Leon de Winter i Politico

“Occidentophobia” is an interesting term. It expresses a refusal to accept the essential concepts of life in the West. Young men like the perpetrators of the Brussels attacks have refused to embrace the social codes of Belgian life. They were raised on the idea that their religious ethics trump the ethics of the infidels (close to non-existent, in their eyes, in any case). Their second-rate socioeconomic status was therefore a humiliating affront, an indignity to be destroyed.

Muslim integration into Europe societies is successful when Muslims are willing to give up the mental confinement of their home countries — countries, let’s not forget, which they left in search of a better life. For as long as they refuse to adapt to a European state of mind, they will perpetuate resentment and a culture of violence.

What did “we” do to “them”? We opened up our cities, our houses, our wallets. And in our secular temples of progress — our metro stations and airports and theaters — their sons are killing themselves, and taking our sons and daughters with them. There is nothing for which we need to apologize. “Occidentophobia” originated in the Muslim community. We need to demand they abandon it.

Suzanne Brøgger vil hellere være svensker

Hvad holder hende tilbage, mange danskere er blevet svenskere og omvendt? Jeg har selv været halvsvensk i årtier. Jeg hæftede mig ved følgende passage. Man skal her tænke på, at bare blandt tyrkiske kvinder har næsten halvdelen oplevet fysisk/seksuel vold og tyve procent er analfabeter, hvordan er det da ikke for kvinder i resten af islam? Sådan er der næppe andre, der husker 60 0g 70 erne i Danmark. (Jeg tænker ikke på de kvinder, der blot bliver solgt som slaver.)

At hun siger disse ting i et land, hvor anslået 65.000 svenske kvinder bliver voldtaget for en stor del af Mellemøstlige indvandrere, er naturligvis yderligere en hån imod dem og virkeligheden. Og så er der al hendes anden  tågesnak, læs det eller læs det ikke, du vil fortryde begge dele.

“Du är 71 år, hur har kvinnors villkor förändrats sedan du kom ut i offentligheten?”

– Det har förstås skett en fantastisk utveckling. När jag debuterade på 1970-talet var förhållandet för danska kvinnor nästan detsamma som för muslimska kvinnor i dag, samhället dominerades av en mycket sträng sexualmoral som endast gällde oss. Därför var vi många som gjorde uppror på just den punkten, där potentialen fanns. Precis som imamernas sexuella förtryck i dag handlade det på den tiden om att slå vakt om vissa strukturer. Det fanns så många oskrivna regler för hur man skulle vara för att vara en pæn pige. Så jag gjorde tvärtom. Jag blev en grim pige. Brøgger: “Jag önskar att jag vore svensk”

Denne passage viser, at hun er spejlblank på aktuel viden:

Sverige passar bättre ihop med min egen multinationella bakgrund. Den politik som ni har fört är i längden mer realistisk. Dessutom är den intellektuella nivån hos er högre än i Danmark – även om jag vet att många svenskar inte håller med.