9
Oct
Seneste opdatering: 9/10-13 kl. 1623
12 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Det er svært at vide, hvad der er foregået i kulisserne. Man hører nogle falske toner ind i mellem. Det virker utænkeligt som om britiske myndigheder ikke skulle have en finger med i spillet, han ligner én, der har fået et tilbud, han ikke kunne afslå. Det siver måske ud pø om pø. Lars Hedegaard: LEDARE: ”The night they drove Tommy down”

Englands ende sanne arbetarklassledare på många årtionden, Tommy Robinson, har oskadliggjorts och man kan bara ana den press han varit utsatt för. Han har fått utstå fysiska attacker, har han gripits och fängslats gång på gång, framställts som ett avskum av en enig press och ställts inför sin egen familjs undergång. Det verkar uppenbart att han har blivit tvingat till en uppgörelse med regeringen, vilken innebär att han inte längre ska sätta sig upp emot den totalitära ideologin islam utan koncentrera sina ansträngningar till ”islamismen” – som framställs som själva antitesen till Muhammeds kärleksfulla budskap. Man undrar om vi någonsin mer kommer att se den forne Tommy Robinsons like.

Enza Ferreri: VIDEO IMAGE OF BRITAIN’S COLONISATION

If this is not the essence of colonialism I don’t know what is.

Læs mere »



 8
Oct
Seneste opdatering: 8/10-13 kl. 2304
45 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Ta inn hele skjermen 08.10.2013 185603

Det blir allt tydligare att svenska journalister lever i en drömvärld, en masspsykos. Symtomen ligger i öppen dag: bristande verklighetsuppfattning, ihållande hallucinationer och en gränslös aggressivitet mot dem som hallucinatoriskt upplevs som fiender – inte den politiska makten, utan uppdragsgivarna, svenska folket.

Det senaste exemplet i den strida floden av alster utan verklighetsförankring överträffar det mesta i grovhet, och det vill inte säga lite. Tidskriften Neo (læs anmeldelsen)  har av outgrundliga skäl låtit den i Manchester boende judiske rabbinen Dan Korn  recensera Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelins bok “Invandring och mörkläggning”. Rubriken lyder: “FOLIEHATTAR. (* Foliehat)

Dan_Korn,_författareFaktaargument är inte journalisters starka sida, och Dan Korn – som för övrigt inte är journalist, utan folklivsforskare och som sagt, rabbin – uppvisar inte ett enda. Kan det möjligen bero på att Arnstbergs och Sandelins bok vilar på en grundligt genomresearchad grund av fakta som inte går att punktera, hur gärna Dan Korn än vill. I brist på sakargument återstår den för PK-människor inarbetade och oumbärliga nödutgången: känsloregistret. Dan Korn sitter i en uppenbart obekväm sits. Han skruvar på sig. Hur ska han ta sig ur det här? Satans obehagligt uppdrag. Återstår att utan några sakargument ösa förakt och galla över boken och författarna. Det är ett pålitligt koncept som brukar belönas bland faktaresistenta journalister och säkra den egna sköna grupptillhörigheten i PK-eliten, åtminstone för en tid.

Kritik för vad författarna INTE har skrivit

Eftersom Dan Korn inte kan hitta några fel i bokens skrivna innehåll ser han ingen annan utväg än att kritisera Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin för vad de INTE har skrivit, och för vad Dan Korn tycker sig läsa in att de har ANTYTT. Han skriver:

“Antydningarna om att invandringspolitiken skulle vara regeringens straff mot svenskar som röstat på Sverigedemokraterna och att politiker och journalister konspiratoriskt verkar för att uppfostra Sveriges befolkning till invandrarkramare får en osökt att tänka på foliehattar.”

Foliehatt – en bumerang som slår tillbaka

Tråkigt nog (för Dan Korn) har Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin inte antytt något sådant. Utnämningen till foliehatt får därmed en bumerangeffekt och slår Dan Korn själv i huvudet. Han traskar vidare med sin icke-recension av vad författarna inte skriver, och sedan kan han inte bärga sig. Han klarar helt enkelt inte att hålla inne längre med sin egen privata agenda. Den måste ut, till varje pris. Ingen har bett att få ta del av den, men det är den som betyder något, inte den bok han är satt att recensera. Det är just här skon skaver – här finns själva orsaken till att boken naggar på Dan Korns mångkulturalistiska sinnesfrid. Som ett myggbett som inte vill sluta klia. Korn skriver:

”Det största problemet med boken är egentligen inte vad författarna skriver, utan vad de inte skriver. De skriver att den stora invandringen hotar den svenska etniciteten. Då hade det varit värdefullt om de kommit med någon form av programförklaring. Varför är det fel att den svenska etniciteten är hotad?”

Vilka är de verkliga foliehattarna?

Ja, varför är det fel att den svenska etniciteten är hotad? Dan Korn försöker hålla sig så att han blir blå i ansiktet ända till slutet av texten. Men då bryter det fram, det som han velat få ur sig hela tiden: “Den svenska etniciteten är något som borde avskaffas med omedelbar verkan.”

Jaså på det viset! Om vilken annan folkgrupp är det i dagens Sverige tillåtet att uttrycka sig på det sättet?

“Den somaliska etniciteten är något som borde avskaffas med omedelbar verkan.”

Eller Dan Korns egen etnicitet:

“Den judiska etniciteten är något som borde avskaffas med omedelbar verkan.”

Nej, sådant får inte uttalas. Men exakt vad är det som får allsköns debattörer, politiker och journalister att tro att det är fritt fram att uttrycka att de vill ha en etnisk rensning av svenskar? Vilka är de verkliga foliehattarna?

“Det är uppenbart att herrarna Arnstberg och Sandelin lever i en svartvit verklighet”

skriver Dan Korn. Den bumerangen visste var den tog.

Journalister är en yrkeskår i glashus

The Engelsbergs Seminar 2011

“Journalister är en yrkeskår i glashus” skriver DN-journalisten Nathan Shachar i en ledare i tisdagens Dagens Nyheter och tar mediehysterin kring det påstådda registret av romer som exempel. Journalistdrevet som drogs igång av Nathan Shachars kollega på Dagens Nyheter, Niklas Orrenius, hade som allt annat som skrivs om romer som utgångspunkt att romer är en diskriminerad och missgynnad grupp – när det i själva verket är så att de har fått och får större förmåner än någon annan folkgrupp i Sverige. Och när romer begår och döms för grova brott, då låter journalisterna avsiktligt bli att rapportera. För det skulle ju skada den bild av romerna som journalisterna har beslutat ska gälla – som renodlade oskyldiga offer. Nathan Shachar skriver:

“Under debatten kring romerna har ivriga personer i mediebranschen störtat fram för att exponera sin fördomsfrihet och yrka på total öppenhet. Men vi sitter i glashus. Vi särbehandlar systematiskt. Ett exempel: en ledande rom, flera gånger ordförande i Romernas riksförbund, dömdes i fjol för häleri och narkotikabrott. Han var tveklöst en offentlig person, som dessutom byggt sitt renommé på kampen mot knarket. Det var en odiskutabel nyhet, av den typ som brukar alstra löpsedlar – men jag har lyckats driva upp den i precis två svenska medier: Skånska Dagbladet och Kristianstadsbladet.”

“I de flesta länder vore detta otänkbart. Den journalist eller redaktör som bestämmer att allmänheten inte tål höra sådant har därmed avslöjat något om sig själv: Att han inte förmår bortse från den straffades etnicitet. “

“Påvar och inkvisitorer ständigt på språng”

Nathan Shachar fortsätter:

“Antirasismen är en storartad tradition. Men den svenska antirasismen söker inte risker, den söker konsensus, och den håller på att förvandlas till en kyrka, med påvar och inkvisitorer ständigt på språng för att lysa i bann och sätta åsikter på index.”

De tankar som Nathan Shachar uttrycker i ledaren verkar ha stått på tillväxt ganska länge. Han bor och arbetar utomlands och har uppenbarligen undgått att smittas av den dödande politiska korrekthet och det lögnklimat som hans i Sverige boende kolleger har skapat och själva håller på att kvävas av. Det går nämligen att leva i, med och av lögner – ett tag. Men det är tidsbegränsat. Till slut har man knutit snaran så hårt kring sin egen hals att man inte klarar att ta sig ur den.

“Fullständigt oacceptabel rubrik”

Eftertankens kranka blekhet har nu slagit Paulina Neuding, chefredaktör för Neo. På Facebook skriver hon:

“Jag har missat rubriken till vår recension. Den är fullständigt oacceptabel, och jag beklagar detta, det är frågan om ett olycksfall i arbetet. Jag kommer även att skriva detta i kommande nummer. “

Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin har begärt plats för en replik i Neo.



 8
Oct
Seneste opdatering: 8/10-13 kl. 2016
4 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Erik Björkman

Såhär kan det gå när man är på väg hem från stan en torsdag kväll (skulle hoppa in i taxi, inte ens gå hem).Helt oprocoverat och jag har aldrig sett gärningmannen förut. Det jag vill framhäva men denna posten är inte att det är synd om mig på något sätt för jag kommer att läka ihop så småningom, men däremot vart är vårat samhälle på väg? Vad är det som händer? Jag hade ätit på mygyros och får en riktig snyting så jag åker och slog bakhuvud i asfalten strax utanför mygyros av en helt okänd person som bara verkar vara ute efter att bråka.Sedan fick jag ca ytterligare 7 slag i ansiktet av samma person.

Men det jag undrar och som alla bör tänka på är vad ar hänt dom senaste åren? Varför är alting så mycket råare nu?Jag vet att jag blev misshandlad för att jag ser typiskt svensk ut. Det känns hemskt att skriva men någon gång måste man vara ärlig. Tycker ni inte om det så skriv varför och motivera. Jag kan inte skriva ut hela historian här eller har tid just nå då jag har en hhjärnskakning. Det ända jag hörde var någon som ropade “Svenne djävel”. Jag brydde mig inte om det utan gick mot taxin och sedan ligger och ner i asfalten då jag var helt ofärbered på att något skulle hända. Sedan fick jag ca 7 slag till rakt i ansiktet.

Erik Björkman, 22 år, Sverigedemokrat i Uppsala, blev umotiveret overfaldet i Uppsala for en måned siden af en afrikaner. Den 6 oktober døde han, formentligt af et overset akut subduralhematom. Politiet behandlede ikke overfaldet som en hadforbrydelse, svenske medier har ikke omtalt dødsmishandlingen med et eneste ord. En liste opregner 95 direkte svenske dødsofre for indvandringen, det virkelige tal er meget højere: Ofre for trafikulykker, selvmord efter voldtægt, for ikke at tale om indvandreres indbyrdes myrderier. I Gøteborg alene har der i år været 47 skyderier med otte dødsofre. Der er 86.000 ofre for ‘grov misshandel i Sverige om året, i vid udstrækning svenskere, som er  ofre for tilvandrede voldsmænd.

Jeg plejer at springe svensk kriminalitet over, den er for omfattende for ét menneske, men der har været undtagelser: Erick Mushitu Mwinkeus mord på Tommy Lundén og Ephrem Tadele Yohannes mord på Elin Krantz er ikoniske drabssager, som udstiller politikernes forræderi i renkultur. Erik Björkman føjer sig til en statistik, som er én lang anklage mod svenske politikere og journalister. Fra deres grav anklager de døde dem, og vé dem, hvis de overlevende finder på at drage dem til ansvar. Jeg afventer identiteten på morderen og om svensk politi vil forfølge drabet. Det ser ikke lovende ud. En ven af den dræbte skriver på Flashback:

Polisen och rättsläkaren har inte avfärdat att han fick en hjärnblödning men de verkar inte heller gå ut med något om det. Det ser riktigt illa ut från polisens sida.

Læs mere »