samt av stigmatiserande och stigmatiserade ord, som egentligen redan har försvunnit ur tiden och inte egentligen har någon bäring längre…..- vitmakt – … – judarna -….……

      Nej, det tåget har gått för mycket, mycket länge sedan, ja, för ett bra tag sedan nu……. Det har redan passerat förbi….

      Jasså, det hade vi ingen aning om….

      Nej, förmodligen inte egentligen…

      Bättre är att egentligen försöka vakna upp när det ändå nu är en annan tid och en annan verklighet idag…

      …..

      Nostalgi kan nog förblinda människors sinnen ganska så lätt…

      Från allas perspektiv, från allas håll och kanter och utifrån allas synvinklar och allas positioner…

      Inte så bra egentligen…. nostalig….

      Som att vilja desperat försöka hålla fast vid något förflutet, eller det förflutna, som i verkligheten redan har passerat och som inte alls faktiskt längre finns….

      Minnen om historien kan ibland både förvridas och minnas på ett slags drömskt, eller ett slags idylliserande, alternativt med en viss , som blir förstärkt ju längre tiden går och delvis därför att både mardrömmar, ilskor och vrede, samt önskedrömmar, kan ta vid där det exakta minnet sviker….

      Det mänskliga psyket kan nog spela människor spratt i mycket….

      Både vad gäller överidylliseringar och också dito vad gäller överdramatiserade mardrömsbeskrivningar om en gången oförrätt i någon avlägsen fasansfull och hemsk barndom… där verkliga proportioner på både en överidylliserad idyll eller på en förskräckande skräckbild av idel hemskheter i just en avlägsen barndom och tid,…. lätt försvinner i just lite dimmiga minnesdimmor ….av just …nostalgi.….

      Sedan kan man också fundera på om just begreppet nostalgi också kan höra samman med andra fenomen, t ex begreppet – hysteri – . Där det i tillstånd av – hysteri -, alltså ofta ingår tendenser till felbedömningar åt olika håll om än det ena än det andra, t ex om en gången barndomstid, där alltså då en – nostalig – ofta finns med i bilden. På både gott och på ont ….

      Eller om alltså nostalgi på något sätt kan höra samman med just förmågor att kunna skapa mer eller mindre just – hysteriska tillstånd – där alltså just ofta ingår tendenser till att göra feldimensionerade bedömningar, både goda och onda sådana, av gångna händelser i en förgången barndom…. och gången tid….

      Vem vet….

      Men det blir ett annat kapitel…(!)..

  • HH

    En hastig titt på Albaniens historia visar upp några sidor – romarna var naturligtvis först ute, men den albanske sjökaptenen hade naturligtvis en mer närliggande historia att hänge sig åt. Närmare bestämt år 1912 då Grekland plus några andra nationer styckade upp Albanien. Och landet var det som kallades Illyrien i mycket gången tid.

    Jag förstår. Men kära danskar, ni har ju haft ett fullkomligt oändligt tålamod med oss svenskar. Jag vet, ni är ett förlåtande folk…

  • HH

    Tappade jag bort mig? Så här får jag veta via nätet: romarna behärskade fordom det som idag kallas Albanien och förmodligen var det Illyrien jag läste om i skolan.

    Men dråpslaget kom senare – 1912 och då Grekland bland några andra stater kapade åt sig bitar av Albanien. Förmodligen stammade den albanske sjökaptenens avsky för Grekland från denna tid.

    Det danska tålamodet med oss svenskar är ju helt enkelt lysande. Vi är väl vänner ändå, eller vad sägs?