Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Mellan pest och kolera. Mellan Scylla och Karybdis. Eller: Ur askan i elden. Riksdagsvalet den 14 september står mellan en trött borgerlig alliansregering som under åtta år har slagit nya invandringsrekord varje år, och socialdemokrater som låtsas att de kan bilda regering på egen hand – men kommer att bli bundna till händer och fötter av de verklighetsfrämmande extremisterna i miljöpartiet och vänsterpartiet.

Under det som på ytan ter sig som en förutsägbar valrörelse med förutsägbara positioneringar och tomma vallöften ruvar en varböld som kommer att spricka på valnatten. Den består av alla frågor som politikerna har vägrat ta i, och de är många. På valnatten stelnar de bildmässiga leendena, då vaknar hyenorna som fortfarande lurar tyst i kulisserna. Det kommer inte att bli någon trevlig tillställning när Sveriges nya maktkonstellation ska formas. Huvuden och tårar kommer att rulla.

“Invandringspolitiken mitt i ett systemhaveri”

Bakom valrörelsens dimridåer och bondfångeri finns den vanliga beröringsskräcken inför Sveriges ödesfråga, invandringspolitiken. Sjuklöverpolitikerna har målat in sig i ett hörn och belagt sig själva med munkavle för att slippa ta ansvar för det praktsvek de begår mot svenska folket när de utan stöd i folkopinionen släpper in Europas största asylinvandring. Av rädsla för att få smaka på sin egen rasistmedicin har de bakbundit sina händer. Det är betydligt mer riskfritt och ångestdämpande att prata om pseudofrågor, som en tredje pappamånad.

“Den svenska flykting- och invandringspolitiken står mitt i ett systemhaveri. (…) Valrörelsen 2010 gick ut på att utmåla SD som illitterata neanderthalare och inte angripa problemen alls. Denna valrörelse tycks gå ut på att angripa SD som illitterata neanderthalare och rabbla siffror med tveksam relevans. I praktiken samma förhållningssätt. 2010 fick SD 5,8 procent, 2014 kommer de att landa högre”

skriver socialdemokraten Johan Westerholm på sin sajt ledarsidorna.se.  Johan Westerholm avskyr SD, är säkrast att tillägga.

En avdankad stridshingst mitt i livet

Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) ler mot mig på valmaterialet från moderaterna som jag har fått i min brevlåda. Det är ett tillkämpat leende som inte når ögonen, en ansträngd grimas hos en avdankad stridshingst mitt i livet.  “Jag är en stridshingst och bra på att kämpa” sa Fredrik Reinfeldt till TT:s reporter Peter Wallberg i oktober 2013.

Paradoxalt nog är det han som tar ett steg ut ur det inmålade hörn som han delar med samtliga sju gammelpartier. Tio månader efter stridshingstuttalandet står han på Norrmalmstorg i Stockholm och framför i sitt sommartal ett tungt besked till svenska folket. I åtta år har han utmålat invandringen som ren vinst för Sverige. Nu tvingas han erkänna att den kostar enorma summor. Han berättar gärna att alliansregeringen har sett till att skapa 250 000 nya jobb. Men han berättar inte att 806 462 utlänningar har fått uppehållsrätt eller uppehållstillstånd sedan 2006 till och med sista juli i år. Nästan en miljon. Bara under första halvåret i år har 32 997 utlänningar fått uppehållstillstånd.

Arbetslösheten har ökat – trots 250 000 nya jobb

Därför har arbetslösheten ökat till rekordnivå, trots de 250 000 nya jobben – av vilka de flesta har gått till invandrare. Totalt är 433 000 personer arbetslösa i Sverige, varav 130 000 är långtidsarbetslösa. Arbetslösheten är högre både i absoluta tal och som andel av arbetskraften. Det berättar inte Fredrik Reinfeldt. Men han säger att invandringen kostar så mycket pengar att det inte finns utrymme för något annat:

“Jag kan redan säga att det kommer att bli omfattande kostnader för att ta emot dessa människor. De är så pass omfattande att det kommer att lägga ytterligare restriktioner för vad som finns utrymme för i offentlig finansiering. Därför lovar vi nära nog ingenting i den här valrörelsen, det kommer inte att finnas något utrymme för det.”

Men på sikt kommer invandringen att bli inkomstbringande, försäkrar statsministern. Vi ska bara härda ut till dess.

Sommartalet sände chockvågor genom Sverige

Statsministerns sommartal har sänt chockvågor genom Sverige. Stick i stäv med sjuklöverns och journalisternas konsensusagenda har han gjort invandringen till en valfråga. Trots att det har gått två veckor har journalisterna inte hämtat sig än. Hur ska de hantera att landets statsminister erkänner att invandringen slukar så mycket pengar att inget reformutrymme återstår? Nu har husse gett dem lov att beröra det mest förbjudna, men efter så många år av mörkläggning har lögnerna blivit en integrerad del av yrkesrollen.

I decennier har journalisterna med trosvissheten hos en frikyrkoförsamling tutat ur sig att invandringen är en vinstlott, alla som påstår något annat är rasister, och för övrigt får man inte “sätta prislapp på människor” eller “ställa grupp mot grupp” – trots att det är precis vad politiker gör hela tiden. Att bedriva politik är att prioritera. Att prioritera är att välja. Trots påståenden om motsatsen är det ingen mänsklig rättighet att dimpa ner i Sverige med okänd identitet och leva på svenska skattebetalares bekostnad.

Bara statsministern får tala om volymer

För den som har följt de uttalanden som har sipprat från Fredrik Reinfeldts läppar är budskapet på Norrmalmstorg ingen överraskning. I en intervju med Olle Lönnaeus i Sydsvenska Dagbladet i december 2012 säger han att det med en kraftigt ökad ström av asylsökande “är naturligt att folk oroar sig för hur samhället påverkas”. Statsministern talar till och med om “volymer”:

“Men när det sker till stor volym, då finns det en del som känner att nu blir det kanske lite för mycket. Den typen av frågor har naturligtvis människor rätt att ställa sig.”

Drygt en månad senare, i början av februari 2013, tar statsministern migrationsminister Tobias Billström (m) offentligt i örat när han använder samma ord. “Vi måste diskutera volymerna.” Billström får schavottera för öppen ridå. Det är bara Fredrik Reinfeldt som får tala om volymer. Ingen annan.

Skyller på “internationella regelverk”

Hans inövade svar till dem som ifrågasätter massinvandringen är att hänvisa till “internationella regelverk”:

“Att vi inte kan styra över detta. Inte med mindre än att vi avskaffar internationella regelverk och stänger våra gränser för folk som flyr från kriget i Syrien. Men det vore en inhuman politik som jag aldrig kan stödja.” (Grafik: Thoralf Alfsson)

På outgrundliga vägar och av outgrundliga skäl har Sverige tydligen anslutit sig till internationella regelverk och konventioner som inte gäller övriga EU-länder. Hur förklarar man annars att Sverige ger flest asylsökande i hela Europa uppehållstillstånd – inte bara per capita utan i absoluta tal? Eller att vi beviljar uppehållstillstånd/ger positiva asylbeslut till mellan tre och fyra gånger så många utlänningar som övriga nordiska länder tillsammans? 

Hur förklarar Reinfeldt asylbedrägerierna?

Hur förklarar Fredrik Reinfeldt de omfattande asylbedrägerier som Merit Wager sedan många år rapporterar om på sin blogg? Bedrägerier som resulterar i att migrationsverket beviljar tiotusentals PUT (permanent uppehållstillstånd) på felaktiga grunder – varje år. 2013 sökte 54 259 utlänningar asyl i Sverige. Av dem visade 49 375 personer (91 procent) inga ID-handlingar. Varken migrationsverket eller någon annan vet vilka de är, var de kommer ifrån eller vad de har för avsikter med att bluffa sig till uppehållstillstånd i Sverige. Eftersom kontrollen är närmast obefintlig får vi varje år in tusentals dömda våldsverkare, krigsförbrytare och terrorister i landet.

Försvarade inte Reva mot vänsterdrev

När Fredrik Reinfeldt i december 2012 blir tillfrågad om vad han tycker om att polisen letar upp så kallade “papperslösa” (= invandrare som uppehåller sig illegalt i landet) för att kunna verkställa avvisningar (det så kallade Revaprojektet) säger han:

“Svensk polis fullföljer svensk lagstiftning. Jag håller inte alls med om den kritik som riktats mot polisen. Det är väldigt märkligt när de som varit med och stiftat lagar låtsas som om de inte förstår konsekvenserna.”

Drygt två månader senare tvingas gränspolisen avbryta ID-kontrollerna i Stockholms tunnelbana efter ett vänsterextremistiskt mediedrev som kulminerar i en snyftartikel av Jonas Hassen Khemiri på framträdande plats i Dagens Nyheter.  Från statsministern hörs inga protester mot att gränspolisen tvingas avbryta sitt fullföljande av svensk lagstiftning. En moderat statsminister viker sig gärna för gapvänstern.

Tror inte på fri invandring – men belönar illegala invandrare

Den 22 december 2012 säger Fredrik Reinfeldt i Sydsvenskan att han inte tror på fri invandring och att reglerna i utlänningslagen måste följas. “Den som inte har tillstånd att stanna i Sverige måste åka hem.”

“För det finns mycket stora skillnader i välfärdsambitioner mellan fattiga och rika länder. Om vi skulle säga att all vår skattefinansierade välfärd står öppen för vem som helst, utan några som helst inpasseringskrav, då tror jag det skulle leda till väldigt stora strömmar.”

Ett halvår senare, från den 1 juli 2013, ger alliansregeringen alla illegala invandrare rätt till sjuk- och tandvård på samma villkor som asylsökande, det vill säga för en kostnad av 50 kronor. Det är ett resultat av att Reinfeldt än en gång kastat sig handlöst i miljöpartiets invandringsextremistiska famn för att straffa de 5,7 procent som röstade på SD 2010. Behovet av att straffa SD besegrar all trohet mot de egna principerna.Reinfeldt säger:

“SD vill ge sig på invandrare, det vet alla. Därför var det viktigt göra upp med miljöpartiet om att öppna upp migrationspolitiken.”

SD enda oppositionspartiet

Ända sedan SD kom in i riksdagen 2010 har både Fredrik Reinfeldts moderater, den övriga alliansregeringen och de röd-gröna partierna tydligt visat att det är SD som är deras huvudmotståndare. Samtliga sju gammelpartier är rörande eniga om fortsatt massinvandring och att inte vilja ta i SD med tång. När det gäller invandringspolitik är SD riksdagens enda oppositionsparti. De som kallas opposition är ingen opposition, och efter åtta år i alliansregeringen står de tre småpartierna (folkpartiet, centern och kristdemokraterna) inför en dyster nota.

Moderaterna har kannibaliserat på de borgerliga småpartierna så att de nu har historiskt låga opinionssiffror. Inträngda i sitt lilla hörn kan de fråga sig om det var värt att förlora större delen av sin väljarbas bara för att få vara med i gänget. När småpartierna nalkas slutet på sina fornstora dagar är moderaterna i full färd med att kannibalisera på sig själva. I senaste Sifoundersökningen ligger de på 22,6 procent, drygt 7 procent under sitt valresultat 2010. SD får sin högsta siffra i Sifo någonsin, 11 procent, och behåller sin vågmästarställning. Socialdemokraterna når inte ens upp till sitt valresultat 2010 – som var det sämsta sedan den allmänna rösträtten infördes.

Stefan Löfven sväljer betet med hull och hår

Fredrik Reinfeldts avsikt med sommartalet på Norrmalmstorg var givetvis inte att bara vara ärlig och göra klart för svenska folket att kostnaderna för hans invandringspolitik har passerat gränsen för vad ett litet land klarar av. Han är fast besluten att fortsätta med samma politik, utan minsta begränsning i sikte. Men han vill inte ta ansvar för det, eftersom han vet att en kollaps är nära förestående. Den kollapsen lägger han gärna i knät på sin trolige efterträdare, Stefan Löfven (s). Och Stefan Löfven går på det. Han sväljer betet med hull och hår. Omedelbart efter Reinfeldts tal går Stefan Löfven till angrepp:

“Han ställer flyktingar som flyr för sina liv mot svensk välfärd, och det stör mig. Ökade kostnader för flyktingmottagande betyder inte att vi inte har råd med investeringar i välfärden. Sverige är ett rikt land. Om människor måste fly för sina liv ska vi hjälpa dem. Det går inte säga att vi klarar si och så mycket. Vad vi säger är att det går att hantera. Vi har en statsbudget på 1000 miljarder kronor, det är klart att det finns medel att hjälpa.”

Den snälle svetsaren från Ådalen

Stefan Löfven. Sagoberättaren. “Det går inte säga att vi klarar si och så mycket.” Svetsaren från Ådalen. En snäll man, som vill att samma solidaritet som han mötte hos fosterföräldrarna Iris och Ture Melander ska omfatta hela jordens befolkning. Barndomskamraten Claes Altin, som också kom som fosterbarn till byn Sunnersta i Ådalen på 1950-talet säger:

”Någon snällare person får man leta efter. Jag har aldrig i hela mitt liv sett honom elak. Jag har aldrig hört honom säga ett ont ord om någon. Det är sällan man kan säga det om en person. Alltid glad och snäll och fruktansvärt omtänksam.”

“Han förstod till slut sitt bästa”

När Stefan Löfven brådstörtat hoppar in som partiledare efter olyckan Håkan Juholt gör han det för att vara snäll. Partiet befinner sig i fritt fall. Han vill först inte ställa upp. Det krävs en kraftig övertalningskampanj, anförd av partisekreterare Carin Jämtin. Det finns ingen annan som kan eller vill ställa upp, Löfven är socialdemokraternas sista halmstrå. Partiet är renons på partiledarkandidater, renons på politik, och medlemsantalet sjunker med katastrofal hastighet. Till sist böjer sig Stefan Löfven. Han vill vara solidarisk. Och som sagt: snäll.

“Han förstod till slut sitt bästa”

säger Carin Jämtin efteråt. Frågan är om han gjorde det?

“Våra värderingar känner inga landgränser.”

När Löfven håller sitt linjetal på socialdemokraternas partikongress den 4 april 2013 säger han:

“Jaha. Ni förstår, det här känns lite speciellt för en arbetargrabb från Ådalen.”

Därmed har han signalerat att det vore ett övergrepp att kritisera en man med ett så enkelt ursprung. Sedan säger han att solidaritet är ett av de vackraste ord han vet:

“Vi ska bygga samhället så som vi vill att en familj ska vara. Sverige ska vara som en familj där alla behandlas lika, oavsett kön eller ursprung. Sverige ska vara som en familj där solidariteten är gränslös.”

“Det samhälle som vi vill forma drivs av gränslös solidaritet. Våra värderingar känner inga landgränser.”

“Det räcker inte att vara snäll”

Där satt den. Snällheten ska omfatta hela världen. Journalisten Lena Hennel, som tillsammans med kollegan Lova Olsson har skrivit boken “Humlan som flyger” om Stefan Löfven, skriver i Svenska Dagbladet:

“Men för den som vill övertyga väljare räcker det inte med att vara en snäll människa. Du måste vara politiker också.”

Snällhet kan vara en bra egenskap hos en privatperson men farlig hos en partiledare och livsfarlig hos en statsminister. Bakom önskan att vara alla till lags lurar faran för borttappad integritet och den överhängande risken för att bli beroende av rådgivare, av vilka alla sannerligen inte har allmänmänsklig godhet som främsta mål.

“Han har undvikit att bli någon över huvud taget”

“Löfven vill väl. Det råder det inga tvivel om, men även när han pressas levererar han framför allt plattityder och generaliteter. Skarpa förslag lyser med sin frånvaro och när de förs fram står de inte i proportion till problemen de ska lösa”

skriver Dagens Nyheter i en ledare.

“Stefan Löfvens problem är inte att han avstått från att bli som Jonas Sjöstedt, utan att han undvikit att bli någon över huvud taget.”

Dammat av “inkompetent propagandaprinsessa”

Stefan Löfvens första drag inför en eventuell regeringsbildning är att damma av Margot Wallström, en socialdemokratisk ikon vars storhet aldrig har förklarats, och ta med henne som en “nyckelspelare” i sitt lag. Wallström har gjort karriär i EU och FN och har inte varit aktiv i svensk politik sedan 1998 men kan räkna med en central roll efter valet. Som EU-kommissionär var hon långtifrån älskad av alla. Hermann Kelly, brittiska UKIP:s presschef i Bryssel, säger:

“Hon var en inkompetent propagandaprinsessa. En skam för EU och för Sverige. Det värsta var hennes förakt för demokrati. När Irland röstade nej till Lissabonfördraget 2008 gjorde hon allt som stod i hennes makt för att pressa fram ett ja. Ett nej var oacceptabelt för henne.”

Blivande ministrar väntar i kulisserna

Självklart har Margot Wallström redan hunnit kritisera statsminister Fredrik Reinfeldts tal om att flyktingmottagandet blir dyrt för skattebetalarna, med klassikern att allt tal om att invandring inte är en odelad välsignelse för Sverige “spelar Sverigedemokraterna i händerna”.

I de socialdemokratiska kulisserna står ytterligare personer som väntar sig belöning för lång och trogen tjänst i form av ministerposter i en ny regering. Mikael Damberg och Veronica Palm är ett par av dem. Palm är ordförande i Stockholms stads arbetarekommun och ansvarig för att socialdemokraterna i Stockholm har backat tre val i rad. Tillsammans med ordföranden i Tro och solidaritet, Peter Weiderud, var hon huvudansvarig för den kuppartade nomineringen av islamisten Omar Mustafa till partistyrelsen i april förra året. För Omar Mustafa blev det Six Days of Fame innan han fick ett ultimatum och valde Islamiska förbundet.

“Att neka dem skulle sända chockvågor in i partiet”

“Att neka namn som Damberg, Palm och andra en efterlängtad ministertaburett skulle sända chockvågor in i partiet och sannolikt leda till omfattande utstädningar”

skriver Johan Westerholm. 

Samtidigt som kristna får huvudena avskurna av jihadisterna i IS (Islamiska staten) i Irak står Veronica Palm på Sergels Torg i Stockholm och lovar den palestinska diasporan Jerusalem som huvudstad i en palestinsk enhetsstat. Hela Jerusalem, inte östra Jerusalem, vilket är socialdemokraternas officiella linje. Johan Westerholm skriver:

“Slå ner pålarna nu Stefan Löfven. Slå ner pålarna i partiet mot alla dessa krafter och markera hårt mot sidoorganisationen Tro och Solidaritet, som har en oroväckande tendens att ständigt hamna i ganska extrema sammanhang, att de bör noga tänka igenom sina sällskap. Och linda en rulle tejp runt huvudet på Veronica Palm om det nu är så att hon är en av dina ministerkandidater.”

I valet kan vad som helst hända

Men hur ska någon som helst vill vara snäll kunna slå ner några pålar och säga ifrån? Det blir en överraskning om Stefan Löfven klarar det, inte minst att hålla extremisterna i mp på mattan.

Svenska väljare har ett val mellan pest och kolera. Däremellan finns Sverigedemokraterna, som av allt att döma kommer att göra ett rekordval. Fler och fler inser vad svenska sjuklöverpolitiker har gjort med Sverige, och i valet kan vad som helst hända. Precis vad som helst.

Litteratur:

Lena Hennel, Lova Olsson: Humlan som flyger. Berättelsen om Stefan Löfven.

Av Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter

(Venligst ingen off-topic kommentarer de første 20)