19
nov
Seneste opdatering: 20/11-15 kl. 0943
9 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Se også: Audio Recording from Inside Bataclan During Terror Attack

“Islamofobin”

– tillbaka till frågan om ordets ursprung och bakgrund

Av Thomas Nydahl

Redan 2003 skrev Robert Redeker en mycket intressant artikel om islamofobi-begreppets bakgrund. Den översattes från franska (där den ursprungligen publicerades i La Depeche du Midi den 21. oktober 2003) och publicerades i den danska dagstidningen Information 2006.

Platsen för textens danska publicering är intressant, eftersom just vänsterliberala Information är en dagstidning av samma slag som Dagens Nyheter, alltså en politiska miljö där man i Sverige odlar just den typen av begrepp.

I artikeln visar han, liksom för övrigt Lars Åberg i onsdags, att begreppet har sin aktiva näring och spridning i det iranska prästväldet. Prästväldet riktade då sina angrepp mot radikala feminister som gjorde sig till talespersoner för den iranska kvinnans frihet och hennes rätt att slippa slöjan. Senare kom samma mordiska regim att använda det i kampanjen mot författaren Salman Rushdie, och i det syftet mobiliserades de brittiska muslimerna. De var i högsta grad villiga att piska upp hatet. Redeker skriver:

Redeker2009

Robert Redeker på Drop In i København, 2009 (med svært bevæbnede livvagter.) © Snaphanen.dk

Forskeren Caroline Fourest har sporet ordet til dets oprindelse, og dets historie rummer artige overraskelser, der er afslørende for dets ophavsmænds intentioner. Det viser sig, at udtrykket islamofobi først blev brugt af radikale islamister imod feminister.

Kate Millet, den berømte amerikanske kvindesagsaktivist, blev udskældt som islamofob efter at have opfordret iranske medsøstre til at nægte at bære slør. Tilsvarende var det i de følgende i sammenhæng med muslimsk kvindeapartheid – tørklædetvang i skoler og institutioner, kønsadskillelse i svømmehaller osv. – at beskyldninger for islamofobi i stigende grad blev rettet imod dem, som talte imod bestræbelser på at ophøje denne apartheid til officielt anerkendt norm.

Igennem 1990’erne blev begrebet systematisk udbredt fra Londons islamistiske miljøer i kampagner imod Rushdie. Forfatteren og forsvarere for ytringsfrihed måtte nu se sig anklaget for kriminel islamofobi og truet på livet. Begrebet islamofobi er dermed oprindeligt et våben smedet af islamisterne for at tjene deres mål om at påtvinge verdens deres totalitære vision, og hvis rødder rækker ned i dybeste åndsformørkelse.

I udgangspunktet var islamofobi et kampord – jvf. den revolutionære poet, Majakovskijs berømte formulering: Ordene er kugler! Ved naivt at overtage dette ord har frihedens og antiracismens oprigtige venner i de senere år placeret sig på deres modstanderes terræn. For går det an, som islamisterne ønsker sig det, at sætte lighedstegn mellem islamofobi og racisme eller se en ækvivalent til antisemitisme?

Sammenblandingen af islamofobi og racisme har til hensigt at spærre for den religionskritik, som har været en så værdifuld del af vor kultur siden Voltaire og så væsentlig for udviklingen de republikanske idealer.

Man kan alltså se att islamofobi-begreppet också haft till uppgift att stänga dörren för all sekulär och modern religionskritik. I Sverige har detta varit extremt framgångsrikt. Alla vi som under åren skrivit både retoriskt hårt och politiskt motiverar mot den islamistiska ideologin och terrorn i dess spår har fått denna stämpel i pannan. Jag har själv drabbats mycket av detta. Men jag har viftat bort det som den propaganda det är. Problemet är bara att det är så svårt att bli kvitt eftersom den allmänna opinionen tycks ta alla islamofob- och rasist-anklagelser på allvar. Därför har vi blivit rätt många på den bänken nu. Där sitter vi tillsammans och talar om friheten och de medborgerliga fri- och rättigheterna medan den mediala eliten och den politiska klassen står tillsammans med de islamistiska prästerskapen och terroristerna och pekar finger åt oss. Skulle det då vara så svårt ta ställning?

Sista orden till Redeker förstås:

For islamisterne er denne ordstrid vigtig. Udtrykket islamofobi er en fælde, de har lagt ud for republikkens sekulære institutioner for at forhindre religionskritik og for fortsat at kunne underkaste dele af deres trosfællesskab (især kvinder) et totalitært herredømme. At tabe dette semantiske slag ved at overtage et ord, som er sat i omløb af islamisterne, kan blive fatalt. Det vil tvinge forsvaret for de republikanske værdier i defensiven, for i kraft af dette retoriske kneb bliver det frihedens og tolerancens forsvarere, som nu pludselig må se sig beskyldt for intolerance og fundamentalisme.

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • spirild

    Yes, they are.

  • invernes

    Vel man kan ikke bare skylde på politikerne , de ligger under satan, det sovende folket har like mye skyld.

  • invernes
  • Nilsv

    Så Information er som Dagens Nyheter, med andre ord en møgavis, men hvorfor har de så bragt en udmærket artikel, som aldrig ville kunne have stået i DN? Det er da en typisk artikel for Information, og hvorfor ikke bare rose dem for den? Der står meget hø i Information mellem år og dag, men i hvert fald bliver den ikke redigeret ud fra forestillinger om, hvad læserne nu kan tåle eller ikke tåle. De kan tåle alt, der er fit to print. Formentlig oversat af “islamofoben” Niels Ivar Larsen.

    • snaphanen

      Jeg ser den ikke så sjældent, og jeg læser den hellere end jeg læser Politiken.

    • Thomas Nydahl

      Eftersom jag läst Information sedan 1970-talet och följt den i vått och torrt hävdar jag med bestämdhet att den har politisk/ideologiska likheter med DN, alltså en vänsterliberal hållning. Men det är klart att det är Politiken som är DN:s “systertidning”. Men eftersom du frågar vill jag säga att jag betraktar det just som rosande när jag nämner detta. Det unika med Information, liksom med danska medier i allmänhet – med alla de välkända undantagen – är ju att ni kan diskutera/ventilera/debattera allt detta sedan många år tillbaka. Så min ros går till Danmark! Jag har många rosor till Danmark, och idag delar jag ut en till Information och två till Snaphanen! Tack för din kommentar Nilsv. Önskar dig en god weekend.

      • snaphanen

        Det er sandt, der er en meget stor forskel på svenske og danske medier. HVOR stor ved man først, hvis man har været fortolig med dem længe som du.
        Selvom jeg havde brugt svenske i mange år, var det først i år 2000 at jeg virkelig opdagede den afgrund, der er imellem dem. Det var ikke mindst, da jeg prøvede at skrive i svenske aviser, hvilket naturligvis var en total dødssejler.
        Det er jo også grunden til, at Sverige nu har en lagt større blogosfære, hvor mange begavede mennesker skriver. Sverige har alternative radiostationer via You Tube, et Flashback med 2 mio besøgere om ugen.
        Alt dette kunne have været inkluderet i de svenske medier, men på grund af politisk ensretning, valgte de det fra. Det svier til dem nu.

        • Statslös svensk

          SD är verkligen inte ett borgerligt parti. Fastän Jimmie Åkesson & Co försöker klä sig som godsherrar i lammullströjor och kepsar. Borgerlig blir man inte – borgerlig föds man till genom att ha föräldrar sprungna ur borgerligheten.

  • Med alle de angreb fra islamistiske grupper, rundt omkring i verden, skulle man tro at der er udbrudt krig mellem muslimer og vestens demokratier.