2
jun
Seneste opdatering: 2/6-16 kl. 1407
3 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Bogen med titlen ’ Gud og Profeten tilgiver ikke’ er en intens, flimrende – nærmest filmisk – fortælling om selve angrebet, men i høj grad også om, hvordan Helle Merete Brix må se sit liv knuses som en vase tabt på gulvet.

Hvordan reagerer man? Hvordan samler man skårene op og får den klinket? Er der overhovedet en vej tilbage eller frem til et normalt liv?

Bogen er komponeret som en kalejdoskopisk række af sceneskift i forfatterens liv efter attentatet. Det giver en levende og facetteret fortælling om rædsel og angst. Men også om stædighed og håb og en viljestærk tro på, at der skal være et liv efter nærdødsoplevelsen på Krudttønden. Den er også fortællingen om mennesker, der modigt står ved deres idealer og om andre mennesker, der resignerer og lusker ind i tusmørket. Helle Merete Brix befandt sig midt i dramaet omkring Krudttønden – det har hun skrevet en intens bog om – Gud og Profeten tilgiver ikke – En personlig beretning om terrorangrebet på Krudttønden er udkommet.

Welcome to Swedenistan…and have a lousy day

Et jødisk par fra Malmø, er flyttet – flygtet – fra Malmø og har slået sig ned på Mallorca. Manden er oprindelig dansk, og flygtede til Sverige under besættelsen af Danmark. Situationen er parallel til jødernes i 30 erne. Mange troede ikke deres egne øjne, og blev. De mest informerede virkelighedsnære nåede at flygte. De overlevede.

‘All my life I’d been grateful to be part of a civilized society,’ explains Dan, whose parents were among almost the entire population of 8,000 Danish Jews, who were secretly ferried from Nazi-occupied Denmark in 1943 to sanctuary in neutral Sweden.‘And, until about 2005, I felt blessed to live in a true social democracy, where people willingly paid high taxes for a fine welfare system and liberal values.’

‘But this was different. It was verging on authoritarian diktat and the open-door immigration policy was threatening the nation’s cohesion. Only a fool couldn’t see this, but there was a conspiracy of silence, or rather a policy to whitewash the adverse effects of accepting half-a-million immigrants from the Middle East, who plainly weren’t interesting in adopting Sweden’s values and Swedish culture. Jerusalem Post


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Humoral

    Då påminns man åter om hur värdefullt ett tryggt liv och samhälle är.
    Att med distans se världens elände och ha privilegium att inte vara en del av det samma,
    är ju ett dilemma för samvetet.
    Men alla måste utgå från sig själv och skapa sin egen mentala och fysiska och sociala grundtrygghet
    och därifrån bistå andra.

    ”I en onormal situation är en onormal reaktion det normala sättet att förhålla sig på”.
    Detta är en tes av V. Frankel som utvecklade Logoterapin, en existentiell livssyn.
    Det finns olika förhållningssätt bland dom som berövas sin trygghetszon om samhället fallerar.
    Man kan uppleva apati och uppgivenhet.
    Andra har en överlevnadsinstinkt men som även kan uttrycka sig i våld och hänsynslöshet.
    Dom som finner livsmotivation i en för dom onormal el. otrygg situation,
    är dom som agerar utifrån sina inre andliga värden och som har funnit en mening med sitt liv.

    Gandi som med dödsförakt utmanade dom orättvisor som han ville bekämpa,
    hade bl.a. tagit intryck av jihad, men även av spiritualisten H. Blavatsky, under sin studietid i London.
    Skillnaden mellan Gandis jihad och Islamsk jihad är förmodligen att Gandi inte fruktade livet efter döden.
    Han förstod kanske att liv och död ”is the same same, but different”.
    medan Islamska jihadister tror att den jihadistiska gärningen befriar dom från sina synders helvete
    och ger dom ett frikort till paradiset. Precis som Aamund beskriver medeltidens korsriddare.

  • http://pislamonauseacentral.tumblr.com/ ɱØяñιηg$ʇðя ©™

    Den judiska guldåldern kallas den tidsepoken där den judiska minoriteten i Spanien blomstrade under muslimskt ockupationsstyre. Kan vi dra paralleller till dagens värld?

    När man säger att stora delar av dagens Spanien i mer än 500 år var ett muslimsk kalifat är det många som höjer på ögonbrynen, och när man förklarar att den judiska minoriteten som levde i landet inte bara var välkomnad — utan också hjälpte till och understödde den muslimska ockupationen är det ännu fler som ser frågande ut.

    Under tiden som romersk provins intensifierades den judiska närvaron på den iberiska halvön, och efter romarrikets fall etablerade folket visigoterna ett kungadöme på den iberiska halvön. Visigoterna var ett gotiskt folkslag med ursprung i norra Europa (förmodligen Skandinavien), och de styrde stora delar av det som idag är Spanien mellan år 418 och cirka år 718. Under det visigotiska kungadömet som sedermera kristnades ökade det judiska missnöjet mot styret som hade infört ett antal repressiva lagar riktade mot dem. Lagar som infördes var bland annat att det blev olagligt för judar att äga kristna slavar, förbud mellan äktenskap av judar och kristna, förbud av omskärelse på kristna utfört av judar, tvångsdop och konvertering av halv-judiska barn och ett förbud för judar att innehava maktpositioner inom statliga tjänster.

    https://www.motgift.nu/2016/05/27/den-judiska-guldaldern-det-muslimska -spanien/

  • clareal

    Javisst är det ironiskt att “judar” nu känner sig tvingade att flytta från Malmö, min egen gamla hemstad som jag själv lämnade 1969, vid 24 års ålder för studier och senare arbete i Stockholm. Detta judiska par bodde således i Malmö då i mitten av sextiotalet, som jag själv. Jag upplevde under dessa år den enorma vänstervåg som vällde in i Sverige vid denna tid, och som kom att radikalt förändra mycket i samhället. JFK hade mördats (i en statskupp, men det fick vi inte veta, då), Vietnamkriget eskalerade och drog med sig “studentdemonstrationer”, allehanda “frigörelser”, som sexuell sådan, bl a i formen “storfamiljer”, de amerikanska negrernas självuppvaknande, och mycket mer. Modet förändrades stort, bland båda könen, musiklivet ändrades, drogmissbruk blev synligt och moralliberaler ville släppa fångarna fria, liksom de som var intagna på mentalsjukhus. Till råga på allt började stadsbilden förändras: det dök upp svartskallar i en ständigt stigande ström. Många började arbeta omgående. Det fanns jobb, trots att nu började kvinnorna söka sig ut på arbetsplatserna, oftast till de offentliga yrkena. Hela “socialsvängen” befann sig i en explosionsartad expansion och “miljon-programmet” startade (en miljon nya lägenheter på 10 år).
    Just detta att det anlände utländska flyktingar, vietnamdesertörer och ekonomiska lycksökare, kom att skapa en debatt i media. Men omgående märktes att de “liberala” folkpartitidningarna som ägdes av Bonniers och Hjörnes, alltså i judisk ägo, gick i bräschen för en som man sa, “generös flyktingpolitik” och där ofta “gasugnarna” i Auschwitz, kom att figurera som symbol. Skuldbeläggningen gick in i en ny fas! I USA hade judiska organisationer 1965 lyckats med att få immigrantlagarna att acceptera folk från klotets alla hörn, vilket nu har totalt förändrat den etniska sammansättningen där.
    Sedan 60-talet har media mer eller mindre kommit i judisk ägo. Och därifrån har hela tiden propagandan för ett “folkutbyte” varit störst, inte minst vad det gäller muslimer. Nyligen har den judiske miljardären Soros begärt att migrant strömmarna till Europa måste öka än mer. Han betalar också stora belopp för att stoppa Donald Trump, som tycks vilja begränsa illegal invandring. Många judiska tidningsmän skriver om samma sak: Stoppa The Donald! (Exempelvis Ernst Klein som i Corren 1.2.’16, bad till Gud att han (Trump) inte blev POTUS).
    OK, jag tror att ni har förstått vad jag antyder: ungefär som “judar” har sig själva att skylla. Visst, det låter ju inte bra. Inte alla vill det, naturligtvis (som Israel Shamir, Gilad Atzmon, brother Nathaniel (Kaplan)) men likväl har många kommit till samma resultat. Läs t ex professor Kevin MacDonald som har ägnat mycket tid åt “judefrågan”. Något som vuxit till en kamp för den vita europeiska (kristna) människan, faktiskt. Särskilt tänker jag på “The Occidental Observer”, en periodisk tidskrift där MacDonald skriver. Att globalister som EU-bossen Jean Claude Juncker, skulle kalla den för en extreme right-wing racist hate magazine, tvivlar jag inte på.