19
nov
Seneste opdatering: 20/11-07 kl. 0126
Ingen kommentar - Tryk for at kommentere!

 Se Clement  KjÊrsgaard blive  nÊsten tavs i interview med David Horowitz  fra min. 9:50 om Islamo-Fascism Awareness Week

DR.DK

– Forfatteren DAVID HOROWITZ forlod for 30 Ă„r siden venstreflĂžjen og blev borgerlig: han er kendt for sit vedvarende angreb pĂ„ de venstreorienterede, som han bl.a. mener sidder tungt pĂ„ de amerikanske universiteter. Sidste uge havde han udnĂŠvnt til “Islamo-Fascism Awareness Week” – et arrangement, hvor han og en rĂŠkke andre talere besĂžgte universiteter og holdt foredrag mod islamistisk fundamentalisme. Onsdag buh’ede en del af publikum ham af scenen under et foredrag – Fredag skulle han, under omfattende sikkerhedsforanstaltninger, tale pĂ„ Columbia University i New York, hvor vi var med

 HallÞj pÄ Krogerup Badehotel

Af Geoffrey Cain, cand. mag. et art.

SAMMEN med Muslimernes FÊllesrÄd har Krogerup HÞjskole holdt en konference om kampen mod terrorisme. Det underliggende budskab var, at terrorismen ikke har noget med islam at gÞre (jamen, hvordan kunne man fÄ den kÊtterske tanke?), og det fik dyrlÊge og debattÞr Lene Kattrup til at protestere i Frederiksborg Amtsavis.

Men det skulle hun aldrig have gjort, for straks rykkede to af organisatorerne, Erik Boel og SÞren Lerche, ud med en bandbulle i samme avis, og mange andre vrede borgere fulgte efter. Hvad lignede det at kritisere en konference, der havde afstedkommet et takkebrev fra »en af Danmarks fÞrende islamforskere«, skrev Boel og Lerche.

Halalhippi
De nÊvnte ikke, at eksperten (en vis professor JÞrgen S. Nielsen) var af de varmeste og mest uforbeholdne halalhippier pÄ Danmarks jord (hvilket ikke siger sÄ lidt), og at hans initiativ svarer til, at et katolsk seminar udrÄbes som en stor Þkumenisk succes, fordi organisatorerne har fÄet et takkebrev.

Fra paven.

Et andet lÊserbrev anklagede den formastelige Lene Kattrup for at slÄ Abdul Wahid Pedersen (som skribenten sammenlignede med Grundtvig) »i hartkorn med det dybt reaktionÊre Hizb-ut-Tahrir«.

Moderate Pedersen
Jamen, det er ogsÄ forfÊrdeligt, ikke sandt? IsÊr nÄr hans fromhed Abdul Wahid Pedersen er sÄ moderat. Han gÄr vist nok ind for stening af utro kvinder og indfÞrelse af sharia i Danmark (jvf. PrÊsteforeningens blad 14/8 1998), men det ville Grundtvig mÄske ogsÄ have gjort, hvis han havde fÄet et lignende tilbud fra muslimske kredse?

Ja, hvem ved, mĂ„ske ville han ogsĂ„ – som Abdul Wahid Pedersen pĂ„ et VUC-mĂžde i Lyngby 12/4 – konstatere, at det ifĂžlge Zions Vises Protokoller var det jĂžderne, der styrede verden. Det kan vi kun gisne om, men Ă©n ting kan vi dog vĂŠre sikre pĂ„, nemlig at sagen om Krogerups Islamiske HĂžjskole kĂžrer videre.

Det kan man se i JP 2/11, hvor talsmand for muslimernes fÊllesrÄd Ismail Gögenur bedyrer, at meningen med konferencen og det efterfÞlgende dialogmÞde var »at lÊre hinanden at kende, udveksle meninger og fÄ mulighed for i fremtiden at trÊkke pÄ hinanden og radikalisering samt afmontere frem for at tilspidse konfliktfyldte situationer«.Det havde med andre ord absolut ikke noget med at bevise, »at terror ikke har noget med islam at gÞre«, kan man hÞre, og jeg mÄ sandelig have taget fejl. MÄske fordi jeg endnu ikke har fÄet et tilbud, jeg ikke kan sige nej til?

EU ‘should expand beyond Europe’ 

Sookhdeo  sagde i Bryssel  : ItÂŽs  a trojan horse………………….

Mr Miliband urged the EU to use “soft and hard power”
Miliband on the EU  .Foreign Secretary David Miliband has suggested the European Union should work towards including Russia, Middle Eastern and North African countries.
He said enlargement was “our most powerful tool” for extending stability. In his first major speech on the UK’s relationship with Europe, he said the EU would not become a “superpower” but should be a “role model” for the world.It could be a “model power of regional co-operation” dedicated to free trade, the environment and tackling extremism. He said the EU must “keep our promises to Turkey”, adding: “If we fail…. it will signal a deep and dangerous divide between east and west.     BBC 

“Postbudene kan  blive drĂŠbt” –

sÄ er det nok  bedst at lade  vÊre:

Posten om SD-bojkott: BrevbĂ€rarna kan bli dödadeJag har nu fĂ„tt svar frĂ„n Postens presstjĂ€nst (Hanna) pĂ„ mina frĂ„gor om postens policy vid utdelande av visst material.Det visar sig att det var sĂ€kerheten som gjorde att Posten inte vĂ„gade distribuera nĂ„gonting som innehĂ„ller skoj och skĂ€mt med muslimer – brevbĂ€rarna kan uppenbarligen bli dödade.Inte ens under den vĂ€rsta nazismen pĂ„ 30- och 40-talet vek sig pĂ„ Kungl Postverket för ett sĂ„dant hot.

Kurt Lundgren  og  Uwe Max Jensen : Det kan retsstater ikke overleve

 “Vi  glider isĂ€r”

Fokus – Publicerad 16 november, 2007

PĂ„ ytan Ă€r det mycket som förenar. Men de politiska skillnaderna mellan Sverige, Norge och Danmark Ă€r knivskarpa – och blir allt större.
»NĂ€r Anders Fogh marscherer frem – nĂ€r Anders Fogh marscherer frem«, skanderar segerrusiga entusiaster pĂ„ Venstres valvaka i det gamla slakthuset Oksehallen.PĂ„ ytan kunde det ha varit valvaka hos de svenska moderaterna – samma kostymnissar och vĂ€lfriserade blondiner, samma segerrus och nytvĂ€ttade partiledare. Förvisso Ă€r folkpartiet liberala Venstres systerparti, men det Ă€r moderaterna som Ă€r motsvarigheten. BĂ„da har förflyttat fokus frĂ„n höger mot mitten och dĂ€rmed kapat Ă„t sig tillrĂ€ckligt stor andel av vĂ€ljarnas röster för att hamna i regeringsstĂ€llning, bĂ„da har vunnit val med löften om att bevara vĂ€lfĂ€rdsstaten, inte slakta den.

Taktiken Àr nÀrbeslÀktad, och det Àr lÀtt att dra paralleller mellan de tvÄ framgÄngsrecepten. Men under ytan verkar Fredrik Reinfeldt och Anders Fogh Rasmussen i vitt skilda politiska landskap, och förutsÀttningarna för att driva en framgÄngsrik politik i Sverige och Danmark ser helt olika ut.

Inom Norden delar lÀnderna en gemensam historia och kultur, men pÄ det politiska omrÄdet skiljer sig sÄvÀl vÀrderingar och krav hos vÀljarkÄren, som partistrukturer och politiska traditioner mellan lÀnderna.

Finland avviker med en politisk historia som i stor utstrÀckning prÀglats av utrikespolitiska hÀnsyn, medan Island ocksÄ Àr republik med ett politiskt liv som sÀllan speglas i Sverige. Danmark, Norge och Sverige har dÀremot samma valsystem och styrelseskick.

Flyktingpolitiken

Den mest iögonfallande skillnaden mellan svensk och dansk politik gĂ€ller flyktingpolitiken. Förutom uppmĂ€rksamheten kring det nya alternativet Ny Alliance med partiledaren Naser Khader, har det danska valet Ă„terigen haft frĂ„gan i fokus. Inte lika mycket som inför valen 2001 och 2005, men Ă€mnet var Ă€ven denna gĂ„ng mediernas darling – lika enkel som polariserande.

Efter Pia Kjarsgaards intrÀde i politiken mÄste alla partier förhÄlla sig till Dansk Folkepartis krav pÄ restriktiv flyktingpolitik. Sedan Anders Fogh Rasmussen tilltrÀdde 2001 har en tuff migrationslagstiftning införts och antalet beviljade asylansökningar har minskat med 80 procent. Till och med Ny Alliance, vars partiledare har palestinska och syrianska rötter, talar om en fortsatt strikt migrationspolitik.

Sverige har ingen Pia Kjaersgaard. I det avseendet kan Danmark tyckas ha mer gemensamt med Norge, med sitt Fremskrittsparti. BÄde Fremskrittspartiet och Dansk Folkeparti har karismatiska ledare, de har en tydlig fiende som slÄr an hos en förhÄllandevis religiös befolkning. Men Fremskrittspartiet har Ä andra sidan en bredare agenda, mildare retorik och spelar en annan roll i norsk politik.

– Fremskrittspartiet har mycket mindre inflytande i Norge Ă€n vad Dansk folkeparti har i Danmark, sĂ€ger den norske frilansjournalisten Ole Martin Larsen.

Sverige Ă„ sin sida har erfarenheten av Ny demokrati som havererade pĂ„ grund av inre stridigheter. De svenska partierna har ocksĂ„ – hittills – hĂ„llit emot gentemot Sverigedemokraterna och avstĂ„tt frĂ„n att locka vĂ€ljare med liknande argument. Det finns dock de som tror att ett nĂ€rmande lĂ€nderna emellan Ă€r oundvikligt i denna frĂ„ga.

Miljöministern Connie Hedegaard frÄn Det Konservative Folkeparti ler nÀr Fokus frÄgar om solidaritet med flyktingar och med andra mottagarlÀnder.

– Lustigt att just du som Ă€r frĂ„n Sverige frĂ„gar det, sĂ€ger hon lite ironiskt och berĂ€ttar att hon följer den svenska flyktingdebatten pĂ„ nĂ€ra hĂ„ll frĂ„n sitt hus nĂ€ra GrĂ€nna. Hon Ă€r sĂ€ker pĂ„ att vĂ„rt liberala flyktingmottagande kommer att ge Sverigedemokraterna större stöd Ă€n Dansk Folkeparti.

– Det kokar under ytan i det svenska samhĂ€llet och Sverigedemokraterna Ă€r mycket mer frĂ€mlingsfientliga Ă€n Dansk Folkeparti.

VÀnster eller höger

Offentlig finansierad vĂ€lfĂ€rd, utbyggd offentlig sektor – tittar man pĂ„ retoriken kan det verka som om de ideologiska skillnaderna Ă€r smĂ„ mellan Sverige, Norge och Danmark. Men skillnaderna Ă€r stora – och ökar snarare Ă€n minskar.

Norge Ă€r det svenska vĂ€nsterpartiets stora föredöme. DĂ€r vann Arbeiderpartiet valet 2005 tack vare en markant vĂ€nstersvĂ€ng och anpassning till facket. Socialdemokraten Jens Stoltenberg leder nu en regering dĂ€r Ă€ven Socialistisk Venstreparti och Senterpartiet ingĂ„r. I Norge har rapporteringen om det danska valet varit begrĂ€nsad. DĂ€r Ă€r den sociala och politiska gemenskapen större med Sverige – Ă€ven om den uppenbara likheten mellan Danmark och Norge Ă€r att de frĂ€mlingsfientliga partierna drar sĂ„ mĂ„nga röster.

– De svenska socialdemokraterna behöver, tillsammans med vĂ€nsterpartiet och facket, utforma en lĂ„ngsiktig vĂ€nsteragenda. Vi vill att Sverige ska göra samma vĂ€nstersvĂ€ng som Norge, sĂ€ger vĂ€nsterradikala Flammans chefredaktör Aron Etzler, som skrivit en bok om Trondheims­modellen, som den nya vĂ€nsterpolitiken brukar kallas.

Sverige ligger nÄgonstans pÄ mitten av skalan. HÀr har socialdemokraterna dominerat politiken under efterkrigstiden och moderaterna vann valet genom att styra den borgerliga alliansen mot mitten. MÄnga anser att moderaterna har kopierat danska Venstres framgÄngsrecept men det tillbakavisar partisekreteraren Per Schlingmann.

– Det handlade mer om hur moderaterna sĂ„g ut efter valet 2002. DĂ€remot inspirerar deras förmĂ„ga att skapa förtroende i vĂ€lfĂ€rdspolitiken, sĂ€ger han.

Danmark Ă€r överlĂ€gset lĂ€ngst till höger; sĂ„vĂ€l kultur som politik Ă€r mer borgerlig och mer liberal – oavsett vilken fĂ€rg regeringen har. DĂ€r finns en utbredd kulturkonservatism – och kulturradikalism.

DĂ€r finns ocksĂ„ den nĂ€rhet till kontinenten som sannolikt Ă€r skĂ€let till att Danmark har Radikale Venstre, ett kulturradikalt parti som det inte finns nĂ„gon motsvarighet till i övriga Norden – dĂ€remot i Europa.

NÄgot som skiljer Sverige frÄn Danmark och Norge Àr ocksÄ att de har partier bÄde lÀngre vÀnster- och högerut Àn de stora partierna. I Danmark samlar partierna pÄ ytterkanten en fjÀrdedel av vÀljarkÄren.
I valet stÀrkte Pia Kjaersgaard sitt mandat samtidigt som den stora vinnarna var Villy Sövndal, ledare för vÀnsterpartiet Socialistisk Folkeparti. I Sverige saknas grÀnsalternativen; vÀnsterpartiet gÄr uselt och det saknas högeralternativ till nymoderaterna.

Sammanfattningsvis spretar det mer Àn pÄ lÀnge mellan Norge, Sverige och Danmark, till stor del som en följd av valresultatet i Norge 2005. Veckans borgerliga valseger i Danmark gör att de ideologiska klyftorna lÀnderna emellan snarare ökar Àn minskar.

Block- eller mittpolitik

BÄde Norge och Sverige har historiskt sett haft mer utprÀglad blockpolitik Àn Danmark, vars partiflora Àr bÄde bredare och mer varierad.

Statsvetaren Anders Sannerstedt i Lund sÀger att likheterna mellan de nordiska lÀnderna var större före 1973, dÄ diskussionen i samband med det danska EU-intrÀdet ledde till att flera nya partier startades. Med en tvÄprocentsspÀrr till folketinget har mindre partier och profilerade enfrÄgepartier ofta fÄtt relativt stor betydelse, och i veckans val deltog nio partier med chans att komma in i folketinget.

Den danska statsvetaren Mette Anthonsen vid Göteborgs universitet förklarar att Danmark har en helt annan tradition av blocköverskridande samarbeten, med regeringar i alla fÀrger sedan 1970.

– Till och med en koalition mellan Venstre och socialdemokraterna, vilket kanske Ă€r svĂ„rt att förestĂ€lla sig i Sverige, sĂ€ger hon. Samtidigt upplever hon att en konsekvens av den danska valrörelsen och Ny Alliances roll varit att stĂ€rka blockuppdelningen och motsĂ€ttningarna mellan den blĂ„ och den röda gruppen.

I Sverige började nya partier fĂ„ betydelse lĂ„ngt senare – först 1988 kom miljöpartiet in i riksdagen för första gĂ„ngen. Svensk blockpolitik Ă€r ocksĂ„ den i sĂ€rklass mest cementerade. Även om Norge har samma uppdelning Ă€r det inte samma vattentĂ€ta skott mellan de tvĂ„ blocken – i dagens arbeiderpartistiska regering ingĂ„r som sagt Senterpartiet.

HĂ€rutöver har bĂ„de Sveriges och Danmarks stora höger- och vĂ€nsterorienterade partier girat mot varandra, med mitten-trĂ€ngsel som resultat. Anders Sannerstedt tror att attraktionen mot mitten Ă€r ofrĂ„nkomlig – dĂ€r finns de flesta vĂ€ljarna.

– LĂ€gger du dig för lĂ„ngt Ă„t ena hĂ„llet vinner du inga val.

Men mittpolitiken har sina baksidor. Enligt den danska professorn Drude Dahlerup vid Stockholms universitet har den i bÄde Danmark och Sverige lett till en utslÀtad, mediefixerad politik som hon kallar designerpolitik.

– Spinndoktorerna Ă€r inte intresserade av partiernas stĂ„ndpunkter i sakfrĂ„gor – de vill bara sĂ€lja ett budskap om vad de tror att folk tycker.

Inget danskt folkhem

Den danska politikens frĂ€msta kĂ€nnetecken i internationell medierapportering de senaste Ă„ren har handlat om restriktiv flyktingpolitik, höga skatter och flexicurity, den flexibla danska arbetsmarknadsmodellen. Men den största sakfrĂ„gan i danska valet handlade om nĂ„got annat – skatter och vĂ€lfĂ€rd. Precis som i Sverige undvek Venstre att gĂ„ till val pĂ„ systemskifte, snarare handlade löftena om relativt smĂ„ förĂ€ndringar. För trots den borgerliga prĂ€geln Ă€r uppslutningen stor i Danmark kring idĂ©n om en skattefinansierad offentligt sektor. Efter den högersvĂ€ng som bĂ„de den danska och svenska borgerligheten genomgĂ„tt, rĂ„der bred enighet mellan de stora vĂ€nster- och högerpartierna om grunderna i vĂ€lfĂ€rdspolitiken.

Även hĂ€r Ă€r dock skillnaderna större Ă€n de verkar pĂ„ ytan. BĂ„de Norge och Sverige har traditionellt sett en starkare stat Ă€n Danmark, och i deras historia har byggandet av folkhemmet tagit stor plats. HĂ€r gĂ„r det att Ă„terknyta till vĂ€nster-höger-resonemanget; det ligger i den danska borgerliga naturen att staten ska underordnas individ, kommun eller region. Medan förhĂ„llandet mellan medborgare och stat Ă€r mer reglerat i Sverige och Norge, har individualism och lokalstyre starkare stĂ€llning i Danmark.

Enligt statsvetaren Mette Anthonsen vid Göteborgs universitet har den danska vÀlfÀrdspolitiken aldrig haft som mÄl att skapa ett folkhem.

– I Danmark ska inte staten komma och tala om för folk hur man ska leva, sĂ€ger hon.

Med Danmarks nÀrhet till kontinenten och europeiskt borgerliga vÀrderingar Àr det lÀtt att tro att danskarna helst finner politisk inspiration i Europa men enligt Mette Anthonsen stÀmmer inte det. Hon menar att den danska EU-skepsisen Àr utbredd och att Danmark definitivt inte drar mot Europa.

– Nej, danskarna ligger nog tvĂ„ Ă„r efter Norge nĂ€r det gĂ€ller anti-europeiska kĂ€nslor. Det har med deras skeptiska instĂ€llning till stat och överstat att göra, sĂ€ger hon.

Tillbaka pĂ„ valvakan. DĂ€r kommer folkpartiledaren Jan Björklund traskande bland bekanta blĂ„klintsblĂ„ vimplar. Han verkar nöjd – med de borgerligas valseger i Danmark tycker han sig se ett mönster.

– Socialdemokraternas dominans i nordisk politik har brutits – den hör till historien, sĂ€ger han och viftar bort det faktum att socialdemokraterna aldrig har dominerat dansk politik nĂ€mnvĂ€rt.
Men Anders Fogh Rasmussens obekvÀma uppgift att förankra sin regeringspolitik hos tvÄ partier med motsatta stÄndpunkter betrÀffande bÄde immigration och skatter kommer att tjÀna som en lÀxa för den svenska regeringen.

– Det gĂ€ller att Fredrik Reinfeldt kan hĂ„lla ihop alliansen. De mĂ„ste kunna visa upp ett trovĂ€rdigt, samspelt regeringsalternativ inför nĂ€sta val, sĂ€ger Svenska Dagbladets ledarskribent PJ Anders Linder.
Den pÄ ytan snarlika utvecklingen för dansk och svensk borgerlighet handlar mer om taktik Àn innehÄll.

VÀnstervÀndningen mot mitten har helt enkelt ett helt annat innehÄll i Danmark Àn i Sverige. Medan Fredrik Reinfeldt har tre lydiga kompisar i sin alliansregering, ska Anders Fogh Rasmussen förankra sin politik hos bÄde Pia Kjaersgaard, som kommer att fortsÀtta propagera för en aggressiv flyktingpolitik, och Nasser Khader, som driver pÄ skattepolitiken frÄn höger. Och medan Fogh Rasmussens politik vilar pÄ en stabilt borgerlig vÀljarkÄr, pÄminns Fredrik Reinfeldt stÀndigt om den socialdemokratiska dominansen i modern svensk historia.

Att Fredrik Reinfeldts regeringspolitik prÀglas av hotet frÄn socialdemokraterna, snarare Àn frÄn högeralternativ, syns inte minst pÄ den höga reformtakten. Per Schlingmann talar om hur Sverige skiljer sig frÄn Danmark i det avseendet och fÄr medhÄll av pr-strategen Morten Rud Pedersen med ett förflutet inom danska socialdemokraterna. Men han menar att Anders Fogh Rasmussens lÄngsamma förÀndringar Àr en strategi för att behÄlla makten.

– Det Ă€r skĂ€let till att Ander Fogh Rasmussen fick sitta kvar medan Fredrik Reinfeldt kommer att förlora makten 2010*, sĂ€ger Morden Rud Pedersen.
 
 Fokus. se

*Rekordhögt försprÄng för rödgröna blocket
 
 


DonĂ©r engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?


Comments are closed.