Blodspengar på bordet
En del läsare av de mer mogna årgångarna kommer från sin barndoms undervisning i dansk historia att komma ihåg att vi på medeltiden släppte tanken på att mord och andra brott kunde sonas genom att mördarens släkt betalade bot till den mördades släkt.
Således bestämmer Jyllandslagen från 1241 att mord straffas av kungen. Brott är inte längre en angelägenhet mellan invånarna inbördes utan mellan den enskilde och staten. Släkten, storfamiljen eller klanen har således ingen roll i rättsskipningen.Men nu är släktskuld och sonande genom blodspengar på väg tillbaka i dansk rättsuppfattning efter en händelse på Nörrebro i Köpenhamn där en dörrvakt sköt ner en medlem av en av stadsdelens mäktigaste förbrytarfamiljer, den berömde Hxxxxx-klanen.
Efter detta har dörrvakten och hans familj varit fredlösa och polisen har därför uttalat sin påskönnelse av det initiativ som imam Ahmad Abu Laban har tagit till att medla mellan klanerna. Häri ingår också ett förslag om att dörrvaktens klan ska betala blodspengar till H-klanen, för det är en god gammal muslimsk rättsprincip, förklarar den feterede böneledaren på engelska. Abu Laban är naturligtvis stormförtjust över chansen att införa muslimska rättsprinciper i Danmarks huvudstad.
När polisen i Köpenhamn således godkänner rättsskipning via medling mellan släkter, måste Groft sagt utgå från att man har inhämtat extraordinärt godkännande hos justitieministern, då vi inte kan finna tanken om släktskuld och sonande genom blodspengar nedtecknad i Grundlagen.
Erkännandet av släkten eller klanen som juridisk person kan inte undgå att stärka de politiska krafter som har tagit till orda för kollektiv utvisning av förbrytarklaner. Det har hittills avvisats med hänvisning till att vi som civiliserat land inte erkänner kollektiv skuld, men det gör vi alltså nu. Således skulle det ha öppnats möjlighet för att staten kan leva upp till kravet i förordet till Jyllandslagen om »(at) inte låta onda människor, som inte vill förbättra sig, leva i sitt land«.
Lars Hedegaard
Groft Sagt, Berlingske, 6.6