Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

De islamistiska terrordåden i Paris den 7 januari skakade världen för ett par dagar. Nu rustar sig Europa med ett batteri av åtgärder mot islamistisk terrorism och jihadister som återvänder från strider i Syrien och Irak.

Och vad har Sverige?

Vi har Mona Sahlin.

Terrordåden i Paris kostade 17 personer livet. De är det senaste exemplet på vilka medel jihadister är beredda att använda för att uppnå sitt världsomspännande islamistiska kalifat och utrota alla “otrogna”. Samtidigt, i medieskugga, mördade den islamistiska terrororganisationen Boko Haram 2 000 personer i Nigeria.

Krav på dödsstraff för grova terrorbrott

Frankrike satsar nu 425 miljoner euro som ska gå till bland annat 2 680 nyanställda inom polis, rättsväsende och underrättelsetjänst. Inom fångvården ska ytterligare 60 muslimska fängelseimamer anställas för att motverka radikalisering. Front Nationals ledare Marine Le Pen vill utlysa folkomröstning om att återinföra dödsstraff för att kunna bestraffa grova terrorbrott.

Beslagtagna pass och indragna medborgarskap

Minst 500 brittiska medborgare har rest för att kriga med IS (Islamiska staten) eller andra terrornätverk i Syrien och Irak. Storbritannien har infört regler för att beslagta jihadisters brittiska pass och hindra misstänkta från att resa. För dem som har dubbla medborgarskap kan det brittiska medborgarskapet dras in, och personerna kan utvisas ur landet. Bland annat har en 51-årig brittiskfödd man med pakistanskt ursprung och hans tre vuxna söner förlorat sina medborgarskap på grund av kopplingar till al-Qaida.

I Danmark vill den politiska oppositionen (Venstre, Konservative Folkeparti och Dansk Folkeparti) återkalla danska jihadisters medborgarskap.

Flest jihadister från Sverige

Sverige har flest jihadister i Norden – unga islamistiska män med invandrarbakgrund (de ska på inga villkor kallas svenskar även om de har fått svenskt medborgarskap) – som reser till Mellanöstern för att delta i jihad. Säpo beräknar att omkring 350 personer har rest från Sverige för att strida med IS och andra islamistiska terrorgrupper i Irak och Syrien. Omkring 80 uppges ha återvänt till Sverige. Det är dessa 80 som innebär ett särskilt allvarligt hot, enligt Säpos chef Anders Thornberg.

“De kan ha lärt sig att använda vapen och sprängmedel utomlands och de kan också ha passerat alla mänskliga gränser i sina beteenden, de kan ha sett och deltagit i tortyr och avrättning av individer. Har man passerat sådana gränser och kommit tillbaka med en övertygelse så kan det hända att man gör något i sitt hemland” säger Thornberg.

Mellan 25 och 30 av jihadisterna från Sverige har stupat. De två senast kända dödsfallen enligt uppgifter på Per Gudmundsons blogg är två somalier som var bosatta i Örebro och dödades i Irak; Farah Osman, född i mars 1990, och Liban Qadar, född i juli 1991.

I Sverige har vi Mona Sahlin

Och vad har Sverige – ett land där Säpo anser hotbilden vara förhöjd sedan oktober 2010? Vi har Mona Sahlin (s).  Det är hon som ska rädda oss från jihad i Sverige.

I juli 2014 utsågs hon till “nationell samordnare mot våldsbejakande extremism”. Eftersom politiker tillhör samma politiska klass och värnar om varandras bästa oberoende av partifärg var det en av Mona Sahlins kompisar, demokratiminister Birgitta Ohlsson (fp), som gav henne jobbet. Den borgerliga alliansregeringen utsåg alltså en avdankad socialdemokratisk före detta partiledare till att samordna det viktiga arbetet mot våldsbejakande extremism.
Vid pressträffen där beslutet kungjordes sa Birgitta Ohlsson:

“Det här är det viktigaste beslutet jag fattat som demokratiminister.”

Själv har alliansregeringen inte gjort någonting i frågan under de åtta år de suttit vid makten.

De ideologiska skygglapparna ofantligt tjocka

Att Mona Sahlin anförtros frågor som är avgörande för landets säkerhet är ren katastrof. Hon har fått ett vida större och svårare uppdrag än hon har kapacitet att klara av. Hon saknar det kunnande som behövs, hon är allmänt obildad och hon är framför allt ideologiskt förblindad efter att ha fötts in i socialdemokratisk politikeradel och dragit nytta av dess särskilda arvsordning. Hennes ideologiska skygglappar är så ofantligt tjocka att de i hela hennes snart 58-åriga liv effektivt har hindrat all kontakt med verkligheten.

Hon blev aldrig statsminister, och det kan vi vara innerligt tacksamma för. Sedan hon avgått som partiledare för socialdemokraterna i april 2011 och hastigt ersattes med en annan katastrof, Håkan Juholt, har hon knagglat sig fram med olika uppdrag som mer har handlat om sysselsättning och försörjning for ol’ times’ sake än om samhällsnytta. Ett slags politikernas Fas 3 om man så vill.

“Hennes styrka är inte tänkandet”

Förre statsminister Göran Persson (s) insåg tidigt hennes intellektuella begränsningar och sa i en intervju med Erik Fichtelius i oktober 1997:

“Man tilltror henne en större politisk kapacitet än hon har. Det är inte så märkvärdigt, det som kommer över hennes läppar. Hennes styrka är inte tänkandet, utan hennes styrka är att förmedla ett budskap.” (Från den första delen av SVT:s dokumentärserie “Ordförande Persson” 19 mars 2007).

Fritt uttolkat: Mona Sahlin är bra på att tuta i luren och låta käften gå. Men bakom fasaden är det tomt. Hon är helt enkelt obegåvad.

“Richard Jomshof är en feg usling”

Den som vill ha en aktuell orientering om Mona Sahlins intellektuella nivå rekommenderas SVT Agenda från 11 januari där hon debatterar med Sverigedemokraten Richard Jomshof. 16:40. Hennes debatteknik är så imbecill att en betydande andel av socialdemokratin borde vrida sig i plågor i sina tv-soffor. Eftersom Sahlin inser att hon förlorade debatten vänder hon sig till Expressen och uttalar att “Richard Jomshof är en feg usling”.

Med argument på den nivån kan man komma långt, men bara i Sverige. I vilket annat land som helst skulle en politiker som gör så dåligt ifrån sig i en debatt (inte den första utan den trehundrasjuttioåttonde på ett ungefär) ryka fortare än kvickt.

Många har aldrig förstått Mona Sahlins storhet

Vi är många som aldrig har förstått Mona Sahlins storhet. Själv ser jag henne – vid sidan av Olof Palme och Fredrik Reinfeldt – som en av Sveriges genom tiderna absolut mest samhällsskadliga politiker. Genom att driva en ansvarslös massinvandringspolitik och köra över svenska folket med mångkultur har trion Palme-Reinfeldt-Sahlin åsamkat Sverige omätlig skada. Mona Sahlin själv har av obegripliga skäl i decennier getts en makt som står i klar disproportion till hennes förståndsgåvor. Hennes politiska karriär har varit en enda utdragen olycka, kantad av korkade uttalanden, skandaler och stupida beslut.

Sverigedemokraternas partiordförande Jimmie Åkesson har sagt att “Mona Sahlin är den mest Sverigefientliga politikern vi haft i landet”. (Arbetarbladet 26 oktober 2008). Det är en mycket måttfull formulering om en politiker som under decennier har gjort allt hon har kunnat för att skada och sprida hat mot Sverige och svenska folket.

“Det gamla Sverige kommer inte tillbaka”

Bland alla dumheter Mona Sahlin har kläckt ur sig är det en som inte slutar ringa i mina öron. Ord kan bilda ärr som aldrig läker.

”Svenskarna måste integreras i det nya Sverige, det gamla Sverige kommer inte tillbaka”.

Hon säger de här orden i Sveriges Radios P1 Morgon. Det är den 17 maj 2001, och hon är olyckligt nog integrationsminister i Sverige. Det är ett uttalande av en politiker som tror sig ha makten att själv bestämma över ett helt folk. Hon ser sig som envåldshärskare. Och hon väntar sig att vi, folket, ska foga oss efter hennes beslut.

Mona Sahlins ord ringer i mina öron

Orden ringer i mina öron i synnerhet när jag i maj tio år efter Mona Sahlins diktat, alltså 2011, läser polisens förundersökning om mordet på Elin Krantz, 27, i Göteborg.

Hon släpades till ett litet skogsområde vid spårvagnshållplatsen Temperaturgatan på Hisingen natten till den 26 september 2010. Där utsattes hon för grov våldtäkt av etiopiern Ephrem Tadele Yoannes, som kommit till Sverige som anhöriginvandrare året innan. Han mördade henne genom att rikta upprepat trubbigt våld mot hennes huvud och kropp, trycka mot hennes mun och strypa henne. Sedan gömmer han kroppen under en 83,6 kilo tung sten.

Mordet på Elin Krantz var ett politiskt mord

Nej, det gamla Sverige kommer inte tillbaka. I synnerhet inte för Elin Krantz och andra kvinnor och män som mördas av utlänningar som okontrollerat släpps in i Sverige. När jag skrev om mordet på Elin Krantz kallade jag det för ett politiskt mord. De politiker som är ansvariga för den extrema invandringspolitiken bär också ansvaret för politikens konsekvenser i form av dramatiskt ökad och allt grövre brottslighet som begås av invandrare. Mona Sahlin är en av dem som genom sina politiska beslut är ansvariga för mordet på Elin Krantz.

Krönikorna om mordet kan läsas här  och här. 

Enligt hennes matris är invandrare alltid offer

Det slår aldrig fel med Mona Sahlin. Hon har liksom en matris i hjärnan. Enligt den matrisen är invandrare alltid offer. Även om de har huggit huvudet av oskyldiga människor och våldtagit kvinnor på en bädd av krossat glas så är de alltid offer och “utsatt grupp” som ska gullas med och ha en tröstande kram. Då blir de säkert snälla igen och blir precis som vilken infödd svensk som helst – en transformation som socialdemokraterna har trott och väntat på i 45 år.

Chefredaktör Lars Hedegaard skriver i Dispatch International:

“Varenda helig krigare som har tröttnat på att skära halsen av folk i Syrien eller Irak kan kasta sina papper och resa till Danmark (eller Sverige, mitt tillägg) eller andra europeiska länder, där en skattefinansierad immigrationsindustri står redo med pengar och vänlig förståelse. Just nu väller så kallade asylsökare från den muslimska världen in över Europas gränser, och vi kan vara rätt säkra på att det ibland dem finns en stor del Muhammedtrogna som bara väntar på sin chans att döda så många européer att resten av oss accepterar det muslimska herraväldet.”

Förslag om jobb och terapi – en skänk från ovan

Det Mona Sahlin har värkt fram efter sex månader som nationell samordnare är ett seminarium i Umeå och ett förslag om en hjälptelefon. Där ska hon sitta och vänta på samtal från jihadister som ångrar sig. Det kommer säkert att bli telefonkö.

Förslaget från Örebros kommunalråd Rasmus Persson (c) om att hjälpa återvändande jihadister med att söka jobb och psykologhjälp kom som sänt från himlen. Terapi mot terrorism. Hon ställde sig genast bakom det. Att ge terrorister förtur till bostad, jobb och terapi – före vanliga hederliga svenskar och invandrare – passar hennes syn på muslimer som kroniska offer perfekt:

“För det första har inte alla som återvänt gjort vedervärdiga handlingar. De som har gjort det ska förstås straffas, men andra som reser ned har kanske mer eller mindre lurats in i något de inte kunde föreställa sig i förväg. De vänder tillbaka så fort det bara går.”

Ett typiskt Mona Sahlin-uttalande. De stackars oskyldiga jihadisterna har bara blivit lurade att ge sig iväg för att skära huvudet av folk. Något eget ansvar har de inte, de är ju muslimer.

Fick nazisterna terapi mellan arbetspassen?

Var det någon som tänkte på att erbjuda nazistiska krigsförbrytare psykoterapi mellan arbetspassen när de gasade ihjäl judar? Jag tror inte det. När de greps var det raka spåret till krigsförbrytartribunalen i Haag.

Rasmus Perssons förslag har kritiserats sönder och samman, och han har senare modifierat det något.

“Vill man öka rekryteringen till IS så är det en fantastisk idé. Budskapet blir ju att det är helt okej att bete sig så här och när du kommer tillbaka så fixar vi med jobb, bostad och terapi” säger terrorforskaren Magnus Norell.

Fick praktikjobb – dog i Irak

Receptet med jobb och praktik har dessutom prövats i Örebro tidigare, med klent resultat. Flera av de jihadister som har krigat utomlands har fått praktikjobb av Örebro kommun, bland annat den man i 20-årsåldern som tidigare omkom i Irak.

“Han hade en praktikplats hos oss några månader. Sedan slutade han och lämnade landet” berättar Thomas Gustafsson, chef för Partnerskap Örebro som via kommunen ordnar praktik åt 18-24-åringar som “befinner sig i utanförskap”.

Trots att Sverige har haft en egen islamistisk självmordsbombare, Taimour Abdulwahab 2010, trots att de jihadistiska terrordåden i Europa blir fler och fler, visar svenska politiker en häpnadsväckande naivitet inför islam och islamism. Tron tycks vara att det räcker med lite förstående prat-terapi och vanlig social ingenjörskonst så – vips – har den onda anden, det vill säga den islamistiska övertygelsen, flugit ur flaskan. Ångern förväntas plötsligt få jihadisterna att inse att deras stora förebild Muhammed var en massmördare, och att de ska stoppa undan kniven och kalashnikoven och aldrig bli som han.

“Radera bort koranen ur våra hjärtan”

Riktigt så enkelt är det inte. Islams hjärntvätt sitter djupt. Expressens Mellanösternkorrespondent Kassem Hamadé berättar att han träffade en IS-sympatisör som var i Göteborgsmoskén när Mona Sahlin besökte den i slutet av förra året.  Han frågade vad IS-sympatisören tyckte om det Mona Sahlin sa. Här är svaret:

‘De vill att vi ska sluta åka till Syrien. Ja, det är det hon säger. Men i själva verket vill de att vi ska sluta med jihad. Enda sättet för Mona Sahlin att lyckas med det är att radera bort koranen från våra hjärtan’.

Om Mona Sahlin tror att det går att “förstå”, lägga huvudet på sned och gulla bort en ideologisk övertygelse som har lett till krig och mord i 1 400 år kommer hon att bli djupt besviken.

“Ett under att regeringen har förtroende för henne”

Sahlins partikamrat Johan Westerholm skriver på ledarsidorna.se: 

“Mona Sahlin är, bedömer jag, på väg i helt fel riktning. Hon bejakar en gräddfil för de som har begått, eller har varit stöd till sådana som begått, brott mot mänskligheten i olika former. Sådana som mycket väl har en kriminell historia efter sin turistresa som borde landa vid krigsförbrytartribunalen i Haag.

Med tolv döda på Charlie Hebdos redaktion, ytterligare fyra i en judisk kosherbutik och en islamistisk terrorcell i Belgien i färskt minne så är det för mig en gåta att den nationelle samordnaren mot politisk våldsbejakande extremism landat där hon landat. Det är ett under att regeringen som kollektiv har förtroende för henne. (…)

Jag utesluter nämligen inte att vi kan komma i en situation där en nyanländ, svårt traumatiserad flykting från Syrien möter sina banemän på gatan i Sverige. Där de går i full frihet och skrattar åt sina offer och minnen samtidigt som socialtjänsten gör allt för att återvändarna ska kunna få ett jobb och en lägenhet med förtur.”

Bredare uppdrag och större resurser

Den rödgröna regeringen har nu gett Lars Werkström, rättschef vid Åklagarmyndigheten, i uppdrag att utreda om det behövs lagändringar för att Sverige ska leva upp till FN:s krav på straffrättslig reglering av utförda eller planerade terrorbrott. Gärningar som är kriminaliserade enligt FN är att någon reser, eller försöker resa, till ett annat land än där personen är medborgare eller har sin hemvist, i syfte att utföra, planera, förbereda eller delta i terroristhandlingar, eller att ge eller få terroristträning. Dessutom ska det vara straffbart att avsiktligt finansiera, organisera eller i övrigt underlätta en sådan resa. Eventuella förslag till lagändringar ska lämnas till regeringen senast den 18 juni.

Det har tagit sex månader för Mona Sahlin att komma fram till vad hennes uppdrag som nationell samordnare går ut på, och i onsdags presenterade hon det för delar av regeringskansliets personal. Samtidigt överväger inrikesminister Anders Ygeman enligt uppgift att ge henne ett bredare uppdrag och större resurser. Hur tänker han?

“En djupt olycklig prioritering”

Johan Westerholm anför starka tvivel och skriver: 

“Hennes huvudsakliga fokus, och som präglat hennes stab, har från början varit de högerextrema rörelsernas utveckling. Detta fokus är naturligt med hennes engagemang i EXPO men har samtidigt utvecklats till att organisationens kompetens ser ut att halta. EXPO har inte i någon nämnvärd utsträckning haft den typ av extremism som vi nu ser under snabb utveckling växa i Europa som fokus, snarare har de varit upptagna med Sverigedemokraterna och andra islamofobiska krafter. En prioritering som, med en sannolikhet gränsande till visshet, kommer visa sig djupt olycklig.

År av förnekelser måste nu regleras. Och det lär inte finnas några genvägar för någon. Oavsett om personen heter Mona Sahlin eller Daniel Poohl så måste vi inse att deras huvudfokus inte har varit den jihadistiska terrorismen eller vissa av källarmoskéernas hatiska budskap.”

“Morgan Johansson saknar ideologisk kompass”

Så här inlindat måste det tydligen uttryckas, trots att det gäller en inkompetent partikamrat som är avskydd av många och som själv aldrig har dragit sig för lömska attacker mot partikamrater, gärna offentligt.

Hur förvånad blev inte nuvarande justitieminister Morgan Johansson när han den 7 oktober 2011 läste i Aftonbladet att han “saknar ideologisk kompass”. Debattartikeln var undertecknad Mona Sahlin, Maryam Yazdanfar, Ardalan Shekarabi (nu civilminister) och Jytte Guteland, före detta ordförande i SSU. En spark i bakhåll på det ömmaste ställe en socialdemokrat kan bli sparkad. Dessutom enligt alla kriterier oförtjänt,

Johanssons samvete var vitt som snö.

Amorteringarna verkar aldrig ta slut

Mona Sahlin har sina hejdukar, “Sahlinisterna”, bland andra Thomas Östros (tidigare ekonomisk-politisk talesperson, nu VD i Svenska Bankföreningen), arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, energiminister Ibrahim Baylan, Thomas Bodström (tidigare justitieminister) och Urban Ahlin, riksdagens talman. Men skarorna glesnar.

Inom ett politiskt parti finns dock ofta helt andra motiv att hjälpa fram en viss person än vederbörandes kvalifikationer. Som gamla lojaliteter och mögliga skuldkänslor. De som såg till att Mona Sahlin aldrig blev statsminister har en skuld att betala, och amorteringarna verkar aldrig ta slut. Johan Westerholm skriver:

“Och Mona Sahlin? Hon sitter nog säkert i sadeln, trots den svaga starten. Underskatta inte värdet av oreglerade politiska skuldsedlar. Oavsett den svaga prestationen efter sex månader så kan hon nog se fram emot minst 18 månader till av rampljus. För är det inte det allt handlar om i svensk politik idag? Rampljus. Att säga rätt saker vid rätt tillfälle och få tillräckligt mycket media istället för att ta de tuffa beslut, inte sällan kompetenskrävande och i motvind, som faktiskt krävs.”

Rädda Sverige, ge henne en generös pension redan nu

Rädda Sverige. Tillkalla våra främsta experter på terrorism, grabbar som Magnus Norell, Hans Brun,  Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren. Bilda en referensgrupp och ge dem fria händer och generösa resurser. Lyssna på vad de har att säga, utan ideologiska skygglappar. Låt sedan politiska förslag ta form och debatteras.

Mona Sahlin fyller 58 år i mars. Lägg ner hennes samtliga offentliga uppdrag och ge henne en generös pension redan nu. Sveriges försvar mot islamistisk terrorism är en alldeles för viktig fråga att handhas av en så inkompetent politiker. Pensionen måste räcka till Toblerone, vin, hårfärgningsmedel och pälsar så att hon inte behöver använda kreditkorten.

Det kostar, men det är värt en slant att äntligen få stopp på den skadliga verksamhet som Mona Sahlin har tillåtits hålla på med i alldeles för många år. Priset kan aldrig bli mer än en nanobråkdel av de mångmiljardbelopp hennes verksamhet har kostat de svenska skattebetalarna. Lidandet oräknat.

Läs också:

Marcus Brixskiöld: Fem punkter som stoppar stridande resenärer.

Sjätte mannen: STOLLAN. 

Erik Helmerson: ”Utsatthet” är ingen ursäkt. 

Av Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter