Svenske journalister er jo så enestående upartiske, at de har bevaret definitionsretten på, hvem der er ‚populister‛ og hvem der ikke er. Er det ikke en slags omvendt populisme, at være lønnede censorer for staten? „Väktarna vid gärdet‟ blev de allerede kaldt for mange år siden.  Nu står de med et problem: Deres formulering og virkeligheden. Derfor er Aftonbladet og Expressen i færd med at dø, selvfølgelig også fordi, alternativ presse er blevet stor i Sverige. Internettet er en virkelig „ideologi-dödare.‟ Svenske journalister er i færd med at tabe en årtier lang politisk kamp, og de piver. De er Miljöpartister, og de fatter ikke hvad der foregår. Se Kampagnen mod Avpixlat: “Follow the readers”. – Medierna fra minut 16:37.

Med ett främlingsfientligt och populistiskt parti på 13 procent av rösterna har Sverige hamnat i samma fas som övriga Europa. I stat efter stat har sedan 1990-talet populistiska och olika grader av främlingsfientliga och direkt rasistiska partier fått ett stöd på den nivån.

Men ännu skiljer Sverige ut sig på ett sätt: det handlar om mediers reaktioner.I de flesta länder där populistpartierna vuxit sig starka har det skett i samverkan med vissa medier – men så inte i Sverige. Här är det tvärtom de „folkligaste‟ tidningarna som hårdast gått emot Sverigedemokraterna, med både riktade granskningar i valrörelsen och rena kampanjer. Varför ser det så annorlunda ut här? Det försöker Lasse Truedson ta reda på. Medierna SR SE fra minut 16:37

Misstänkte terrorsvensken i London känd på sociala medier

„Svenskeren‟ er Bherlin Dequilla Gildo fra Bergsjön i Göteborg. Swedish national arrested in transit at Heathrow charged with terror offences. Den ene finger, de allesammen poserer med, betyder: Der er én gud, Allah. Ikke  noget med treenighed og den slags..Misstänkte terrorsvensken i London känd på sociala medier. „Figurerar på extrema bilder, står med foten på soldats huvud‟.

Sveriges nye kulturminister

Vilken är den sämsta film som du har sett?
”Min man Johannes tittar på sådana där svartvita Kafkafilmer från innan Berlinmuren föll. Jag vet inte vad de heter, men jag väljer en av dem.” DI.SE

Hvad mener konen? Farvefilmen er 50 år ældre end murens fald, og den eneste filmatiserede Kafka roman, er Orson Welles‛ Processen fra 1962.

Jag är svensk och blir tvingad till emigration från mitt egna land

Fra et svensk debatforum

Jag är medveten om att kommande text skriven av mig, värkar enligt många osannolik och som en ända stor överdriven historia. Kanske ett påhitt för att få uppmärksamhet och? – vad vet jag.
Ännu mer osannolikt och „troll-aktigt‟ med tanke på mitt nystartade konto jag skriver ifrån.

Nej, det är inget påhitt och jag har skapat ett nytt konto för jag är oerhört rädd om min integritet.
Hoppas att detta kommer respekteras.

Jag är en man i 35 års åldern som lever ensam med mina två barn, en pojke och en flicka.
Båda är i ålderspannet 8 – 12 år och ska jag vara riktigt ärlig är det väldigt svårt och jobbigt att vara ensam förälder och trots att det har gått 5 år sedan min fru gick bort har jag ännu inte „vant‟ mig.

För er som undrar dog min fru i en trafikolycka, rättare sagt en mc olycka som även jag var involverad i. Ja, det var jag som körde motorcykeln och mitt livs kärlek satt bakom. Jag drömmer varje natt om den tragiska olyckan och även om jag konkret vet att det inte var mitt fel, utan den alkoholpåverkade bilisten som rammade oss över ett par rödlysen är det svårt att inte lägga skulden på sig själv.

Jag fick en kronisk ryggskada och är halvt stelopererad och har svårt för att arbeta vilket resulterar i att (såklart) socialen lixom försäkringskassan är inblandade i en ända stor gröt och jag har under alla dessa år egentligen aldrig fått ekonomin att gå ihop. Jag har ungefär 6000 sek som ska fördelas ut på oss tre som innefattar mat, nöje, kläder och dylikt.

Nu kan jag inte arbeta, inte inom det jag är utbildad inom (gick bygg gymnasium) Jag behöver ett arbete med flexibla arbetstider där jag inte lyfter tungt. Äsch, jag har sökt över 700 jobb och jag har inte fått något. Där kom det!

Vilket som, det är inte det som ni precis har läst som är det stora problemet.
Med hjälp av socialen efter olyckan blev vi placerade i en förort som är extremt invandrartätt.
Om jag ska vara helt ärlig, tror jag att vi är dom ända etniska svenskarna på flera höghus som innefattar hundratals hyresgäster. Och JA, självklart har jag sökt annat boende.

Det har jag gjort i flera år, men eftersom en kombination av extremt dålig inkomst kombinerat med en depression har jag samlat på mig betalningsanmärkningar. Jag kan inte få något annat boende, jag har sökt så fatalt många lägenheter och arbeten och försökt lösa den ohållbara situationen men det känns som ingen lyssnar. Jag får ingen hjälp.

Den senaste månaden har jag tvättat bort „Svennefittor‟ på våran lägenhetsdörr. Dygnet runt är det bråk och skrik och störningsjouren är ett stort jävla skämt här. Min son har blivit av med två mobiltelefoner inom loppet av detta år. Jag har tappat räkningen hur många gånger han har kommit hemspringades i tårar, skräck och panik. Det vanliga, „Dom andra grabbarna säger att vi inte får bo här och att vi ska bort, om vi inte sticker från deras område kommer dom döda mig‟ säger han.

Jag har fått min bil ( som jag för övrigt fick av en släkting, han ville vara snäll och hjälpa mig på traven ) sönderslagen, förstörd så många gånger att jag inte har varken energi eller råd att fixa den.
Den står nu med krossade rutor, sönder skurna däck på en avlägsen parkering några hundra meter från våran lägenhet.

Jag känner mig inte ens trygg i mitt egna hem, även fast jag låser dörren. Folk djävlas med oss dygnet runt, bankar på dörren skriker „svennefittor‟ „äckelsvennar‟ genom brevinkastet mitt i nätterna.

Det är som rena rama krigszonen, det känns som en film fast det är verklighet.
För exakt tre veckor sedan kom min dotter hem och sa att två grannpojkar hade tvingat henne att äta hennes spott. Ja, dom hade tvingat henne att öppna munnen och därefter spotta i hennes mun och sedan tvingat henne att svälja det. Jag ringde självklart polisen lixom många andra gånger, det tar som standard helt oseriöst lång tid för dom att komma och oftast (tro det eller ej) är det icke etniska svenskar som dessutom bryter på svenska, som kommer. Polisen alltså, „det är inte lätt‟ sa ena polisen och log samtidigt när jag förklarade vad som hade hänt med min dotter.

För en tid sedan när jag blev utsatt för rånförsök när jag var påväg hem från Willys ringde jag oxå polisen. Dom var i närheten vid det tillfällen och jag lyckades peka ut vilka det var. Ena polisen verkade vara bekant med en utav dom, gjorde en såndär „gangsterkram‟ och drog något skämt efter dom hade snackat med dom. Inte hört ett skit av den anmälan.

Det jag vill komma fram till är att jag blir dagligen utsatt för hot, våld och även mina barn.
Vi får inte hjälp av polisen, socialen eller någon annan myndighet. Jag sitter fast! Jag kommer ingenstans och har en inre panik som jag snart inte längre kan hantera.

Jag har fått ett arbete i Norge som, „löpbands monterare‟ eller hur man ska förklara. Jag ska montera ihop stoppknappar till industrier och kommer arbeta från 12.00 till 20.00. Tur nog har jag en gammal lumparkompis som flyttade dit för några år sedan, han fixade en lägenhet kvickt till mig och hans fru kunde hjälpa mig med barnen, jag har även löst skola och andra praktiska saker.

Är det såhär det går? Jag är ingen rasist men jag kan säga rakt ut att jag faktiskt hatar dom invandrare som bor här. Dom är helt dumma i huvudet.

Är detta en början på något mycket negativt emot sverige som håller på att utvecklas? Jag ska försöka starta om mitt liv i ett land som tog emot mig med öppna armar. Smidigare myndighet och andra praktiska saker får man leta efter.

Tack för mig