23
nov
Seneste opdatering: 23/11-04 kl. 0745
Ingen kommentar - Tryk for at kommentere!

Av KASPER STÖVRING, cand. mag.

Nationalstaten har visat sig vara den enda bĂ€rkraftiga vĂ€rdegrunden för modern demokrati, anser den engelske filosofen Roger Scruton. Dagens krönika redogör för Scrutons tankar och argument som de framgĂ„r av dennes senaste bok.Den engelske filosofen Roger Scruton Ă€r författare till Ă„tskilliga konservativa böcker om konst, kultur och politik. PĂ„verkad av den sjĂ€lsbeslĂ€ktade författaren Samuel Huntington skrev han för ett par Ă„r sedan boken “The West and the Rest”, och i sin senaste lilla bok “The Need for Nations” förmedlar han sitt försvar för den vĂ€sterlĂ€ndska uppfattningen om nation och nationalstat. Nationalitet skapar nĂ€mligen en gemensam vĂ€rdegrund för den moderna demokratin. DĂ€rför Ă€r det alltavgörande att vi bevarar den nationella lojaliteten och suverĂ€niteten samt den territoriella jurisdiktion som kĂ€nnetecknar nationalstaten.

Det finns i teorin visserligen andra former av jurisdiktion. T ex transnationella jurisdiktioner som EU, det forna Sovjetunionen eller den muslimska Umma. Men nationalstaten Ă€r den enda som i praktiken har bevisat sitt vĂ€rde under en lĂ„ng historisk utveckling. Den nationella lojaliteten Ă€r grundvalen för det liberala medborgarskap som gör det möjligt för mĂ€nniskor som inte kĂ€nner varandra att lita pĂ„ varandra. Genom att vara medlem av en nationellt gemenskap, ett kollektivt “vi”, Ă€r jag som medborgare villig att acceptera beslut och Ă„tlyda lagar som inte Ă€r i mitt eget eller mina nĂ€rmastes intresse.OcksĂ„ hĂ€r finns det konkurrerande former av gemenskap. T ex den politiska, etniska eller religiösa gemenskapen.

Men ocksĂ„ hĂ€r har den nationella gemenskapen visat sig överlĂ€gsen. Endast den nationella lojaliteten skapar en stark social sammanhĂ„llningsförmĂ„ga, och först den demokratiska nationalstaten garanterar medborgarnas rĂ€ttssĂ€kerhet oavsett deras partimedlemskap, tro eller hĂ€rstamning.ÄndĂ„ stĂ„r nationalstaten i dag under press. Det beror pĂ„ att den nationella lojaliteten ofta stĂ€mplas som nĂ„got negativt. Nationell lojalitet pĂ„stĂ„s uppstĂ„ som en rĂ€dsla för frĂ€mlingar, som xenofobi, som kommer av de grekiska orden “xeno”: frĂ€mmande, och “fobi”: rĂ€dsla.

Men Scruton visar att det snarare Ă€r den motsatta tendensen som rĂ„der. NĂ€mligen rĂ€dslan för det hemvanda. Scruton kallar det oikofobi som Ă€r en sorts sprĂ„klig nybildning som kommer av det grekiska ordet “oikos”: hem. Oikofobi ger utslag i ett förkastande av arv och hem i ett stĂ€llningstagande till fördel för “de” mot “oss”, dvs vĂ„ra nationella sedvanor, kultur och institutioner.

Oiokofobi frodas hos elitÀra opinionsbildare i de vÀsterlÀndska offentligheterna. Dessa oikofober reducerar den nationella lojaliteten till en vÀsterlÀndsk konstruktion som anvÀnds för att förtrycka ickevÀsterlÀndska kulturer. Det nationella identifieras som ideologisk nationalism, som chauvinism, intolerans och imperialism.Men nationalism Àr, skriver Scruton, den patologiska avarten av nationell lojalitet, och att fördöma det nationella motsvarar att fördöma kÀrleken för att den i extrema fall leder till svartsjukemord.

En nation Àr just inte konstruerad av makthavare utifrÄn tillfÀlliga beslut om att vilja dominera avvikande kulturer. En nation Àr en spontan biprodukt av ett lÄngt socialt samliv mellan olika mÀnniskor som binds ihop av gemensam historia, sprÄk och kultur. Nationalitet Àr en prestation, ett vÀllyckat resultat av en stor insats av ett folk som bebor samma territorium.DÀremot uppstÄr oikofobi i mÀnniskor dÀr det pubertala upproret mot hemmets auktoritet har blivit kroniskt.

Oikofobernes uppror mot sitt eget hem – nationen – har efter hand vuxit till ett kulturellt sjĂ€lvhat. Revolten mot eget kulturellt upphov har blivit elitens nya ortodoxi som tjĂ€nar till att utplĂ„na vanliga mĂ€nniskors anknytning till sitt eget hemland.Det förklarar varför speciellt vĂ€nsterradikala oikofober villigt har allierat sig med fientliga krafter, som t ex hĂ€nde för kommunister under kalla kriget.

Oikofobi visade sig igen efter den 11 september nĂ€r flera vĂ€sterlĂ€ndska intellektuella uttryckte sin lĂ€ttnad över terrorangreppet pĂ„ vĂ€st.Oikofobernas insats har fĂ„tt mĂ„nga att tro att nationalstaten Ă€r under avveckling till förmĂ„n för andra former av suverĂ€nitet. En del oikofober pekar pĂ„ “marknadsstaten” dĂ€r förhĂ„llandet mellan individ och stat har karaktĂ€r av en fritt ingĂ„nget kontrakt, som innebĂ€r att staten ska leverera vĂ€lfĂ€rdstjĂ€nster mot invĂ„narnas lydnad.

Men om medborgarskap var en handelsvara skulle den nationella suverÀniteten snabbt bryta ihop, precis som har intrÀffat i de felslagna nationalstaterna i Afrika och Mellanöstern. Som Scruton skarpt poÀngterar: MÀnniskor vill nÀmligen inte riskera sina liv för att hÄlla kontrakt. DÀrför bygger starka nationalstater inte pÄ sociala kontrakt utan pÄ en nationell lojalitet som förstÀrks i krissituationer.

Ett vittnesbörd hĂ€rom Ă€r det stora folkliga stödet för USA:s krig mot terror som följde efter den 11 september.Andra oikofober pekar pĂ„ att nationalstaten bör vika för en vĂ€rldsregering, som ensam kan lösa globala problem om de Ă€n rör sig om krĂ€nkning av mĂ€nskliga rĂ€ttigheter, miljöförstöring, fattigdom, sjukdom eller multinationella bolags amoklöpande.Men oikofoberna tar helt enkelt inte hĂ€nsyn till mĂ€nniskans natur. För antingen Ă€r mĂ€nniskors lojaliteter universella och religiösa (men i sĂ„ fall saknar en vĂ€rldsregering demokratisk legitimitet) eller partikulĂ€ra och territoriella – och dĂ„ mĂ„ste lojaliteten utvecklas inom nationalstaten.Oikofoberne försöker ihĂ€rdigt demonisera mĂ€nniskors partikulĂ€r anknytningar som bĂ€r varje stabil social gemenskap. DĂ€rmed hotar oikofoberna med att kasta ut nationalstaten i en legitimitetskris. För nĂ€r mĂ€nniskor berövas den naturliga kontakten med det nationella, kan man endast nĂ€rma sig den pĂ„ vĂ„ldsamt sĂ€tt.

Sedan murens fall har den extrema nationalismen följaktligen blossat upp i mÄnga vÀstlÀnder.DÀrför Àr det avgörande att vi övervinner hoten mot nationen, som Scruton skriver till sist i sin bok. Scrutons förslag Àr att vi stÀrker de bilaterala avtalen pÄ bekostnad av transnationell lagstiftning.

Institutioner som EU och FN Àr ÀndÄ rena parasiter pÄ de nationella lojaliteterna. Scruton riktar ocksÄ siktet mot WTO och rekommenderar att frihandel ska inskrÀnkas av moraliska, religiösa och nationella restriktioner. Vem kan t ex försvara ekonomiskt fördelaktigt utnyttjande av slavarbete eller ohÀmmad export av pornografi till de muslimska lÀnderna?,frÄgar han.

Slutligen bör invandringen kontrolleras, utformningen av utbildningsinstitutionerna bör ges tillbaka till förĂ€ldrarna och yrkesmĂ€nnen och FN:s konventioner bör vika för den nationella suverĂ€niteten och relationerna mellan medborgarna i de europeiska nationalstaterna bör inte regleras av diktat frĂ„n EU, utan av historiska lojaliteter.Med sin visa till oikofoberna bidrar Scruton inte minst med ett realistiskt memento till den pĂ„gĂ„ende debatt, ocksĂ„ i vĂ„rt land: MĂ€nskliga rĂ€ttigheter sĂ€kerstĂ€lls inte genom högtidliga förklaringar, utan genom att tvingas igenom. Det förutsĂ€tter pliktuppfyllande medborgare och institutioner med folkligt stöd – och dĂ€rmed nationell lojalitet.kultur@jp.dk
Roger Scruton: THE NEED FOR NATIONS, Civitas, London 2004. ÂŁ8.50


DonĂ©r engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?


Comments are closed.