26
jan
Seneste opdatering: 26/1-08 kl. 2116
2 kommentarer - Tryk for at kommentere!

 min 29:30 – hop direkte  til begyndelsen min  3:15. Man mĂ„ tilgive mig begejstring, men nĂ„r man har oplevet hende “live”, sidder hun Ă©n i blodet.

» The  worst kind  of  slavery, is when the  slave is  brainwashed to  believe sheŽs free. This is the  case  with muslim women. «

»Perhaps I see the world through rose-tinted glasses«
Ja, det er bestemt tĂŠnkeligt. Det er  ingen nyhed at “den kreative klasse” ser  anderledes pĂ„ ĂždelĂŠggelsen af en nationalstat.Det gavner jo dem selv, hvorfor deres uegennyttige idealisme  falder pĂ„ stengrund hos “folket”. Det er dem – og deres bĂžrn, som man ser i de to historier  nederst, der mĂ„ tage  konsekvenserne. Den dag vores  SĂžvndalĂ©r (Ingen EU-aftale uden lempelser for udlĂŠndinge) og Vestagre selv stiller op (ogsĂ„ med deres bĂžrn, Vestager!),  skal jeg holde  op med at kalde dem hyklere. –   Man ser , det  er  “xenofobisk”  at omtale Malmގs demografi. Det  skulle kommunen ophĂžre med sofort :

Sir, Sweden has been my home for the past four years, mostly in Malmo, southern Sweden. Hence I feel reasonably qualified to comment on Matthew Engel’s article “The new face of Sweden”  that featured Malmo as a microcosm (or symbol perhaps) of Sweden’s immigration policy.It paints an unjust, polarised view of Malmo, and has even introduced a touch of xenophobia, for example that Malmo will “within a decade” be populated by a majority with non-Swedish origins. While Malmo may have some problems with racial segregation, the description of the so-called “non-Swedish” suburb of Rosengard may be rather naïve, and it even smacks of racial intolerance.Matthew Engel  contrasts this with a poetic, almost heroic, picture of the last remaining Swedes, brave enough to continue life here.

Hira Verick,Creative Director,:  A xenophobic picture of my Swedish home

 »FÄr svenskar kÀnna sig krÀnkta?«

Jag Àr TJEJ, kom inte och snacka om diskriminering! Jag har dessutom bott flera Är i ett helt nytt land med en helt ny kultur och ett sprÄk jag inte kunde prata eller förstÄ alls och det var skitsvÄrt. Men jag lÀrde mig och uppförde mig och försökte bidra till deras samhÀlle och inte fan betedde jag mig som en jÀvla demolerande parasit.
 Det finns tusentals invandrare i Sverige frÄn alla delar av vÀrlden. Det finns thailÀndare, tyskar, sydamerikaner, spanjorer, finnar, indier och allt jÀvla möjligt. Men ingen gnÀller lika mycket som mellanöstern/arabblattarna*.

Millds Blog  og  Basincityblues  (*blatte = perker)

“MĂ„ngkulturella” helligdage

Malmގs bystyre – en Ăžm forsamling………

Lars-Johan Hallgren (sd) i en debatt om Sverigedemokraternas motion om ett stopp för islamiserade lovdagar. Kommunstyrelsen och samtliga partier förutom Sverigedemokraterna yrkade avslag till motionen.

 »En typisk Svensk upplever sin vardag«

Om disse to beretninger kan man sammenfattende sige: Et politisk  liv, en offentlighed og en presse, der ikke kan behandle dette, er   dysfunktionel. Idag ser man f.-eks. i Expressen –  med Expo som sandhedsvidne – modstandere kaldt “nazister, hvor det egentligt  interessante er , hvem der forsyner  Expo med  politiske  modstanderes mobiltelefon-data……..Man kan kun ynke den menige  svensker. De er solgt ud for laveste  bud. Den politiske kamp, der skulle vĂŠre kĂŠmpet, befinder sig tilbage  i starten af halvfemserne. Nu er der  kun ulykkerne tilbage. Det bliver  langt  og  sejgt for dem, der skal betale prisen.

Bodde sjĂ€lv pĂ„ Andersberg i Halmstad fram till 1997 och var dĂ„ tvungen att “fly” till ett av de fĂ„ kvarvarande bostadsomrĂ„dena som Ă€nnu Ă€r ganska lugnt i staden. “Flykten” skedde efter att jag och hustrun inte stod ut lĂ€ngre med invandrarnas kriminella framfart:


Min nyrenoverade bil stals omedelbart, min tunga MC vÀltes avsiktligt och vandaliserades, min moped stals, min cykel stals, vi hade minst fyra inbrott bara pÄ nÄgot Är i kÀllarförrÄdet.

VĂ„r grannlĂ€genhet “intogs” av en invandrad knarklangare (Kosovoalban) som under sina “inköpsresor” i Europa upplĂ€t lĂ€genheten till sina grovt knarkande, kriminella och injicerande kunder, sprutor och nĂ„lar lĂ„g slĂ€ngda överallt i trapphus och gĂ„ngar, mĂ„nga gĂ„nger kunde vi inte öppna ytterdörren till lĂ€genheten för dĂ€r lĂ„g en avdomnad knarkare och sov lutad mot dörrens yttersida.

 Inbrott pĂ„ det ena stĂ€llet efter det andra, vandalisering och förstörelse av gemensamma utrymmen och trapphus, kraftiga störningar frĂ„n grannar, skrik, grĂ€l och oljud, skjutningar med pistol frĂ„n balkong till balkong, hot mot hundĂ€gare dĂ„ de vallade sina hundar – dĂ€rför det gemensamma parkomrĂ„det hade “tagits över” och kontrollerades av kriminella invandrargĂ€ng som sparkade och misshandlade hundar i koppel samtidigt som hot riktades mot deras Ă€gare om de inte omedelbart försvann frĂ„n gĂ„ngarna, tvĂ€ttstugorna missköttes och vandaliserades pĂ„ alla upptĂ€nkliga sĂ€tt samtidigt som klĂ€der stĂ€dutrustning och tillbehör ideligen stals osv, osv.

All gemensam service har upphört i omrÄdet, Konsum har stÀngt, nÀrpolisens kontor har stÀngt, postkontoret försvann, NÀrteatern har lagts ned, biblioteket har stÀngts pga hot, brottslighet och stölder, fritidsgÄrden har fÄtt stÀnga pga hotfulla invandrarungdomar.

Och, mina vĂ€nner – detta hĂ€nde redan 1997! Jag bodde dĂ€r frĂ„n 1986 och dĂ„ var det lugnt, bara nĂ„gra finnar som i fyllan och villan slogs. Men aldrig nĂ„got i den hĂ€r stilen, aldrig nĂ„got liknande av vad som hĂ€nder allt sedan början av 90-talet.

Idag bor det mer Àn 90 procent invandrare i detta bostadsomrÄde. Ingen vÄgar gÄ förbi dÀr, framförallt inte efter mörkrets inbrott. De enda svenskar som bor kvar Àr det lilla fÄtal som Àr sÄ gamla och sjuka att de inte orkar gÄ ut, flytta, eller sÄ bor de i det Àldreboende som finns dÀr centralt.

Nyligen har omrÄdet Äter gjort sig uppmÀrksammat i media trots en systematisk nedtystning frÄn etablissemanget; skjutningar och organiserad illegal massinvandring av t ex runt 500 vietnameser osv. 

Befria  Media

Ȁr det rasism att skydda sina barn frĂ„n invandrade klasskamrater?«

FĂ„ saker berör sĂ„ starkt som barn som behandlas illa och orĂ€ttvist. Detta Ă€r UltraV:s historia om hur hennes barn misshandlades och rĂ„nades av invandrarbarn, och om hur politiskt korrekta lĂ€rare inte tog tag i problemen p g a “rasismfrĂ„gan”. Jag vill rikta ett stort tack till UltraV för att hon berĂ€ttar denna upprörande historia!

En frÄga som jag burit med mig under de Är mina barn vÀxte upp, Àr frÄgan varför barn ska vara rustade att kunna förstÄ och hantera invandringen frÄn Mellanöstern.

Jag talade med en barnpsykolog -95, dĂ„ mina tvillinggrabbar gick i första klass, om varför skolorna sĂ„g ut som de gjorde med rĂ„nen, mordhoten och saboterandet av lektioner. DĂ„ jag som barn i början av sjuttiotalet bodde i Stockholm mötte jag mĂ„nga utlĂ€ndska studenter, gĂ€stforskare och deras barn – dĂ„ pappa hade anknytning till universitetet – men dessa barn var lugna och vi kunde vara vĂ€nner. Mina barn mötte en helt annan miljö i sin skola och pĂ„ fritiden. Barnpsykologen menade att det berodde pĂ„ att det nu kom krigsskadade barn och att dessa barns förĂ€ldrar mötte rasism.

Jag blev stum av förvÄning och sa inte mer, men kÀnde att den förklaringen inte rÀckte. Jag fick inte tÀnka lÀngre Àn sÄ för jag var medveten om att jag inte skulle inbilla mig att jag som svensk visste nÄgot om hur dessa mÀnniskor hade det. Jag skulle vara vÀnlig och tolerant, annars var jag rasist.

Mina sjuÄriga grabbar blev rÄnade gÄng efter annan av ett gÀng invandrade barn, varav nÄgra av dem var deras klasskamrater. De lurpassade pÄ mina grabbar om de cyklat sjÀlva till centrum för att handla och tvingade av dem godis och tidningar och de eventuella pengar som blivit över sÄ de kom tomhÀnta hem.

Trots allt trodde jag att det handlade om enstaka tillfÀllen, men en eftermiddag dröjde mina barn vÀldigt lÀnge och jag gav mig ut pÄ cykel för att leta efter dem. Jag sÄg en av dem skrikande och grÄtande pÄ cykelbanan dÄ han tvingats att kasta ifrÄn sig sin lilla plÄnbok med pengarna. Dessa invandrade barn hade vid centrum i vanlig ordning tvingat till sig tidningarna och godiset och skulle ha pengarna ocksÄ. Mina grabbar hade försökt att cykla ifrÄn dem, men det gick inte. De hade kÀmpat lÀnge och till slut orkade de inte utan slÀngde sina plÄnböcker. De tvÄ klasskamraterna som förföljde dem stack snabbt ivÀg dÄ jag ropade till min grÄtande son pÄ lite hÄll. Den andre sonen kom strax igen, dÄ han försökt att fÄ tillbaka varorna och plÄnböckerna men blivit frÄnÄkt dÄ de delat sig. De kunde ju stÄ bakom nÄgon buske för att hoppa fram och slÄ honom om han tog rÀtt vÀg.

Efter detta fick mina grabbar aldrig handla ensamma, och jag minns hur dessa invandrade barn stod utanför centrum och blÀngde pÄ mina barn men inte vÄgade göra mer dÄ jag var med.

Mina och andras barn blev fasthÄllna pÄ en bÀnk utanför klassrummet genom att armarna tvingades bakÄt under ryggstödet dÀr en elev höll fast hÀnderna och tvÄ andra satt pÄ sidorna och höll fast armarna och överkroppen, och deras invandrade klasskamrater stod och hÄnade mina barn. De hÄnade mig inför barnen med olika tillmÀlen.

En söndageftermiddag berÀttade min son att en av dessa som rÄnat och förföljt honom pÄ cykel skulle ta med sig en kniv för att mörda honom om han visade sig dÀr pÄ mÄndagen.

Vi rÄkade se den pojken genom ett fönster dÄ han av nÄgon anledning var i vÄra kvarter. Jag gick ut och talade med honom om varför han hotade. Han svarade med obehagliga ögon och fullt av hat i den lÄga och hotfulla rösten att han skulle ta en kniv och döda min son om han kom till skolan.

Det blev ingen förÀndring i skolan, vÄldet, misshandeln, hÄnet. Allt bara pÄgick trots att skolan menade att de arbetade med problemen.

DÄ grabbarna skulle börja fjÀrde klass flyttade vi till ett annat omrÄde i samma stad, dels av personliga skÀl, dels för att vi hoppades att det var lugnare dit vi skulle flytta. Det var det inte och jag insÄg snabbt att Àven denna skola hade upptagning frÄn invandrartÀta problemomrÄden som lÄg nÀra vÄrt lugna och mer burgna omrÄde. Mina barn berÀttade hur de tvingdes att sitta pÄ en stol i klassrummet och hur deras plÄgoandar tog en stor lÀrarlinjal och stötte den mot underlivet pÄ dem.

I en kullek pÄ gympan slog ett av dessa barn min ena son sÄ att han hade en stor röd handflata pÄ axeln, trots att han hade haft en tröja pÄ sig. Jag tog sonen till en lÀkare som bleknade dÄ hon hörde hans berÀttelse, faststÀllde skadan och skrev in den i journalen.

Vid ett annat tillfÀlle kom min andra son hem i gympaklÀderna och med skador i ansiktet och pÄ hjÀssan och jag frÄgade vad som hÀnt. Hans invandrade klasskamrat hade tagit en snöskyffel och slagit honom rakt i ansiktet nÀr de skulle hÀmta redskap. Jag passerade skolan och sÄg att vissa elever dragit sig bakom en stor mur. Ingen lÀrare sÄg det trots att man hade rastvakter. En pojke stod mot muren, och en annan pojke sparkade denne mot huvudet sÄ det for bakÄt. Sedan stÀllde sig nÀsta pojke vid muren och en annan sparkade. Eller sÄ sparkade flera i turordning pÄ samma barn. Detta sÄg jag vid flera tillfÀllen. Vid andra tillfÀllen sÄg jag hur de slog omkull en pojke och sedan sparkade mot kropp och huvud dÄ barnet lÄg ner.

Dessa invandrade barn hade en hatsida pÄ Lunarstorm dÀr de enbart skrev om min son, om hatet de kÀnde, om vad de ville och skulle göra med honom. De kanske trÀnade det svenska sprÄket pÄ sÄ vis och jag fÄr vÀl vara tacksam att min son bidragit till deras kreativitet och personliga utveckling. De skrek efter mig om jag rÄkade gÄ till vÄrt lilla centrum som de hÀrjade runt pÄ. Om jag tog en promenad till universitetet eller sjukhuset och tvingades passera pÄ gÄngbanan utanför deras omrÄde och de rÄkade se mig, vrÄlade de fula ord och hotade mig.

De falsklarmade brandkÄr och ambulans, och stod pÄ gÄrden och tittade pÄ dÄ RÀddningstjÀnsten kom i hög fart och med blÄljus.

DĂ„ min son i första klass fick hotet om att bli knivmördad om han visade sig i skolan, lĂ€t jag sonen stanna hemma och tog upp med lĂ€raren att barnen var rĂ€dda att gĂ„ till skolan, för vĂ„ldet och hoten, och hon svarade hon att “det inte var nĂ„got att ta pĂ„ allvar. Barnen slĂ€nger ur sig saker hĂ€r i skolan sĂ„ man tar sig för pannan. Trivs inte barn i skolan Ă€r det förĂ€ldrarnas fel.” Dessutom frĂ„gade hon nyfiket; “talade pojken med dig, med oss talar han inte”.

SÄ ett barn som inte talar med vuxna i skolan fÄr fara fram med hÄn, hot och mordhot pÄ raster och pÄ fritiden, och man tolererar att barnet inte sÀger andra saker Àn dessa i skolan? Det fascinerade en lÀrare att barnet talar med ett hotat barns mor om att han ska genomföra sin avsikt om hennes son gÄr till skolan. Jag saknar ord för obehaget jag kÀnde och fortfarande kÀnner, trots att mina tvillinggrabbar snart Àr tjugo Är och detta hÀnde dÄ de gick i första klass.

Att mina barn blev rÄnade handlade ocksÄ enbart om att dessa barn var fattiga och dÀrför mÄste kompensera sig genom att rÄna sina svenska klasskamrater.

Tjejerna i de tvĂ„ skolorna och i mina grabbars klass berĂ€ttade spontant för mig att mina pojkar var snĂ€lla och skötsamma, och att dessa invandrade barn ljög om dem, om vilka personer de var, att de slog och sparkade dem och ljög sedan om vad som hĂ€nt. I den skola de gick i frĂ„n fjĂ€rde klass skulle min ena son sĂ€ga förlĂ„t för “hundrade gĂ„ngen i ordningen” till dessa barn för att han hade slagit dem, trots att han i sjĂ€lva verket hade han bara sagt till dem att sluta och nĂ„gon gĂ„ng försvarat sig med att slĂ„ tillbaka. DĂ„ ord stod mot ord tyckte lĂ€rare och rektor sig inte ha nĂ„got annat val Ă€n att be alla inblandade att sĂ€ga förlĂ„t. DĂ„ menade min son att de ljög och att de inte blev bĂ€ttre bara för att han förlĂ€t dem. KlasslĂ€raren ringde mig för att tala om vilken uppkĂ€ftig son jag hade.

Jag blev upprörd och arg, men kunde inte visa mina barn det. Jag stöttade dem bara i den insikt de hade. Dessa barn skulle inte bli lugna och trevliga för att mina barn förlÀt dem, eftersom min son hade förlÄtit och förlÄtit och det aldrig gav resultat.

Eftersom vi trivdes dĂ€r vi bodde efter att vi bytt bostad och ansĂ„g att vi inte skulle drivas frĂ„n vĂ„rt hem försökte jag flytta barnen till en annan skola. Rektor hade laglig rĂ€tt, enligt skollagen, att neka oss flytten trots mina försök och gjorde det ocksĂ„. Andra skolor inom rimligt avstĂ„nd hade ett sĂ„ högt elevantal att de inte kunde ta emot flera barn. Rektorn ansĂ„g att de barn som rĂ„kade illa ut “stack ut” och skulle bli mer lika de andra, dĂ„ skulle vĂ„ldet och mobbningen upphöra.

Jag social-och polisanmÀlde dessa barn, skola och rektor. Den nÀrpolis som bland annat hade ansvar för skolan noterade vad som hÀnde och menade att jag och barnen fick ta det dÄ andra vuxna i skolan och dessa elevers förÀldrar svek. Dessa barn förstod att mina barn hade en mamma som brydde sig och det tÄlde de inte, menade han.

DÄ mina pojkar i sjÀtte klass kom till en högstadieskola med en annan rektor lyckades jag till slut fÄ flytta mina barn till en nystartad skola med uteslutande svenska barn, och Àntligen kom vÄr familj mer pÄ fötter igen. Barnen fick lugn och ro pÄ lektionerna, de fick vÀnner och hade en lugn fritid sÄ lÀnge de inte rÄkade trÀffa pÄ dessa barn ute.

PÄ den skola de lÀmnat, lÀt rektor civila poliser patrullera korridorerna och förmÄdde fÀltgruppen att ha samtalsgrupper. Jag kunde möta honom efter skoltid pÄ centrum dÄ han tittade runt om hans elever var dÀr och störde. Han orkade i tvÄ Är, sedan sökte han en ny tjÀnst.

Detta Àr bara en liten del av vad som hÀnde oss. Det finns de familjer som tvingades flytta frÄn vÄr stad för att de inte kunde skydda sina barn undan vÄldet och de stÀndiga förföljelserna frÄn dessa elever. Polisen gjorde en stor samlad insats dÄ dessa barn blev straffmyndiga, började rÄna och misshandla Àven ute pÄ stan och polisen Àntligen, enligt lag, fick gripa in. Polisen fick stark kritik för det: vissa ansÄg att man inte skulle bry sig. Flera av dessa, nu vuxna, Äker ut och in i fÀngelser idag.

Det Ă€r sĂ„ledes “rasistiska barn” som inte vill ha en skola med vĂ„ld och som sĂ€ger ifrĂ„n som skapar problemen i skolan, inte dessa vĂ„ldsamma barn. Varför har inte barn rĂ€tt till god undervisning i en bra miljö i skolan? Hur mycket ska barn orka och tĂ„la?

Om nu barnen var krigsskadade och förÀldrarna mötte rasism, varför sökte dessa förÀldrar ingen hjÀlp? Fanns det inte hjÀlp att fÄ? Och varför mÄste deras barn slÄ mina och andras barn, rÄna, misshandla och sabotera lektionstimmarna pÄ grund av kriget de flytt ifrÄn och för att förÀldrarna rÄkat ut för rasism. Stressade rasismen barnen sÄ de mÄste ge sig pÄ sina kamrater i skolan och pÄ fritiden? Var förÀldrarna stressade sÄ de i sin tur stressade sina barn sÄ att de var utagerande i skolan? Var fanns stödet för dessa krigsskadade barn? Var fanns stödet för svenska begÄvade barn som kunde bÄde det svenska sprÄket och den svenska kulturen? Dessa invandrade barn kunde inte svenska, de förstod inte mycket av undervisningen dÄ den hade en grund i andra vÀrdesystem och stod i en vÀsterlÀndsk kontext. Mina barn var begÄvade, verbala och hade ett svensk utseende. Dessa barn kom frÄn kommunÀgda lÀgenheter, medan vi sjÀlva bodde under denna tid I omrÄden av annan karaktÀr.

Men varför mÄste vi utsÀtta vÄra svenska barn för detta? Som en kollektiv bestraffning för att vi Àr rasister ska vÄra barn fÄ vÀxa upp med och ta del av det hat som rasismen för med sig? Eller finns det möjligen en annan förklaring? Nejvisst, nej, nu tar jag till rasistiska förklaringar igen och stÀller rasistiska krav. Att jag aldrig lÀr mig!

Grue, Falkblick.nu

0 0 vote
Article Rating


DonĂ©r engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

2 Comments
Most Voted
Newest Oldest
Inline Feedbacks
View all comments
Eirik
Eirik
12 years ago

…sĂ„ forstĂ„r man, at det med de “rose-tinted glasses” overraskende nok ikke engang var en metafor!

Eirik
Eirik
12 years ago

Ad: “Hira Verick: A xenophobic picture of my Swedish home”

Man kan raskt forledes av innledningen (“Sir, Sweden has been my home for the past four years, mostly in Malmo, southern Sweden”) og hans tittel og arbeidsgiver til Ă„ tro at forfatteren er en seriĂžs, godt voksen, internasjonal forretningsmann. Intet kunne vĂŠre fjernere fra sannheten, noe hans egen profil viser:
http://www.linkedin.com/pub/0/633/281
(AltsÄ: en australsk hippie i 20-Ärene. Legg sÊrlig merke til bildet.)