19
mar
Seneste opdatering: 19/3-16 kl. 1723
6 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Från censor till avfälling. En journalists selvopgør

Journalisten Ann-Charlotte Marteus gør op med sin umiddelbare fortid i den svenske løgnepresse. Det er bemærkelsesværdigt og en håndsrækning til mig og alle de svenske dissidenter, jeg har kendt i tyve år. Det er en ringe trøst at få ret, når kåbevenderne og censorerne i mellemtiden har foræret en tredjedel af Sverige væk, med katastrofale effekter, der knap har åbenbaret sig endnu. Men lidt er bedre end ingenting, og denne artikel er indtil videre et særsyn blandt journalistiske selvopgør. Betegnende nok står den heller ikke i hendes egen avis, Expressen. At jeg og de venner, jeg nævner, stadig vil være “brune xenofober” efter at have haft ret i tyve år, rører os ikke. Vi har ikke gjort, hvad vi gjorde  for at få anerkendelse fra sidste-dages-hellige.

I det offentliga samtalet om migration sattes sakfrågorna på undantag, stämpling ersatte argument och rädsla tog överhanden. Ann-Charlotte Marteus reflekterar över en ohållbar debatt och synar sitt eget ansvar.

Sverige har lagt om sin flyktingpolitik radikalt, ty landet behöver ”andrum”, som det heter på senaste politiska retorik. Det har i sin tur påverkat den infekterade flyktingdebatten, som något har kommit av sig.

Fram till omläggningen fanns två tydliga åsiktsläger. Ett präglades av akut oro över det stora flyktingmottagandet. Det andra lägret brännmärkte denna oro som obefogad och ansvarslös – eftersom den kunde ”gynna SD” – eller rent av som förtäckt rasism.

Efter omläggningen, när Sverige uttryckligen lade sig på ”en miniminivå” vad gäller generositet, tystnade de kritiska rösterna nästan helt. Det var mycket märkligt, men samtidigt inte alls förvånande. Oavsett hur verklighetsfrånvänd en samhällsdebatt är: förr eller senare börjar fakta – Migrationsverkets varningar, larm om knakande välfärdssystem – sparka så eftertryckligt att de blir omöjliga att ignorera.

Tänk om de senaste årens flyktingdebatt hade varit öppnare, mer saklig och någorlunda tillåtande. Så mycket vi hade vunnit.I stället kan vi nu få betala ett väsentligt pris för att samhällsproblem har ignorerats, målkonflikter sopats under mattan och integrerande reformer försummats. I någon mån har jag medverkat till att det blev så…….

Från censor till avfälling. ”Jag slog ju uppåt, för de svaga, för människovärdet!”

Annoncer fra Danske Partner-Ads:






Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • HennesFrimann

    En psykoanalyse av svensk mentalitet. Delvis med selvinnsikt, men også noe ufrivillig snacks
    som krydrer hverdagen til en del dansker og nordmenn. Det er svært å hjelpe dem om de ikke
    selv ønsker assistanse. Noe er på gang, men løpet fremover synes langt. Måske er det også
    for sent.

  • Jarla

    “sidste-dages-hellige” – det var kul!
    Men efter svadan kommer “I någon mån har jag medverkat till …”. Oj, så förkrossad,

  • ollipolli_2

    Att vara brunstämplande är ett bekvämt tillstånd. Som att prata väder utan riskera att bli oemotsagd. Det är kört för Sverige.

  • Arbeideren

    Tipper at Ann-Charlotte Marteus er ferdig i Expressen innom kort tid. Avskjedigelsen vil skje med på svensk manér – med aller största möjliga tystnad.

  • Rune Hansen

    Ham der Rasmus Nøhr er godt nok ufatteligt blank. Det kan undre, hvorfor “kunstnere” altid mener, de skal opdrage os andre om ting, de intet ved om.

    Jeg tror, jeg nøjes med den første video. Jeg ville ikke kunne klare alle 5 med Nøhr.

  • Margrethe

    Vis mig dine venner, og jeg skal fortælle dig, hvem du er. jeg kommer til at tænke på en baby, stopfodret med væksthormoner…
    Jeppe Juhl mener, man har et problem, hvis ikke man skelner mellem islam og muslimer. For der er jo også alle de flinke muslimer. Hvor har vi bare hørt det før, og hvor er det stadig bare en gang akademisk flik-flak, som han kan fortælle de horder af islamimprægnerede voldspsykopater, der vælter ind i Europa. Islam ér KUN noget i kraft af hver evigt eneste muslim i denne verden, som holder denne dødskult i live i kraft af deres status som – da-da!: Muslimer…
    Hvis side tror han selv, alle de flinke muslimer er på den dag krigen bryder ud? Mon de sidder og flinker den med alle deres – jeg var lige ved at sige regnbueforskellige – forskelligheder på vores side af det ideologiske hegn? Svaret kender alle.