21
aug
Seneste opdatering: 21/8-14 kl. 1134
9 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Salman Rushdie in conversation with publisher Daniel Sandström on International Authors’ Stage. The Royal Library, (19. august)

Tysk politi griber mere end 200 flygtninge i tog fra Italien

Illegale indvandrere bruger Euro-City tog fra Italien. Nær grænsen til Østrig opdagede politimyndighederne et veritabel stormløb af flygtninge til Tyskland. I et fælles rutinekontrol af toge fra Italien tog politiet tirsdag eftermiddag mere end 200 ‘uautoriserede’ rejsende.’ De fleste af dem havde ingen billet. De kom fra ti forskellige oprindelseslande: Syrien, Eritrea, Libyen, Somalia, Nigeria, Tunesien, Gambia, Ghana, Pakistan og Sudan. De fleste er familier med små børn eller uledsagede unge mænd.

I 2013 greb tysk politi 32.533 illegale indrejsende i landet – en stigning på 27 procent i forhold til det foregående år (25.670) Tendensen fortsætter med uformindsket styrke. I de første syv måneder af 2014 har det føderale politi allerede grebet 29.000 illegalt indrejsende.” Polizei greift mehr als 200 Flüchtlinge in Zügen auf (Snaphanens oversættelse)

I dag hedder de fanatiske ekstremister Islamisk Stat

I 1940 hed de nazister – modstandsmanden Jørgen Kieler ved, hvordan man kæmper imod dem. På lørdag fylder han 95 år

Hører man til blandt den snakkende klasses politisk korrekte magthavere, gør man klogt i at holde sig på lang afstand af den gamle frihedskæmper, Dr. Med Jørgen Kieler. Selvom Jørgen Kieler fylder 95 år på lørdag den 23. august, er der ikke meget pensionist over ham.

En holdning, der kom klart kom til udtryk i hans bogudgivelse i november sidste år, ”Før jeg siger farvel…”, hvor man får det indtryk, at nutidens historikere ifølge Kieler er en flok politisk korrekte radikalere, der blot er ude på en renvaske sig i dårlig samvittighed over besættelsestidens samarbejdspolitik anført af den radikale Erik Scavenius. For Jørgen Kieler er radikal på det nærmeste et skældsord. I bogen hudflettes Det Radikale Venstre, og Politikens chefredaktør, Bo Lidegaard, der har forsvaret samarbejdspolitikken under besættelsen, får at vide, at han er et skvadderhoved. Det samme gælder Politikens tidligere chefredaktør, Tøger Seidenfaden, på grund af hans skandaløse holdning under Muhammedkrisen, og forfatteren Klaus Rifbjerg får at vide, at han er en slapsvans, efter at han i en kronik i Politiken havde betegnet de tre kendte modstandsfolk, ”Flammen”, ”Citronen” og ”John”, som en flok psykopater.

I sin bog, der er udgivet som en interviewbog med historikeren og journalisten Tom Hermansen, fastslår Jørgen Kieler: ”Jeg har ledt inden for modstandsbevægelsen efter nogen, der er radikale. Der er ikke mange.” DKA

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Ördög

    Ytterst läsvärd betraktelse i dagens SvD. Jag hade svårt att välja de mest belysande avsnitten – hela texten är ovanligt helgjuten.

    Tobias Goldman: Från fredsaktivist till realist
    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fran-fredsaktivist-till-realist_3 837336.svd

    “Vare sig det rör sig om ihjälskjutna judar på det judiska museet i Bryssel, en vid upprepade tillfällen trakasserad rabbin i Malmö, antisemitiska talk-backs efter varje artikel som rör Israel, en komplett oförmåga att förstå att antisemitismen har bytt skepnad efter andra världskriget, massmedial ensidighet och verklighetsförvrängning av skeendena i Israel, ständiga attacker från vänster samt den unkna och gamla europeiska antisemitismen som ser tillfälle att stämma in i kören mot den judiska staten så stämmer bilden av ett Sverige där antisemitismen frodas. När det inte leder till rena våldsamheter finns det de ständiga verbala påhoppen. Nästan alla mina judiska vänner kan vittna om detta. Själv hade jag en diskussion om Israel på telefon på bussen då en vanlig svensk person i min ålder ställde sig och började göra sieg heil-hälsningar. Ingen på bussen ingrep eller sade något. Och unga gymnasietjejer kom upp till mig när jag jobbade för Greenpeace och talade om juden Rotschilds makt över världsekonomin. När jag jobbade på en välkänd människorättsorganisation i Stockholm var det en tjej som sade att av alla länder i världen som bör bojkottas så är Israel det land man bör börja med. Samma organisation bjöd in antisemiten Jan Hjärpe till att tala om skeendena i Mellanöstern.

    Någonting har brustit i min relation till Sverige, speciellt under denna sista månad. När mitt judiska hemland har blivit belägrat av terrorism har mina judiska bröder och systrar här och i övriga Europa blivit utsatta för antisemitism och hat.

    Finns det en framtid för judarna i Sverige och i Europa? Det råder det delade meningar om. Vissa hävdar att det inte funnits det sedan länge. Och själv är jag inte så säker längre.

    Det mångkulturella samhället i Sverige och många europeiska länder har inte bara varit bra för judarna. Den svenska toleransen gör det omöjligt att tala om farorna med islamismen utan att bli stämplad som islamofob. Men om man inte tar itu med islamismen kan man heller inte bekämpa antisemitismen på ett adekvat sätt i dagens Sverige. Och som hoten mot Sverige från islamister gjorde klart nu i veckan, så kommer detta hat snart att vändas gentemot svenskarna själva, inte bara den judiska minoriteten.

    • Det som det ändå finns allra, allra mest av i Europa idag, i alla de europeiska, eller EU anslutna nationerna, inklusive de skandinaviska nationerna, det är en antifolkism, som riktar sig från ett – etablissemang – , och däri ingår underhållningsindustri och all övrig massmedia, samt också etablerade politiker, och det är just en antifolkism, och en antinatinalism, som riktar sig främst mot alla former av nationalism, inlklussive israelisk nationalism, som det verkar.

      I den allmänna antifolkismen, så ingår även en antijudiskism, som då riktar sig mot judiska människor.

      Men denna allmänna och vittomfattande antifolkism, riktar sig också alltså inte minst mot urpsrungsbefolkningar i de europeiska nationalstaterna, om de så mycket som höjer sina röster till försvar för sina egna nationalstater.

      Så när Israel försvarar sig från anfallande bomber från palestinier och från muslimer som inte kan acceptera nationalstaten Israel, (tråkigt nog), så är det nog ändå främst just nationalstaten Israel i sig, och judar och judendom i andra hand, som vill attackeras.

      Det är som en antiengelskism, där engelsmän och engelskor blir attackerade i andra hand, när och om de vill säga sig försvara sin nation, England.

      Eller på samma sätt som en antidanskism, om Danmark vill försvara sig som nationalstat, där danskar och danskor blir attackerade, i andra hand, efter att Danmark som just nationalstat för just danskar, först blir attackerat. Och detta just alltså om dessa danskor och danskar vill mena sig vilja försvara deras nationalhem, deras nationalstat, Danmark.

      Osv., osv.

      • Varmt Konservativ (kr) / Stay Ahead

        OK, men vad beror denna “antifolkism”, som du så otympligt och föga klargörande kallar den? Vilken är den bakomliggande ideologin? Är det inte så enkelt som att det är den gamla vanliga kommunismen som på drygt fyra decennier sedan studentrevoltens 1968 har lyckats genomföra sin “långa marsch genom institutionerna”, successivt blivit “eliten” i Europa och fortsätter sträva mot sitt gamla långsiktiga och mycket klart uttalade mål, att “Krossa Borgarstaten”, d.v.s. att förinta Europa och USA. Det verkar ha varit underförstått hela tiden att det skulle innebära en ny förintelse av samtliga icke-revolutionärer, “storkapitalet” som “småborgare” och “kälkborgare” (vanliga arbetare med villa, vovve och volvo). Ja, kort sagt alla icke-leninister och icke-maoister. De här målen är ju inga “konspirationsteorier”, utan väl dokumenterade i skrift och vittnesmål från tiden.

        Här har vi ett exempel från Weather Underground i USA: https://www.youtube.com/watch?v=j8hC3aoCEyQ

        Är det inte lite missvisande och vilseledande att kalla det för “allmän antifolkism”?

        Judarna har blivit ett specialfall av ett enda skäl: Att deras offer är nödvändigt för att få med islam på tåget mot “världsrevolutionen”. Initiativet kommer från vänster, förmodligen ursprungligen från KGB. Kom ihåg Stalin-Hitler-pakten mot resten av Europa och USA 1939-41. Det här är bara en upprepning, men nu från insidan.

        • Ja, det var intressanta perspektiv om denna vansinniga och hatiska kommunism, som vill attackera all – borgerlighet – , som en väg till erövring och skapandet av det – klasslösa världssamhället – .

          Med just begreppet – antifolkism – , menar jag att det ligger i denna globalistiska vilja att just försöka motarbeta människors, de allra flesta människors, och även då judars, tendenser till familjära band med både sina föräldrar, släktingar och med sitt språk och med sina traditioner och kanske också kulturella präglingar av olika slag, främst då kristna, som då enligt denna kommunism, och materialistiska människosyn är absolut – no, no – , därför att enligt dem är det att tro på någonting som – inte Finns – .

          En antifolkism vill rikta sig till alla befolkningar som vill värna sina egna identiteter som just danskar, norrmän, svenskar, judar, tyskar, holländare, spanjorer, ungrare, rumäner, serber, kroater osv., osv., och vill förneka dessa identifikationer som värdefulla, eller betydelsefulla, och att då identiteten som – lönearbetare – , som tillsammans med – alla lönearbetare i alla länder – , då skall bekämpa alla former av just – folkliga identiteter – .

          Det är en – antifolkism – , som är allmän och även riktar sig mot judiska folk, samt även andra i som t ex hinduer, eller andra i olika sammanhang.

          Särskilt hänger det samman med när olika befolkningar och folk vill försvara just sina – nationalstater – , som just deras – hemland på jorden – , som då vill motarbetas och där då därför de som vill försvara sina nationalhem, eller sina nationalstater angrips för detta först och främst, för att i andra hand angripas också för sin danskhet, tyskhet, judiskhet, engelskhet eller franskhet osv., osv.

          Ibland har dessa attacker tendenser att kunna hänga samman som – ler och långhalm -…..

        • Skåning

          Jag tror helt klart att du har rätt i den analysen, men jag har fortfarande svårt att förstå och finna det i mitt hjärta att helt stå på den judiska sidan, när jag mellan tummen och pekfingret uppskattar att svenska judar till 80% är folkpartister. Bara en uppskattning mellan tummen och pekfingret bland de svenska judar jag träffat och diskuterat med. Jag anser, även om man inte kollektivt ska skuldbelägga, att den judiska självbilden om att vara ständigt utsatt, aldrig glömma och aldrig förlåta, som även Tobias Goldman ger uttryck för, hoppar upp och biter dem själva i arslet utan den minsta självreflektion. Står inte många judar överst på barrikaderna och anklagar folk för nazism vid minsta tveksamhet, exempelvis franska Front National. När nu hela Europas etablissemang vänder dem ryggen och Israel praktiskt taget står ensamt så är det så dags att reagera. Med en lite mindre inåtvänd självbild hade de för länge sedan insett vem som är vän och fiende. Jag ställer mig med rätta frågan vad svenskar, danskar eller fransmän har gjort för att förtjäna “aldrig förlåta”, mer än att många av oss ser ut som Hitlers rasideal.

          Och vad Jörgen Kieler missar att säga är att islamismen inte bara är vår tids nazism, utan även vår tids kommunism (som till skillnad från klassisk nazism inte är död). Även om förintelsen var grotesk så förhindrar det inte det faktum att ukrainare, polacker och även tyskar utsattes för folkmord av kommunisterna (och det var bara tre ur minnet).

        • Skåning

          Grrrr. Var tog edit-funktionen vägen? 🙁

        • Varmt Konservativ (kr) / Stay Ahead

          Till Skåning 22:40 21/8

          Jag tror inte att judarna är så unika där. De av dem som står på barrikaderna är av samma sort som de av “de våra” som står på barrikaderna. De som, likt Dror Feiler, står på barrikaderna är oftast också fientliga mot andra judar som inte står på barrikaderna. De har helt andra lojaliteter som går på tvärs mot allt annat och mot mänskligheten och livet självt. Det är nog så man måste tolka den bisarra förekomsten av judar i direkt antisemitiska och halvnazistiska organisationer, som Israel Shamir t.ex. (om det nu verkligen är judisk bakgrund han har): http://sv.wikipedia.org/wiki/Israel_Shamir

          Judarna har bidragit med några av de bästa och några av de värsta. Tyvärr tror jag att de var kraftigt överrepresenterade i de tidiga nihilist/anarkist/extremsocialist/bolsjevikrörelserna, och de var det definitivt i bolsjevikrörelsen och i Centralkommittén. Under åren närmast efter första världskriget förekom många bolsjevikiska kuppförsök i Tyskland och Östeuropa. Röda Armén gick till offensiv västerut 1920 och var mycket nära att erövra Warszawa. Det är klart som tusan att Bolsjevismen sågs som ett lika starkt hot mot hela Europa på 20-talet som islamismen idag. Utan att kunna så mycket detaljer i händelseförloppet då, så måste man nog konstatera att det nog var lätt att dra alla judar över en kam då, särskilt som allt detta var någonting helt nytt i europeisk historia.

  • En sak som ändå verkar bli alltmer uppenbar, det är att kritiker av islam och av koran, egentligen framför likartade kritiska synpunkter som då i sin tur koran, eller islam, främst kanske då troende muslimer, då vill framföra mot judendom, och även i viss mån mot också kristendom.

    På likartat sätt som kristendom har velat framföra kritik, eller kräva avståndstagande av judendom inom kristna nationer, så vill också islam, verkar det som, kritisera judendom som varande en feltolkning av något slag.

    Det islam vill mena, liksom kritiker av islam själva vill mena om islam, att judendom bildar en grund för ett felaktigt förhållningssätt mot sin omgivning av ickejudiska (eller ickemuslimska) människor.
    Islam vill mena att förklaringar och beskrivningar inom judendom som då ställer krav på judar, inför Gud, om att vara förbundna i ett särskilt, och krävande, samt utsatt och samtidigt svårt, förbund, ett exklusivt och förbindande förbund, där Gud då avkräver av sina förbundna att inta vissa positioner, eller att förvalta vissa uppdrag, som Gud har ålagt dem, inför just alla andra folk och människor.

    Detta som då enligt islam, och tidigare också av kristna nationer anses medför att judar inte kan varken beblanda sig med, eller ställa sig jämsides med, några andra folk, utan måste, av deras Gud, försöka inta en position i ledning. Där Gud alltså avkräver dem att tvingas inta en ledarposition inför alla andra folk, och som när och om då omgivande folk inte accepterar denna ansvarsposition, eller ledarposition, gärna då vill beskrivas som varande antijudiska, eller antisionistiska, eller något annat som då inte helt och fullt anses vilja bekräfta eller godkänna denna ansvarsposition, denna ledarposition av judendom och judar. Enligt judendom anses Gud avkräva av judar, enligt deras förbund med deras Gud, att lyda och efterfölja detta krav på ledarskap, vilket nog inte alltid kan anses vara så lätt och enkelt i alla situationer. Detta som då ibland också kan bli en slags extremism eller mer även utveckla sig till eller mindre ett konstant anklagande mot en omvärld av olika folkgrupper, kulturer och språk, och förr även kristna nationer, som då kanske inte varken ville eller kunde acceptera denna föreställning, eller denna verklighet inom judendom, och som kanske därför motsatte sig den när nationerna var just kristna nationalstater.

    Som t ex då islam också verkar göra idag.

    Islam kritiseras i sin tur, kanske främst från många judar, för att på liknande vis vilja för islams del, och också då främst för alla troende muslimers del, också de mena att Gud ser också på dem som föredömliga och som extra värdefulla, samt med en uppgift för mänskligheten. Och detta också då före alla andra folk. Förmodligen kommer denna föreställning från GT och från Torah, samt från även kristendom, som då har anammats och blivit en slags sammanslagning inom just islam av både kristendom och judendom, (samt där kommunism också verkar ha varit en påverkan från islam, och islam i sin tur har påverkats av kommunism, märkligt nog.)

    Kristendom bör som ideal inte vara lika stridande på samma sätt som kanske både judendom och islam om något som helst politisk inflytande eller makt.

    Kristendom uppmanar istället de kristna att – vara död från allt världsligt -. Att alltså så att säga, redan på – förhand – från allt just världsligt och alla viljor till något som helst s.k. världsligt inflytande eller – makt – . vara – döda – , eller – ointresserade av – . När kristendomen blev statsreligion i romarriket var det förmodligen som en ren strategisk åtgärd från den romerske kejsarens sida, där då de – underdåniga kristna idealen – sågs som förträffliga och behändiga ideal när det kom till att kunna styra och regera ett rike, vilket i förlängningen fick förödande konsekvenser….

    Idag är kristendom egentligen inte någon slags världslig eller politisk makt, utan mer en ganska så marginaliserad just kristendom, och detta i och med att den avvecklats som just någon slags obligatorisk statsreligion i nationer i Europa…

    Däremot är varken islam eller judendom då några politiskt marginaliserade viljor, som vill avsäga sig all världslig makt och inflytande, eftersom de båda eftersträvar just det och blir därför varandras motpoler….

    Judendom vill vara statsreligion i just Israel, och främst för judar där. De vill där då befinna sig i inväntan på Världskonungen, den judiske Messias, som då enligt judendom skall inta sin Världstron som just judars Konung och Gud, samt också alla människors Gud, och att Gud då, som Han har lovat sina förtrogna, skall lägga – hela världen som en fotapall – inför deras fötter, och att också då alla folk skall bli välsignade genom judendom, som då påtar sig den allvarsamma och krävande uppgiften som Gud då menas ha givit dem att just vara – såsom ett prästerskap – inför jordens alla olika folk….

    Detta vill då islam inte acceptera utan menar att islam istället skall regera i världen, till glädje och gagn som de i sin tur vill mena, för alla olika folk och befolkningar på jorden….

    Islam vill anse och mena att judendom och judar är – högfärdiga – eller att de skulle vara – högmodiga – eller anses av islam att vilja göra sig själva – märkvärdiga – , pga detta krävande och utsatta, och samtidigt – värdiga – förbund som då vill menas och anses ha knutits med deras Gud och dem själva och islam vill då anse att det är detta som bildar bakgrund, som de menar, till judars dominansviljor och också viljor och tendenser att kunna betrakta andra folk och deras religioner eller deras Gud, som inte alls lika värdefulla, eller ens betydelsefulla, för varken de folken själva, eller för judar. De andra människor som själva då inte vill anta judendomens tolkningar för judar, där judendom och judar då menas kunna vara, eller förväntas kunna vara, en prästerlig välsignelse för just alla andra folk, osv.

    Det hela handlar mer om begreppen stolthet och högmod och kanske även både avund, vrede, och i viss mån girighet, som då är begrepp och företeelser som både enskilda människor, men även hela familjer, hela släkter och också hela folk ibland kan råka drabbas av. Människor som drabbas av högmodighet och överdriven stolthet, ja, kanske av storhetsvansinne, kan hamna i både vrede och attacker samt även anklagelser mot andra och vilja beskylla dem för att vara fientliga eller avundsjuka osv.

    Alltså högmod och stolthet både hos islam och hos judendom.

    Attacker och anklagelser kan riktas mot dem som då inte anser att judendom har något värdefullt i sig, för dem själva. Dessa är då mer eller mindre just antijudiska, eller även s.k. antisemitiska främst därför att de då kanske inte vill godkänna denna judendoms proklamation och förståelse av just sin egen funktion och roll, samt kanske då, som islam och tidigare kristna nationalstater, inte vill bekräfta den som varande giltig tolkning för just dem själva, även om den tolkningen kanske är riktig då för judar själva. Dessa som inte vill godkänna tolkningen kallas då för att vara antijudiska, eller för att vara antisemiter, eller upplevs kanske som varande tänkbara eller potentiella fiender till judar och judendom, och dess egen förståelse, eller tolkning av sin uppgift, vilket har ställt till problem ibland genom historien.

    Bland kritiker till judendom finns idag inte alls främst kristendom eller kristna utan alltså främst islam och troende muslimer.

    Dessa som då också vill försöka bekämpa judendom och sionism, (sionism är vad jag förstår försvarandet av en judisk nationalstat, en judisk nationalism), till försvar då istället för en muslimsk internationalism, eller globalism, där nationalstater då inte skall anses ha någon betydelse i detta globala och internationella och (också då kommunistiska, samt även neo-liberala) perspektiv.

    Högmodighet anses kunna vara en risk för alla människor att kunna drabbas av, samt även girighet och avund osv. Det som alltså kan resultera i både förakt, nedlåtenhet eller hat mot som det då, i det högmodiga tillståndet anses, en – mindrevärdigt värd – omgivning, för då både Gud Själv och för människor.

    Högmodighet, eller i värsta fall Storhetsvansinne, som då i extrema fall kan drabba hela nationer, (Tyskland, men även andra, t ex USA m.fl.), kan i förlängningen resultera i förföljelse av en omgivning, samt även då i ännu värre fall, i paranoida föreställningar om ständiga fiender som måste bekämpas överallt.

    En paranoia som då vill se fiender och tänkbara fiender, samt kommande fiender i allt och alla samt i stort sett överallt, (t ex Herodes som lät döda en massa små gossebarn, därför att de en dag kanske skulle komma att kunna angripa och avsätta honom?), och som väl då ofta vill beskrivas som ett slags allvarlig sjukdomstillstånd, antingen då på enskild eller på kollektiv nivå, som då kan resultera i att fatala och mycket aggressiva beslut fattas om massförföljelser, massdeportationer, masskrig och massbombningar osv.

    Så stolthet och värdighet är nog bra kvalifikationer men helst då just i lagom proportioner.

    När högmodighet, eller storhetsvansinne, bryter ut, behöver man nog försöka akta sig. Både som enskild människa, samt också som familj, som släkt eller som folk, och även som ism, religion eller ideologi. Bättre att försöka behålla sans och balans.

    Bättre med en avvaktande hållning och en ödmjukhet där man försöker hålla viljor till sådana tendenser borta.

    Både islam och judendom har viljor till både stolthet och värdighet inom sig, samt har båda stora andelar som är semitiska folk.

    Man önskar att det inte fanns varken knivar, bomber, granater, kulsprutor eller flygbomber, så att det helt enkelt inte fanns några vapen att tillgripa i – vredesmod – från någon sida….

    Istället att det endast fanns – ord – att kunna tillgripa som – vapen – …

    Eller i värsta fall slagsmål – man mot man – , och då på stora slagfält, uppställda mot varandra….. som forna tiders krigare…(!)

  • Skåning

    Jösses. Sanslöst tråkig intervju med Salman Rushdie. Med tanke på att hans litterära kvaliteter befinner sig på en gymnasieelevs nivå, så är faktiskt has utläggningar om litteratur sannerligen ointressanta. Jag gav upp efter 45 minuter, vilket var 45 minuter för mycket av mitt liv. Det enda som kan sägas till hans fördel var att han såg det poetiska med “Blade Runner”. Så snälla, varna i fortsättningen. Hans livsöde är intressant, men hans litterära karriär är det inte.