8
maj
Seneste opdatering: 8/5-15 kl. 2140
5 kommentarer - Tryk for at kommentere!

8.5.2015 0308.5.2015 018

8.5.2015 0128.5.2015 0218.5.2015 0418.5.2015 019

Synonymer till grönska, klik f. helskærm

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Morten – – –

    Grønsvær …
    – – –

  • Jakob Wibroe

    Kan man granske gronska?

    • Morten – – –

      Det kan man rent faktisk. Der tilbydes et link, der fører til forskellige forslag til synonymer for ordet på svensk. Man kan således læse, at det også kan betyde det, vi kalder for ‘løvhang’ m.m. Så jo – det kan tages i nærmere, semantisk, øjesyn 🙂
      – – –

    • snaphanen

      jo jo, Svenska Akademiens Ordbok

      http://g3.spraakdata.gu.se/saob/

      om den på förekomst av bladgrönt (klorofyll) beroende färgen hos frisk växtlighet (grönska), ss. (växande) gräs, blad l. löv; grönskande; äv. övergående i 3. En grön häck. Trädens gröna valv. (Lova o. d.) guld och gröna skogar, se GULD 1 e β β’. Grönt grääs. Upp. 8: 7 (NT 1526). Grönt löff. Syr. 14: 18 (Bib. 1541). Fugelen uppå grönan quiste. GUSTAF II ADOLF 615 (c. 1620); jfr c. Rödt är järnets färg och grönt är skogens. STRINDBERG TrOtr. 4: 158 (1897). jfrBLAD-, GRÄS-, LÖK-, MOSS-, OLIV-, SOMMAR-, VINTER-, VÅR-GRÖN m. fl. – särsk.

      [GRÖN.adj 2.a]

      a) för att beteckna inträdande vår (l. sommar), i sådana uttr. som (när) det blir grönt, (när) marken (i sht förr äv. skogen) blir grön (jfr d α) ; jfr BUSKE sbst.² 1 a. Så snartth gröntt bliffwer. HB 1: 272 (1576). Ack om jag fick lefva till skogen blef grön! Fatab. 1911, s. 200 (i folkvisa).

      [GRÖN.adj 2.b]

      b) i fråga om grönsaker (jfr d γ, e α β’); ss. första led i ssgr o. attributivt i vissa stående förb.: (†) gröna kryddor, (finare) grönsaker; jfr GRÖN-KRYDDOR. BoupptSthm 1671, s. 41 (1668). Gurckor .. peparroth .. andra gröna Krydder.Därs. 10/10 1679, Bil. SCHARTAU FrKock. 282 (1825). –

      [jfr (ä.) d. grønne sager]

      (†) gröna saker, grönsaker (jfr 3 a). Åtskilliga slags gröna saker, som Lactuc, Sallat, grön-Kål och annan Kål. KALM Resa 1: 172 (1753). DJURBERG GeogrUngd. 404 (1781).

      [GRÖN.adj 2.c]

      c)

      [jfr d. (komme) på den grønne gren (a. d. kvist), t. auf (k)einen grünen zweig kommen; av omstridt urspr.; jfr t. ex. BORCHARDT o.

      WUSTMANN Sprichw. 186 f. (1895), DO 7: 266 (1924)] i det bildl. uttr. (åter) komma på grön (förr äv. en grön) kvist o. d., (åter) komma i goda ekonomiska omständigheter l. “få det bra”; förr i sht i nekad sats. Så länge Gälden wahrar, kan en aldrigh komma på en grönan qwist. SCHRODERUS Hoflefw. 167 (1629). I fall han komme på gröön qvist. HT 190O, s. 78 (1713). Katrina spetsknypplerska, som en tid hade strukit landet om i följe med tiggarmunken Ange men på sistone kommit på grön kvist. LIDFORSS AFrance 17 (1904).

      [GRÖN.adj 2.d]

      d) i överförd anv.

      [GRÖN.adj 2.d.α]

      α) om mark, lokalitet o. d.: täckt av frisk växtlighet, grönska; grönskande. Gröön mark. VarRerV 56 (1538). I grönaste lund. ATTERBOM Lyr. 1: 139 (1815). Ett stycke grön äng. HALLSTRÖM Than. 37 (1900). (†) De öppna fält sig grönt Rtsträcka. BELLMAN 5: 268 (1787). jfr SOMMAR-, VÅR-GRÖN m. fl. – särsk. α’) i uttr. stenen i grön(an) dal ingående i ett föregivet omkväde på en sten vid gränsen mellan Jämtland o. Norge (jfr WIESELGREN Stenen i Grön dal (1894), AHNLUND Oljob. 154 ff. (1924), THÖGDAHL i THembygdsv. 1929, s. 94 ff., ävensom FRITZNER 1: 656 (1885)). När Swänske Män taga vtländske seder, / Kyrkior och Kloster rijfwas neder, / Än ståår steenen j grönan daal. TEMPEUSMessenius 118 (1612). β’) i uttr. Guds gröna jord, se GUD. γ’) (mindre br.) i uttr. gröna kullen, gröna torvan, om gravkulle l. om graven; särsk. (i vissa trakter) i uttr. vara vigd vid gröna torvan, om ogift kvinna: icke hava några förhoppningar om att bliva gift. BEMALMSTRÖM 6: 282 (c. 1850). Tacka vet jag att vara vigder vid gröna torvan, som hon och jag, Martina. WÄGNER ÅsaH 328 (1918).

      [GRÖN.adj 2.d.β]

      β) om viss tid (årstid): utmärkt gm (ofta: för tiden i fråga ovanlig) grönska l. mild väderlek. Den gröna somaren tycktes .. (i fjällen) vara bortdrifven. LINNÉ Bref I. 1: 321 (1732). Man .. hade (år 1880) grön vinter (i norden). LAHT 1882, s. 21.

      [GRÖN.adj 2.d.γ]

      γ) till b. α’) (†) grön rätt, grönrätt. Kiöttbullar at bruka omkring gröna Rätter. WARG 96 (1755). SCHULTHESS 1885. β’) (†) i uttr. gröna gången, namn på en i ä. tid vid Slussen i Sthm befintlig passage där grönsaker försåldes; särsk. i uttr. som anspela på det ohyfsade språk som där var vanligt. Samtelige Herrar inbillade Magistri (må) gerna så heta, så länge de kunna få Lagren i gröna Gången, fast de intet fådt honom vid Academien. DALIN Arg. 1: 122 (1733, 1754) Idel utsökta grofheter med sådana ord, som gröna gången skulle skämmas för. ASCHÖNBERG (1768) i 2Saml. 3: 72. ÖoL (1852).

      [GRÖN.adj 2.e]

      e) i substantivisk anv. i n. sg.: gröna växter l. växtdelar (grönt gräs, gröna blad l. kvistar o. d.), grönska (se GRÖNSKA, sbst. 3.

      [GRÖN.adj 2.e.α]

      α) i obest. form; ofta om gröna växter l. växtdelar använda ss. prydnad. (Gräshopporna) läto intit gröönt bliffna quartt på trään. 2Mos. 10: 15 (Bib. 1541). Ströö honom (dvs. fisken) öfwer medh grönt (dvs. persilja, dill l. dyl). Salé 82 (1664); jfr β’.En krans af grönt. RYDBERG RomD 156 (1877). I övre Sverige synes sällan något grönt den första maj. NILSSON Festd Vard. 111 (1925). jfr BUKETT-GRÖNT m. fl. – särsk. α’) (†) i uttr. spela grönt, om lekar i vilka grönt gräs l. gröna blad användas; särsk.

      [efter fr. jouer au vert]

      om en lek (i maj månad) varvid man alltid skulle bära på sig några (samma dag plockade) blad o. var o. en sökte överraska sina bekanta utan dessa, vilket, om det lyckades, förpliktade den förlorande att överlämna ngn på förhand överenskommen gåva. En leek (med spådom angående giftermål) som dhe kalla spela grönt, då en Krans bindes ihop aff gröna långa gräs. RUDBECK Atl. 2: 539 (1689). WESTE (1807) . FRANZÉN Skald. 3: 187 (1824, 1826) β’) (numera bl. i vissa trakter) till b: grönsaker. SERENIUS Aa 2 a (1734). (Kalvbringan) kan äfven ätas utan grönt. NORDSTRÖM Matlagn. 210 (1822). WoH 1904; med hänv. till grönsaker). jfr KÖKS-GRÖNT.

      [GRÖN.adj 2.e.β]

      β) (i vitter stil, mindre br.) i best. form, föregånget av gen. (jfr 1 a o. GRÖNA, sbst. 6 a). Den täcka våhrens gröna. Mö RK Ad. 1: 153 (1743). Granskogarnes friska gröna. 1LundagKron. 308 (1918).

      [GRÖN.adj 2.e.γ]

      γ) i best. form, föregånget av best. art. α’)

      [jfr motsv. anv. i dan. o. t.]

      den friska växtligheten under vår o. sommar (i sht med tanke på dess lämplighet ss. uppehållsort under rekreation), gröngräset; äv. allmännare: den (fria) grönskande naturen; numera bl. föregånget av prep. i, förr äv. på. Gå ut i det gröna, slå sig ned i det gröna. Jungfrun, flickan, gossen i det gröna, se JUNGFRU, FLICKA sbst.¹, 6 c, o. GOSSE 4 b. (Ett tält) som min Engell kan .. bruka i dätt gröna på landett. STENBOCK (o. OXENSTIERNA) Brefv. 2: 44(1704). Hon (dvs. flickan) satt bland blomstren på det gröna. LENNGREN (SVS) 2: 296 (c. 1800). Befolkningen älskade det gröna. SNELLMAN Tyskl. 17 (1842). (†) Ändtlig i detta gröna / Får du mitt sista afsked röna. BELLMAN 3: 279 (1790). – särsk. i uttr. välkommen i det gröna! ofta (vard., skämts.) med försvagad bet. ss. välkomsthälsning i allmänhet l. ironiskt. Välkommen i det gröna, sa’ fan, satte mor sin i nässlorna. SvOrdspråksb. 94 (1865). VL 1908, nr 98, s. 2. β’) (†) om till mat användbara, gröna växt. delar; jfr α β’. Somliga slag (av växter) odlar man i afseende på det gröna, och somliga åter blott i afseende på rötterne. BBERGIUS PVetA 1769, s. 22.

      [GRÖN.adj 3]

      3)

  • Armadillo

    Havde dette været en svensk park, havde man sandsynligvis kunne se en sigøjnerlejr nogle af billederne.
    Ellers må jeg sige; fine billeder.