“Det Ă€r inte okej”
Det Ă€r en viktig signal frĂ„n rĂ€ttsamhĂ€llet: det Ă€r inte okej att Ă„ka ner och begĂ„ brott mot mĂ€nskligheten i andra lĂ€nder, sĂ€ger statsminister Stefan Löfven. Löfven om terrordomen: âEn viktig signalâ
To “svenskere”, Hassan Al-Mandlawi og Al Amin Sultan fra terrorfĂŠstet GĂžteborg, tog til Syrien og skar hovedet af folk, filmede det og lagde det online. SĂ„ tog genierne “hjem” til Sverige, hvor nogen desvĂŠrre for dem havde set filmene.
I dag fik de livstid i et hyggeligt svensk fĂŠngsel. I dommen hedder det, at “ofrene mĂ„ have fĂžlt stor dĂždsangst og smerte ved at fĂ„ hovedet langsomt  skĂ„ret af.” At sige, at “det ikke er ok at skĂŠre hovedet af folk”, er vel Ă„rhundredets underdrivelse, men det er mere end det: Det er komisk, og det er vel ogsĂ„ sĂ„dan folk mest opfatter den hund i et spil kegler, der for tiden er svensk statsminister. PĂ„ billedet der fĂžlger med artiklen, ligner han da ogsĂ„ en melankolsk bulldog, der mest ser frem til sin nĂŠste lur. Et sprudlende, retorisk vid bliver det aldrig til med ham.
Det meste svenske politik er i det hele taget lattervÊkkende for tiden. I gÄr kunne man hÞre Tomas Tobé (M) forklare, at hans parti nok burde have fÞrt en anden udlÊndingepolitik, nemlig Sverigedemokraternes kan man formode.
– Som altid, nĂ„r folk udtrykker sig primitivt, undrer man om de bare ikke kan tale, eller om de heller ikke kan tĂŠnke. I Löfvens tilfĂŠlde kan jeg ikke afgĂžre det. Jeg ser nu, at Per T Ohlsson skrev i november om “Mannen utan sprĂ„k”:
NĂ€r terrorn hade slagit till mot Paris den 13 november 2015, Frankrikes och Europas 9/11, hade Stefan Löfven detta att sĂ€ga om dem som reser frĂ„n Sverige till Syrien för att ansluta sig till mordmaskiner som Islamiska staten, IS: âDet Ă€r inte okej.â
Den platta frasen, âinte okejâ, Ă€r ett av Löfvens retoriska favoritgrepp nĂ€r han kommenterar allvarliga ting. Som nĂ€r det för nĂ„gra mĂ„nader sedan cirkulerade uppgifter om att Ryssland hade övat för landstigning pĂ„ Gotland: âDet Ă€r inte okej att överhuvudtaget planera sĂ„dana saker.â