22
jun
Seneste opdatering: 22/6-05 kl. 1621
Ingen kommentar - Tryk for at kommentere!

at citere hende

Men vi er jo altsĂ„ ansvarlige for det vi lĂŠgger ud pĂ„ nettet – berusede eller pubertĂŠre. Var der ikke noget med Ritt Bjerregaard & Bruce ogsĂ„ ?Springsteen der var “rockens fremtid” – men ikke andet end Ă©n lang, larmendne gentagelse, som danske socialdemokartiske kvinder hoppede helt med pĂ„. De (Jytte Hilden & Ritt Bjerregaard, savnede vel erfaring med sex ,drugs & rockn roll – ikke sĂ„ mĂŠrkeligt nĂ„r man tĂŠnker pĂ„ deres mĂŠnd.)
Mona Sahlin, Demokrati-, integrations- och jÀmstÀlldhetsminister
Krönika i Expressen, kultursidan den 23 oktober 2002 i samband med Bruce Springsteens konsert i Stockholm

Hej Bruce
,
Vi har aldrig trĂ€ffats men det kĂ€nns som om jag kĂ€nner dej sedan mĂ„nga Ă„r. Jag har varit pĂ„ dina konserter i Göteborg och i Stockholm (bĂ€st tyckte jag egentligen om den akustiska du hade pĂ„ Cirkus i Stockholm för nĂ„gra Ă„r sedan. Du och en gitarr och ett munspel
sĂ„ perfekt).
Det Ă€r ju ett speciellt förhĂ„llande mellan dej och Sverige. KĂ€nner du det sĂ„ sjĂ€lv? Jag menar, du har ju Ă„tervĂ€nt hit sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger och alltid sĂ„ stĂ€ller vi svenskar oss i kö och bara vĂ€ntar
ja pĂ„ vad dĂ„? Du Ă€r pĂ„ nĂ„got sĂ€tt till och med större Ă€n din musik. Och dĂ„ menar jag inte att du skulle vara en ikon eller idol – nej, det Ă€r mer komplicerat Ă€n sĂ„.
SjĂ€lv vĂ€xte jag upp med Vietnamrörelsen. ”Krossa, krossa USA-imperialismen!” Har du hört den? Nej, antagligen inte. Men USA var nĂ„got jag hatade – och samtidigt stĂ€ndigt var sĂ„ fascinerad av. Det svarta USA, Woodstock men ocksĂ„ Nixon, Watergate och moralismen.
HÀr hemma var det disko, ABBA och Hoola Bandoola (nej, det klarar jag inte att förklara för dej)- och sÄ kom du! Jeans, t-shirt och amerikanska flaggan och Born in the USA! Ett USA jag inte hade trott fanns. Texter om ensamma bilfÀrder, arbetarklassen och hungriga hjÀrtan. Sorgsna vandringar pÄ Philadelphias gator, född att springa och kÄt att Àlska. Och som jag föll! Inte bara för den underbara glada, mustiga brinnande rockmusiken, utan ocksÄ för det USA jag hade hoppats fanns dÀr ocksÄ. Ett USA ilsket över orÀttvisor. Ett USA dÀr den amerikanska drömmen var mer Àn att tjÀna pengar.
Och en otrolig glÀdje över att kÀnna att dina och mina drömmar var lika pÄ nÄgot sÀtt. Precis det har sÄ mÄnga av de som Àlskar dej hÀr i Sverige sagt som förklaring till din stÀllning bland oss. Du Àr en av oss mÀnniskor i vÀrlden som Àlskar och vill bli Àlskad. Du Àr en av oss alla som ser vÄr barndom i nytt ljus som i minnet av The River. En av alla som ser att vÀrlden kan se annorlunda ut. Och det Amerika vi vill skall finnas, sjunger du om. Du Àr en amerikan som Àr patriotisk utan att bli dryg! TÀnk om Bush kunde se att det gÄr!
Men jag tror ocksÄ att du för oss svenskar stÄr för det vi innerst inne vill vara. En riktig rebell, en individualist som tar ut svÀngarna, en som visar glÀdje och ilska utan att skÀmmas.
Efter 11 september vÀxte bara vÄr kÀrlek till dej. VÀrlden blev sÄ annorlunda efter döden i New York och sen i Afghanistan. Men ocksÄ USA förÀndrades. Arrogansen kom tillbaka. Stormaktsidiotin ocksÄ.
Och nĂ€stan ville jag gĂ„ ut pĂ„ gatorna och ropa ”Krossa, krossa USA-imperialismen!” igen.
Men dÄ kom du. Igen! I dina jeans, t-shirt och amerikanska flaggan och visade Äterigen nÄgot eget. The Rising! Sorgen och beslutsamheten som vÀxte i din stad New York. City of Ruins. DÀr solen skymdes, himlen blev tom, vi gick in i elden och ut igen med löftet om att stÄ upp! Med stoltheten över det Amerika som fanns kvar under ruinerna och som du trollade fram pÄ denna din absolut bÀsta skiva. Och som vi Àr mÄnga som vill dela. Stoltheten alltsÄ. För det Àr ju nÄgot visst med USA. Som inte Àr Mc Donalds och Hollywood. Utan som Àr New York, frihet, individualism, fantasi, kaxighet och olikhet. Som Àr du, Bruce Springsteen. Och som jag Àr sÄ evigt tacksam över att fÄ vara del av. I bilen nÀr jag vrÄlar till Glory days, nÀr jag dagdrömmer om att fÄ dansa pÄ scenen till Dancing in the Dark, nÀr jag grÄter till In to the Fire, eller nÀr jag nynnar om Tom Joads vÄlnad.
Nu har jag gÄtt och vÀntat i mÄnader pÄ att det skall bli just torsdag. Att jag och mina vÀnner samlar oss pÄ Söder, tar ett glas tillsammans, pratar igenom vad vi kan vÀnta oss och sen vandrar bort till Globen och din konsert. Och jag vet att jag kommer att stÄ upp hela kvÀllen, tacksamt vrÄla med i dina textrader, grÄta av sorg och lycka över alla kÀnslor du kommer att locka fram. För varje lÄt du spelar kommer jag att kÀnna i magen att jag lever, kÀnna i hjÀrtat att jag kommer att dö och inte vill att kvÀllen tar slut. NÄnsin.
Och efter sÄ vandrar jag och mina vÀnner ivÀg till en krog och tar ett glas till och pratar av oss upplevelserna. NÀr kommer du tillbaka Bruce? Amerika har inte rÄd med att du inte kommer. SÄ att vi kan fortsÀtta Àlska och drömma om en amerikansk dröm som kanske kan bli svensk.
Jag lÀngtar redan!
Stora kramar frÄn Mona Sahlin
P S Visst Àr det svÄrt att tro att du och vÄr statsminister Göran Persson Àr lika gamla?! D S
Krönika i publicerad i Expressen, kultursidan den 23 oktober 2002 i samband med Bruce Springsteens konsert i Stockholm
.


DonĂ©r engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?


Comments are closed.