Nej, detta Àr inte en artikel om förlaget som ger ut boken. Stefan Torssell Àr seriös, hans bok bygger inte pÄ konspirationsteorier som frodas kring Estonias haveri och den diskuterar istÀllet det intrÀffade utifrÄn konkreta sakförhÄllanden och fakta, varför jag menar att den förtjÀnar en seriös recension.
ĂndĂ„ vill jag börja med att sĂ€ga att det inte Ă€r en lĂ€tt sak att skriva en sĂ„dan recension. Torssell kĂ€nner sjöfart och fartyg efter ett helt liv i branschen. Han vet â kort och gott â vad han talar om. Redan som 15-Ă„ring gick han till sjöss, han har sjökaptensexamen och arbetade som byrĂ„direktör pĂ„ Sjöfartsverket.
Jag sjÀlv Àr en klassisk landkrabba och kan inte ens reda ut basala fakta om sjöfarten. Trots det tror jag att jag kan ge en nÄgot sÄ nÀr rÀttvis bild av Torssells bok. PoÀngen med facklitteratur Àr ju att vi som Àr okunniga pÄ ett omrÄde kan lÀra av mÀnniskor som har bÄde kunskapen och erfarenheten.
Man bör lÀgga mÀrke till bokens undertitel. Den sÀger att Estonias förlisning Àr svenska statens haveri. DÀrmed pekar den pÄ att vi inte har att göra med vilken förlisning som helst, utan en som prÀglats av hysch-hysch och mörklÀggning av fakta.
PĂ„ sidan 224 finns det en mening som egentligen sĂ€ger vad hela denna bok handlar om: âVi lĂ€r aldrig fĂ„ veta sanningenâ. Efter avslutad lĂ€sning tror jag att det Ă€r precis sĂ„ illa, Ă€ven om Torssell vĂ€ljer att avsluta med förhoppningen att en oberoende utredning av katastrofen ska pĂ„börjas.
För att grundligt diskutera en katastrof som dessutom blivit ett nationellt trauma mĂ„ste man börja frĂ„n början. Det gör Torssell i nĂ„gra kapitel om ro-ro-lastfartygens entrĂ© pĂ„ haven och med en presentation av Estonias historia fram till den ödesdigra natten 28 september 1994. En politiker som kom att spela en viktig roll för skeendet diskuteras ocksĂ„. Hans namn Ă€r Carl Bildt, redan pĂ„ 1970-talet anstĂ€lld som omvĂ€rldsanalytiker pĂ„ SalĂ©nrederiet, parallellt med studierna i statskunskap. Bildt kom 1991 att verka för en förĂ€ndring av sjöfartens villkor, dĂ„ han lade fram propositionen âInom kommunikationsdepartementets omrĂ„de avvecklas sjöfartsstöder och ersĂ€tts med ett internationellt registerâ, vilket skulle ge rederierna rĂ€tt att anstĂ€lla utlĂ€ndska besĂ€ttningar pĂ„ svenska fartyg till utlĂ€ndska löner och avtal. Bildt nĂ„dde inte Ă€nda fram. DĂ€remot lovade han att fartyget Nord Estonia skulle ersĂ€ttas av ett nytt under svensk flagg och att Sverige skulle uppföra terminalen i Tallin. Bildt kallade fartyget Livlinan till VĂ€st. Det handlade om Estonia. Fartyget hade tidigare seglat under namn som Silja Star och Wasa King. Först i februari 1993 fick fartyget, med falska certifikat, namnet Estonia för rutten Stockholm-Tallin.
Torssell fortsÀtter sedan i boken att följa Carl Bildt, hans handlande och icke-handlande, liksom han följer Ingvar Carlsson och Mona Sahlin. Och inte minst reder han ut var i utredningen som sjÀlva mörklÀggningen pÄbörjas. En vid den tiden anonym tjÀnsteman pÄ Sjöfartsverket, Johan Franson, pekas av Torssell ut som den direkt ansvarige för den processen. Han var omvittnat lojal.
MÄnga har sÀkert glömt det idag, men Torssell pÄminner lÀsarna om hur olika budskapen var frÄn regeringshÄll. Första budet var entydigt: alla kroppar skulle bÀrgas och begravas. Vi fÄr klart för oss att ocksÄ det tillsatta etiska rÄdet, med sÄdana som domprosten Caroline Krook, gick pÄ den linjen. NÀr nÀsta bud kom var det lika entydigt: fartyget skulle tÀckas över, omrÄdet betraktas som en gravplats och belÀggas med dykförbud. DÄ gick etiska rÄdet pÄ den linjen med. Budordet var lojalitet, inte med offren och deras anhöriga, utan med makten och dess senaste bud, oavsett vilket.
I samband med katastrofen uppstod en rad mĂ€rkliga situationer. MĂ€nniskor som kunde ses komma levande i land blev dödförklarade. En av dem var sĂ€rskilt viktig, befĂ€lhavaren Avo Piht, som bland annat sĂ„gs i tyska nyhetskanalen ZDF, dĂ„ han stiger ur en minibuss utanför Ă bo Centralsjukhus. I högsta grad levande. Han förtecknades ocksĂ„ pĂ„ den namnlista pĂ„ överlevande som Utrikesdepartementet i Stockholm upprĂ€ttade. âDĂ€refter sĂ€nkte sig en stor tystnad över allt som rörde Avo Pihtâ skriver Torssell.
Det finns Ätskilligt annat i boken som skÀrper sinnena. En kritisk lÀsning kan göra att man googlar pÄ uppgifter man inte kÀnner igen eller tidigare hört talas om. Jag har gjort det med flera sÄdana och genast funnit andra kÀllor till dem. Inte minst uppgifterna om vilka som överlevde och vilka som dog. Bland annat uppgavs de tvÄ systrarna Veide, anstÀllda i baletten ombord, vara överlevande. En av systrarna, Hanka-Hanneke Veide, intervjuades pÄ Huddinge sjukhus och hon uppgav dÄ att ocksÄ hennes syster rÀddats. De bÄda kom med i listorna pÄ överlevande. DÀrefter angavs de som omkomna. Varför? Systrarna hade synts i samma livflotte som Avo Piht. Deras kroppar har inte hittats.
Jag vill gÀrna rekommendera Stefan Torssells sakliga men mycket kritiska bok om Estonia. Den vÀcker mÄnga nya frÄgor om vad som hÀnde, varför maktens hantering och mörklÀggning sÄg ut som den gjorde och gör, och vad som egentligen hÀnde. Jag skulle sjÀlv kunna rÀkna upp mÀngder av mÀrkligheter utifrÄn boken: försvunna dokument, bortklippta filmsekvenser, bottenfynd vid vraket, motsÀgelsefulla vittnesmÄl, regeringens undanflykter och tystnad, och en hel del annat. Jag nöjer mig med detta och hoppas att Torssells arbete kan initiera en ny, kritisk och saklig diskussion. Men egentligen tror jag inte att det kommer att ske. Alla de anhöriga kommer att fÄ fortsÀtta sörja utan svar pÄ de viktigaste frÄgorna.
Om man ifrĂ„gasĂ€tter en officiell sanning Ă€r man ute pĂ„ djupt vatten. DĂ€r finns enligt officiell vĂ€rldsbild bara konspirationsteorier och historierevisionism. http://www.fokus.se/2007/09/konspirationsteorierna/ “Björkman menar att hon pĂ„ nĂ„got sĂ€tt mĂ„ste ha fĂ„tt ner stora volymer vatten under bildĂ€ck.” Det Anders Björkman i verkligheten pĂ„stĂ„r Ă€r att vattnet kom upp underifrĂ„n dĂ€rför att skrovet var lĂ€ck. Det ska ocksĂ„ finnas vittnen frĂ„n hytter under bildĂ€ck gĂ€llande detta. Om förlisningen skett enligt den officiella versionen borde Estonia ha kapsejsat och flutit upp och ned. UngefĂ€r som i fallet M/S Jan Heweliusz. ((((( Johannes Hevelius aka Johannes Höffelius aka Hans Höwelcke, astronom och… Read more »
Precis!
Sanningen kommer aldrig fram fÄr inte komma fram troligen. Att Carl Bildt var inblandad hÀr ocksÄ. Hans namn kommer fram i dom mest konstiga sammanhang.
Nej, ligesom med Palmemordet. NĂ„r sandheden er for “kontroversiel”, vĂŠger man i stedet et evigt nationalt traume. Det er en dĂ„rlig byttehandel