Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Av Julia Caesar

Brösttonerna var höga. Den kallades ”den största förändringen på flera decennier inom integrationspolitiken” när den lanserades efter valet 2010. Systemet med etableringslotsar för nyanlända invandrare skulle bli den borgerliga alliansregeringens flaggskepp. Det skulle “bryta omhändertagandementaliteten”, sa ett av de största stolpskotten i svensk politik i modern tid, förre migrationsministern Erik Ullenhag (fp).

Politikerna gjorde som vanligt misstaget att utgå ifrån att invandrare i allmänhet har samma norm- och moralsystem som etniska svenskar. Alla människor är ju lika. “Vi” och “dom” är strängeligen förbjudet. Vad regeringen i själva verket gjorde var att underteckna en generös inbjudan till grov och organiserad kriminalitet i aldrig tidigare skådad omfattning.

Berikat sig själva med flotta bilar och feta sedelbuntar

När arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöberg drygt fyra år senare panikstoppar etableringslotsarna har flaggskeppet förlist under omständigheter som kommer att gå till historien. Med sig i djupet har det tagit tre miljarder av skattebetalarnas pengar. Miljonerna har flödat okontrollerat, och kriminella “entreprenörer” har kunnat berika sig själva med flotta bilar och feta sedelbuntar i egna fickor. Lotspengarna har finansierat brottslig verksamhet; korruption, bedrägeri, mutor, människosmuggling, utpressning och försäljning av folkbokföringsadresser. Samt terrorverksamhet, som IS (Islamiska Staten).

Både tjänstemän på arbetsförmedlingen och lotsarnas kunder har utsatts för dödshot från etableringslotsarna – hot som i många fall inte har polisanmälts av rädsla för repressalier, berättar Fria Tider.

Tvingat skattebetalarna att finansiera terror”

“Det sjukaste i sammanhanget är att de politiker som tvingat de svenska skattebetalarna att finansiera Daeshs (IS) och Hamas’ terror anser sig förmer än samma skattebetalare. De har ifrågasatt den människosyn de skattebetalare de tvingat att finansiera terror håller sig med.

De har anklagat samma skattebetalare för rasism, sexism och strukturellt förtryck. De har upprättat handlingsplaner och värdegrunder för att uppfostra de människor vars pengar de konfiskerat – och använt till att finansiera halshuggningar, våldtäkter och korsfästelser – till bättre människor” skriver bloggen fnordspotting.

“Ni kan ta era kryptototalitära värdegrundsdokument, era floskulösa handlingsplaner, er åsiktskorridor, er konsensuskultur, er vädjan om öppna hjärtan, er skenheliga attityd och inte minst er infantila naivitet och stoppa upp nånstans där solen aldrig skiner. Efter att ni tvingat mig att finansiera korsfästning av barn har ni också avsagt er all rätt att predika moral för mig.”

Varje jobb har i snitt kostat 2,5 miljoner

Varje låtsasjobb som lotsarna har ordnat har kostat i genomsnitt 2,5 miljoner kronor. Det handlar oftast om sysselsättning som subventioneras med skattemedel: instegsjobb, nystartsjobb, lönebidrag och trygghetsanställning.
De olika anställningsstöden kostar skattebetalarna varje år hårresande 20 miljarder kronor. De senaste fem åren har mer än 73 miljarder skattekronor betalats ut i anställningsstöd till privata företag. Vilka företag som får pengarna är sekretessbelagt av arbetsförmedlingen. Därför kan ingen kontrollera hur de används.

Svensk naivitet i ett nötskal

Enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, som lägger fram en rapport om bedrägerierna i slutet av mars, är de här stöden särskilt attraktiva för den organiserade brottsligheten att suga pengar ur.

“Lagstiftarna hade goda intentioner med anställningsstöden men tänkte inte på att det inte bara är laglydiga företag som ansöker om stöd, utan att även kriminella har bolag som de använder som brottsverktyg” säger Johanna Skinnari, utredare på Brå.

“Tänkte inte på det…” Svensk naivitet i ett nötskal – liksom att tala om “individer” när det är alldeles uppenbart att den här sortens brottslighet följer kulturella mönster och till största delen begås av invandrare.

19,8 miljoner för ett enda jobb

Av de 6 736 personer som förra året lämnade insatserna i etableringsreformen hade tre månader senare bara fem procent fått ett riktigt arbete helt utan subventioner.

Ett lotsbolag i Gävle klarade under tre år av att ordna ett enda jobb. För detta fakturerade de 19,8 miljoner kronor. Företaget Tolk & Lots Sverige AB i Växjö fick 13,2 miljoner kronor av arbetsförmedlingen, främst för att ordna jobb till nyanlända migranter. Resultat: ett (1) jobb, avslöjar Expressen.

“Alla kräver datorer och frågar vilket märke de får”

Bolaget ägs och drivs av Matthias Saleh, 67, och kommunpolitikern Sarchel Mohammad, 47, som sitter i Växjö kommunfullmäktige för centerpartiet. Utanför kontoret vajar bolagets flaggor, och på parkeringen står tre blankpolerade Volvo SUV bilar – två XC60 och en XC90 till ett sammanlagt värde av 1,5 miljoner kronor, alla tre registrerade på Lots & Tolk AB.

Lotsföretagen har lockat de nyanlända migranterna-kunderna med datorer, I-pads och mobiltelefoner för miljontals skattekronor. Tolk & Lots har köpt datorer och I-pads för 1,6 miljoner kronor för att låna ut till kunderna.

“Annars går de till våra konkurrenter” påstår Matthias Saleh. “De är så medvetna om alla regler, och de vill ha hälften av de pengar vi får från arbetsförmedlingen.”

“De vill först och främst att vi ska hjälpa dem med att ta hit deras anhöriga till Sverige, sen vill de ha bostäder, datorer och telefoner eller I-pads. Alla kräver datorer, de frågar till och med vilket märke de får. Det har varit så tidskrävande att vi inte haft tid över för att ordna några jobb.”

“Hade kunnat få större vinst utan köp av datorer”

Matthias Saleh och Sarchel Mohammad erkänner att de trots sitt katastrofala misslyckande med att ordna jobb åt invandrarna har kunnat stoppa åtskilliga miljoner i egen ficka. Men de tillägger:

” Vi hade haft mer vinst om vi inte tvingats köpa alla dessa datorer.”

Mats Skogkär skriver i en ursinnig ledare i Sydsvenskan: 

” Välkommen till bananmonarkin Sverige. De senaste fem åren har över 73 miljarder kronor betalats ut i anställningsstöd till privata företag. Vilka som fått pengarna är hemligt. Med tanke på de talrika exempel på grov misshushållning med allmänna medel som kommit i dagen är det enda rimliga att medborgarna får veta exakt hur dessa miljarder använts.

Genom att i sin outgrundliga naivitet eller kanske cynism öppna slussarna för allsköns charlataner har de ansvariga politikerna bidragit till att misstänkliggöra allt vad privat företagsamhet heter.”

67 personer på samma lägenhetsadress

En av de inkomstbringande lotssysslorna har varit att ragga kunder på asylförläggningarna och sälja folkbokföringsadresser till asylsökande som vill komma bort från förläggningsboendet och få rätt till betydligt större bidragsbelopp i form av etableringsersättning.

I ett fall som uppmärksammades i Norrköpings Tidningar redan i december 2013 hade en lots sålt en och samma lägenhetsadress till 67 personer. En annan lots hade angett en företagslokal som folkbokföringsadress åt 14 personer. Adresser där personerna inte bodde. De som var folkbokförda på de falska adresserna var nyanlända migranter från Syrien, Afghanistan och Somalia.

Fortsatte trots massiv kritik och klagomål

Expressens granskning  visar att arbetsförmedlingen fortsatte lotsverksamheten trots 360 registrerade klagomål och flera avstängningar av lotsar under 2013. Klagomålen fortsatte i ännu större utsträckning 2014 – totalt registrerades 432 ärenden hos myndigheten. Även Riksrevisionsverkets rapport under sommaren 2014 visade på att systemet med lotsar var dyrt och ineffektivt.

“Ur ett arbetsmarknadsperspektiv leder lotstjänsten dock sannolikt inte till att uppfylla de mål och syften som tjänsten och etableringsreformen har” skrev Riksrevisionen.

“Sverige förvandlat till ett paradis för entreprenörer i kriminalitet”

Men trots att arbetsförmedlingen var medveten om skandalen fortsatte den att betala ut ytterligare 758 miljoner kronor till lotsföretagen under 2014.

“Man har förvandlat Sverige till ett paradis för entreprenörer i kriminalitet. Alltfler multikriminella har insett var de stora pengarna finns att hämta – nämligen hos Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Skatteverket” skriver Anna Dahlberg på ledarplats i Expressen.

Den störtsköna generaldirektören som fick sparken

Generaldirektör för arbetsförmedlingen och ansvarig för skandalen på myndighetsnivå fram till slutet av augusti 2013 var Angeles Bermudez-Svankvist.  Hon rekryterades till tjänsten som generaldirektör genom kraftfulla insatser av främst förra centerledaren Maud Olofsson. Olofsson gjorde det till ett vallöfte att ge den s-märkte generaldirektören för arbetsförmedlingen, Bo Bylund,  sparken. Värvningen av “en politiskt obunden kvinna” som hans efterträdare blev en prestigefråga för alliansregeringen, och Angeles Bermudez-Svankvist handplockades till jobbet.

“Hon är störtskön” sa arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) om Angeles Bermudez-Svankvist. Själv skulle han ett par år senare hastigt komma att avgå “av privata skäl”, i juli 2010. Den 25 augusti 2013 fick Angeles Bermudez-Svankvist sparken av Littorins efterträdare, Hillevi Engström (m).

“Vår sammantagna bedömning är att situationen är ohållbar” sa Hillevi Engström.

Trots alla larm om allvarliga missförhållanden fortsatte miljonerna att flöda till lotssystemet under den tillförordnade generaldirektören Clas Olsson. Men vem har hört hans eller Angeles Bermudez-Svankvists namn nämnas en enda gång i samband med lotsskandalen?

De utgör fyllnadsmassorna i samhället

Samtidigt som den borgerliga alliansregeringens mångmiljardprojekt går i graven under skandalösa omständigheter arbetar de byråkratiska kvarnarna på andra nivåer och med andra människor. Jag vill ta er med hem till 86-åriga Karin i Stockholm och 82-årige Sven i Halmstad, två etniska svenskar ur den generation som har byggt Sverige. Nu utgör de utfyllnadsmassorna i det svenska samhället. De som ligger längst ner i botten och som vem som helst kan trampa på utan att någon protesterar. Kan dom inte bara dö snart så att vi blir av med problemet.

Karins behov av en penna utlöser byråkratiskt kaos

Det går ett rakt pennstreck från miljardregnet över kriminella etableringslotsar till Karin, 86. De representerar olika sidor av verkligheten men är förbundna med varandra som kommunicerande kärl. En penna är en mycket liten sak. Men den kan blixtbelysa en samhällsutveckling och ett samhälles kulturnivå.

Karin (fingerat namn) bor på Södermalm i Stockholm. Eftersom hon är rörelsehindrad har hon hemtjänst. Karin har bara en stump kvar av den blyertspenna som hon brukar skriva med och behöver köpa en ny. Hon kan inte själv ta sig till en affär och behöver hemtjänstens hjälp att köpa pennan. För att få hjälp av hemtjänsten i Stockholms stad och på andra platser i landet krävs beslut på detaljnivå, noga beräknat i antal minuter. Planerarna har dessvärre missat att klämma in inköp av blyertspenna i schemamodulerna. Karins triviala behov kommer att ställa hemtjänstbyråkratin på sin spets och utlösa kaos.

Självklart för hennes generation att vara sparsam

Blyertspennor säljs numera bara i förpackningar om fyra. Det har Karin råd med. Men hon behöver bara en penna, och i hennes generation är det självklart att vara sparsam. För att köpa en enda penna måste hemtjänstpersonalen åka till en butik som ligger längre bort än den butik som Karin efter prövning av biståndshandläggare har fått sig anvisad för sina inköp en gång i veckan. Detta tar längre tid än de minuter som har beslutats för Karins inköp.

Vårdbiträdet tar upp pennfrågan med gruppledaren på hemtjänstenheten. Gruppledaren skickar ett mail till stadsdelen. På stadsdelen fördelas sedan mailet till rätt handläggare. Handläggaren tar i sin tur kontakt med Karin och fattar därefter ett beslut. Skulle Karin redan ha 115 timmar hemtjänst i månaden måste beslutet om penninköp dessutom godkännas av en högre chef. Beslutet specificeras och anges i antal minuter enligt schablon. Sedan skickas det hem till Karin och till hemtjänstenheten.

“Alla minuter måste regelbundet omprövas”

Annelie Carlsson, vårdbiträde på ett av Södermalms hemtjänstföretag i Stockholm, berättar i Dagens Arena hur det går till:

“På hemtjänstenheten måste en ny genomförandeplan skrivas som detaljerat visar hur man tänker genomföra myndighetens förändrade beslut. Planen undertecknas av Karin, och ett exemplar arkiveras på hemtjänstenheten samt redovisas elektroniskt till myndigheten. Varje beslutad minut föregås av hembesök, och varje omprövning kräver sedan ytterligare kontakt med myndigheten. Alla minuter måste regelbundet omprövas enligt på förhand fastställda regler.”

Annelie Carlsson råkar vara det vårdbiträde på vars schema blyertspennan till slut hamnar.

Schablonen ger henne 30 minuter för att köpa pennan

Hon tar mobilen och skyndar sig hem till Karin, eftersom minuterna det tar för henne att gå till Karin inte är medräknade i beslutet. Enligt rutinen ska hon med personlig kod logga in via GPS hos Karin och registrera koden ”Ärende”. Schablonen ger Annelie Carlsson 30 minuter för att gå och köpa blyertspennan. Sedan ska hon registrera via GPS igen och logga ut när inköpet är klart.

Annelie Carlsson skriver:

“Varje dags registreringar kontrolleras av gruppledaren mot mitt schema innan de trådlöst går vidare till myndigheten. På myndigheten kontrolleras antalet minuter mot beslutet och tjänar som underlag för fakturering av Karin och ersättning till hemtjänstenheten.”

“Vi ska alla gilla lika och lajka”

I stadsdelen Södermalm finns ett hundratal hemtjänstföretag som kan tänkas maila myndigheten flera gånger dagligen om tilldelningen av minuter för hemtjänstens kunder. Hur många minuter tar det?

“Alla är överens om att vi alla är olika. Och att vi gillar olika sprids som ett virus på sociala medier. Men det är precis tvärtom, i dag är förväntningarna höga på att vi alla är lika. Allt förenklas för att på så sätt passa alla ­­– för att vi alla ska gilla lika och lajka. Vi har schabloner för heminredning, barnuppfostran, matkassar, personliga brev och även för omvårdnad av äldre och sjuka. Schabloner för tiden det tar att duscha, gå på toaletten, äta frukost eller ta en promenad. Den ofantliga byråkrati som omgärdar varje omvårdnadsminut är ett enormt resursslöseri” skriver Annelie Carlsson.

Det slutar med att hon tar med sig en penna hemifrån till Karin.

Dement 82-åring nekas daglig dusch

Samtidigt som Karin försöker få hjälp att köpa en blyertspenna i Stockholm och datorer, I-pads och mobiltelefoner vräks över nyanlända migranter i hela landet kämpar en 82-årig man i Halmstad för att få duscha varje dag. Mannen – vi kan kalla honom Sven – är dement och har svårt att hinna till toaletten i tid. Han vill kunna hålla sig ren och ansökte hos den kommunala hemvårdsnämnden om hjälp med daglig dusch. Hemvårdsnämnden avslog Svens begäran.

Han överklagade till förvaltningsrätten, som gav honom rätt. Halmstads kommun är enligt socialtjänstlagen skyldig att ge Sven en ”skälig levnadsnivå”. Men hemvårdsnämnden ansåg – här kommer det – att DOMEN ENDAST VAR GRUNDAD PÅ SVENS VÄLBEFINNANDE. Så nämnden överklagade till kammarrätten.

En 82-åring har ingen rätt till välbefinnande

Nu har kammarrätten slagit fast att Sven får nöja sig med att duscha tre gånger i veckan. Fyra dagar i veckan får han acceptera att gå omkring och lukta illa och känna sig äcklig med resterna av missade toalettbesök i kläderna. Kammarrättens dom kan bara tolkas som att en dement 82-åring inte har rätt till välbefinnande. Han får finna sig i att en rättslig instans fråntar honom rätten till den mänskliga värdighet som det innebär att vara ren och fräsch. Sven orkar inte överklaga till Högsta domstolen – som för övrigt knappast skulle bevilja prövningstillstånd.
Det ska sägas att praxis inom äldreomsorgen annars är att tillåta dusch bara en gång i veckan.

En kvarts miljon pensionärer under fattigdomsgränsen

Karin och Sven tillhör den generation som med hårt arbete, stora umbäranden, fattigdom och uthållighet har byggt det Sverige vi känner. Drivkraften har, som för de flesta äldre svenskar, varit att genom eget arbete göra rätt för sig och få det bättre.

Den generationen förpassas nu tillbaka till den fattigdom som de har ägnat sina liv åt att arbeta sig upp ur. Det finns tusentals exempel på hur illa gamla människor behandlas i dagens Sverige. Nästan en kvarts miljon svenska pensionärer lever under EU:s fattigdomsgräns, strax under 11 000 kronor i månaden i disponibel inkomst. Andelen fattiga äldre har nästan fördubblats sedan 2006 och kommer att fortsätta öka. Dessutom beräknar Pensionsmyndigheten att cirka 33 000 pensionärer lever i absolut fattigdom, det vill säga under nivån för existensminimum.

Det skulle kosta omkring 4,5 miljard kronor varje år att lyfta alla pensionärer över fattigdomsgränsen. Mindre än en fjärdedel av de 20 miljarder som varje år pumpas in i subventionerade låtsasjobb. Utslaget på varje pensionär rör det sig om ungefär 1 700 kronor i månaden, enligt Pensionsmyndighetens beräkningar.

Viktigaste orsaken: massinvandringen

Det finns flera orsaker till den snabbt växande andelen fattigpensionärer. Bland annat har bromsen i pensionssystemet slagit till och sänkt pensionerna tre gånger sedan 2010. Dessutom har grundnivån i pensionen inte ökat lika mycket som lönerna de senaste åren. Och pensionärer betalar högre skatt än löntagare.

Men den största orsaken nämner varken media eller Pensionsmyndigheten: att pensionärernas behov av en dräglig levnadsnivå får stå tillbaka för massinvandringen. Pengarna går till grupper som är betydligt intressantare att vräka skattemiljarder över än pensionärerna. I dagens Sverige är det invandrarna som är “vi”. Pensionärerna har gjorts till “dom” och får leva på smulorna som blir över.

Politikerna har bjudit in rovdjur och kravmasiner

För att bekosta den största invandringen i något EU-land pågår en plundring av svenska folkets skattemedel utan historisk motsvarighet. Genom att hålla gränserna vidöppna för till största delen oidentifierade utlänningar har politikerna bjudit in rovdjur och kravmaskiner att ta för sig av det som finns kvar av den svenska välfärden. Det havererade lotssystemet är bara det senaste i raden av vad regeringen nu kallar “systemhotande brottslighet”.  Se separat artikel.

“En grupp står i särskild tacksamhetsskuld till alliansen – de kriminella. Under de borgerliga åren öppnades välfärdssystem på vid gavel för fusk och brottslighet” skriver Anna Dahlberg i Expressen. 

“Regeringen tilläts komma undan med skönmålning”

I en krönika på realtid.se skriver nationalekonomen Tino Sanandaji:

“Invandrares arbetslöshet ökade under alliansregeringen samtidigt som förvärvsfrekvensen stagnerade. Detta var dock länge tabu att lyfta fram och uppmärksammades varken av oppositionen eller media. Bristen på kritisk granskning tillät regeringen att komma undan med diverse floskler och bortförklaringar. Att det dröjde så länge innan systemet skrotades beror på att Alliansen tilläts spinna bort fiaskot med skönmålningar.”

“Politikerna har garanterat Folkhemmets för tidiga död”

Edward May (Baron Bodissey) skrev om Sverige på bloggen Gates of Vienna i maj 2013:

“Varför var det så svårt att förstå att somalier och irakier och Kosovobor inte alls är som svenskar? Hur skulle någon med en IQ över rumstemperatur kunna misslyckas med att förutse att nykomlingarna skulle suga åt sig allt de rimligtvis kunde från de svenska välfärdssystemen, samtidigt som de bidrog så lite som möjligt?”

“Genom att bjuda in hundratusentals icke assimilerbara parasiter från tredje världen har politikerna garanterat Folkhemmets för tidiga död och förhindrat möjligheten till en mjuklandning för den svenska välfärdsstaten.”

“De kommer från rovdjurskulturer”

Vad är det för fel på politikerna, undrar Edward May. Hur kunde de någonsin tro att deras idé skulle fungera?

“Att bjuda in tredje världen är inte samma sak som att importera finländare eller norrmän eller ens danskar. De ”nya svenskarna” kommer huvudsakligen från rovdjurskulturer, de oupplysta samhällen där alla utanför stammen, eller den närmaste klanen, är objekt som ska exploateras. Ur deras perspektiv är det svenska välfärdssystemet manna från himlen, en gåva som bara väntar på att skördas och konsumeras av familjen och klanen. Vilket byte! Vilket överflöd! Ingen i Puntland eller Karbala eller Pristina hade någonsin upplevt ett sådant överflöd av rikedom, som bara låg där och väntade på att plockas.”

 De enda som kan vara förvånade är politikerna. Erik Ullenhag har inga samvetskval. För att ha samvetskval måste man ha ett samvete. Ingen kan säga annat än att politikernas djävulska plan att köra Sverige i botten är på god väg att lyckas. Pensionärer och andra hederliga skattebetalare tvingas understödja grov invandrad kriminalitet med miljarder. När alla som bär upp välfärden har dött ut eller emigrerat och bara kriminella välfärdsutnyttjare finns kvar – hur ser planen ut då?

Av Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter

Så plundras skattebetalarna

De havererade etableringslotsarna är den senaste i en lång rad bedrägerihärvor där skattebetalarna plundras in på bara kroppen för att finansiera massinvandringen. Som av en händelse utspelar sig så gott som samtliga grova bedrägerier i den invandrartäta staden Södertälje, och samtliga åtalade och dömda är invandrare.

De grova bedrägerierna på tiotals miljoner kronor med personlig assistans till påstått funktionshindrade personer var bara början  på invandrares svindleri av svenskarnas skattemedel. I juni förra året dömdes 34 personer av Södertälje tingsrätt i det så kallade assistansmålet för grova bokföringsbrott, grova bedrägerier och grova bidragsbrott mot försäkringskassan på 29 miljoner kronor. De två huvudmännen dömdes till 6 respektive 4,9 års fängelse. 

Livstids fängelse för tre mord

I september förra året föll hovrättens dom mot 17 av de 18 åtalade i det så kallade Södertäljenätverket. Tre mord, människorov, grovt rån, utpressning och olaga vapeninnehav är bara några av brotten de gjort sig skyldiga till. Huvudmannen, 33-årige Bernard Khouri, dömdes till livstids fängelse bland annat för att ha beordrat de tre morden. Den då 18-årige torpeden som sköt ihjäl en 25-årig man från kriminella X-team på Oasen i Ronna, Södertälje, dagen före julafton 2009 dömdes till 12 års fängelse. Övriga domar varierade mellan ett och åtta år.

Rättegången i tingsrätten måste göras om efter fällande domar på grund av jäv och tog 72 dagar. Hela rättsprocessen har kostat flera hundra miljoner kronor – bara Palmeutredningen har kostat mer i Sverige. 

Fullt friska beordrades att spela sjuka

Den 27 mars startar nästa gigantiska rättegång där inte mindre än 32 personer står åtalade för miljonbedrägeri mot Södertälje kommun och arbetsförmedlingen. Med 142 planerade förhandlingsdagar och en kostnad på uppåt en kvarts miljard blir målet det längsta och dyraste någonsin i en svensk tingsrätt.

Samtliga åtalade är invandrare och kopplade till hemtjänstföretaget Jome i Södertälje. Den huvudåtalade Silva Gunduz är ägare till företaget. Affärsidén har varit att lura till sig hemtjänst till fullt friska personer som har beordrats att spela sjuka:

”Lägg dig i sängen och låtsas vara trött, ha pyjamas på dig”.

”Låt henne inte röra sig. Låt henne ligga, och täcka sig själv, och säger att hon inte kan resa sig. Ifall de säger till henne: ”Upp med dig och sitt” ska hon svara: ”Jag kan inte gå upp och sätta mig”, jag har mycket ont”, och hon ska visa att hon är mycket trött, i ansiktet, i utseendet, i kläderna”.

 Förundersökningen innehåller spaningsbilder där flera av brukarna till exempel ses kratta löv på egen hand, köra bil, gå obehindrat på egen hand, bland annat på läkarbesök.

Hög kyrkoledare häktad

Nästa bedrägerihärva är redan under utredning. Nyligen häktades sju personer, samtliga syrianer, för misstankar om grova bedrägerier på minst 8,5 miljoner kronor med kopplingar till syrisk-ortodoxa kyrkan i Södertälje och Botkyrka. Härvans huvudman Halef Halef, 65, från Norsborg, är ordförande för ett av Syrisk-ortodoxa kyrkans två stift i Sverige med 22 församlingar. Även hans 59-åriga hustru Kamilla Halef har häktats på sannolika skäl misstänkt för grovt bedrägeri. Ingen av de 14 personer som hittills misstänks vara involverade i härvan är etnisk svensk.

“Ingen samarbetar med de kriminella”

För två år sedan, den 15 april 2013, sa den misstänkte huvudmannen i kyrkohärvan Halef Halef i Länstidningen: 

“Den nationalistiska identiteten är något vi syrianer är stolta över. Vi vill gärna visa andra folkgrupper som kommit hit att det här har vi syrianer åstadkommit. I våra hemländer var vi väldigt klämda.”

” Det stämmer att släktband finns mellan vissa kriminella och de stora släkterna, men det finns väldigt många i en släkt och tro mig, ingen samarbetar med de kriminella! Tvärtom, de har ställt till med stora problem för oss alla.”

Han passade också på att dra en snyftare om att nästan hela Halefsläkten var nära att utplånas under folkmordet 1915.

“Vore det inte för att hans far som sjuåring skickades från hemstaden Midyat i sydöstra Turkiet till byn Enhil, skulle även han ha mördats och Halef Halef hade inte fått chansen att återuppbygga kyrkan i diasporan som han nu gjort” skrev Länstidningen.

Inte heller hade han fått chansen att lägga vantarna på 8,5 miljoner av skattebetalarnas pengar.

Södertälje har blivit en maffiastad

Den gamla arbetar- och kringelstaden Södertälje har genom invandringen förvandlats till en stad styrd av maffian. Länstidningen skriver på ledarplats: 

“Kyrkohärvan gör nu sällskap med assistanshärvan, Jomehärvan och härvan kring omvårdnadsföretaget Hemtjänst och service AB. Om vi tittar på polisens teorier om hur Södertäljenätverket är uppbyggt så är vi nu uppe på nivå två, möjliggörarna, och till och med på den högsta nivån, imperiebyggarna, med häktningen av Halef Halef. Här rör vi oss med en annan typ av kriminalitet än den vi såg under den extremt långa och utdragna rättsprocessen efter Oasenmorden. Livstidsdömde Bernard Khouri och de övriga betraktas som gatusoldater.”