26
sep
Seneste opdatering: 27/9-09 kl. 1152
25 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Om totalitarisme, overbefolkning, hjernevask og Orwell. Et interview fra maj 1958 i tre dele.

Vildskud

For de fleste muslimer er det at hĂŠve sig over offerrolletĂŠnkningen som at hive sig selv op ved det etageklippede hĂ„r. Allerede af den grund er ‘dialog’ en illusion, og enhver mĂ„ sĂ„ gĂžre op med sig selv om hvad fanden man sĂ„ stiller op – nĂ„r nu de to aldrig skal mĂždes. Jeg lĂŠste denne artikel uden i fĂžrste omgang at vide hvem der havde skrevet den, men umiddelbart kunne der kun vĂŠre tale om en RUC-letvĂŠgter, eller en klynkende muslim, og det var sĂ„ det sidste. Ibrahim Faour har hovedet sĂ„ langt oppe i en bestemt legemsdel at han ikke ville kunne hĂžre svaret pĂ„ spĂžrgsmĂ„let i overskriften “Hvorfor skyder vi os selv i benet?” Man kunne ellers have fortalt forfatteren – “skribent i skriveskolen c:ntact”, hvor de Ă„benbart har kurser i at skrive som 8. klasses skolepiger – at han burde have vendt spĂžrgsmĂ„let bare en lille smule ud af: Hvorfor skyder isĂŠr muslimske indvandrerunge med skydevĂ„ben pĂ„ danske gader, hvorfor skyder de sten efter brandbiler i ghettoerne, hvorfor er det lige hos “vagtholdet pĂ„ Vestegnens politi” at han hĂžrer onde, onde islamofobiske bemĂŠrkninger? Men Ibrahim er som sine interviewemner sĂ„ “utroligt chokeret” [sic] over den onde tone pĂ„ kaffestuen, at han slet ikke er kommet dertil.

At Ibrahims hovede er et bestemt sted, Ă„benbares ogsĂ„ i det uheldige valg af lige netop “muslimske fortalere” som “Imam Ahmad Abu Laban, Abdul Wahid Pedersen og Asma Abdol Hamid”. Laban, der groft skadede sit vĂŠrtsland under Muhammedkrisen? Wahid Pedersen som ikke vil tage afstand fra stening? Abdol [‘Allahs slave’] Hamid der har demonstreret sammen med HizbollahtilhĂŠngere ved en jĂždehaderdemonstration, og har udtrykt forstĂ„else for drab pĂ„ danske soldater? Kunne Ibrahim Faour ikke have valgt nogle bedre eksempler pĂ„ “muslimske fortalere” der ikke fortjener spot og forhĂ„nelse pĂ„ kaffestuen? NĂ„h nej, det er jo nok lige netop dĂ©r problemet ligger.

Jeg har personligt gÄet og tÊnkt en del over, hvorfor mange politibetjente med anden etnisk baggrund end dansk dropper politijobbet og uddannelsen.

Jeg synes, det er en vigtig problemstilling at tage sig af og har dermed valgt at interviewe politibetjente under uddannelse pĂ„ politiskolen. Mine interviewpersoner vil helst vĂŠre anonyme, derfor bliver de ikke omtalt med navn af personlige Ă„rsager.[…]

Artiklen er baseret pÄ eksempler fra mine interviewpersoners hverdage pÄ isÊr vagtholdet pÄ Vestegnens Politi.

Her fortÊller en af mine interviewpersoner, at han gentagne gange har oplevet chikane fra sine etniske danske kollegaer. Han fortÊller ydermere, at det er nÊsten helt umuligt for en person med anden etnisk baggrund at kunne gÞre det godt blandt de etniske danske kollegaer. Her gÊlder det bÄde fagligt men ogsÄ socialt.

Her har min interviewer selv mÊrket, at han pga. religiÞse Ärsager ikke kan drikke alkohol, for sÄ bliver han holdt ude og isoleret. Derudover oplever han ogsÄ, at man bliver bagtalt, fordi man netop ikke vÊlger at assimilere sig. Min interviewperson siger efterfÞlgende:
”Her er det et problem, for assimilation er med til at begrénse integrationen, hvilket jeg tydeligt mérker”.

Han har ogsÄ pÄ vagtstuen oplevet, at flere etniske danske kollegaer gÞr nar af muslimske fortalere som Imam Ahmad Abu Laban, Abdul Wahid Pedersen og Asma Abdol Hamid.

Han har ogsÄ oplevet, hvordan etniske danske kollegaer til briefing mÞdet banker hÄrdt i bordet og udtaler fÞlgende:

” Er det nu de PERKERE fra TaastrupgĂ„rdsvej, som har lavet ballade igen”? […] Hvorfor skyder vi os selv i benet?

Ordet “perker” opfattes altsĂ„ som problemet, mens den ballade som disse pĂ„fĂžrer det danske samfund ikke kommenteres med Ă©t ord. Virkeligheden kunne ikke fremtrĂŠde skarpere og mere umisforstĂ„eligt, men Ibrahim og de fleste af hans trosfĂŠller er sĂ„ integreret i deres egen kultur at de aldrig vil kunne forstĂ„ det (LFPC).

Ytringsfriheden og islamismen
Av THOMAS NYDAHL

NÄgra reflektioner kring islamisk vÀckelse och krav pÄ inskrÀnkningar av yttrandefriheten.
Helle Merete Brix:/Farshad Kholghi/Peter LegÄrd Nielsen: Fri tale. Danske kunstnere om ytringsfriheden (Gyldendal, 2005).

Ayaan Hirsi Ali: KrÀv er rÀtt! Om kvinnor, islam och en bÀttre vÀrld (Bonnier Fakta, översÀttning av Joakim Sundström, 2005)

Botho Strauss: Kopistens misstag (Norstedts, översÀttning av Lars W. Freij, 2000)

JĂłsef Tischner: Solidaritetens etik (Åsak, översĂ€ttning av Anders BodegĂ„rd, 1984).

”Högmodet och inbilskheten att vilja hĂ€rska bortom graven Ă€r det mest löjevĂ€ckande och oförskĂ€mda av allt tyranni. MĂ€nniska Ă€ger icke mĂ€nniska, ej heller Ă€ger nĂ„got slĂ€ktled del av kommande slĂ€kten.” SĂ„ skrev Thomas Paine för mer Ă€n tvĂ„hundra Ă„r sedan i MĂ€nniskans rĂ€ttigheter, ett vĂ„ldsamt angrepp pĂ„ den engelska kungamaktens Ă€rftliga tyranni. Thomas Paine hade idĂ©mĂ€ssigt anslutit sig till franska revolutionen och dĂ€rmed ocksĂ„ till upplysningen. Mot denna fria mĂ€nniska satte tyranniet in allt vad den hade av kraft och möjlighet. Hur har tiden sedan dess visat att makten kunnat förhĂ„lla sig neutral till upplysningsidĂ©erna och dess uttolkare? Tyranniet har förvisso fortlevt, om Ă€n inte i de lĂ€nder dĂ€r Thomas Paine drabbades av det.

Man skulle kunna sĂ€ga att Salman Rushdie Ă€r den moderne, i det demokratiska Europa verksamme författare som först fĂ„tt kĂ€nna pĂ„ vad tyranniet innebĂ€r i praktiken, eftersom den dödsdom som utsĂ€ndes av ayatolla Khomeini, fortfarande efter dennes död Ă€r giltig. Det Ă€r bokstavligen tal om ett tyranni som Ă€rvs, och det Ă€r dĂ€rför inte heller konstigt att den danska antologin Fri tale utgĂ„r ifrĂ„n just denna fatwa i mĂ„nga av bidragen. Man skulle ocksĂ„ kunna sĂ€ga att 1989 Ă„rs fatwa, vilken alltsĂ„ kom samma Ă„r som Berlinmuren föll och man började skönja en större frihet i Europa, Ă€r nĂ„got av en vattendelare sedan dess. Är det rimligt att religiösa vanförestĂ€llningar styr det fria ordets öde i vĂ„r del av vĂ€rlden? Vattendelaren har senare förstĂ€rkts, i och med att fatworna inte bara kommit frĂ„n en annan vĂ€rldsdel, utan de facto flyttat in i de europeiska samhĂ€llena. Det rituella mordet pĂ„ filmskaparen Theo van Gogh i Amsterdam blev i det avseendet nĂ€sta upptrappning och nĂ€sta vattendelare. Det kom i en tid som helt prĂ€glas av 11-septemberdĂ„den och de dĂ€rpĂ„ följande terrorattackerna mot Madrid, London och en rad andra stĂ€der, bĂ„de i och utanför Europa.

Är yttrandefriheten i Europa hotad? Den mĂ€nniska som i ett eller annat avseende betraktar den som given begĂ„r ett stort misstag. Att för dagen inte ha ett behov av att yttra sig, betyder inte att den finns, trots min egen tystnad. I samma stund jag tar till orda ser jag om det jag sagt lĂ„ter sig sĂ€gas. Att kritisera religion har i alla fall i min egen kulturkrets betraktats som en sjĂ€lvklarhet. NĂ„gon gĂ„ng mot slutet av 1960-talet upphörde vĂ€l intresset för det ”hĂ€diska”, och den kritik som i ett eller annat avseende riktats mot den kristna kyrkan, bĂ„de som religion och som institution har efterhand tyckts mer och mer ointressant. De debatter som trots allt förts, som kvinnoprĂ€stfrĂ„gan eller homosexfrĂ„gan, har för den icke troende tett sig som Ă„ ena sidan inomkyrklig problematik och Ă„ den andra sidan som mellanmĂ€nskliga och rent allmĂ€nt giltiga för samhĂ€llslivet och kollektivet i stort.

Med islams starka grepp om Europa har denna situation radikalt förĂ€ndrats. Plötsligt har 1950-talets hĂ€delser blivit som nya. Att kritisera islam har blivit synonymt med frĂ€mlingsfientlighet. Att angripa religionens urkunder – vilket t.ex. den franske författaren Michel Houellebecq (islam Ă€r “vĂ€rldens knĂ€ppaste religion”, Svenska Dagbladet 23/8-2005) och den italienska journalisten Oriana Fallaci (” Om vĂ„r kultur har samma vĂ€rde som en som krĂ€ver burqa, varför tillbringar ni dĂ„ er semester i Toscana och inte i Saudi Arabien?” The Wall Street Journal, Opinion Journal 13/3-2003 ) gjort i sina angrepp, vilka varit bĂ„de starka och principiellt djupgĂ„ende – har inneburit en risk att hamna inför rĂ€tta, anklagad för att begĂ„ ett ”hatbrott” eller att ”krĂ€nka en vĂ€rldsreligion och dess utövare”. För konstnĂ€rer som pĂ„ 1950- och 60-talen angrep katolska kyrkan pĂ„ samma sĂ€tt – som t.ex. Fernando Arrabal – skulle dagens situation ha framstĂ„tt som mycket osannolik, dĂ€rför att deras eget agerande bidrog till att göra ”hĂ€delsen” alltmer ointressant och marginaliserad. Arrabals angrepp var inget sjĂ€lvĂ€ndamĂ„l. Lika lite som tidigare angrepp pĂ„ kristendomen har varit det. De syftade till förĂ€ndring, till upplysning dĂ€r vanförestĂ€llningar och myter hĂ€rskade. NĂ€r Ingemar Hedenius utgav sin bok Tro och vetande 1949 blev det nĂ„got av sista spiken i kistan för dem som fortfarande tyckte att man skulle dra mĂ€nniskor inför rĂ€tta för att ha hĂ€dat. Hedenius skrĂ€dde inte orden och konstaterade: ”Vi stĂ„r inför valet att antingen förkasta den kristna tron i alla dess former eller just i den viktigaste livsĂ„skĂ„dningsfrĂ„gan vĂ€nda oss bort frĂ„n förnuftet, det enda instrument vi har för att fĂ„ hĂ„llfast klarhet om verklighet och vĂ„r situation i den.” (s. 131).

Hedenius kunde inte ha förestĂ€llt sig att ett land som Sverige Ă„terigen skulle göra avkall pĂ„ vunna framsteg och stĂ€lla sig i vanförestĂ€llningarnas tjĂ€nst, genom att misstĂ€nkliggöra och tabuisera kritiken mot en religion. HĂ€delsen skulle pĂ„ nytt bli bĂ„de intressant och central. Botho Strauss, som sjĂ€lv tycks vara bekĂ€nnande kristen, skriver i Kopistens misstag: ”Religionernas makt gĂ„r mot sitt slut
 Hur ofta har man inte lĂ€st det i moderna tĂ€nkares verk! (Och jag senast pĂ„ nytt i Canettis Masse und Macht). Och sĂ„ uppstĂ„r religionernas makt pĂ„ nytt. Och det i samma Ă„rhundrade som dödförklarade den. HĂ€vdar sig Ă„terigen, fast nu sker det pĂ„ ett oanat stĂ€lle, som i islams fall.”(s. 47) I vĂ„r tid Ă€r religionen alltsĂ„ lika frĂ€sch som en nyutsprungen ros, och framstĂ„r kanske som en av de stora stridsfrĂ„gorna för dagen. Återigen kan vi ”hĂ€da” och angripas för att vi gjort det. Vi kan inte bara angripas med ord av troende mĂ€nniskor. Vi kan rĂ„ka betydligt vĂ€rre ut en sĂ„ om vi formulerar ett tvivel eller en ateistisk tanke. Det Ă€r nĂ€mligen stor skillnad pĂ„ gudstro och religiöst formulerat hat. Skillnaden mellan fredsfursten Jesus i den kristna traditionen och krigsherren Muhammed inom islam kan inte bli tydligare Ă€n den Ă€r just nu. NĂ€r mĂ€nniskor mördas eller drivs till tystnad av islams föresprĂ„kare kan man inte karaktĂ€risera situationen pĂ„ annat sĂ€tt. Hur har dĂ„ sekulariserade europeiska samhĂ€llen kunnat drivas hit? Vilka krafter har styrt utvecklingen, och i hur hög grad Ă€r vi sjĂ€lva skyldiga till att den ledde hit?

Jag skulle vilja börja besvara dessa frĂ„gor med att hĂ€vda, att tiden efter Förintelsen bestĂ€mt vĂ„r egen rĂ€ddhĂ„gsna, nĂ€stan undanglidande, relation till folk och kulturer utanför den kristna och/eller sekulĂ€ra. Varje nytt inslag i vĂ„ra lĂ€nder, som nĂ„tt oss antingen med invandringen eller med den globala sammansmĂ€ltningsprocessen, har gjort oss osĂ€kra och försiktiga. I och med att de officiella stĂ„ndpunkterna prĂ€glats av erfarenheterna frĂ„n Förintelsen har ocksĂ„ varje kritik mot invandringens karaktĂ€r eller omfattning stĂ€mplats som ”rasistisk” eller ”frĂ€mlingsfientlig”. Ingen, bokstavligt talat ingen, har i det offentliga samtalet tagit risken att förknippas med nynazistiska eller andra extrema rörelser och har dĂ„ hellre tigit, ocksĂ„ inför de uppenbara missförhĂ„llandena. I ett land som Sverige, dĂ€r det blivit ett brott att hissa den svenska flaggan och att sjunga psalmer i kyrkorna pĂ„ skolavslutningen har varje meningsyttring om nation, identitet, sprĂ„k och kulturtradition stötts ut ur offentligheten till förmĂ„n för en offer-kultur dĂ€r alla resonemang utgĂ„r ifrĂ„n abstraktioner som ”etnisk rĂ€ttvisa” och ”etnisk representation”. Med begrepp som ”andra-generationens invandrare” har vi skapat en mytologi som dels baseras pĂ„ att en Ă€ttling till invandrare för alltid sjĂ€lv kategoriseras som en sĂ„dan, dels pĂ„ en rad tabu-belagda Ă€mnen. Till exempel har det betraktats som ”frĂ€mlingsfientligt” att diskutera islam, om en invandrare varit muslim, eftersom denna dĂ„ kunnat kĂ€nna sig ”krĂ€nkt”. Det lustiga med den uppkomna situationen Ă€r att den sĂ„ radikalt skiljer sig frĂ„n efterkrigstidens kristendomskritik: den har kunnat framföras utan minsta hĂ€nsyn till om en kristen mĂ€nniska skulle ha kĂ€nt sig personligen angripen. Och just denna kritiska hĂ„llning till ideologiska och filosofiska system mĂ„ste vara en av demokratins och yttrandefrihetens grundpelare, eftersom den till sin karaktĂ€r aldrig riktar in sig pĂ„ en enskild mĂ€nniska som omfattar dess idĂ©er utan pĂ„ idĂ©bygget som sĂ„dant.

Författaren Anders Johansson, poeten som vid sidan av sina diktsamlingar Ă€r mest kĂ€nd för sina vackra bild- och textskildringar av ölĂ€ndsk natur och djurliv, fick kĂ€nna pĂ„ vad ett engagemang i dessa frĂ„gor kan innebĂ€ra. VĂ„rvintern 2003 startade han en debatt i Ölandsbladet om invandringen och de islamistiskt prĂ€glade svenska gettona. Han stĂ€llde en rad kritiska frĂ„gor och undrade bl.a. över hur nationsbegreppet angrips i en tid av vĂ„ldsamma etno-sociala konflikter. Han pĂ„pekade ocksĂ„, pĂ„ tal om den stora muslimska gruppen bland invandrarna, att ”hedersmord, kvinnlig omskĂ€relse, polygami, arrangerade Ă€ktenskap och andra typer av etniskt förankrade kvinnoförtryck Ă€r förbjudna enligt svensk lag.” (s. 66) Om man deltar i debatten med sĂ„dana synpunkter blir man snabbt stigmatiserad. Anders Johansson blev utkastad frĂ„n Carlssons förlag dĂ€r han i mĂ„nga Ă„r utgivit sina naturböcker. Detta fick inte sĂ€gas! Och sades det Ă€ndĂ„ fick man rĂ€kna med repressalier eller utstötning. Anders Johansson fick just detta, men understryker sjĂ€lv idag att han högt vĂ€rderar den frihet det inneburit. Det spelar ingen roll hur man ser pĂ„ företeelser som omskĂ€relse eller hedersmord – om man anser dem kulturellt eller religiöst betingade – poĂ€ngen Ă€r att de inte fĂ„r diskuteras. Det Ă€r sjĂ€lva motsatsen till den frimodighet som bör utmĂ€rka en demokrati, dĂ€r sjĂ€lva livsluften Ă€r det fria ordet.

SjĂ€lv skrev jag sommaren 2005 ett stort reportage om brottsligheten i min egen hemstad. Den ledde till mĂ€ngder av sympatiyttringar frĂ„n lĂ€sarna. Men brottslingarnas familjer anmĂ€lde Kristianstadsbladet för Pressens OpinionsnĂ€mnd, och skrev bl.a. i sin anmĂ€lan att de ”kĂ€nde sig som offer för yttrandefriheten”. Jag tror att detta Ă€r ett klassiskt exempel pĂ„ hur tystnaden lett fram till fatala missförstĂ„nd. Man kan rimligen inte vara ett offer för en grundlagsstadgad frihet sĂ„ lĂ€nge man sjĂ€lv orsakat en publicistiska uppmĂ€rksamheten.

Det finns en rad exempel frĂ„n svensk offentlighet. De fĂ„ mĂ€nniskor som vĂ„gat sĂ€tta ord pĂ„ sammanhangen och visat pĂ„ sambandet mellan islamisering, getto och brottslighet har pĂ„ ett eller annat sĂ€tt marginaliserats, avskedats eller tystats. Man kan i sammanhanget pĂ„minna sig vad KĂ„re Bluitgen skriver i den danska antologin Fri tale, danske kunstnere om ytringsfriheden: ”Der er idag sĂ„ mange i det offentlige rum og i den offentlige debatt, der fĂžler sig krĂŠnkede, at man kan fordre svin med dem. Der er tale om mennesker, hvis ytringer tillĂŠgges stor vĂŠrdi af mediefolk og politikere; det er nĂŠrmest blevet et argument i debatten at fĂžle sig krĂŠnket.” (s.105) Men Bluitgen visar att det finns ett historiskt samband för denna kĂ€nsla av krĂ€nkning: ”PĂ„ et omrĂ„de stammer traditionen med att gengĂŠlde verbal krĂŠnkelse med vold fra Muhammed selv. Digtere, der krĂŠnkede hans ĂŠre, beordrede han drĂŠbt. Det gjaldt bl.a. den gamle jĂždiske digter Abu Afak og den kvindelige digter Asma bint Marwan.” (s. 108)

Mot hela den rĂ€ddhĂ„gsna kultur, vilken inte tar strid mot farliga tendenser i det egna samhĂ€llet, skulle jag vilja stĂ€lla en helt annan. NĂ€r den polska kommunismen Ă€ntligen bjöds motstĂ„nd av en stor folkligt rörelse, djupt förankrad i den katolska tron, Solidaritet, skrev en av kyrkans mĂ€n, JĂłsef Tischner en uppfordrande bok, Solidaritetens etik, i vilken vi kunde lĂ€sa om ett helt annat slags mĂ€nniskor: ”MĂ€nniskorna kastar av sig sina masker, gĂ„r ut ur sina gömstĂ€llen, visar sina verkliga ansikten
 Saken gĂ€ller mĂ€nniskans vĂ€rdighet, vilket i sin tur har sin grund i hennes samvete. Den djupaste solidariteten Ă€r samvetenas solidaritet.” Just i detta historiska ögonblick ser det ut som en stark religiös tradition möter upplysningstraditionen och ger mĂ€nniskor mod och ansikten. DĂ€rmed blir ocksĂ„ deras röster – och samveten! – synliga inte bara kollektivt utan ocksĂ„, och kanske framför allt som ett tydligt budskap till tyrannerna: er tid Ă€r förbi, vĂ„ra samveten tillĂ„ter inte lĂ€ngre att ni hĂ€rskar över oss. Det som hĂ€nde i Polen i början av 1980-talet tycks idag som bortblĂ„st. I Europa rĂ„der ett slags spĂ€nd tystnad, som vĂ€ntade folken pĂ„ nĂ„got, en förlösning, en avgörande vĂ€ndning, en förĂ€ndring. Hukande under EU-diktaten och den kulturella nivelleringen lĂ„ser vi vĂ„ra dörrar med dubbla lĂ„s och hoppas att ingen ska kunna lĂ€sa vĂ„ra innersta tankar.

Mot den bakgrunden Ă€r det befriande att lĂ€sa Ayaan Hirsi Alis bok KrĂ€v er rĂ€tt! SjĂ€lv född in i en muslimsk kultur har hon trĂ€tt ut i ljuset, deltagit i debatten, engagerat sig politiskt och pĂ„ andra sĂ€tt argumenterat emot en religion som krĂ€ver av sina anhĂ€ngare ”ett skrĂ€ckfyllt förhĂ„llande till Gud” och ”fullstĂ€ndig underkastelse” (s. 8). Hon gör allt annat Ă€n tiger. Hon samtycker inte. Hon ansluter sig till den tradition dĂ€r samvetet och övertygelse formar orden. Men lĂ„t mig för ett ögonblick Ă„tervĂ€nda till Botho Strauss. Om man lĂ€ste resten av det stycke jag tidigare citerade av honom skulle man finna nĂ„got ytterst bestickande. Han skriver nĂ€mligen: ”Den nya sfĂ€ruppdelningen Ă€r verkstĂ€lld sedan lĂ€nge. Den ena sidan utkĂ€mpar trosstriden, den andra kĂ€mpar för en djupare förstĂ„else av den som har en annan trosuppfattning. Det skulle ju ocksĂ„ kunna tĂ€nkas att man i en sĂ„dan konflikt Ă„terupptĂ€ckte eller stĂ€rkte sin egen sakramentala identitet.”(s.48) Det Ă€r nĂ„got helt annat Strauss Ă€r ute efter. FrĂ„gan Ă€r om hans tanke Ă€r realistisk i en tid dĂ„ kriget redan proklamerats och alla tankar pĂ„ samtal och lĂ€rdom om den andre skrotats? Kan upptĂ€ckten av den andre stĂ€rka en kristen tradition?

Hirsi Ali skulle förmodligen inte hĂ„lla med Strauss, eftersom hon in pĂ„ bara huden fĂ„tt kĂ€nna av motsatsen. Ytterst Ă€r det den egna erfarenheten som avgör stĂ€llningstagandet, hur ”fördomsfria” vi Ă€n vill framstĂ€lla oss sjĂ€lv, inför spegeln eller andra mĂ€nniskor. Vad Ă€r det dĂ„ Hirsi Ali fĂ„tt vara med om? Vad Ă€r det som lagt grunden för hennes frihetliga tĂ€nkande?

LĂ„t mig först bara pĂ„peka, att hennes bok i bĂ„de Sverige och Danmark mötts av arrogant kritik. Det Ă€r hon som kallas ”provokatören” – dĂ€rför att hon kritiserar en rörelse och en ideologi som har mord pĂ„ sitt program. I liberala Information kunde man t.ex. lĂ€sa om utgĂ„ngspunkten för hennes kritik, att den har en ”mildest talt diskutabelt prĂŠmis” – och man frĂ„gar sig varför. Jo, för att Hirsi Ali talar klarsprĂ„k och kallar den islamistiska rörelsen ociviliserad och medeltida. Den upplyste liberalen vill helst ha en diskussion som utesluter klarsprĂ„ket, av rĂ€dsla för att sĂ„ra nĂ„gons kĂ€nslor eller krĂ€nka nĂ„gons identitet. Just samma hĂ€delse-politik jag tidigare belyst.

Hirsi Ali har inte haft annan anledning att omvĂ€rdera sin muslimska uppvĂ€xt Ă€n en erfarenhet och dess fysiska tyngd: ”Jag förebrĂ„s för att jag inte gör nĂ„gon skillnad mellan religion och kultur. Kvinnlig omskĂ€relse skulle inte ha nĂ„got med islam att göra, eftersom den hĂ€r grymma ritualen inte förekommer i alla islamiska samhĂ€llen. Men islam krĂ€ver att kvinnan Ă€r oskuld nĂ€r hon ingĂ„r Ă€ktenskap (
) Genom islam har sĂ„dana lokala sedvĂ€njor spritts, förstĂ€rkts och blivit heliga.” (s.25) Hennes nya liv, som sekulĂ€r medborgare i ett demokratiskt land, prĂ€glas av upplysningens ideal. Hon Ă€r i sjĂ€len en syster till Thomas Paine, och det hennes kritiker kallar för ”provokationer” Ă€r just bestĂ„ndsdelar av denna upplysning. NĂ€r hon gjorde filmen Submission, Part 1, tillsammans med Theo van Gogh var det uttalade syftet att med citat ur Koranen visa hur religionen som sĂ„dan föreskriver underkuvandet av kvinnan, bĂ„de i familjen och i samhĂ€llet. Hennes kritik bygger pĂ„ att belysa faktiska förhĂ„llanden, inte att skenfĂ€ktas. De krigiska verserna ur Koranen stĂ„r dĂ€rför skrivna pĂ„ den pryglade, blödande och nakna kvinnans kropp. Filmens titel Ă€r densamma som betydelsen av ordet islam: underkastelse! Och det Ă€r bokstavligt talat denna nakna kropp som man krĂ€ver underkastelse av: ”Oh, Allah, nĂ€r jag ligger hĂ€r sĂ„rad och nedbruten hör jag inom mig domarens röst nĂ€r han förklarar mig skyldig. Straffet jag dömdes till finns i dina ord: ’Skökan och skökokunden skolen I giva hundra gisselslag vardera; Och haven intet medlidande med dem, nĂ€r det gĂ€ller Guds religion om I tron pĂ„ Gud och den yttersta dagen’”. Den straffade kvinnan heter Ashia. I filmen ligger hon i fosterstĂ€llning. Hennes kropp Ă€r full av sĂ„r och Ă€rr, och ur Koranen lĂ€ser man den text som heter Ljuset (24:2). Kan det bli tydligare Ă€n sĂ„? Är inte bilden av den sönderslagna kvinnan just den illustration som texten krĂ€ver?

NĂ€r jag stĂ€llt dessa frĂ„gor knyter jag gĂ€rna an till det JĂłsef Tischner skrev. Motsatsen till den underkuvade mĂ€nniska, vars kropp Ă€r fullskriven av aggression – texter vars banalitet heligförklarats i den muslimska traditionen – Ă„terfinns just hos honom: det öppna ansiktet, den orĂ€dda blicken, viljan att lĂ„ta samvetet tala och dĂ€rigenom sĂ€ga emot all Ă€rftlig tyranni. I den meningen stĂ„r han mitt i upplysningens bĂ€sta avsikter, som en fri mĂ€nniska, redo att fatta sina beslut, vĂ€lja sin framtid och göra det i gemenskap grundad pĂ„ den tradition och det arv han eller hon tilldelats.

Thomas Nydahl, forfatter og journalist,

0 0 vote
Article Rating


DonĂ©r engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

25 Comments
Most Voted
Newest Oldest
Inline Feedbacks
View all comments
Bjovulf
Bjovulf
11 years ago

Det hedder sgu da for h. “bortfĂžrelse”, H. – DOH! – Tag dig nu sammen 🙂

Mia
Mia
11 years ago
Reply to  Bjovulf

OH NO!!! NĂ„r du fĂžrst er startet, er du ikke til at stoppe igen!! Grammageddon er over os!! 😉

Mia
Mia
11 years ago
Reply to  Bjovulf

@ Bjovulf

En mand der kl. 4:14 en sÞndag morgen kan finde en sÄdan stavefejl, kan INGEN jo hamle op med:-) Hvilket klarsyn!!!

Bjovulf
Bjovulf
11 years ago
Reply to  Mia

Ha, det var jo til mig selv 🙂 – kom lige til at se det vrĂžvl, jeg SELV havde skrevet, sĂ„ jeg syntes lige jeg fortjente en ordentlig opsang ( set i lyset af den anden debat ). ROFL @ Grammageddon Nah, sĂ„ slem er jeg nu altsĂ„ ikke, Mia. Jeg kan bare godt lide, at “man” i det mindste forsĂžger at skrive ordentligt – ISÆR hvis man skal forestille at vĂŠre professionel. Men jeg kunne altsĂ„ overhovedet ikke drĂžmme om at rette folk herinde og lignende steder, fordi jeg ved, indlĂŠggene tit er skrevet i en fart – og… Read more »

Mia
Mia
11 years ago
Reply to  Bjovulf

BortfĂžring….””There is no great genius without some touch of madness!” Seneca 🙂

Bjovulf
Bjovulf
11 years ago
Reply to  Bjovulf

Ah, so does that mean there is still hope for me, Mia? 🙂

Ja, den dansk sprĂ„k er en svĂŠr en …

Mia
Mia
11 years ago
Reply to  Bjovulf

Look no futher efter bekrĂŠftelse! Ligesom SĂžren Pind, Jimmy Åkesson og Martin Krasnik, af undertegnede, fĂžr er blevet udnĂŠvt til hotties, er du nu blevet det! En ortografihottie, for hvem der i sĂŠrdeleshed er hĂ„b 🙂

Bjovulf
Bjovulf
11 years ago
Reply to  Bjovulf

Wow, I am deeply honoured and completely overwhelmed to be mentioned in their venerable company, Ms Mia 🙂
“I am not worthy!” ( Wayne’s World I )

Megt interessant med et helt nyt ord pĂ„ dansk: “ortografihottie”. Men mon ikke det varer noget tid,
inden vi ser det i retskrivningsordbogen? …

Bjovulf
Bjovulf
11 years ago

For nogle gĂŠlder der Ă„benbart sĂŠrlige regler: http://www.dr.dk/Regioner/Fyn/Nyheder/Svendborg/2009/09/26/Adams+far+pĂ„+fri+fod.htm Adams far pĂ„ fri fod 26. sep. 2009 09.28 Svendborg Faren, som bortfĂžrte sin 4-Ă„rige sĂžn Adam til Syrien, er pĂ„ fri fod. Han ankom i gĂ„r til Danmark, men blev ikke anholdt. Statsadvokaten for Fyn, Jan Reckendorff, oplyser at faren har fĂ„et et tilbud om ikke at blive tiltalt, hvis han lod drengen tage hjem til moren i Svendborg. – Det er en alvorlig overtrĂŠdelse, som normalt ville vĂŠre straffet hĂ„rdt, siger statsadvokaten til Ekstra Bladet. – Men man har vĂŠgtet hensynet til barnet hĂžjere end hensynet til retsplejeloven. ——————————————————————————————————————————————————– Kan… Read more »

HelgeD-H
HelgeD-H
11 years ago

@Mads
-Rigtigt Godt gĂ„et med oversĂŠttelse af “Ach die dumme DĂ€nen” til arabisk,
men hvordan lyder transskibtionen ( d.v.s. Hvordan udtaler man det ? )

Vivian
Vivian
11 years ago

@HelgeD-H

At Jerusalem skal vĂŠre arabisk kulturby i 2009, bliver i hvert fald modsagt af debattĂžrerne.

http://onlinedebat.kristeligt-dagblad.dk/showflat.php?Board=general&Number=24581

milak
milak
11 years ago

@ ole burde

“snigende islamisering”?!

Den vokser i fuldt flor i Danmark for Ăžjeblikket, den snigende periode er allerede forbi.

Victor
Victor
11 years ago

Nej – jeg kan godt kende forskel og dĂ©n fejl ville jeg ikke lave. Men jeg mener, at han var involeret i snoget snavs omkring muhammed-krisen.

Jutta
Jutta
11 years ago

@Victor
“Det navn ringer op til flere alarmklokker. Er der nogen, som kan huske hvorfor?”
———
Mener du ham?:

http://circumfl3x.blogspot.com/2008/03/hitler-der-gromufti-von-jerusalem.html

Mads
Mads
11 years ago

Det siger man sÄdan her:

ŰŁÙˆÙ‡ ی Ű§Ù„ŰŻŰ§Ù†Ù…Ű§Ű±ÙƒÙŠÙŠÙ† ŰșŰšÙŠ

HelgeD-H
HelgeD-H
11 years ago

@Victor -TĂŠnker du pĂ„ Stormuftiens forgĂŠnger : Amin el-Husseini ? De toneangivende danske folkekirke prĂŠster og biskopper leger med ilden i grĂŠnselĂžs naivitet nĂ„r de inviterer Stormuftien af Jerusalem til interreligiĂžst mĂžde for at drĂžfte fredelig sameksistens med muslimer. Enhver mĂ„ efterhĂ„nden vide, at alt skal vĂŠre pĂ„ muslimernes prĂŠmisser. Det mĂ„ da fĂ„ alarmklokkerne til at ringe for flere end mig og Victor, samt andre Snaphaner. Og sĂ„ omtales Jerusalem som muslimsk i Kristeligt Dagblad uden modsigelse 🙁 Hvordan var det nu med Stormuftien af Jerusalems rolle under Muhammed-krisen ? Havde han vĂŠret helt oppe i det rĂžde felt… Read more »

Victor
Victor
11 years ago

Og sÄ har KÞbenhavn i denne weekend besÞg af stormuftien fra Jerusalem:

http://www.kristeligt-dagblad.dk/artikel/339873:Kirke—tro–Prominent-interreligioest-moede-med-palaestinensiske-ledere

Det navn ringer op til flere alarmklokker. Er der nogen, som kan huske hvorfor?

SAR
SAR
11 years ago
Reply to  Victor

Åh jo, det kan vi skam godt.

http://www.ushmm.org/wlc/article.php?lang=en&ModuleId=10007667

Andre har mĂ„ske ‘glemt’ noget…

ole burde
ole burde
11 years ago

Er det virkelig saadan ,at politiet er naturligt-resistent overfor for den ellers temmeligt generelle snigende islamisering ?
Eller er de her omtalte forhold kun en ikke-repraesentativ forbigaaende episode ?

Elefanten
Elefanten
11 years ago

Her gik man og troede, at det var DF, partiets tilhÊngere og kolonihavementaliteten, der er skyldige i den dÄrlige integration.
Nu viser det sig, at de virkelige synder er kommunelĂŠrerne. De har angiveligt en middelklasseindstilling, og det skal jo nok passe, selvom de stemmer rĂždt.

Link: http://www.kristeligt-dagblad.dk/artikel/339882:Danmark–Skolen-skubber-indvandrerdrenge-ud-paa-et-sidespor

Victor
Victor
11 years ago
Reply to  Elefanten

Jeg vil endnu en gang gĂžre opmĂŠrksom pĂ„ denne artikel i Berliner Zeitung fra marts i Ă„r. http://www.berlinonline.de/berliner-zeitung/archiv/.bin/dump.fcgi/2009/0320/berlin/0005/index.html Kort sagt giver det ingen mening at tale om “indvandrere” ifm dĂ„rlige skoleprĂŠstationer. Der er i hvert fald EN indvandrergruppe, som klarer sig overmĂ„de godt i skolen: Vietnameserne. Hvis du gĂ„r i klasse med dem, som tysker, kan du godt opgive at blive nummer et i klassen. Det bliver An eller Than. Der er et citat, som er spĂŠndende: “”Was fĂŒr Deutsche das dicke Auto vor der TĂŒr ist, ist fĂŒr Vietnamesen der Schulerfolg”, sagt Karin Weiss, Brandenburgs Integrationsbeauftragte, eine Expertin fĂŒr… Read more »

Victor
Victor
11 years ago

Burde du ikke have sagt, at den er ninjaet fra metroexpress

http://www.metroxpress.dk/dk/article/2009/09/24/14/2214-83/index.xml

Robin_Shadowes
Robin_Shadowes
11 years ago

Jag antar att perker Àr som vÄrt blattar? Hehe