30
aug
Seneste opdatering: 31/8-15 kl. 1848
19 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Det er bestemt ikke rart at se, og jeg er bestemt ingen ven af det trusselssamfund, der har etableret sig i Sverige, men Orrenius spiller selv med truslerne som blind makker. Ingen har dog magt over pøblen, hvad enten den er sort eller rød, og slet ikke jeg. Nu er den røde pøbel langt den mest voldelige og talrige i Danmark og Sverige, og det ved Orrenius udmærket. Revolutionära Fronten og AFA er hans underforståede trussel mod dem, hans avis måtte navngive, og de er “ultra violence.” Bag enhver angst for offentlighed i Sverige, ligger angsten for deres vold. Dertil er nu også kommet den indvandrede vold som hver uge kræver et eller flere liv.

Orenius lyver desuden på den mest almindelige måde, nemlig ved at fortælle noget af sandheden. Han har opsøgt kronikøren fire gange, to gange pr mail og to gange fysisk. Hvorfor ikke sige sandheden, hvis den er så god og rigtig, Orrenius? Og högerextrema nätpublikationen Snaphanen, tro mig, der er kun svenske medier og venstreekstremister, der kan finde på at kalde mig det, skønt de er ikke så langt fra at være én og samme gruppe. Det er stadig løgn.

Pseudonymen ”Julia Caesar” är enligt tidningen Expo flitigt citerad inom högerextrema kretsar och dess medieflora. Hon är sedan 2010 krönikör på den högerextrema nätpublikationen Snaphanen, och har valt att hålla sin verkliga identitet hemlig. Under helgen började en text från ”Julia Caesar” att spridas där hon anklagar DN:s prisbelönte journalist Niklas Orrenius för att förfölja henne.

Hans intresse för ”Julia Caesar” grundar sig dels i pseudonymens stora inflytande högerextrema kretsar och dels i det faktum att skribenten valt att vara anonym. “Jag vill att hon ska berätta och höra hur hon har landat där hon har landat. Hon hetsar mot invandrare och hänger ut människor bakom anonymitetens skydd.”Niklas Orrenius menar dock att beskrivningen om förföljelse är falsk.

– Jag har knackat på hos henne två gånger, med ett års mellanrum, och skickat ett mejl, eftersom jag inte haft något telefonnummer till henne. Jag har varit hövlig och velat ha kontakt för en intervju, det är bisarrt att läsa hennes beskrivning av detta, säger Niklas Orrenius. Han vill inte gå in på hur DN hanterar hoten, eller om de ska polisanmälas. DN har ännu inte publicerat något reportage där ”Julia Ceasar” figurerar. Niklas Orrenius: “Det har varit två nätter med hat- och hotsamtal”. Journalisten: Mordhot mot DNs Niklas Orrenius – Se også Hans Rustad: Orrenius har fått pågang og ubehageligheter og Ingrid Carlqvist: Journalisternas dödsryckningar

“Dra igång en bojkottkampanj mot Dagens Nyheter”
Marika Formgren skriver i dag i DN har förklarat krig blandt andet:

[..] Jag har inte läst alla hennes texter och kan inte gå i god för alla hennes formuleringar, men jag har läst tillräckligt många av hennes krönikor för att säga att Julia Caesar skiljer sig från i princip alla andra invandringskritiska skribenter genom att vara en genuint kvinnlig röst. Och med kvinnlig menar jag i detta sammanhang moderlig, empatisk, solidarisk, full av ömhet och omsorg. Jag läser mycket invandringskritisk alternativmedia, och de flesta röster (oavsett skribentens kön) är manliga på så sätt att de oftast är teknokratiska och faktatunga (alla texter med tabeller och statistik som visar ekonomiska eller våldsbrottsliga konsekvenser av invandringen), och ibland testosteronstint manande till strid mot den elit som låter vårt land koloniseras.

Julia Caesars texter innehåller förstås också både statistik och uppmaning till motstånd, men jag uppfattar ändå grundtonen som djup empati och medlidande med det stackars svenska folket och vad det utsätts för. Att lyfta fram det svenska folket som en part med rättigheter är tabu – det insåg jag om inte annat efter de hätska reaktionerna på min egen krönika i Göteborgs-Posten. När etablissemangsmedia rapporterar om det som händer i Sverige i allmänhet, och invandringspolitiskt relaterade händelser i synnerhet, så existerar bara invandrarnas och politikernas perspektiv, aldrig det svenska folkets. Troligen hänger detta ihop med den hos eliten utbredda uppfattning som jag gav exempel på i “Cirkusartisterna” – att svenska folket inte finns, att Sverige kan fyllas på med 30 miljoner invandrare utan att det på något sätt skulle förändra landet eller hota det svenska folkets existens.

Det innebär att Julia Caesar utmanar DN (och hela den svenska journalistkåren) med dess egna vapen; hennes texter vädjar liksom agendajournalisternas till läsarnas människokärlek och medlidande – men för en grupp människor (svenskarna) som andra journalister negligerar. Och eftersom Julia Caesar har rätt och DN har fel om vilka i Sverige det är som just nu utsätts för övergrepp och lidande så blir de livrädda på DN.


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?