Av Finn Sommerlund

Alliansens och Miljöpartiets politiker är nöjda med sig själva. Under endast två mandatperioder har de genom att öppna gränsen för en massiv invandringsvåg från utomeuropeiska länder lyckats med att fullständigt gettofiera förorterna i Sveriges tre största städer. Därtill har man förvandlat ytterligare runt 200 bostadsområden jämnt fördelade över landet till utanförskapsområden. Knappt några av Sveriges tätorter har förblivit opåverkade. Vissa svenska bostadsområden kan idag mäta sig med multietniska problemområden i Frankrike och Storbritannien. Vad få svenska väljare känner till är att staten arbetar på ytterligare satsningar för att etniskt underminera befolkningsstrukturen även på den svenska landsbygden.

Länsstyrelserna – statens verktyg

Länsstyrelserna, som är regeringens företrädare i länen, upprättar handlingsplaner för att etablera utomeuropeiska invandrare på landsbygden. Detta är tänkt att ske genom praktikplatser på svenska jordbruk och utbildningsinsatser enkom för utomeuropéer, varifrån svenska ungdomar är utestängda, samt i ett senare skede genom subventionerade löner för lantarbetare med utomeuropeisk invandrarbakgrund.

Drömmar om landsbygden

I år infördes ett nytt landsbygdsprogram i Sverige. Genom stöd och bidrag ska programmet skapa förutsättningar för utveckling av landsbygden. Länsstyrelsens uppgift är att säkerställa att stöden och bidragen gör så stor nytta som möjligt. Den berättigade frågan är, till nytta för vem och för vad?

”Behoven av att hitta bostäder och sysselsättning för nytillkomna är stort i landet. I år förväntas det komma upp till 69 000 asylsökande personer till Sverige. Många från krigets Syrien. Låt dem bli en del av vår svenska landsbygdsutveckling”,

skriver en medarbetare på Landsbygdsnätverkets kansli.

I rapporten Drömmar om landsbygden framkommer snart att intresset för att flytta ut på landsbygden är tämligen ljumt bland de intervjuande asylinvandrarna. Flertalet av dem har dessutom endast haft kontakt med landsbygden i sina hemländer genom sina far- och morföräldrars berättelser. Invandrarna i de intervjuade grupperna är alltså urbaniserade redan i andra eller tredje generationen. Så mycket om att ta tillvara på så kallad grön kompetens. Som om man inte visste det redan innan så får man det snabbt bekräftat: Drömmarna är klåfingriga politikers och tjänstemäns. Inte invandrarnas och inte den svenska lantbefolkningens.

Grön kompetens. Blivande svenska lantarbetare? Foto ur Länsstyrelsens rapport Drömmar om landsbygden.

”Lyckad matchning” – för miljonbelopp

De enligt Regeringskansliet mer lyckade satsningarna på att försöka integrera asylinvandrare med så kallad grön kompetens på landsbygden återfinns i Regeringskansliets rapport Lyckad matchning. Dessa statligt sanktionerade projekt bär så osympatiska namn som Öppna gränser och För en mångkulturell landsbygd. Av 76 projekt uppges nio ha rönt vissa framgångar. Dessa framgångar redovisas i detalj i rapporten och summeras till att ha lett till ett sjuttiotal anställningar. Kostnaden för endast dessa nio mer lyckade projekt summerar sig till minst 14 miljoner kronor enligt rapporten. Om alla 76 projekt kostade lika mycket som de nio mer lyckade projekten så skulle den totala kostnaden för dessa 76 projekt uppgå till över 118 miljoner kronor. Slår man ut det på sjuttio personer som fick jobb så uppgår kostnaden till över 1,6 miljoner kronor per jobb. Då handlade det ändå varken om avancerade utbildningar, avancerade jobb eller långvariga anställningar som projektdeltagarna erhöll. Flertalet anställningar upphörde igen efter kort tid.

I rapporten står att alla medverkande ”verkar ha haft roligt”. Ekonomiskt har projekten dock med säkerhet inte varit roliga för skattebetalarna. Rapporten är ett exempel på ren dagisverksamhet för vuxna biståndsromantiker och vilsna invandrare från tredje världen. I många avseenden en tragisk läsning. Deltagarna hade säkert förväntat sig ett arbete efter utbildningen som de kunde bygga sin framtid på. De enda som har fått ut något av projekten är nog de svenska projektledarna som kan stoppa ytterligare en pk-fjäder i hatten och ta sig vidare till nästa nivå i integrationskarriären medan de lämnar projektdeltagarna bakom sig i arbetslöshet.

”Om inte den svenska landsbygden attraherar fler personer med utländsk bakgrund kommer vi, utifrån tillgänglig statistik, i bästa fall stagnera. Vill vi att landsbygden ska utvecklas, växa och bli konkurrenskraftig ur ett globalt perspektiv måste vi få del av nyskapare från olika delar av världen”, fantiserar en projektledare på Hushållningssällskapet. Foto ur Länsstyrelsens rapport Drömmar om landsbygden.

”Invandrargruppen har en gynnsammare åldersstruktur än den svenska befolkningen”

Länsstyrelsernas utredare kartlägger med entusiasm utomeuropeiska invandrares förkunskaper och intresse för lantarbete samtidigt som staten ignorerar svenska ungdomar och arbetslösa som genom sin kulturella anknytning till den svenska jorden och naturen både har bättre förkunskaper och är bättre lämpade för en framtid på den svenska landsbygden än vilka invandrargrupper som helst.

Svenska väljare ska förledas att tro att dessa projekt handlar om godvillig integration av skyddsbehövande asylsökande. I verkligheten handlar det dock om ett målmedvetet befolkningsutbyte. Detta tydliggörs bland annat genom att staten och dess uppdragstagare genomför kartläggningar av den etniska befolkningssammansättningen på landsbygden, som till största del fortfarande är svensk samt genom offentliggörande av diverse rapporter som kommer fram till så cyniska slutsatser som att olika invandrargruppers åldersstruktur skulle vara mer gynnsam än den svenska befolkningens. Invandrargrupper skulle så vara mer lönsamma att satsa på än på den svenska befolkningen.

Tongångar om att den svenska befolkningen har en ogynnsam åldersstruktur återgår i flera medier. Medierna går som bekant i sjuklöverns ledband och bereder genom opinionsbildning väg för dess agenda. Nu kan man fråga sig vilka befolkningsgrupper som är mer eller mindre lönsamma i samhället. Men den svenska befolkningen har full rätt att i jämförelse vara hur olönsam den vill, om den så vore, då svenskarna är hemma i det här landet. Ett faktum som regeringen förnekar i och med grundlagsändringen som föreskriver mångkultur. Det betyder i praktiken att svenskarna inte ska kunna hävda äganderätt till sitt land och statens tillgångar i egenskap av sin svensketniska tillhörighet och i enlighet med i internationella konventioner fastslagna regler. Sveriges industriella och näringslivsföreträdare bryr sig uppenbarligen inte om denna fråga då deras personliga bankkonton tyvärr verkar vara viktigare för dem än Sveriges och det svenska folkets framtid. En framtid som de och den förra Alliansregeringen i bästa fall har förpassat till en pappershög i ett sidorum till EU-parlamentet men i värsta fall har sålt ut till utländska spekulanter av det större formatet.

Arrangerad propagandabild ur en av Länsstyrelsens rapporter. Fåren hålls i av Länsstyrelsen förvaltade naturreservat för att beta och hålla landskapet öppet. Djurhållningen på heden är så att säga improduktiv kuriosa. Ungefär som fotomodellen i bilden och övriga statister i sjuklöverns nya mångkulturella Sverige.

Jakt på de vanligaste för- och efternamnen på den svenska landsbygden. Sammanställt ur Jordbruksverkets register över 65 324 lantbrukare.

Invandrargrupper ska ta över landsbygden – Den gamla generationen ”tystas”

Länsstyrelsen har bjudit in invandrarföreningar till samtal om landsbygden. Vilka erfarenheter bär de med sig från landsbygden i hemländerna? Hur ser de på den svenska landsbygden och möjligheterna till jobb och boende? Samtalen har sammanställts i rapporterna Landsbygd 2020 och Drömmar om landsbygden. Och det är inte svenskarnas drömmar som avses:

”I Västra Götalands län, liksom i övriga Sverige, står lantbruket och andra branscher på landsbygden inför stora pensionsavgångar. På flera håll saknas det krafter som kan ta över. Samtidigt kommer det människor från andra länder till Sverige med erfarenhet och kunskap från de gröna näringarna. Men de hamnar ofta i städerna och har svårt att hitta jobb där deras kompetens tas tillvara. Ska vi klara generationsskiftet på landsbygden måste vi bli bättre på att kommunicera vilka möjligheter som finns till nya grupper. Och vi måste börja med att lyssna till vad nya svenskar ser och tänker”.

Man känner igen resonemanget från det om de påstått så högutbildade taxichaufförerna. Men i denna rapport insinuerar man istället att folk från tredje världen skulle ha något att bidra med i det moderna svenska jordbruket. Och åter igen är det svenskarna som ska lyssna till invandrarna från tredje världen!

Framtidens bonde

Länsstyrelserna håller en rad seminarier och idémöten där inbjudna får vädra sina idéer för att lösa Sveriges påstådda problem med pensionsavgångar på landsbygden. Några av dessa idéer har sammanställts i ett collage och tillfogats rapporten Landsbygd 2020. Man noterar ”Tysta ner den gamla generationen” som en idé.

Andra anmärkningsvärda fraser som sticker i ögat är ”förändra istället för att bevara” och ”förändra på djupet”.

” [..] Förändring på djupet är att genomgå ett skifte då vi påverkar systemet och börja tänka och handla annorlunda. [..] Det är inte smärtfritt. Förändring gör ont. [..] Man talar om förändringens fyra rum, nöjdhet, censur, förvirring och inspiration. Vi måste tappa fotfästet, både som individer och som organisationer och samhälle, för att genomgripande förändring ska ske. [..]”

Tongångar som tagna ur ett dåligt kommunistiskt manifest. Vad har dessa formuleringar att skaffa i underlagen till ett statligt, svenskt landsbygdsprogram?

Ska Länsstyrelsen satsa på invandrare som saknar uppehållstillstånd?

En av de föreningar som Länsstyrelsen har varit i kontakt med och haft som referensgrupp för sin utredning, Arabiska bokstavscentret ABC i Hjällbo, har visat sig vara problematiska att samarbeta med då flertalet av dess medlemmar saknar uppehållstillstånd. Det skriver Länsstyrelsen i sin egen rapport. Länsstyrelsen uppger att samarbetet försvåras av att de nyanlända asylinvandrarna saknar rätt till SFI, bidrag från Arbetsförmedlingen och rätt till antagning på gymnasier.

I rapporten skriver Länsstyrelsen vidare att man har identifierat ett behov av att skapa praktikplatser för invandrare som saknar uppehållstillstånd samt möjligheten att registrera dem som arbetssökande. Länsstyrelsen satsar alltså engagemang och resurser på invandrargrupper vars asylansökningar ännu inte är färdigutredda och där beslut om eventuella uppehållstillstånd ännu inte är delgivna av ansvarig myndighet. Därtill kommer det faktum att många som passerar gränsen till Sverige inte söker asyl utan uppehåller sig illegalt i landet.

Arabiska bokstavscentret ABC i Hjällbo. Enligt Länsstyrelsens rapport problematiska att samarbeta med på grund av att flertalet av medlemmarna saknar uppehållstillstånd. Foto ur Länsstyrelsens rapport Drömmar om landsbygden under rubriken Möte med referensgruppen ABC.

Äganderätten i fara

Vi har sett hur kommuner och privata hyresvärdar säger upp svenska hyresgäster för mer lukrativa avtal med Migrationsverket. De svenska hyresgästerna sägs upp och inga lagar tycks kunna skydda deras boenderätt. Där svenskar tidigare bodde har asylinvandrare flyttat in. Drabbade är inte enbart privatpersoner som måste lämna sina hem utan även företagare och firmafilialer som måste söka nya lokaler när fastighetsägare byter hyresgäst till Migrationsverket.

Vi har sett hur kulturminnesmärkta slott och herrgårdar omvandlas till asylboenden där påstådda flyktingar klagar på maten under kandelabrarnas sken. Det finns med det i beaktande inget som utesluter att Sveriges regeringar, vare sig det rör sig om en allians av nyliberaler eller om socialister, skulle kunna tänkas vara kapabla till att med statliga medel köpa svenska bönders lantegendomar alternativt avsätta kommunalt eller statligt ägd mark för att använda den till så kallad integration. Marknadskrafterna och konkurrensen om landförvärv är heller inget hinder för staten som genom att bjuda överpriser kan köpa lantegendomar för att sedan i integrationens oantastbara namn lämna över marken till nya befolkningsgrupper.

Alliansen chockade väljarna under sina åtta år vid makten med sin extrema nyliberalism, med påflugen, vulgär mångkulturpropaganda och sin öppet antisvenska, federalistiska hållning. Socialdemokraternas agenda för integrering av utomeuropeiska befolkningsgrupper in i alla delar av samhällets strukturer är densamma som Alliansens. Äganderätten i Sverige har aldrig varit så hotad som i dessa tider av nyliberalt och socialistiskt samförstånd under gemensam EU-flagg.

Svenska bondpojkar och -flickor klarar inte modernt jordbruk utan assistans och kunskap från tredje världen enligt Hushållningssällskapet. Foto Svalövs Lantbruksskola

Nedåtgående spiral

Sveriges sju sammansvurna partier för EU-federalism, nationsupplösning och mångkultur uppger jämte humanitära motiv för Sverige viktiga demografiska och ekonomiska bevekelsegrunder som skäl till varför den massiva invandringen från Mellanöstern och Afrika ska fortsätta, nu i ökande takt.

Under beaktande av den stora ungdomsarbetslösheten, både inom riket likväl som i flertalet EU-länder, i vissa länder runt 50 procent, står det klart att rekrytering av människomassor från geografiskt och kulturellt avlägsna världsdelar, där utbildningsnivån till stora delar ligger långt under den lägsta europeiska nivån, inte går i samklang med för Sverige och Europa akuta och ändamålsenliga strategier och åtgärder för att komma till rätta med eventuella yrkesspecifika arbetskraftsunderskott, ekonomisk repression eller för att främja skapandet av arbetsplatser åt den arbetslösa europeiska befolkningen.

Inte heller är det meningen att befolkningar i utomeuropeiska länder ska kunna ta del av den europeiska arbetsmarknaden eller dess socialförsäkringssystem. Om folk kan vandra in i Europa som det passar behöver Europa ingen union med en yttre gräns och inte heller något som vill kallas en inre marknad.

Med tanke på överrepresentationen i brottsstatistiken bland de av staten prioriterade befolkningsrekryteringarna, som i Alliansens vision var tänkta att bli lättstyrda låglönearbetare men som i verkligheten med omedelbar verkan och för år framöver, i många fall för en livstid, har blivit socialfall, står det klart att invandringen inte heller har det minsta med humanism att göra. Den svenska befolkningen blir både finansiärer av det permanenta bidragsberoendet och de huvudsakligen nödlidande av den skenande brottsligheten.

Den av Alliansen och Miljöpartiet förda invandringspolitiken har destabilisera samhällets samtliga beståndsdelar från arbets- och bostadsmarknad till trygghets- och försäkringssystem, tryggheten på gator och torg, på skolor och på arbetsplatser och nu ska befolkningen på den svenska landsbygden få sin beskärda del.

Alliansens mål med destabiliseringspolitiken har varit att underminera välfärdsstaten och arbetarrörelsens makt likväl som att göra landet allmänt svårkontrollerat och svårstyrt och att i dimman av kaoset omyndigförklara den svenska valmanskåren till förmån för EU-federalism och centralstyre från Bryssel. Ett annat mål har varit att sätta press på samhället att få fram jobb för tiotusentals lågutbildade invandrare och genom det försöka tvinga fram en såväl uppluckring av arbetsrätten likväl som en försämring av arbetstagarnas villkor. Socialdemokratin å sin sida finner lättrekryterade väljare bland förortens arbetslösa som villigt nappar på löften om livstidsförsörjning genom staten likväl som juridiska och kulturella särrättigheter. Så är både asylinvandrare och svenskar brickor i partiernas cyniska och hänsynslösa spel om makten, med den avgörande skillnaden att asylinvandrare från tredje världen har dragit spelets vinstlott och svenskarna nitlotten.

Efter valet 2014 ritas Sveriges politiska karta just nu om. Om förändringarna kan medföra att den för det svenska samhället nedåtgående spiralen kan hejdas och vändas uppåt återstår att se.

”Problemet är att staden i betydligt högre utsträckning än landsbygden får del av utrikesföddas kunskaper, erfarenheter och intressen.” skriver en medarbetare i projekt Grön integration på Hushållningssällskapet.