22
jan
Seneste opdatering: 22/1-16 kl. 0552
7 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Der er tre personer i handlinger her. En gammel dame kommer op ad trappen. Efter hende kommer en lommetyv, der har udset sig hendes hvide håndtaske. Til højre en mor med to små børn, som forhindrer ham i at få hånden ned i den.

“Nysvenskere” udser sig med forkærlighed helt forsvarløse ofre, deraf det svenske begreb “åldringsrån”, vi har det knapt nok i Danmark – endnu. Helt små børn er også populære ofre. Denne pragtetnikker gå dog også til angreb på den unge barnemor. Hele to gange, det er nu hans æreskultur. Ét minut og femogtyve sekunder af svenske politikeres  overgreb på deres eget folk, for denne video er et lille snapshot af dem.

Småbarnsmamma stoppade hitrest ficktjuv – utsattes för sparkar, slag och spott.  SVT valgte at pixellere den stakkels voldsmands ansigt trods det, at politiet meget gerne vil have fingre i ham.

Dåliga tider för kärleken i Kabul

Bröllopen i Kabul, den afganska huvudstaden, är en av landets bästa ekonomiska termometrar. Med det utbrott av optimism, som följde på talibanregimens fall 2001, blev bröllopsindustrin en av de mest lönsamma. Men idag med en raserad ekonomi och tilltagande våld är det här översvallande firandet på nedgång.

Av Silvia Ayuso. Översättning: Stig Carlsson fra El Pais, Malos tiempos para el amor en Afganistán

“It’s now or neveeer…” Nu eller aldrig. Sayed Najim sjunger Elvis Presleys hit med brusten stämma till ackompanjemang av ett gammalt dragspel. Han säger, att musiken har hjälpt honom att övervinna den depression, som drabbade honom , när han återvände till Afganistan för ett par månader sedan. Vid 28 års ålder har Najim det bra förspänt. Licentiat i psykologi från Kabuls universitet och en master i företagsekonomi från Indien, där han bott de senaste två åren tack vare ett stipendium. Han talar engelska, ser bra ut och har en god sångröst. En svärmorsdröm, som attraherar kvinnorna, afganskor eller ej.

Men Najim känner sig ändå dyster till sinnes. Vid hans ålder har flertalet män i Afganistan redan börjat bilda det som säkert kommer att bli stora familjer. Trots sin höga utbildning har han heller inte utsikter att finna ett arbete i en allt mer stagnerande ekonomi. Najim kan inte ens tänka sig att ta det första steget, att gifta sig.

Att ingå äktenskap i Afganistan är inte enkelt. Ett bröllop är inte ett bröllop, om det inte infinner sig åtminstone 1500 – 2000 inbjudna, Även om brudparet bara brukar känna knappt hälften. Och det är inte värt att kallas bröllop, om det inte firas överdådigt på en av de talrika och vräkiga salongerna, som lyser upp Kabulnatten och stundtals får den att likna ett litet Las Vegas.

De här lokalerna har växt upp som svampar ur jorden under de sista tio åren. Kabul var tidigare en optimistisk stad på grund av den stora internationella närvaron sedan 2001. Då störtades talibanregeringen. Allt fler familjer i exil återvände från länder som Iran och Pakistan, varifrån de tog med sig det luxuösa bröllopsfirandet. Genomsnittspriset för ett bröllop i de här salongerna nådde för inte så länge sedan upp till 20.000 dollar (mer än 13.000 euro) Brudgummens familj betalar allt. Inte bara de förmögna klasserna siktade på firande. Folk med mindre resurser skuldsatte sig upp över öronen för att flott kunna högtidlighålla början på ett äktenskap. De här tiderna kommer inte tillbaka.

“Alla är bekymrade. Ekonomin kommer att försämras, ingen verkar vara beredd att investera i Afganistan. Det finns inga arbeten. Det finns inga tjänster. Allt är mycket dyrt. Det verkar som om vi har återvänt till åttiotalet.” Mawla Mohammad Paiman ser inga utvägar. Denne företagare satsade allt på Stjärnornas stad, ett imponerande komplex av lyxiga bröllopssalonger mitt i Kabul. För sju år sedan gick han in i de då blomstrande bröllopsaffärerna. “Alla tänkte, att Afganistan skulle utvecklas snabbare än Europa”, ler han sorgset. Men nu “finns det inget hopp, tyvärr”.

Medan han berättar, inträffar ett strömavbrott, som lägger den enorma anläggningen i mörker. Ljuset återkommer efter några minuter. Paiman tappar inte fattningen. I själva verket vet han inte ens hur länge han kan betala sina anställdas löner och elräkningen. Ingen litar till någon förbättring av landets ekonomiska situation.

Ekonomin försämras oavbrutet sedan förra året, bekräftar Younus Negah, forskare vid Afganistans industri och handelskammare. Även om det alltid är äventyrligt att tala om siffror och data i Afganistan, så bekräftar ändå de enkäter, som handelskammaren regelbundet gör, pessimismen bland företagen. Investeringarna har gått ner i en takt som saknar motstycke de sista åren. “Vi har inte upplevt en sådan nedgång sedan talibanregimen,”påpekar Negah.

När den afganska presidenten, Ashraf Ghani bildade regering lovade han att förbättra ekonomin. Hans meriter: erfarenhet från internationella organisationer – han var hög funktionär i Världsbanken – och finansminister i Hamid Karzais regering. I den nationella samlingsregeringen delar han makten och rivaliteten med – nummer två – Abdullah Abdullah. “Ett olyckligt äktenskap” enligt en del analytiker. Om ekonomin kommer att förbättras återstår att se. Sedan tillkommer den ständigt närvarande korruptionen och den växande känslan av osäkerhet efter talibanernas framryckningar och dessutom inbrytningen av den självutnämnda Islamska Staten. Vi måste ge regeringen mera tid, innan vi kan bedöma de resultat, som den uppnått, säger Sediq Sediqqi, talesman för inrikesministeriet. Men Younus Negah liksom många andra företagare i landet har tappat förtroendet för en regering, som ägnar mera tid åt “att lösa interna konflikter än åt frågor, som intresserar investerare och befolkningen.”

Paiman, ägaren till salongen Stjärnornas stad, har försökt med allt. Han har sänkt priset för bröllopsfirandet från 20.000 dollar till 4.000. Det har inte varit tillräckligt. På sin anläggning arrangerade han tidigare ett hundratal bröllop varje månad. Idag kommer han med tur upp till 20 – 25. Till fyndpris försäkrar han. Förr fanns det salonger i överflöd med exotiska namn som Kabul Paris eller Palacio Uranus. Även inbjudningslistorna har blivit påtagligt tunnare. På den tiden det begav sig hade bröllopen mellan 2000 – 3000 inbjudna. Nu är det på sin höjd 600. “Om jag hade vetat bättre, hade jag aldrig gått in i det här,” suckar han.

Nooridin Jami delar Paimans desperation. Han är sedan några år direktör för en annan populär salong i Kabul, Shar-e Naw Wedding Hall. Han bekräftar att affärerna har gått ner 80 % det senaste året. De som fortfarande har lust att gifta sig försöker reducera de kostnader som uppstår. Av 100 personer försöker 99 pruta, eftersom de inte har pengar, och många kan sedan inte betala i alla fall.”säger han och retar upp sig.

Det här gäller Majan, som liksom många afganer inte använder efternamn. Majan gifte sin son för sex månader sedan. Hon begärde ett lån från det internationella företag, där hon jobbade som städerska och kokerska, likaså lån av flera släktingar. Allt för att kunna fira ett överdådigt bröllop. Hon sålde också några av familjens smycken. Bröllopet med 1.200 inbjudna ägde rum i en av Jamis salonger och kostade nästan 10.000 dollar. “Jag skulle aldrig göra om det igen,” erkänner hon. Hon har ytterligare två söner i äktenskapsålder, men det blir inget mera festande, för hon har inte ens lyckats betala det första giftermålet. Några av hennes söner, som den nygifte, är arbetslösa. De andra får knappt ekonomin att gå ihop. “Min och min makes lön går åt att betala bröllopet,” beklagar hon sig.

Krisen i bröllopsindustrin, förr en symbol för den rådande optimismen i ett land, som trodde sig lämna decennier av krig bakom sig, påverkar alla nivåer av samhällslivet. På Flower Street, blommornas gata i Kabul, märks missmodet. Sedan sju år har Mohammed Asef sin blomsteraffär på denna populära gatan i centrum av Kabul. Bröllopen var en av hans huvudsakliga inkomstkällor. Affärerna gick så bra, att han kunde starta en filial. Den tiden är förbi. ” Det förekommer en del bröllop, men det är inte längre som förut, säger han. Också han har varit tvungen att sänka priserna, men det räcker inte. Tidigare, förklarar han, kunde han betala hyran på 1000 dollar och tjäna ihop en nettovinst på 1000. Vissa månader får han numera inte in pengar till hyran. Några av hans mest förmögna kunder har berättat för honom, att de tänker flytta ut sina tillgångar från Afganistan. Negah från handelskammaren bekräftar, att man flyttar eller flyr. Med eller utan pengar. Folket har dragit sig tillbaka från marknaden. En del väntar utomlands för att se vad som händer.

Förtvivlan och frustrationen växer. För sju år sedan öppnade Abdul Rahim sin skräddarverkstad i källaren på ett köpcenter i Kabul. Med sin gamla symaskin, en indisk modell av obestämd ålder, specialiserade han sig på bröllopsklänningar. En bra affär vid den tiden.Sedan ett år tillbaka har beställningarna minskat med 70 %, och han har varit tvungen att sänka priserna. “De fattiga drabbas värst” påpekar han.

“Presidenten säger , att han har framgång med sina planer, men det han gör mot de mest behövande är inte bra. Han beskattar inte de rika, utan bara de sämre lottade,” beklagar han sig. Han försäkrar,att hans skatt har tredubblats. För tre år sedan betalade han 3.000 afganis, nu är det 10.000 (133,82 euro). Elräkningen har också stigit. “Vi bekymrar oss för framtiden. Situationen försämras för varje dag. Jag har aldrig tidigare sett så många tiggare.”

När jag frågar Asef, blomsterhandlaren, om han har några förväntningar på framtiden, säger han att han anförtror sig till Allah. “Gud är barmhärtig. Vi litar på honom” Och Ghani? “Nej, Ghani är nog en bra person, men ingen i hans regering lyssnar på honom.” “Jag ser ingen framtid,” instämmer Jami, direktören för bröllopssalongen. Folket har tappat förtroendet för regeringen och regeringen verkar inte lita på folket,” sammanfattar Negah från Handelskammaren. I de här stämningarna finns det ingen lust att investera i nya projekt eller att anställa folk erkänner han.

Ja, detta är osannolikt efter den växande känslan av osäkerhet, som dominerar landet, som inte har lyckats skaka av sig den rädsla, som talibanernas maktövertagande i Kunduz har framkallat. Detta hände i slutet av september. “Folket har tappat tilliten efter Kunduz. Afganistan är kört,” förkunnar Paiman dystert. De ständiga attackerna sedan dess, också i hjärtat av Kabul, har orsakat mycket skräck. Anfallet mot den spanska ambassaden tog två polisers liv. Le Jardin, en av de sista restaurangerna drabbades av en självmordattack den första januari. Den besöktes ofta av utlänningar och medlemmar av regeringen.

Sayed Najim, licentiaten utan arbete, känner sig trött. Varje gång han söker upp ett företag blir svaret detsamma. “Jag kan inte anställa nu. Vänta. Vi ringer dig.” Men hans telefon förblir tyst. “Jag har uppfyllt alla önskningar från min familj. Nu är det tid att börja uppfylla mina egna, men det här samhället, den här regeringen låter mig inte göra det,” misströstar han. “Jag har det motigt, försöker skaffa ett jobb och vi är många i samma situation” betonar han.

Najim tar fram dragspelet igen. Nu för att ta upp en kärlekssång. “Efter den mörka natten kommer morgonen,” sjunger han. När han slutar suckar han. Han säger, att han skall försöka hålla ut ytterligare en tid. Men han klargör, att han inte kan nollställa sitt liv för alltid. “Om jag inte finner ett arbete, kanske jag lämnar landet. Inte heller Jami utesluter det. Sittande i sin fåtölj på bröllopssalongens kontor, erinrar han sig, att under sina 40 år har han nästan inte upplevt något annat än krig. “Och jag vill inte, att mina barn skall vara tvungna att leva ytterligare 40 år på det här sättet.


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • invandrare1957

    Bara att komma till Sverige. Snart inför dom väl Rut o ROT i bröllopsbranschen. För det är ju en svart sektor i Sverige. Det fantastiska nya samhället. Kaffe programmet SVT1 har ju gjort reportage om semester iAlbanien. Dom är radda för att dom ska tappa sitt språk o kultur. Men vem är rädd om svenska som språk o svensk kultur. Den liksom räknas inte i godheten utan den kan man låta försvinna för det nya Sverige. Vänstervridna idiot journalister.

    • latmask

      Jag är rädd om det svenska språket så länge jag lever.

      • invandrare1957

        Det måste värna annars ingen svensk kultur. Men i domokraturen Sverige kan man förvänta sig vad som helst.

  • latmask

    Man kan hitta denna film i svensk alternativmedia. Gissa varför en av de viktigaste bloggarna (nästan en tidning) heter Avpixlat. Jag längtar tillbaka till 1734 års lag, med många offentliga straff, ungefär som i sharia.

  • latmask

    Till afghanerna: Ni som är goda muslimer ska inte klaga. Ni ska prövas hårt i detta liv och om ni består proven väntar er paradiset i nästa liv. Allt handlar om nästa liv. Faktiskt tror jag att om talibanerna tar över hela Afghanistan så kommer ni allesammans att kvalificera er för paradiset, bara ni härdar ut.
    Ni som är mindre goda muslimer samt tror en smula på verkligheten också, till er säger jag: försök härda ut hemma. Europa är snart bara en illusion. Varje muslim som kommer hit tar också med sig ett gott stycke öken. Ni vill inte leva som européer för här måste man arbeta, dessutom tar staten ifrån den som arbetar mer än halva arbetsförtjänsten. Öknarna brer ut sig på 100-tals platser i Sverige, kallas för Nogo-zoner. Kort och gott: Kom inte hit!

    • Tyvärr tror jag inte att afghanerna läser dina goda råd.

      • latmask

        Då de väl se själva.