5
dec
Seneste opdatering: 7/12-14 kl. 0352
14 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Desperationen påtaglig – SD kallas “nyfascistiskt” och jämförs med IS. Der statses højt til det kommende valg. Ethvert beskidt kneb vil blive taget i brug, og de der taber kan komme til at tabe stort.

Når man  sammenligner partitoppene i S og M med  Sverigedemokraternes Oscar Sjöstedt , David Lång. Sven-Olof Sällström, Mattias Karlsson,  Richard Jomshof og Jimmie Åkesson, der kan komme tilbage, er der ingen tvivl om hvor talenterne og begavelserne befinder sig.

Det er de trætte floskler og besværgelser i SAP mod virkeligheden og de tørre fakta. Det er ammestuesnakken mod dagligdagen og utopisterne mod den verden, de har skabt. Det er Suzanne Osten mod Richard Jomshof, som man kunne se i SVT Debatt i går.

Svensk socialdemokrati er ledet af anonyme middelmådigheder, det er et parti på vej ind  i sin skumring, en dead man walking. Svenske SAP er ikke længere regeringsdueligt. Moderaternes Kinberg Batra er et ubeskrevet blad, ingen ved noget om. Hun er formentlig Reinfeldts dygtige lærling, og har intet nyt i ærmet. Havde Reinfeldt haft politisk tæft, han lavet “en  Anders Fogh” med SD, da han kom til i 2006. Det gjorde han ikke, og enhver betragter kunne se, det ville blive et spørgsmål om tid. Den tid er kommet nu, og der er glæde at spore over det rundt omkring.

Finansminister Magdalena Andersson ligner én der næsten ved, hun kæmper ‘a losing battle,’ og Sverige ligner stadig et land, der er uden ledere. Alt kan ske de næste tre måneder, og hvis det sker, vil Sverige være et andet land den 23 marts 2015.

Jeg tænker på, om 22 marts kommer til at markere det sidste redningsforsøg på nationen Sverige, eller om den kommer til sat markere begyndelsen til splitningen og disintegrationen ned i kaos, I et land, hvor over 30 procent af befolkningen udgøres af over 200 nationaliteter, turde pulveriseringspotentialet være uden ende.

Bordet fanger
Av Hans Rustad

Sosialdemokratene er sjokkert over at Sverigedemokratene vil felle regjeringen. De vil ha i pose og sekk.

Regjeringskrisen i Sverige synliggjør en konflikt som i varierende grad gjør seg gjeldende over hele Europa: de etablerte partiene utdefinerer og utstøter partier fra det nye høyre, men forlanger likvel at de skal opptre “ansvarlig”. De er ikke i stand til å se at de selv har et ansvar. Hvordan kan man forvente at noen skal være partnere som på forhånd er utstøtt?

De etablerte partiene vil ikke en gang innse at dette er problemstillingen.

I Sverige er konflikten mest synlig, fordi det er landet hvor den politiske korrekthet er autoritær og massiv nok til å støte ut ikke bare partiet, men også dets velgere.

Et land der en avis går i svart dagen etter valget og setter sørgerand rundt tallet på velgere som stemte på ett bestemt parti, har ikke forstått hva demokrati er.

Det norske establishment vil heller ikke forstå hva saken gjelder. Også det vil ha i pose og sekk.

Da svenskene begynte å si at fascismen hadde inntatt regjeringskontorene i Norge, våknet den norske sjåvinismen. Dette ville de ikke ha sittende på seg. Men det kom lite prinsipiell tenkning ut av det. Man slapp fordi Fremskrittspartiet i mellomtiden er blitt så lydig at det gir labb av seg selv. Med den kursen FrP for tiden følger vil det åpne seg et rom til høyre. Spørsmålet er hvem som skal fylle det.

Spilleregler

Demokratiets spilleregler er de samme enten man tilhører høyre eller venstre. Et parti er legitimt så lenge det ikke oppfordrer til ulovligheter, (det har ellers venstrepartier gjort gjennom mange år uten at det har fått konsekvenser.)

Sveriges krise er at establishment nekter å anerkjenne legitimiteten til Sverigedemokratene og de 804.000 velgere som stemte på dem. Da er et land og system ille ute.

Sjanse

Hvis et politisk system ikke klarer å fange opp misnøye, vil det før eller senere gi seg politiske utslag. Sverigedemokratene er et resultat av denne misnøyen. Det følger spillereglene og stiller til valg. Men de andre partiene nekter å anerkjenne dem.

Det er ikke for Jimmy Åkessons blå øyne skyld at man skal gjøre det. Det er fordi man setter demokratiet over alt.

Den politiske korrektheten har en annen rangordning: Den setter de riktige meningene og verdiene/holdningene over alt.

Dermed ryker Sverigedemokratene ut. De får ikke være med. Denne eksklusjon gir seg utslag som ikke kan kalles som annet enn sjikane, mobbing og sabotasje av den demokratiske samtalen:

Ledelsen inviteres ikke til gallamiddagen for Nobelprisvinnerne. Når den nye Riksdagen innvies med gudstjeneste, bruker presten prekenen på å stemple Sverigedemokratene som syndere. (Det er hva de er i den politisk korrekte teologien, og illustrerer hvor dypt krisen i Sverige stikker. Den blander seg også inn i kirkepolitikk og teologi.)

Ytre venstre saboterer Sverigedemokratenes lovlig anerkjente offentlige møter. Det synes de andre partiene er ok. Selv politisk vold er blitt relativisert og unnskyldt.

Dommer avsis der det regnes som en formildende omstendighet at volden ble utøvet med edle motiver.

Samme mentalitet

Norge er ennå forskånet fra volden, men store deler av meningseliten følger samme spor som i Sverige: utdefinisjon. 22. organisasjoner sto utenfor Deichman og skrek nazist og rasist da Lars Vilks ville fortelle om en utvikling i Sverige der kunstnere dømmes til lange fengselsstraffer. Verre er at mediene i det store og hele enten ikke interesserer seg eller følger antirasistenes regi og definisjoner.

Terminologien man bruker er den samme som i Sverige: rasist, fascist, nazist. Dette er 60-tallets enkle svar som nå er overtatt som svar på spørsmål som angår ytringsfriheten. Man sier at man bare vil ha de svar man selv anser for riktige. Men da er det ikke noe å snakke om: Hvis en part har definisjonsrett til hvem som fortjener å bli fordømt, forsvinner debatten. Da blir man sittende igjen alene.

Blank

Det unike ved både Sverige og Norge er at venstresiden har hatt tilgang til de fremste posisjoner i kulturliv og medier og har kunnet fremme sine agendaer uten motstand. Det er nok å skru på NRKs morgensending.

Liksom i det gamle Sovjet er man blank på det man ikke forstår. Når Mads Gilbert blir utestengt fra Gaza og det kommer frem at hans makker Erik Fosse gjennom Norwac driver et sykehus under IS-kontroll, er det kun tegneren Roar Hagen i VG som ser dybden i det.

Globalisering

Men globalisering betyr at årsak og virkning skjer raskere og tettere enn noen gang før. Den som forsøker å benekte konsekvensene vil male seg selv inn i et hjørne.

Den politiske eliten som vil marginalisere 13 % av velgerne, har et problem, og det vil bli større. Den kultureliten som sitter på Deichmans bibliotek og vil bestemme hvem som er anstendig nok til å få lov til å ytre seg, har et problem.

Snaphanen.dk skrev etter valget i Sverige at Sverigedemokratene kan være Sveriges siste sjanse til å løse misnøyen med demokratiske midler. Så alvorlig er det som skjer i Sverige. Eliten kan ikke ønske seg et annet parti. De kunne like gjerne ønske seg et annet folk.

Demokrati er ikke noe man eier, det er noe man deltar i, hvor man anerkjenner andre som følger demokratiske spilleregler. Ingen kan få i pose og sekk. Selv ikke de gode.

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Magdalena Andersson = Gräslig människa.

  • Santor

    Russisk roulette : 1 Patron i et af 6 kamre.
    Indvander roulette : 3 Patroner, en i hver andet kammer.
    Svensk roulette : 5 Patroner, et kammer tomt.

    Good luck Sweden!

  • PFEP

    Läste med hennes vomerade uttalande om att SD er “neofascister” och med det i minne hur samma person genom kroppsspråk och retorik under budgetdebatten så ut, får jag säga att denna dam kan nog hälsa hem i det fallet att hon tror på något fortsatt förtroende efter valet.
    Inte ens Gunnar Sträng hängslar, kan nog rädda denna bitterf*tta i land rent politisk.

  • Angela

    Eftersom hon inte lyckades få igenom budgeten utan folket tog tillbaks makten i riksdagen och fällde den så måste hon nu förklara sitt misslyckande. Det vore ju pinsamt att säga att demokratin och folkets makt föll ut i riksdagen och stoppade hennes budget. Det låter bättre med fascism. Det var de “andra”, dom, fascisterna, “dom” som inte omfattades av hennes “allas lika värde” som sa nej. Det vore ju förödande för henne att säga att det var folket, en miljon svenskar som utnyttjade sin demokratiska rätt i folkets riksdag som fällde hennes budget. Alla “dom” pensionärer som inte var nöjda med hennes 50-lapp. Alla “dom” som inte vill leva i ett u-land. Alla dom som inte vill se det ena politikerområdet efter det andra krascha i en hög av damm. Alla dom som inte vill se sina nära och kära fara illa medan hon själv seglar vidare och frotterar sig med likasinnade i Stockholms innerstad såväl som i Bryssel och på andra globala arenor.

    Snopet när man suktat efter en lyxtjänst i sin globala karriär och den så snöpligt gled en ur händerna p g a folkets återfunna makt och kurage att resa sig mot översittare och gangstrar.

    “Här har vi alltså ett litet nyfascistiskt parti som menar att de ska ha ett avgörande inflytande och sätta dagordningen för svensk politik”, säger hon.

    Ja, precis Andersson. Politik går ut på att få ett avgörande inflytande och sätta dagordningen precis som du säger. Precis som ditt parti och alla andra partier. Men i grunden som ni “yrkespolitiker” har glömt så är ett parti INGET utan sina väljare. Inget av partierna hade funnits i riksdagen om inte någon valt in dem. Bakom varje parti Magdalena finns en väljare. Det är väljare du nu förolämpar. Det kan man göra om man inte vill ha några väljare. Det är inte partiet. För i så fall har du som andra s k “yrkespolitiker” glömt ert uppdrag. Vi har inte en riksdag för att politiker skall ha en arbetsplats att gå till. Vi har en riksdag där valda förtroendemän skall genomdriva den politik folket valt.

    Uttalanden som ditt ovanstående visar inte “allas lika värde” som etablissemangets egenhändigt skapade floskel lyder, den rymmer inte ens ett “människovärde” utan är genomsyrad av folkförakt och väljarförakt – ett rent medborgarförakt. “Makten det är vi”, lyser i eldskrift från ditt uttalande. I nästa ögonblick bullrar du om att du nu skall åka till Bryssel och beklaga dig så att den globala makteliten kan näpsa det olydiga svenska folket. Folket skall dansa efter din pipa. Vare sig de vill eller ej.

    Nu vill Andersson och hennes allierade tillsammans med alliansen ändra de konstitutionella regler som finns för att begränsa folkets makt. Därmed har Andersson förklarat fullt krig mot de styrda. Valet kommer att handla om det. I det kriget drar sig inte Andersson för att använda vilka klusterbomber eller granatattacker som helst. Hennes makt att få igenom sina budgetar är viktigare än hur folket har det.

  • Angela

    Suzanne Osten är en typisk globalist. Så det är föga anmärkningsvärt att just hon valts ut i debatten. Public service vet vilka de skall anlita. Folk blir ständigt utsatta för manipulation eftersom de alltid befinner sig i underläge mot journalisternas stora möjligheter att kunna vinkla genom den mängd av data de har tillgängligt i sitt jobb.

    Suzanne Ostens värdegrund står att finna i Freud, psykoanalysen och gestaltningspsykologi. Människan som berättelse och process i stället för människa med karaktär och inre kärna. Människan är “flytande” och dekonstruerad. Osten blev mycket uppmärksammad i en porrskandal 2005 med barn inblandade som fick stort medieutrymme och behandlades i riksdagen.

    ”Porrskandalen” på DI har också fått en politisk dimension på riksdagsnivå. Den 8 februari krävde Tobias Billström, (m) ledamot av riksdagens utbildningsutskott, att regeringen skulle sparka Suzanne Osten från uppdraget som expert i barnkulturfrågor – och att både hon och Per Lysander ”omedelbart lämnar sina poster inom Dramatiska institutet”.

    “Margareta Israelsson (s) varnade för att pornografi används av de som vill utföra sexuella övergrepp för att sudda ut gränserna för barn om vad som är tillåtet eller inte. Och hon ansåg att det var ”helt förkastligt att sådant förekommer i en svensk skola för minderåriga”.

    “Kristdemokraten Annelie Enochson hävdade att barnen hade skadats av att ha deltagit i DI:s teaterprojekt. Hon krävde också att utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky skulle ”ställa de ansvariga till svars” och påpekade att regeringen anslagit 2,5 miljoner kronor till arbetet mot sexualiseringen av det offentliga rummet, medan DI får 76 miljoner kronor, trots att de ägnar sig åt att ”inte bara sexualisera utan översexualisera” skolan. Billström har också tillsammans med sin partikamrat Sten Tolgfors (m) anmält DI till Barnombudsmannen, BO, då de anser att DI brutit mot barnkonventionen.”

    Interpellationsdebatten i riksdagen den 12 april kan läsas på http://www.riksdagen.se.

  • Angela

    I gårdagens “Studio Ett”, SR, P1

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=60372 31

    behandlades moderaterna och flyktingfrågan i det kommande valet. Bo Frank (m), Växjö och Patrik Åberg (m), Östra Göinge var väldigt överens om att valet skulle handla om “arbetslinjen” contra “bidragslinjen” när programledaren frågade om valet skulle handla om invandringen som trängt ut samtliga politikerområden och slagit ut välfärden, vilket både Reinfeldt uppgivit i sitt uppmärksammade tal och Borg dessförinnan. Sedan de svamlat en stund om de vanliga flosklerna att “utmaningarna inte handlade om migration utan arbete” hamnade utläggningen i just det migrationen och dess konsekvenser.

    Alla vet vad det handlar om och vill egentligen göra något åt det men det handlar om att inte “förlora ansiktet” och erkänna hur fel de haft och vad de ställt till med och att SD haft rätt hela tiden.

    Tunga socialdemokrater har försökt förmå s att samarbeta med sd. Ett nytt Luciaavtal hade klarat biffen med fortsatt regeringsinnehav för s. Anderssons uttalande har kanske omöjliggjort det regeringsinnehavet.

    Alliansen gick ut bra efter fällningen av budgeten. Anderssons uttalande kanske förstörde det. Ett stort ansvar ligger nu på s och Magdalena Andersson. Påbörjas inte samarbete med sd så kommer de att gå till historien som de som satte spiken i kistan på det demokratiska välfärdslandet Sverige.

    Det hänger mycket nu på vilket av blocken som tar det första steget mot sd och bjuder in till samarbete och om de är riktigt kloka i en regering. Den som gör det vinner. Läget är nu som med den gordiska knuten och Alexander den store löste inte den med att stå och nysta i en massa dravel från det förgångna utan med ett okonventionellt och praktiskt svärdshugg.

    Jag tippar att det blir alliansen. S har inte förmågan. Under decennier har de rensat ut de förmågor de hade. Man skall vara mycket rädd om nej-sägare och kritiker. Ja-sägare har alltid blivit alla makthavares fall.

  • Hvilke ynkelige kyllinger, Bo Frank og Patrik Åberg er

  • Angela

    Löfven bränner alla broar. Det var längesedan SAP var ett socialdemokratiskt parti. Sedan 80-talet har det befolkats av nyliberaler, globalister eller kulturmarxister som några kallar dem. Löfven och socialdemokratin hade en chans att vända på racet mot botten. Det förståndet hade inte Löfven. Ingen i hans omgivning heller. Ja-sägare är alltid maktens bödel. Det begrep t o m antikens människor som hade en slav på sin vagn med uppgift att påminna om deras dödlighet.

    Löfven trappar nu upp kriget mot folket och skjuter skarpt i en pinsam ordkavalkad i DN. Kunde ingen stoppat mannen? Finns det ingen som helst självbevarelsedrift i partiet längre? Man tycker att någon borde dragit några reflektioner av socialdemokratins problem i EU? Vad skall Löfven ta till när han förbrukat alla kända okvädingsord? Blir det NATO då han sätter in mot folket? För frivilligt och av lust kommer inte människor att vilja tillhöra den sörja som Löfven nu företräder. Med tvång blir det svårt att få folk att stanna kvar om man inte skall fängsla folk. Skjuter man budbärare och i slutänden fotfolket lär det inte bli några väljare kvar.

    Det går inte att skrämma folk till lydnad i längden. Till slut slår folk bakut. Ju mer Löfven gapar, skriker, skäller och hotar desto mer förbannade blir folk. Det finns en gräns hos alla. Om inte Löfven förstår att den gränsen uppnåtts med råge skall han lämna politiken och syssla med något annat där han kan få utlopp för sina bastoner. Operan kanske? Där kan han rya bäst han vill och spela roller utan att någon kräver att han skall kunna leva upp till de roller han spelar. Det är nog dags att byta kostym Löfven. Ju fortare desto bättre.

    Löfven inte bara gör bort sig i varenda framträdande han gör hans okunskap om människor och samhällen framstår på ett pinsamt sätt. Kanske arbetarrörelsen och kvinnorna nu förstår vilken usel facklig förtroendeman han varit och vems intressen han gått. Kvinnorna i LO som skulle ta fighten blev nesligen bedragna och svikna av LO vilket kunde ses i en dokumentär på SVT. I krisen sålde Löfven arbetarna och förhandlade bort deras löner. Detsamma gjorde Löfven med de offentliganställda kvinnornas löner. Idag står de äldre kvinnorna med usla pensioner som det inte går att leva på p g a Löfvens ovilja att höja kvinnors löner. När det gällt kvinnorna har det aldrig funnits pengar. De har alltid fått höra att de skall vänta. Vad är det de skall vänta på?

  • Angela

    Löfvens “berömda” förhandlingstaktik har bara lovprisats av motståndare. SAF applåderade när Löfven utsågs och Wallenberg var inte sen att bjuda Löfven på resa till Bilderbergmötet. Löfvens förhandlingstaktik har bestått i att tillmötesgå motståndarens krav. Det är ganska lätt att förhandla om man ställer sig i motståndarens läger. Inte någon gång har Löfven stället upp för folket, för arbetarrörelsen, för kvinnorna.

    I krisen 2008 såg han till att maffian fick sina pengar och folket fick betala. Metallarna och LO fick sina löner sänkta. Så var det med den förhandlingstaktiken.

  • Angela

    Utdrag “Proletären” december 2006:

    “Så går det till i politiken och vi tjatar inte om det. Politiker är
    inte precis kända för att hålla vad de lovar eller för att före val
    redovisa vad som komma skall. Lurendrejeriet är legio.

    Men så finns det heller inte minsta anledning att lydigt böja sig för
    en riksdagsmajoritet. Självklart bildar en riksdagsmajoritet regering,
    om den så vill och kan. Men det innebär inte att den har mandat att
    göra vad den vill. Mandat ges inte bara i val, vilket alltför många
    parlamentariska kretiner inbillar sig, utan också och fastmer i
    politisk debatt och kamp. Mandat måste hela tiden förtjänas och mandat
    kan tas tillbaka, om tillräckligt många anser riksdagsmajoritetens
    göranden och låtanden otillbörliga och oacceptabla.

    Det är det som är demokrati. Inte bara riksdagsmajoritet, utan också
    folkmajoritet. I en alla dagar pågående politisk dragkamp om vad som är
    rätt och rimligt för de många.

    Det är det som är demokrati. Inte bara riksdagsmajoritet, utan också
    folkmajoritet. I en alla dagar pågående politisk dragkamp om vad som är
    rätt och rimligt för de många.

    Banaliteter, kan tyckas. Men inte om man lyssnar till IF Metalls ordförande Stefan Löfven.

    Politik är att räkna röster, hävdar Löfven. Sedan är allt klappat och
    klart. Demokrati är att rösta en septemberdag vart fjärde år. För att
    däremellan lydigt underordna sig riksdagsmajoritetens diktatur. Går det
    ens att tänka en torftigare demokratisyn?

    I artikeln argumenterar Löfven mot kraven på politisk strejk. Sådana
    hemskheter skall vi absolut inte utsätta arbetsköparna för. Men
    egentligen argumenterar han mot all opinionsbildning. Vilket leder till
    den vidunderliga slutsatsen att sossarna lika gärna kan gå ide när nu
    högeralliansen fått majoritet.”

    Ja, Löfven är inte mycket för opinionsbildning. Eller demokrati. Inte ens för en välfärdsstat. “Självklart bildar en riksdagsmajoritet regering, om den så vill och kan. Men det innebär inte att den har mandat att göra vad den vill.” Tänk på det. Löfven!

  • Angela

    Detta bör lyftas fram: Politik är att räkna röster, hävdar Löfven. Sedan är allt klappat och
    klart. Demokrati är att rösta en septemberdag vart fjärde år. För att
    däremellan lydigt underordna sig riksdagsmajoritetens diktatur. Går det
    ens att tänka en torftigare demokratisyn?

  • Tack Hans Rustad för en mycket välskriven och skarpsinnig analys av det politiska klimatet i Sverige! Röster som din inger faktiskt hopp i en mörk och “hopplös” tid.
    Och tack Snaphanen för att ni dagligen tillhandahåller lysande analyser, viktiga nyheter och förstklassiga skribenter! Snaphanen är en omistlig “förnuftets källa”!

  • Svend Andersen
  • PFEP

    Hans Rusted berør i en bisats risikoen for der gennem enten normaliseringspolitik eller udfrysning af nationelle midterpartier, risikoen for at der kan opstå et politisk tomrum til højre om FRP og siger enkelt at ingen ved hvem der kommer fylde det tomrummet.
    Det er noget jeg har peget på nogle gange; man giver ægte fascister spillerum og parlamentariske muligheder gennem dette og hvad skal de der i dag skriger “neofascister” og lignende efter SD og deres søsterpartier i Europa, da anvende for vokalubær?