7
sep
Seneste opdatering: 7/9-14 kl. 0230
96 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

1-Indspilning i fuld skærm 04-09-2014 115549

Valtider är högsäsong för sanningsfobikerna. De sista skälvande veckorna före ett val är inga lögner för grova, inga misstänkliggöranden av meningsmotståndare för skamliga, inga smutskastningskampanjer för ruttna. Ändamålet, att värna de egna platserna vid köttgrytorna, helgar medlen.

Även oönskade fakta måste stoppas

Livsbetingelserna för människor som lider av sanningsfobi blir generellt allt tuffare, och deras maktbas smälter som inlandsis i takt med att oönskade sanningar briserar på Internet. De kämpar visserligen på så gott de kan med att sprida lögner och desinformation, men om det inte vore val vart fjärde år skulle sanningsfobikernas tillvaro vara betydligt syrefattigare. Det är nu de blommar upp, det är nu de har julafton varje dag, det är nu de spikar upp troféerna av människor de lyckats knäcka med hjälp av lögner som ingen orkar genomskåda.

Sanningsfobikernas agenda är enkel. Det gäller att med alla medel hindra oönskade sanningar från att läcka ut till allmänheten. Sanningsfobikerna vet att kunskap är makt. Ju närmare valet vi kommer, desto mer trappas deras ansträngningar upp. Det handlar inte längre om att bara stoppa åsikter som inte överensstämmer med sanningsfobikernas egna. Även objektiva fakta måste stoppas om de innebär ett hot mot den offentliga lögn som sanningsfobikerna driver.

Minst 90 000 asylsökande i år

Den faktiska situationen strax före det svenska riksdagsvalet ser ut så här – läs noga, för den här informationen vill inte sanningsfobikerna att allmänheten ska få ta del av.Mellan 2 000 och 2 500 asylsökande i veckan väller in i Sverige. På årsbasis blir det 104 000 – 130 000. Enligt migrationsverkets senaste prognos beräknas minst 90 000 utlänningar söka asyl i Sverige i år plus mer än 60 000 anhöriga. Nästa år beräknas 94 000 söka asyl. Under de kommande fyra åren beräknas 340 000 asylsökande till landet, och enbart asylmottagandet kommer att kosta 48 miljarder kronor extra – UTÖVER migrationsverkets redan budgeterade kostnader. Här är det lämpligt med en brasklapp: migrationsverkets prognoser är inte tillförlitliga, de måste regelbundet justeras upp. Nittiotusen asylsökande i år och 94 000 nästa år kan snarare ses som minimisiffror.

Sverige är under ockupation

Sverige tar emot mellan tre och fyra gånger fler asylsökande än de övriga nordiska länderna TILLSAMMANS, påpekar socionomen och journalisten Gunnar Sandelin i Dagens Samhälle. Sverige är under ockupation. På annat sätt går det inte att beskriva situationen.

Mottagningssystemet har havererat, bostäderna är slut, statsministern har efter åtta års lögner om invandringens lönsamhet erkänt att pengarna är slut och att det inte blir något över till svenska folket.  Migrationsverket dammsuger desperat landet på sängplatser som inte finns. Varenda ledig byggnad som är utrustad med golv, tak och väggar proppas full med asylsökande. På många håll tvingas sex personer bo på en yta av tolv kvadratmeter under miserabla förhållanden. Det kallas “förtätning”. Läs Merit Wagers serie rapporter från asylförläggningen i skånska Blinkarp! Fundera sedan lite till på vad svensk “humanitet” egentligen innebär.

Bara ett fåtal är flyktingar

Allmänheten itutas att både vi och de asylsökande ska finna oss i situationen, eftersom det handlar om “flyktingar som flyr från krig och våld”. Det är sant bara i ett fåtal fall. Av de cirka 1,8 miljoner utlänningar som efter 1980 har beviljats uppehållsrätt eller uppehållstillstånd i Sverige är bara 2,55 procent flyktingar enligt FN:s Genèvekonvention. Det är alltså bara en mycket liten del som har asylskäl enligt FN-konventionens definition. Trots det kallas alla i media genomgående för “flyktingar”. Syftet är att vilseleda allmänheten och få oss att öppna våra hjärtan och framför allt våra plånböcker – ännu mer.

Majoriteten vill ha mer utplåningspolitik

Svenskarna står lamslagna och ser på medan deras land tas ifrån dem. I valet 2010 röstade en överväldigande majoritet – 94,3 procent – på sjuklöverns massinvandringspartier . Denna majoritet applåderar entusiastiskt utplåningen av sitt eget land och kan inte få nog av den. De känner ohejdad entusiasm över att det land som de ska lämna vidare till sina barn och barnbarn kommer att vara spillror av det land de själva har haft förmånen att växa upp och leva i.

Antalet utrikes födda bosatta i Sverige ökar 12,5 gånger mer än den svenskfödda befolkningen. Om invandringen fortsätter i samma takt som nu kommer svenskarna att vara i minoritet i de största svenska städerna omkring år 2050. Det ser sanningsfobikerna inte som något problem. Alla människor är ju lika och har samma värde, och alla har lika stor rätt till Sverige som svenskarna, ja större.

Trygghetsknarkare utan självständigt tänkande

Den yttre ockupationen av Sverige skulle vara absolut omöjlig att genomföra om den inte motsvarades av en inre, mental ockupation. Svenska folkets omdöme är satt ur spel på ett sätt som, om inte ett mirakel inträffar, kommer att leda till landets undergång. Svensken gör vad som helst för att få sjunga med änglakören, inklusive säljer ut sina barns framtid i utbyte mot egna fördelar i nuet.

I synnerhet två faktorer har gjort svenskarna till trygghetsknarkare och berövat dem deras förmåga till självständigt tänkande. Mer än 40 års oavbrutet socialdemokratiskt styre 1932-1976 ledde som biprodukt till en sektliknande tro på Den Goda Staten och flykt från personligt ansvar. Lägg till detta en skola med den östtyska diktaturen DDR som förebild och som i decennier har hjärntvättat eleverna med kulturmarxismens idéer. I dag har den svenska skolan fullkomligt havererat, och elevresultaten i de internationella PISA-undersökningarna är ren katastrof. 

Dessutom har vi till skillnad från våra nordiska grannländer inte utsatts för krig eller ockupation på 200 år. Vi har låtit oss invaggas i en falsk känsla av trygghet och osårbarhet. Det är mot den här bakgrunden alliansregeringen utan att besväras av minsta självkritik kan utropa Sverige till “humanitär stormakt”.

Faktaförbud i svenska tidningar

Med en vecka kvar till riksdagsvalet griper sanningsfobin omkring sig. Ungefär 50 dagstidningar har nyligen erbjudits en annons från Sverigedemokraterna med grafik som visar Sveriges extrema asylmottagande under årets första sju månader jämfört med våra nordiska grannländer. Alltså rena fakta och officiell statistik. Alla tidningar utom ett litet fåtal har tackat nej, rapporterar Samtiden.

De här tidningarna vägrade ta in annonsen: Eskilstuna-Kuriren, Strengnäs Tidning, Dagens Nyheter, Sydsvenska Dagbladet, Göteborgs-Posten, Gävletidningarna, Sundsvalls Tidning, Uppsala Nya Tidning, Norrköpings Tidningar, Folkbladet, Hallandsposten, Norrländska Socialdemokraten, Helsingborgs Dagblad, Landskronaposten, Nordvästra Skånes Tidningar, Västerbottens-Kuriren, Norrbottens-Kuriren och Alingsås Tidning.

“Politisk dynamit i slutskedet av valrörelsen”

Det står givetvis varje tidning fritt att välja vilka annonser man vill publicera. Men när närmare 50 tidningar säger nej till en annons med rena fakta är det uppsåtlig politisk mörkläggning av sanningar som man inte vill att allmänheten ska få kännedom om. Särskilt anmärkningsvärt är det att tre av landets största dagstidningar – Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Sydsvenska Dagbladet – utgivna i landets tre största städer, inte vill låta sina läsare ta del av den här informationen.

“Uppenbarligen anser dessa tidningar att annonsen är politisk dynamit i slutskedet av valrörelsen. Någon annan slutsats går knappast att dra, eftersom svaren från tidningarna uppenbarligen varit mycket fåordiga. Om de över huvud taget innehållit någon förklaring” skriver diagrammets upphovsman, den Sverigedemokratiske riksdagsmannen Thoralf Alfsson på sin blogg. 

Följderna blir rena övergrepp

Tillgång till saklig och allsidig information är avgörande för att människor ska kunna fatta adekvata politiska beslut. När media mörklägger fakta om Sveriges extrema invandringspolitik och migrationsverket opererar tillsammans med privata asylentreprenörer bakom ryggen på både kommuner och medborgare blir följderna rena övergrepp på befolkningen. Små samhällen fylls över en natt med flera hundra asylsökande, och tillvaron vänds fullständigt upp och ner för invånarna. Ockupation pågår i hela landet. Som i Målilla i Småland, där mängder av asylsökande har packats in på vandrarhemmet.

“Fruktansvärt dålig respekt”

Två av invånarna, Gert Schuld och Micke Lindqvist, har fått sitt staket förstört för femte gången och är trötta på migrationsverkets nonchalans.

“Vi har de asylsökande springandes i våra trädgårdar, de stjäl av våra grönsaker och blommor, förstör och tar lyktor och konstverk, vägrar stå i kö i affären, går mitt i gatan och vägrar flytta på sig även om det kommer en bil. Bland annat. Och när det var absolut eldningsförbud i hela länet – ja, då träffade vi på två killar med tändare som skulle elda i skogen.”

“För att inte tala om hur skräpigt det blivit här. Cigarettpaket, blöjor, porslinsmuggar, bestick, ja, allt möjligt kastas, tillägger Micke och visar ett fotografi på hur matrester slängts ut genom Moliljans fönster och i naturen bredvid. De samlar uppenbarligen på sig mer mat från matsalen än de orkar äta upp. Det är fruktansvärt dålig respekt mot de landsmän som sitter hungriga kvar i ett flyktingläger.”

Belägringen ingår i en större bild

Allt Gert Schuld och Micke Lindqvist begär är ordning och den respekt de anser att de förtjänar. Migrationsverket säger att de informerar. Dags för migrationsverket att inse att ett mycket stort antal asylsökande söker sig till Sverige i första hand för att få PUT (permanent uppehållstillstånd) och därmed rätt till livstids försörjning och andra sociala förmåner. De har i allmänhet mycket ringa intresse av att integreras och lära sig svenska språket eller sociala koder. Varför skulle de göra det? De får ju allt de behöver ändå.

När invånarna runtom i landet drabbas på samma sätt som i Målilla reagerar de självklart med chock och vrede. Många vet inte att belägringen av just deras samhälle ingår i en större bild där hela Sverige är under ockupation, och utan information hindras de från att dra politiska slutsatser. Sanningsfobikerna – som har tillgång till resurserna, megafonerna och tolkningsföreträdet i media – har som mål att de inte ska få veta något. Att allmänheten får tillgång till korrekt information ligger inte i deras intresse.

Föreläsning ställdes in efter vänsterextremt upprop

Karl-Olov ArnstbergKarl-Olov Arnstberg, pensionerad professor i etnologi och tillsammans med Gunnar Sandelin författare till böckerna “Invandring och mörkläggning”, del 1 och 2, blev inbjuden av föreläsningsföreningen Cui Bono att föreläsa om böckerna på Göteborgs stadsbibliotek. Mindre än en vecka innan får Arnstberg veta att det pågår ett upprop på Facebook med innebörden att hans föredrag måste stoppas.

Sanningsfobikerna har slagit till. I ett långt dokument på Internet skriver aktivister på den yttersta vänsterkanten som tror sig veta vad föredraget ska handla om långt innan det hållits:

“Vi håller det för självklart att stadens gemensamma rum inte ska användas till att på detta sätt sprida rasistisk desinformation. (…) Migrationens kostnad eller lönsamhet håller vi för en ickefråga, vars logik går att spåra i Sveriges och Europas förnekande av sitt koloniala förflutna.”

“Ska ni inte passa på att bränna lite böcker också”

Mer behövs inte för att stadsbiblioteket i Göteborg ska få kalla fötter och säga upp avtalet med Cui Bono, som därmed inte längre får hyra Stadsbibliotekets hörsal. Föreläsningen ställs in. Meddelandet utlöser närmare femtio kommentarer på stadsbibliotekets hemsida. Signaturen ”Alter Ego” skriver:

“Ska ni inte passa på att bränna lite böcker också, när ni ändå har den politiska kommissarien uppvärmd menar jag?”

Karl-Olov Arnstbergs inställda föredrag ersätts med att en illegal invandrare, Samira Motazedi, under rubriken ”Om livet som papperslös i Göteborg” berättar hur det är att uppehålla sig illegalt i Sverige genom att bryta mot utlänningslagen och trotsa beslutet om utvisning till hemlandet Iran.

“Dagens folkföraktande maktelit i ett nötskal”

Göteborgs stadsbibliotek har alltså ingenting emot att upplåta utrymme åt en person som medvetet bryter mot svensk lag – men kastar ut en välmeriterad forskare med lång erfarenhet och en rad utgivna böcker bakom sig. Karl-Olov Arnstberg skriver på sin blogg: 

“En stadsbibliotekarie som tror att empiriskt grundad kunskap är rasism och att klarspråk inte är förenligt med “Göteborgs Stads uppdrag att värna och säkerhetsställa de nationella minoriteterna”; och därefter stänger av en liten opolitisk förening som bjuder in föreläsare som säger något annat än mediernas papegojor. Det är dagens svenska djupt okunniga och folkföraktande maktelit i ett nötskal.”

Sanningsfobikerna står ständigt beredda

Sara SkyttedalOm en politiker dristar sig till att sticka ut hakan ur sin cell i det politiska konsensusfängelset står sanningsfobikerna ständigt beredda att banka ned den stackaren så att han/hon oskadliggörs och aldrig mer får en syl i vädret. Sara Skyttedal, ordförande i kristdemokraternas ungdomsförbund KDU, tog på DN Debatt upp den orimliga situation där asylmottagandet spränger alla gränser.

Hon påpekar enkla fakta, bland annat att 85 procent av kommunerna har brist på hyreslägenheter, och det behövs 189 000 bostäder bara för att täcka behovet hos de 288 900 unga vuxna som redan nu väntar på egen bostad. Förra året stod 29 225 bostäder klara, en droppe i havet. Löftet från Fredrik Reinfeldt (m) om 150 000 nya bostäder täcker alltså främst det behov som redan finns, konstaterar Skyttedal.

“Antalet orimligt jämfört med resurserna”

“I dag bor närmare 11 000 personer som borde ha lämnat anläggningsboendena kvar för att de inte kan kommunplaceras. Samtidigt tar nu Migrationsverket emot närmare 2 500 nya asylansökande i veckan. Migrationsverket har på flera orter hamnat i djup konflikt med lokala politiker om hur många flyktingar som kan placeras i deras kommun. De olika kommunledningarna är noga med att understryka att de gärna är med och tar ansvar, men det antal de nu förväntas ta emot är orimligt utifrån vilka resurser som finns lokalt” skriver Sara Skyttedal och fortsätter med fiaskot på arbetsmarknaden:

“Efter tre år i landet har enbart 18,7 procent av flyktingar i arbetsför ålder ett arbete, och efter 15 år i landet saknar fortfarande 40 procent av de i arbetsför ålder förvärvsarbete.”

“Vi riskerar en förstärkt segregation, ett nytt utanförskap och en social ilska när klyftor på detta sätt skapas mellan vår önskan att hjälpa och vår strukturella kapacitet att faktiskt göra det. Vi måste på ett seriöst och faktabaserat sätt börja diskutera var gränsen går för hur många asylsökande Sverige kan ta emot på kort sikt.”

Det hårdaste artilleriet från det egna partiet

Sara Skyttedals artikel utlöser omedelbar attack från sanningsfobikerna. På DN:s debattsida haglar störtskurar av påhopp från bland annat Grön Ungdom, Unga Feminister, Liberala Ungdomsförbundet, Almega och Fores. Men det hårdaste artilleriet kommer från Sara Skyttedals eget parti, kd. Desirée Pethrus mår illa, Caroline Szyber twittrar att artikeln ger henne huvudvärk, och partiledaren Göran Hägglund tar redan i morgonekot totalt avstånd från sin ungdomsförbundsordförande. På kvällen sitter Sara Skyttedal i SVT Aktuellt och försäkrar gång på gång att hon inte alls vill minska flyktingmottagandet, bara diskutera gränserna för hur många Sverige klarar att ta emot. Sanningsfobikerna har lyckats.

En strid de aldrig kan vinna

Sanningsfobikernas försök att göra fakta till fiender är häpnadsväckande. Det är nämligen en strid de aldrig kan vinna. De kortsiktiga vinsterna med att motarbeta sanningen kan te sig lockande och ge rikliga tillskott i den egna privilegiepotten, men de är just kortsiktiga. Från våra nordiska grannländer ser allt fler med förundran på Sveriges flyktingsjälvmord, som den danske konservative politikern Rasmus Jarlov kallar den självdestruktion som pågår i vårt land. Han skriver: 

“Om svenskarna anser att omsorgen om flyktingarna väger tyngre än omsorgen om det egna landet, så är det fullständigt legitimt. Om svenskarna vill att Sverige ska sluta vara ett starkt land som kan göra en positiv skillnad i världen, och istället väljer att förstöra sitt samhälle med en självdestruktiv flyktingpolitik så kan ingen hindra dem. Men det svenska folket måste åtminstone kräva att det förs en ärlig och öppen debatt, i vilken för- och nackdelarna med detta diskuteras.”

Sverige befolkat av mentala järnsparvar

JärnsparvEtt av de lättaste offren för fågelvärlden största bedragare, göken, är den korkade järnsparven, som helt saknar självbevarelsedrift.  Över den här lilla fågeln vilar en särskild tragik. Den har inget skyddsbeteende alls mot göken och ber praktiskt taget om att bli lurad. Själv lägger den blå ägg men verkar inte bry sig ett smack om att gökägget ser helt annorlunda ut. Den går på hela bedrägeriet och ruvar och föder upp gökungen – som tackar för hjälpen genom att döda järnsparvens egen kull.

I politiskt avseende är Sverige befolkat av mentala järnsparvar som inte tänker längre än näbben är lång. Inget annat folk skulle stillatigande åse hur deras eget land plockas ner bit för bit och tas ifrån dem. 94,3 procent, med en överrepresentation av sanningsfobiska järnsparvar, jublar och ber om mer av samma politik.

“Samhällets upplösning måste vara själva målet”

Vad är det de mentala järnsparvarna säger ja till, och vilka är deras motiv? Den danske författaren Lars Hedegaard skriver i Dispatch International:

“Vad motiverar dem – hela det svenska etablissemanget inom politik, press och kulturelit som med tillfredsställelse iakttar Sveriges upplösning i osammanhängande kulturer och utan minsta ånger och dag för dag undergräver demokratin, yttrandefriheten och rättsstaten?

Bryssel 2012, 4 426

För man en sådan extrem invandringspolitik och kastar man sig ut i en sådan obegränsad multikulturell och kulturrelativistisk hets som den svenska eliten gjort under många år, bör man inte kunna försvara sig med förklaringen att konsekvenserna, i form av samhällets oåterkalleliga upplösning, kom som en överraskning. Man bör inte komma undan med att säga att man ville gott, och inte hade fantasi nog att föreställa sig att det skulle bli så dåligt.

Samhällets upplösning måste vara själva målet, och här har den svenska eliten allt gemensamt med andra världsförbättrare genom historien. Gemensamt för dem är ett okontrollerbart hat till status quo. De avskyr det samhälle de har vuxit upp i och som har gett dem lukrativa och inflytelserika positioner. Det gamla samhället ska slitas i stycken, så att man kan komma till ett år 0 varefter man kan börja uppbygga ett helt annat samhälle – ett paradisiskt tillstånd, utan minsta förbindelse med något som fanns förut.”

Sveriges järnsparvar behöver utveckla sina skyddsinstinkter

De flesta fåglar låter sig luras av gökens bedrägeri. Utom bofinkar  och lövsångare. De har utvecklat en förhöjd vaksamhet – ett slags främlingsfientlighet om man så vill – som gör att de kan känna igen gökägg. På det sättet lyckas de stå emot gökens attacker och rädda sin egen avkomma. De flesta fåglar märker inte att gökägget är en aning större än deras egna ägg, men för bofinkar och lövsångare har storleken betydelse. Så fort de anar att ett av äggen i boet inte är deras eget överger de boet. Deras skyddsbeteende är antagligen en konsekvens av att de under mycket lång tid har varit utsatta för gökens våld. Bofinkar och lövsångare glömmer inte.

Sveriges mentala järnsparvar behöver utveckla sina skyddsinstinkter och genomskåda sanningsfobikernas bedrägeri. Så att vi känner igen lögnens ägg när de läggs i våra bon. Bofinkar och lövsångare är utmärkta förebilder.

Av Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?