9
dec
Seneste opdatering: 9/12-04 kl. 1837
Ingen kommentar - Tryk for at kommentere!

uden ytringsfrihed. 2 afviste lĂŠserbreve:







PÄ DN-debatt söndagen den 5 december presenterade folkpartisterna LarsLeijonborg och Mauricio Rojas en ny, chockerande undersökning om densvenskainvandringspolitikens följder i förorterna.

Men de nÀmnde inte ett ord om att det faktiskt var Folkpartiet, under ledning av Bengt Westerberg ochBirgit Friggebo, som satte igÄng utvecklingen av den segregering och detutanförskap som vi idag ser i vÄra förorter.

Nej, nu skyller Leijonborg och Rojas de ökande problemen pĂ„socialdemokraterna. DĂ„, nĂ€r folkpartiet ansvarade för invandringspolitikeni Carl Bildts regering, gjorde Friggebo visserligen ett tappert försök attlösa problemen genom att Ă„ka ut till Rinkeby och uppmana folk att tavarandra i hand och sjunga ‘We shall overcome’. Men vad blev resultatet?.Jo, Ă„r 1990 fanns det 3 bostadsomrĂ„den i Sverige som kunde klassas somverkligt utsatta – RosengĂ„rd i Malmö, Rinkeby i Stockholm och Hammarkulleni Göteborg.

Nu, 14 Ă„r senare, har dessa bostadsomrĂ„den, enligt folkpartietsnyaSIFO-undersökning, vuxit till 136 och spridit sig över hela landet.Förklaringen till denna spridning Ă€r att regeringarna pĂ„ 80- och 90-talenmedvetet satsade pĂ„ en integrationspolitik som man kallade “HelaSverige-strategin”, vilken gick ut pĂ„ att fördela invandrarna pĂ„ sĂ„ mĂ„ngakommuner som möjligt för att pĂ„ sĂ„ sĂ€tt försöka lindra invandringensnegativa effekter. Staten stod för kostnaderna de första tre Ă„ren ochlovade samtidigt kommunerna att problemen dĂ€refter skulle vara lösta. Medfacit i hand kan Leijonborg och Rojas nu konstatera att det blivit tvĂ€rtom.DĂ€rför varnar de nu för att utvecklingen istĂ€llet kommer att leda tillallvarliga etniska konflikter, typ dem i Holland, om vi inte genast löserproblemen.Men folkpartisterna talar som vanligt med kluvna tungor. Ty, samtidigt somde i ena Ă€ndan varnar för de svĂ„ra problem som uppstĂ„tt sĂ„ propagerar de iandra Ă€ndan ivrigt för en ökad invandring av mĂ€nniskor frĂ„n FrĂ€mre Asienoch Afrika, vilka huvudsakligen hamnar i den arbetslöshet, detbidragsberoende och det utanförskap som Leijonborg och Rojas nu Ă€r sĂ„ rĂ€ddaför.

Dessutom Ă€r det allt fler analfabeter bland invandrarna idag, vilketknappast lĂ€r göra det lĂ€ttare för oss. Men sĂ„dana smĂ„ detaljer bekymrartydligen inte folkpartisterna. Och vem som skall anstĂ€lla, eller försörja,alla dem som i ökande omfattning strömmar in i landet det harfolkpartisterna naturligtvis inga svar pĂ„.Nej, tyvĂ€rr vi kan nog inte förvĂ€nta oss nĂ„got annat Ă€n ‘We shallovercome’ Ă€ven i fortsĂ€ttningen!.

LB, HÀrlösa

http://www.bgf.nu

Tack för erbjudandet. Men av utrymmesskÀl har vi tyvÀrr ingen möjlighet attpublicera artikeln.Med vÀnlig hÀlsningMats BergstrandDebattredaktör

Folkpartiets utspel

OM BARA VILJAN FINNS

PĂ„ DN Debatt den 5/12 -04 skriver Lars Leijonborg och Mauricio Rojas (fp)under rubriken “Explosiv ökning av antalet utsatta bostadsomrĂ„den”. Iartikeln anvĂ€nds begreppet “utanförskapsomrĂ„den” och i detta lĂ€ggs lĂ„gsysselsĂ€ttningsnivĂ„ och dĂ„liga skolresultat, och svagt valdetagande, delvisĂ€ven hög vĂ„ldsbrottslighet. Antalet sĂ„dana omrĂ„den har ökat frĂ„n tre 1990till 136 tolv Ă„r senare, 2002.

Även om det inte uttryckligen sĂ€gs, sĂ„ handlar det alltsĂ„ om invandrare ochresultatet av den invandring som förekommit till Sverige under de senastedecennierna.Den bild som hittills förmedlats till landets medborgare Ă€r att detvisserligen förekommer problem, men att utvecklingen Ă€ndĂ„ gĂ„r Ă„t rĂ€tt hĂ„ll.Det Ă€r bara en tidsfrĂ„ga innan integrationen lyckas. I varje fall gĂ„r ensĂ„dan att Ă„stadkomma, om tillrĂ€ckligt mycket resurser satsas.Nu vet vi att det inte Ă€r sĂ„. Trots prioritering av skolor med hög andelinvandrarelever, trots allehanda bidragsutbetalningar, trots sĂ€rskildamiljardsatsningar i “utsatta” storstadsomrĂ„den sĂ„ fortsĂ€tter utvecklingenatt gĂ„ Ă„t fel hĂ„ll. Det Ă€r bra att Folkpartiet nu medverkar till att göradenna verklighet synlig.

FrĂ„gan Ă€r dock vad som orsakat dagens problem. Är det nĂ„got som bara”blev”, som bara “vĂ€xte fram”, liksom av sig sjĂ€lvt? Har dagens problemvarit oförutsebara? Har utvecklingen varit oundviklig, bortom möjlighet förmĂ€nniskor att pĂ„verka? Finns det ingen som bĂ€r nĂ„got ansvar eller Ă€r vialla bara offer, “utsatta”?

För att kunna finna en vÀg ut ur dagens situation kan det vara klokt attförst betrakta den vÀg som ledde oss fram till denna situation.

Denna vĂ€g kan symboliseras av fp-ledaren Bengt Westerberg, dĂ„ han pĂ„valnatten 1991 reste sig ur TV-soffan, nĂ€r Ian Wachtmeister kom in istudion. Det var en protest som markerade den syn som legat till grund för”den generösa flyktingpolitiken”. Det sĂ„gs som ett val mellan ont och gott,dĂ€r varje invĂ€ndning kunde avfĂ€rdas med olika tillmĂ€len och dĂ€r varjeproblem kunde lösas med mer godhet och mer resurser.Denna grundsyn, och partipolitiska samstĂ€mmighet, möjliggjorde denmassinvandring som förekommit under hela 1990-talet. Invandringen tillSverige har varit vĂ€sentligt större Ă€n till nĂ„got av vĂ„ra grannlĂ€nder.

Entopp intrĂ€ffade i början av 90-talet, samtidigt som arbetslösheten varhögre Ă€n pĂ„ lĂ€nge. Det var under en borgerlig regering med Birgit Friggebo(fp) som invandringsminister och Bengt Westerberg som socialminister.Denna regerings första Ă„tgĂ€rd blev att till papperskorgen förpassa enliggande s-propostition, “Aktiv flykting och migrationspolitik”(1990/91:195. 1) dĂ€r det talades om att “varje land har ett ansvar för sinaegna medborgare”, att en “mycket stor andel av de asylsökande i Europa Ă€rinte i behov av internationellt rĂ€ttslig skydd.” och att “vi mĂ„ste lĂ€mnaden alltför idylliserade och romantiska beskrivningen av det mĂ„ngkulturellaoch vĂ€lja en mer realistisk utgĂ„ngspunkt”.

Det har sedan inte saknats röster som varnat, men dessa har inte slĂ€pptsfram i massmedia. De har inte ens haft normala demokratiska rĂ€ttigheter,för att hyra möteslokaler, annonsera i tidningar eller hĂ„lla torgmöten.Varken Folkpartiet eller nĂ„got annat riksdagsparti har reagerat mot detta -“för den goda sakens skull”, fĂ„r man förmoda.Det anmĂ€rkningsvĂ€rda Ă€r att detta drabbat inte bara nazi-orienterade ochantidemokratiska grupperingar. Det har drabbat varje organisation, utanundantag, som kritiserat den förda politiken: “Det nya partiet” som”Sverigedemokraterna”, “Folkviljan och massinvandringen” som “BlĂ„gulafrĂ„gor”.

Den omfattande invandringen, i ökad utstrĂ€ckning frĂ„n fjĂ€rran lĂ€nder ochfrĂ€mmande kulturer, har kombinerats med en kravlöshet gentemotnykomlingarna. Samtidigt har det bedrivits ett konstant kampanjande motursprungsbefolkningen, för att bekĂ€mpa en förment “frĂ€mlingsfientlighet ochrasism”.

Detta Ă€r knappast en politik som haft folkligt stöd. Detta mĂ€rktes genom demĂ„nga nya rösterna till Folkpartiet i valet 2002, efter att partiet gjorten liten markering med sitt tal om krav pĂ„ kunskaper i svenska för att fĂ„svenskt medborgarskap. (Av detta blev dock inget, efter valet har frĂ„ganuppenbarligen slĂ€ppts av fp.)Nu vill fp lösa problemen med den höga arbetslösheten bland invandraregenom “ett perspektivskifte som öppnar vĂ€gen för en inkluderandeutvecklingspolitik baserad pĂ„ egenmakt i stĂ€llet för omhĂ€ndertagande, pĂ„arbete i stĂ€llet för bidrag”.

I princip riktigt, men kan det fungera? Harde invandrare i yrkesaktiv Ă„lder som nu Ă€r öppet arbetslösa eller stĂ„rutanför arbetsmarknaden de kunskaper och fĂ€rdigheter som efterfrĂ„gas pĂ„dagens svenska arbetsmarknad? Har de ens nödvĂ€ndig motivation? Om bidragendras in, vad hĂ€nder? FĂ„r vi dĂ„ inte just den vĂ„ldsamma konfrontation somRojas varnar för?”Sverige befinner sig farligt nĂ€ra den punkt dĂ„ de etniska och socialakonflikterna kan urarta…” skriver de tvĂ„ fp-företrĂ€darna.

TyvĂ€rr Ă€r denpunkten delvis redan passerad. Det pĂ„gĂ„r redan en lĂ„gintensiv krigföringmot svenskar och det svenska samhĂ€llet. Inslag i denna Ă€r gaturĂ„n ochvĂ„ldtĂ€kter, vĂ€rderĂ„n och inbrott, hot och krĂ€nkningar, misshandel och mord,skolbrĂ€nder och attacker mot kollektivtrafiken.Det finns ingen enkel lösning pĂ„ de enorma problem vi nu fĂ„tt pĂ„ halsen.Det handlar om att försöka försiktigt krypa tillbaka frĂ„n kanten till denavgrund, framför vilken vi hamnat. HĂ€r krĂ€vs ett batteri av olika Ă„tgĂ€rder.Först av allt gĂ€ller det att alla partier blir klara över situationensallvar. HĂ€r Ă„terstĂ„r mycket att göra – (s)-regeringen har haft svĂ„righeteratt vinna nödvĂ€ndigt stöd i riksdagen för ens mĂ„ttliga Ă„tgĂ€rder för attbromsa invandringen och asylmissbruket. Inget annat parti ville sĂ€tta stoppför möjligheterna att lĂ€mna in stĂ€ndigt nya ansökningar.

I sjĂ€lva verket mĂ„ste till en klar viljeinriktning om att tills vidareminimera den fortsatta invandringen till Sverige. HĂ€r skulle vi kunna lĂ€ramycket av t ex Danmark och NederlĂ€nderna. Inom EU borde vi stödja förslagetom asylmottagning i EU:s utkanter.Vidare mĂ„ste vi fĂ„ en effektivisering av kampen mot vĂ„ldsbrottslighet.Detta mĂ„ste innefatta en bĂ€ttre grĂ€nskontroll och utlĂ€nningskontroll, sĂ„vĂ€lsom konsekvent utvisning av grova brottslingar. Svenska medborgarskap skebeviljas med stor restriktivitet.Mycket mer Ă€n sĂ„ finns att göra – om bara den politiska viljan finns

.Jan Milld————————————————————————

Denna artikel sĂ€ndes alltsĂ„ till DN Debatt den 6/12 -04, men refuserades.Den har Ă€ven sĂ€nts till debattsidorna i Svenska Dagbladet, Aftonbladet ochExpressen – med samma resultat.


DonĂ©r engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?


Comments are closed.