15
jan
Seneste opdatering: 16/1-11 kl. 0154
56 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

2000-talets allt överskuggande konflikt står mellan islam och den demokratiska kristna eller sekulariserade världen. Offren räknas redan i tiotusental, och de kommer att bli fler när islamister med jihad, terror och andra våldshandlingar försöker tvinga länderna i Väst att underkasta sig islams primitiva världsordning från 600-talets arabiska sandöknar.

Spådomen är inte min. Den uttrycktes redan 1996 av den amerikanske professorn och statsvetaren Samuel P Huntington (1927-2008) i boken ”The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order” (Civilisationernas kamp: mot en ny världsordning).

”1900-talets konflikt mellan liberal demokrati och marxism-leninism är bara ett flyktigt och ytligt historiskt fenomen jämfört med den pågående och djupt konfliktfyllda relationen mellan islam och kristendomen” skrev Huntington.

Om man ser tillbaka på den senare halvan av 1900-talet blir det tydligt att vägen för islam i Väst har beretts av framför allt vänstern inklusive liberaler. I Sverige liksom i andra europeiska länder har det hittills varit vänstern, hållningslösa liberaler och gröna miljöfundamentalister som gått i bräschen för massinvandring från muslimska länder. Därigenom har man lagt grunden för och bär en mycket stor del av ansvaret för den pågående islamiseringen i Väst. Efter segern för den borgerliga alliansen i valet 2006 sker processen i Sverige i största samförstånd mellan samtliga sju gamla riksdagspartier i ett slags inofficiell tävlan om vem som är mest vänster. Genom att blunda för vad islam står för förvaltar sjupartiet vänsterns tvivelaktiga arv och gör sig till aningslöshetens redskap. Vänsterns traditionella entusiasm för totalitära läror oberoende av ideologiskt innehåll är lika ohejdad och förutsägbar som vanligt, behovet av en –ism att tro på och fylla upp sig själv med ständigt lika desperat.

Vänstern har lagt död mans hand över debatten

I mer än 40 år har vänstern genom ett monopolistiskt tolkningsföreträde lagt död mans hand över debatten och samhällsklimatet i Sverige, mer än i något annat land. Med den propagandistiska kraft som kännetecknar totalitärt tänkande och i avsaknad av en borgerlig samhällsdebatt värd namnet har vänstern ostörd fått härja fritt och dyvla på de svenska medborgarna sin skeva och urspårade verklighetsuppfattning. Dominansen har varit och är så förhärskande att det är fråga om ett rent monopol på politisk indoktrinering – hjärntvätt – av en hel nation. Desto värre som regeringsmakten under större delen av 1900-talet har utövat en betongartad socialism, förvaltad av socialdemokraterna, och har försatt Sverige i ett diktaturliknande tillstånd. Socialdemokraterna förvandlade medborgarna till trygghetsnarkomaner. Den borgerliga alliansregeringen fullföljer den socialdemokratiska traditionen genom att tysta och mata befolkningen med lördagsgodis till snälla barn – nu kallat jobbskatteavdrag.

Under den borgerliga regeringen fortsätter märkligt nog också den socialistiska indoktrineringen att obehindrat genomsyra hela samhället, alltifrån barnens dagis med inskolning i mångkultur och genusextremism, via skolan, till infiltration av offentlig förvaltning och makttrogna politiskt korrekta massmedia. Det är en pågående samhällskatastrof vars verkningar det kommer att ta decennier att läka – om det ens är möjligt.

Den svenska vänstern har aldrig tvättat sin smutsiga byk. Dess galjonsfigurer har aldrig ställts till svars. Vänstern har aldrig gjort upp med sitt förflutna. Det faktum att man har haft totalt fel i mer än fyrtio år har inte lett till någon avläsbar omprövning eller avbön. Och ett så kraftfullt tvättmedel att en sådan tvätt skulle lyckas existerar inte.

Vänstern är i kris

Den församlade vänstern är i kris. Socialdemokratin krisar, synnerligen välbehövligt. Det kommer att ta tid att rensa ut verkningarna av Mona Sahlins samhällsskadliga verksamhet. Vilka ideologiska rester finns kvar av en döende arbetarrörelse? I vänsterpartiet pågår en öppen strid om partiledarskapet mellan nuvarande partiledaren Lars Ohly och velourstalinisten Jonas Sjöstedt.

”Fler och fler ledande vänsterpartister kräver nu att Lars Ohly ger upp. En av toppfavoriterna, Jonas Sjöstedt, säger sig vara beredd att ta över. Men Lars Ohly är säker på att han vinner striden. … Men samtidigt växer kritiken mot honom och fler och fler ledande vänsterpartister ansluter sig nu till kravet att han ska avgå vid kongressen 2012. – Vi behöver ett nytt ledarskap. Vi kommer aldrig att hämta oss från att han kallade sig kommunist”, säger Wiwi-Anne Johansson (V), riksdagsledamot från Bohuslän, i Göteborgs-Posten.

”Aha. Så problemet är inte att Kamrat Lasse är kommunist. Problemet är att han säger att han är kommunist. Vanligtvis brukar politiker klaga över att de inte får ut sitt budskap. I fallet VPK har man alltså det omvända problemet: man fick ut för mycket av sitt budskap” skriver SR Larson under rubriken ”Panik i vänstern – Velourstalinisten med street creds” på sin blogg Frihets-Larson. Han karakteriserar Jonas Sjöstedt som ”en nykter variant av Rättvisa Gudrun” (Schyman).

En åldrande vänster i terminalstadiet

Men vänsterns kris går mycket djupare än till valet av partiledare. En åldrande vänster genomlider sitt oundvikliga terminalstadium. Det är mer än 20 år sedan världskommunismen kollapsade. Med en försening på mer än två decennier står vänstern inför oundviklig självrannsakan och sorgearbete. 1900-talets mest brutala, våldsamma och blodbesudlade ideologi har spelat ut sin roll. Priset för de ideologiska övningarna är miljoner människors omätliga lidande och minst 100 miljoner dödsoffer. En ideologi med ofattbar grymhet och omänsklighet som signum behöver självfallet tid på sig för att konfrontera sig med sanningen.

Slaget är förlorat för vänstern. För första gången på nästan ett halvt sekel håller verkligheten på att hinna ifatt den. Liksom alla förbrukade utopier med blod på sitt samvete kommer den obevekligen av historien att ställas till ansvar för sin skuld och sina brott mot mänskligheten. Morgondagens historieböcker kommer att framställa vänsterns tidsålder som en ofattbart grym och blodbesudlad historisk parentes. Dödsryckningarna kommer att bli våldsamma, begravningen på historiens komposthög utan närmast sörjande. Möjligen dyker Lars Ohly upp och fäller en tår. Och C H Hermansson, partiledare i VPK 1964-75.

C. H. Hermansson hyllade Stalin

C. H. Hermansson har begravningsvana. Han var gäst vid Josef Stalins begravning i Moskva 1953. Vid en minneshögtid för Stalin i Stockholm den 9 mars samma år gjorde han följande uttalande:

”Stalin är en av hela den mänskliga historiens största personligheter. Marxismen, den lära som Stalin behärskade med sådant mästerskap och som han vidareutvecklade till ett nytt och högre plan, förnekar ingalunda de stora personligheternas roll för historiens utveckling. Stalin förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas tjänst. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten, därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Att vara kommunist, det är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin var en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän.”

Detta sades om en man som hade minst 25 miljoner människoliv på sitt eventuella samvete.

Josef Stalin (1878-1953) och hans diktaturtrojka trodde att de kunde skapa ”den nya människan”, helt utan egna behov och hängiven kollektivet och partiet. Mao Zedong (1893-1976) i Kina led av samma vanföreställning. Den kostade 70 miljoner kineser livet. De styrande i DDR trodde detsamma. Men det finns ingen enda politisk ideologi någonsin som har lyckats utplåna människors naturliga behov och instinkter, som självbevarelsedriften och behovet av att i första hand måna om sig själv och sina närmaste. Inte ens med våld, angiveri, avrättningar och tortyr har det lyckats.

Mot vilka riktar sig nu vänsterns revolt?

Det är något omåttligt patetiskt med människor och politiska rörelser som inte klarar att leva i verkligheten utan måste framhärda i illusioner med både öron och ögon täckta av skygglappar. Däri ligger vänsterns tragedi. Deras samhällsutopi är förbrukad och stendöd. Tiden har sprungit ifrån den, och vänstern är de enda som inte har inte fattat det. Den förmår inte ta in att samhället har förändrats och att dess problemformuleringsordning inte längre fungerar.

I fyra decennier har vänsterns representanter byggt sin identitet på revolt, protest och uppror mot det bestående, mot makten. Utan att fatta hur det gick till har de en gång unga revolutionärerna själva blivit en del av makten. De är de sista att erkänna det, men i dag utgör den före detta radikala vänstern själva ”det bestående” – maktproppen Orvar gjuten i betong. Mot vem riktar sig nu deras uppror? Mot vilka mål ska nu deras revolt vända sig? Mot dem själva?

60-talsvänstern uppstod i en brytningstid

Den svenska 60-talsvänstern uppstod i en brytningstid mellan jordbrukarsamhälle och industrisamhälle, mellan homogen nationalstat och globalisering, mellan hemmafruideal och möjligheter för kvinnor att utbilda sig och förvärvsarbeta. Den var en revolt mot 1950-talets folkhemska och inskränkta småborgerlighet, mot bigotteri och trångsynthet, mot förlegade könsroller och en gammalunken kristendom. Vänsterns stora kick off under mitten och slutet av 1960-talet var FNL-rörelsens kritik mot USA:s krig i Vietnam, som hade pågått sedan 1959. En hel generation 40-talister hade fått tillträde till universiteten, fönstren mot världen öppnades och kampen för internationell solidaritet blev liktydig med kamp mot den lede Satan, USA.

Det var fullkomligt klart var fienden stod att finna: förutom i USA hos kapitalet, borgerligheten, direktörerna, Svenska Arbetsgivareföreningen SAF och Skandinaviska Enskilda Banken och dess ägare familjen Wallenberg. Samtidigt hyllades de kommunistiska diktaturerna i Sovjet och Kina av ledande svenska intellektuella med en entusiasm som var blind på båda ögonen. Chefredaktören för Dagens Nyheters kulturredaktion, Olof Lagercrantz (1911-2002) gjorde flera reportageresor i Kina och Sovjet. Samtidigt som folkmord och total rättslöshet för befolkningen pågick i Kina skrev han:

”Den avgörande skillnaden mellan Kina och vår värld är att människorna betyder så ofantligt mycket mer än hos oss… Människorna är Kinas största tillgång och därför blir automatiskt en människas värde högt… I Kina är människans roll betydelsefullare än på andra håll, och medvetandet därom smittar av sig och livar miljoner i deras vardagliga gärning.” (Dagens Nyheter 10 november 1970.)

Miljoner kineser drevs från sina hem, familjer och yrken. Olof Lagercrantz kommenterade detta:

”Unga människor som tvingas ut på landet är lyckliga att få flytta ut och leva i folkhavet och där göra sin samhälleliga insats.”(Dagens Nyheter 15 november 1970.)

Några dagar senare skriver han:

”Nu när jag på ett begränsat avsnitt kan studera vad som sker ter sig allt både naturligt, rimligt och vettigt.” (Dagens Nyheter 18 november 1970.)

Detta skrevs under pågående folkmord på 70 miljoner människor. Sina egna eventuella betänkligheter mot det brutala totalitära styret avfärdar Olof Lagercrantz som ”västerländskt högmod”. Tyrannen och massmördaren Mao beskrivs som ”en stor skribent och beslutsam handlingsmänniska…den ojämförlige garanten för Kinas nationella oberoende”. (Dagens Nyheter 31 januari 1971.)

”Palme och Geijer, Lyndons lakejer”

I februari 1968 gick Sveriges blivande statsminister Olof Palme i spetsen för en Vietnamdemonstration i Stockholm, tillsammans med Nordvietnams Moskvaambassadör Nguyen Tho Chan. Längre bak i demonstrationståget gick FNL-aktivister och skrek ”Tage och Geijer, Lyndons lakejer” omväxlande med ”Palme och Geijer, Lyndons lakejer.”(Olof Palme efterträdde Tage Erlander som statsminister (s) 1969, Arne Geijer var LO:s ordförande 1956-73. Lyndon Johnson var USA:s president 1963-69.)

Tommy Hammarström, journalist på Expressen, var aktiv i FNL-rörelsen och gick med i tåget. ”Olof Palmes engagemang för Vietnam var starkt och tveklöst, men i FNL-grupperna var vi inte nöjda” skriver han i en ledare i Expressen.

”Stämningen var hätsk, vi kände oss hetsade från alla håll och svarade med aggressivitet och sekterism. Vi som ansåg oss vara Vietnamrörelsens frontlinje gick sist i demonstrationen och häcklade och hånade. Snacka om fundamentalism.”

Episoden är belysande för de extremistiska stämningar som kännetecknade stora delar av 1960- och 70-talens vänsterrörelse. Verklighetskontakten var lika med noll. I backspegeln kan rörelsen bara betecknas som en masspsykos med massiva tvångsföreställningar. När Vietnamkriget slutade med seger för Nordvietnam 1975 bröt många tidigare FNL:are ihop i avsaknad av yttre fiende och var tvungna att börja i psykoterapi.

En ställföreträdande klasskamp

Förutom från Vietnamkriget hämtade vänstern sin näring ur ”klasskampen” och ”kapitalets utsugning av arbetarklassen”. Det var en ställföreträdande klasskamp för överklassens välnärda och välbeställda barn som mer sällan hade varit i närheten av ett arbete. Överklassrevoltörerna tumlade fram under kristallkronorna och ville göra marxist-leninistisk revolution, klädde sig i trasiga jeans och spillde rödvin på de äkta mattorna och designmöblerna. Deras försök att adoptera arbetarklassen och föra dess talan kröntes dessvärre inte med framgång. Arbetarklassen genomskådade bluffen och var helt enkelt inte road av sällskapet.

1960- och 70-talens vänsterrevolt var slängda b-h:ar, orakade armhålor och osminkade ansikten för den rätta kolchoslooken, det var kvinnokamp, Grupp 8 och ”Jösses flickor”, det var fri sexualitet och kamp för fri abort och utbyggd barnomsorg. Det var Mah-Jongkläder i grälla färger och unisex plyschoveraller som gjorde könet till en social konstruktion. Det var hyllande av Stalin och Lenin, Mao och Che Guevara.

Chile var en annan ideologisk inspirationskälla. Sedan landets socialistiske ledare Salvador Allende (1908-73) mördats och hans vänsterregim störtats i en blodig statskupp av en militärjunta med general Augusto Pinochet i spetsen den 11 september 1973 flydde tusentals chilenare med socialistisk övertygelse till Sverige. De blev en kraftig socialistisk påfyllning för den svenska vänstern. I vänsterkretsar sjöngs sånger av poeten Victor Jara (1932-73), som hade mördats av militärjuntan i samband med statskuppen. I demonstrationstågen på svenska gator ekade de chilenska slagorden ”El Pueblo Unido Jamas Sera Vencido” (Ett enat folk kan aldrig besegras).

”Vilken sida står du på, vilken färg har din fana?”

Musiken kom från proggrupper som Norrbottens Järn och Fria Proteatern. En av Fria Pros hits var den här: ”Vilken sida står du på?” ur ”Sånger från ljugarbänken”. Jag rekommenderar lyssning med kritiska öron.

”Vilken sida står du på
Vilken färg har din fana?
Det blir ingen kärlek i världen
om det inte finns rättvisa
och du får aldrig någon rättvisa
om du inte kämpar för den
och det blir ingen kamp
om vi inte når enighet
Nej min vän, det blir ingen kärlek i världen så länge du litar på himlen eller de mäktigas medlidande
Nej min vän, så länge som hålet i kakan är lönen för den som bakar ska talet om kärlek förbli en vacker dröm
Du kan låta Lions klubb behålla sin fruktkorg,
låt humanisterna hålla sina frasrika tal
Oorättvisor bekämpas förgäves med blommor
Inget medlidande kan hejda blodet som strömmar
Hungriga magar mättas inte av kyssar”

I vilka svenska inbördeskrig strömmade blodet?

Ett typexempel på 1970-talets demagogiska retorik. Det som pågick kallades alltså ”klasskamp”. Men – ”hejda blodet som strömmar”? I vilka dolda inbördeskrig strömmade blodet i Sverige på 1970-talet? Vilka ”hungriga magar” som inte blev mättade fanns det i en obruten högkonjunktur när Sverige låg bland de högsta i OECD:s välståndsliga?

Svaret är att det som ägde rum under politisk täckmantel var ett pubertetsmässigt förlängt föräldrauppror som blev kroniskt. Det var inte bara kapitalet och en socialdemokrati gjuten i betong som unga vänsterradikaler gjorde uppror mot. Med knutna nävar och en tydlig manifestation av trotsåldrar som gått snett bankade de ur barnkammarens djup framför allt ursinnigt på sina föräldragestalter som representanter för auktoritet, tvång och förtryck. Genom den ödets ironi som inom psykologin går under namnet upprepningstvång drogs revoltörerna till den mest auktoritära, tvingande och förtryckande ideologi som i Väst någonsin ett dagens ljus: kommunismen.

Behovet och hyllandet av en totalitär regim motsvaras hos vänstern av en inre totalitarism utan vilken en okritisk tillbedjan av diktaturer aldrig skulle få fäste. Rop på kontroll och repression för att hålla förbjudna impulser i schack emanerar från behovet av att utsätta andra för vad man själv har blivit utsatt för; kväsning och nedstampande av den egna viljan. Bakom en uttalad tro på totalitära lösningar finns ett barn som tidigt har skadats i sin jagutveckling. Andra människor ses som olydiga barn som ska uppfostras och disciplineras för sitt eget bästa, så som man själv har blivit uppfostrad och disciplinerad.

Psykiatriska sjukdomsstämplar

Budskapet i vänsterns totalitära kärna har alltid varit:

”Du får inte känna det du känner.”

”Du får inte tänka som du tänker.”

”Det är Partiet (vi) som bestämmer vad du får tänka och känna.”

Genom intrikata psykologiska mekanismer projiceras förbjudna tankar och impulser på människor som tänker annorlunda och därmed är motståndare och fiender. Följaktligen kallades oliktänkande i Stalins Sovjet för ”klassfiender” eller ”revolutionens fiender”, spärrades in på mentalsjukhus, skickades till Gulag och/eller avrättades. I Maos Kina avrättades 70 miljoner människor som ”högerelement”. På motsvarande sätt ställer dagens svenska vänster psykiatriska diagnoser på dem som ifrågasätter massinvandring, mångkultur och islamisering: de är ”xenofober”, ”främlingsfientliga” och ”islamofober”. Därmed har man evakuerat problemet ur sig själv, delegerat det till individnivå och försökt tysta genom att ingjuta skuld – den mäktigaste sortens manipulation.

Intellektuella giganter om islamofobi

Två exempel på omfattande islamofobiprojektioner är de intellektuella giganterna Andreas Malm och Mattias Gardell. Malm har ägnat 747 sidor åt ”Hatet mot muslimer”. Det är bara att hoppas att han mådde bättre efteråt.

I en artikel i Expressen med rubriken ”Hata muslimer den nya folksporten” skriver Andreas Malm:

”Islamofobin blir ständigt allt mer rumsren, normal, ljudlöst accepterad över hela Europa och – om tendenserna vinner ytterligare kraft – även i Sverige. Inte på drygt 60 år har fascismen haft en så ljus framtid i Europa.”

Och så har vi Mattias Gardell som har skrivit en bok om islamofobi när han inte varit upptagen med att delta i de allra mest missförståddas och kränktas seglats, Ship to Gaza.

”Frånvaron av islamisk terror fick inget genomslag i media 2010, inte heller åren dessförinnan. Inga braskande rubriker i kvällspressen lockade med ”Rädslan för islamisk terror överdriven”, ”Muslimer extremt fredliga” eller ”Inga muslimska bomber i år heller”

klagar Mattias Gardell i sin bok. Olyckligtvis missade han självmordsbombaren Taimour Abdulwahab som sprängde sig själv i luften i Stockholms city den 11 december, liksom gripandet av fem islamister som misstänks för planerat attentat mot Jyllands-Posten i Köpenhamn. Men antagligen kan inga islamistiska terrordåd rubba Gardells tunnelseende.

Uppenbarligen argumenterar han utifrån ett starkt inre tryck utan att ägna en tanke åt att hans egen bror Jonas Gardell med make Mark Levengood inte skulle få leva särskilt många dagar i något av de muslimska länder som han skönmålar. Det är givetvis lättare att projicera ut sin dynga på ”motståndarna”,” islamofoberna” – så slipper man rannsaka sig själv och sitt tankegods.

IB-affären skakade Sverige

Vänsterns uppror på 1960- och 70-talen riktade sig förutom mot borgerligheten, kapitalet och USA också mot föräldrasymbolerna-socialdemokraterna som hade suttit i regeringsställning sedan 1932. Den socialdemokratiska eran är förvisso fylld av varbölder och skamfläckar. Men två av dem framstår i historiens backspegel som särskilt klara: IB-affären och Sveriges långvariga och intima förbindelser med den östtyska diktaturen DDR.

I tidningen Folket i Bild/Kulturfront nummer 9 den 3 maj 1973 avslöjade Peter Bratt och Jan Guillou det som kom att kallas IB-affären och som skulle skaka Sverige rejält.

Bratt och Gulliou kunde visa:

• att det fanns en tidigare okänd underrättelseorganisation i Sverige.
• att inte ens riksdagen kände till byråns existens.
• att organisationen hade åsiktsregistrerat vänstersympatisörer.
• att den även hade spioner utomlands.
• att den hade gjort inbrott på Egyptens ambassad i Stockholm.
• att den samarbetade med den israeliska säkerhetstjänsten Shin Beth och amerikanska CIA.

En underrättelseorganisation hade bildats redan 1939. Verksamheten drevs helt utan regler och insyn, och ramarna vidgades kontinuerligt. Från 1957 kallades den” Grupp B”. 1965 slogs den samman med det utrikesinriktade T-kontoret och blev ”Försvarsstabens särskilda byrå”. Organisationen arbetade mycket nära socialdemokraterna, vars 20 000 arbetsplatsombud rapporterade vilka arbetare som hyste kommunistiska åsikter. Chef för verksamheten var Birger Elmér. IB stod enligt Säkerhetstjänstkommissionens rapport 2002 troligen för ”Inhämtning Birger”.

Avslöjandet byggde till största delen på uppgifter som lämnats av den före detta IB-anställde Håkan Isacson. Försvarsminister Sven Andersson förnekade att Sverige hade spioner utomlands, att IB sysslade med åsiktsregistrering och gjorde inbrott. Avslöjandena ledde till att Peter Bratt, Jan Guillou och Håkan Isacson i januari 1974 dömdes till ett års fängelse vardera för spioneri. Hovrätten sänkte senare Guillous straff till tio månader.

Sveriges intima förbindelser med diktaturen DDR

Den östtyska socialistiska diktaturen DDR existerade i mer än 40 år, från 1949 till sammanbrottet 1990. Medborgarna styrdes med stalinistiska metoder och levde under totalitärt tvång och förtryck där Stasis (den statliga säkerhetstjänsten) avlyssning och spionage via så kallade ”IM” (Inoffizelle Mitarbeiter) var satta i system. De som försökte fly avrättades, oliktänkande fängslades.

Sveriges kontakter med den östtyska diktaturen var under hela dess drygt 40-åriga existens intima och intensiva. För DDR:s styrande var Sverige ett Schwerpunktsland (”tyngdpunktsland”) av särskilt intresse, och de gick systematiskt till väga för att infiltrera vårt land. DDR:s ambassad i Stockholm var spioncentral, och antalet dokumenterade Stasirapporter från Sverige är klart större än från något annat nordiskt land. I december 1967 öppnades DDR Kulturcentrum i Stockholm, en inrättning som officiellt skulle bedriva kulturutbyte mellan länderna. Men enligt den dolda agenda som i minsta detalj styrdes av diktaturens partibeslut var det egentliga syftet att ”sprida socialism” och motarbeta ”den kapitalistiska smittan”.

Såväl den socialdemokratiska regeringen som den svenska vänstersinnade kultureliten var mycket vänskapligt inställda till den östtyska diktaturen. DDR:s skolväsen, ”ett av de progressivaste och modernaste” var modell för den svenska grundskolan. En rad socialdemokratiska ministrar, bland annat Olof Palme, Ingvar Carlsson, Birgitta Dahl, Mats Hellström och Hans Gustafsson besökte DDR och berömde landet. Som första svenska utrikesminister besökte centerpartisten Karin Söder landet 1977. Man talade om och utövade vänskap, kulturutbyte och samarbete. Censur, regimkritiker som fängslats eller alla som mördats när de försökt fly talade man inte om. Vänskapsföreningen Sverige – DDR blomstrade. Den hade grundats redan 1956 efter sovjetisk förebild. Initiativet och finansieringen kom från DDR, och föreningens syfte var att ”motverka antisovjetiska stämningar och hetsen mot de socialistiska staterna”.

Vänstern grät när Berlinmuren föll

Berlinmuren föll den 9 november 1989 och nästan ett år senare, den 3 oktober 1990, kollapsade DDR. När Berlinmuren öppnades klockan 18.53 den där novemberkvällen 1989 utspelade sig glädjescener, champagnekorkar small, människor dansade vid muren och på Kurfürstendamm. I 28 år har muren skilt Öst- och Västberlin åt. Fyrtio år av DDR:s diktatur gick mot sitt slut. I DDR var människor lyckliga. Men murens fall var en svår motgång för den svenska vänstern, som bröt ihop och grät.

”Men i svensk radio och tv uttalade sig många bekymrade experter. Många svenska journalister övertog helt den östtyska retoriken och försvarade muren som ju hade varit en ”politiskt stabiliserande faktor”.

Statsminister Ingvar Carlsson varnade för alltför stor entusiasm. Det föreföll som om alla de som hade skjutits till döds när de försökt fly till Väst var bortglömda. Förföljelse och fängslande av oliktänkande nämndes inte.” (Ur Birgitta Almgren: Inte bara Stasi…Relationer Sverige-DDR 1949-1990.)

En av de sörjande var Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet:

”Berlinmurens fall var en traumatisk upplevelse för mig. Jag kommer från en släkt där alla i många generationer varit kommunister. Jag är aktivist och vill förändra världen. Att vara kulturchef på Aftonbladet är bästa sättet att förändra världen, just nu.” (Sydsvenska Dagbladet 2 mars 2010.)

Även Lars Ohly (v) grät när Berlinmuren föll:

“Jag tillhörde dem som inte fullt ut förstod sprängkraften i människors krav på förändring och att demokratiskt kunna påverka sin omgivning.” (Lars Ohly försvarar i SVT ”Uppdrag Granskning” i oktober 2004 varför han blev ledsen och besviken när Berlinmuren föll.)

”Den svenska insatsen var obefintlig”

”Om svenskarna hade fått bestämma hade Berlinmuren stått kvar” skriver Jan Kallberg på Dagens PS/Opinionen.

”Vi glömmer lätt hur det politiska klimatet i Sverige såg ut på 1980-talet med två statstelevisionskanaler som framlade statssanktionerade budskap förklarade av statsintellektuella. För friheten i Östeuropa och Berlinmurens fall var den svenska insatsen obefintlig.”

”Under de år som Berlinmuren existerade gjorde Sverige ingenting för att det samhälle som skapat muren, prickskyttetornen och lagt ut taggtråden i Järnridån skulle undergrävas, uthålligt kritiseras eller isoleras. Den svenska ”fredsrörelsen” ägnade hela 1980-talet åt att demonisera Västvärlden och särskilt USA samtidigt som man förringade och bortförklarade det enkla faktum att inga val hölls öster om Elbe.”

”Västeuropas socialister, kommunister men även folkpartister och blekborgare hade fullt upp med att bortse från den diktatoriska koloss som stod på deras trappsteg utan fokuserade på att med bistånd och bortskänkta pengar ösa medel över nystartade “folkrepubliker” i tredje världen. (…) Sveriges insats under 1980-talet var att försvara, förklara och förse diktaturens utbredning – inte förhindra den. När det sovjetiska imperiet nådde sin största utbredning under tidigt 1980-tal fanns det ingen svensk kritik av deras samhälle, styrelseskick eller förtryck mer än korta notiser om tragiska incidenter. Man hade fullkomligt i bästa fall resignerat, accepterat och översett med sovjetdiktaturen.”

Så långt Jan Kallberg.

Journalisternas kommunistsympatier ökade

Vad gäller den svenska journalistkårens egna politiska partisympatier ledde det faktum att Europas hela kommunistiska imperium störtade samman som ett korthus 1989-90 till märkliga följder. Sympatierna för vänsterpartiet kommunisterna stärktes kraftigt, från 22 procent 1989 till 31 procent 1999, och VPK blev största parti bland journalisterna. I decennier har journalistkåren dominerats av starka vänstersympatier – men ändå utgett sig för att segla under opartisk flagg. Sådana absurditeter finns det gott om i den svenska vänsterns historia. I en kommande krönika ska jag titta närmare på den svenska vänstern och dess förgrundsgestalter. Hur har de kunnat tillägna sig ett informationsmonopol i fyra decennier? Varför har ingen gett dem motstånd?

Af Julia Caesar
Tidligere kronikker af samme forfatter

0 0 votes
Article Rating


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

56 Comments
Most Voted
Newest Oldest
Inline Feedbacks
View all comments
trackback

[…] Del1 Del 2 insertAd(false); swfobject.embedSWF("http://www.youtube.com/v/qqDdQCfe_QU&rel=0&fs=1&showsearch=0&showinfo=0", "vvq-2729-youtube-1", "425", "344", "9", vvqexpressinstall, vvqflashvars, vvqparams, vvqattributes); […]

trackback

[…] Caesar: Vänsterns tragedi Del 1 och Del […]

trackback

[…] I min förra krönika försökte jag placera in den svenska 60-talsvänstern i ett historiskt, socialt, politiskt och psykologiskt sammanhang. I dag handlar det om vänsterns förgrundsgestalter och om några av de ömma tår som vänstern omsorgsfullt vårdar, om förnekande och lögner. Jag ska också fördjupa det psykologiska perspektivet. Det kan nämligen hjälpa oss att förstå både politiska fenomen och individuella drivkrafter. Att negligera ett psykologiskt perspektiv är att frånsäga sig ett viktigt redskap för förståelse av politiska och sociala skeenden. […]

Schweinpälz
Schweinpälz
10 years ago

@Ni som kritiserar Politiskt Inkorrekt över SD. Har ni ens funderat på att världen är bra mycket större än Sverige och SD? Jag tänkte samma sak när en vän blev avstängd för ett tag sedan. Och jag tycker att dom gick för långt och betedde sig som samma kommunister dom säger sig förakta när dom för en tid sedan skrev en lista på vissa ord som inte fick förekomma samtidigt som deras egna artiklar innehöll lika “grovt” språk. Men nu i efterhand förstår man att det handlar om personer som är relativt oerfarna men ändå gör ett jobb som är… Read more »

trackback

[…] i varandra, och vissa har blivit varandras oförsonliga motsatser.  Journalisten Julia Ceasar skyller på vänsterns domminanta  inflytande på 60-talet. Och som tack […]

Robin Shadowes
Robin Shadowes
10 years ago

Steen, det borde intressera rätt många för jag har sett många vittnesmål dom senaste 2-3 dagarna som har blivit avstängda utan förklaring och deras enda “brott” har varit att ifrågasätta den nya policyn. Jag ser denna utveckling som mycket obehaglig och betraktar härmed denna nyhets-site som lika politiskt korrekt som AB eller Newsmill.

gugge
gugge
10 years ago
Reply to  Robin Shadowes

Ja någonting skumt har definitivt hänt. Helt plötsligt började PI att agera exakt som AB och Expressen med en aggressiv attityd gentemot SD samt avstängningar av kommentarer. Har Jan Helin tagit över rodret eller kanske t o m Lena Sundström? Skulle inte förvåna mig ett dyft. Allt går att köpas för pengar:(

Daniel
Daniel
10 years ago

Hej Julia!
Senaste dagarna stormar det rejält på politisktinkorrekthet.info då man officielt inte stödjer SD längre och flera kommentarer och blogglänkar om aftonbladet mm har tagits bort i ren censur anda.
Många som undrar om Aftonbladet har köpt dom eller Expo är inblandat i detta.

Bland annat har din banner för den eminenta boken Världsmästarna tagits bort.
Har ditt avtal tagit slut med dom eller dom har gjort detta på egen hand?

Med vänliga hälsningar en orolig medborgare för att Sverige skall bli ännu mer politiskt korrekt nu med skygglappar. / Daniel

Julia Caesar
Julia Caesar
10 years ago
Reply to  Daniel

@ Daniel:

Jag skriver för Snaphanen och har som Steen säger inget avtal med Politiskt Inkorrekt eller någon annan blogg, utan står helt fri. Jag har annonserat min bok Världsmästarna på PI och bara tagit en liten paus med min annonsbanner medan arbete pågår att förnya den. Snart kommer den tillbaka på PI.

Vänliga hälsningar
Julia Caesar.

Peer Pedersen
Peer Pedersen
10 years ago
Reply to  Julia Caesar

Hej Julia, mitt intryck kring PI och GustafJanssons agerande är att bloggen håller på att begå publicistisk självmord. Orsaken att jag använder så starka ord är att GJ tydligt proklamerar att man inte kommer ta in artiklar eller annat material författat av SD-personer eller med innehåll där behandlar frågor i anknytning till SD. Detta är om något ett politisk ställningstagande mot enbart ett av Sveriges Riksdags åtta partier, Gustaf Jansson nämner inte med ett ord något annat parti, enbart SD utpekas och nämnas i den ganska märkliga artikel. Jag för min del har genom åren bidraget med otaliga seriösa kommentarer… Read more »

david g
10 years ago

Glimrende, Julia, aldeles glimrende. Om venstrefløjens psykiske mekanismer kan jeg henvise til en fremragende dansk bog helt tilbage fra 1984, nemlig af Poul Behrendt. Den burde du se på, den vil til fulde bekræfte din analyse. Det vil være mig en udsøgt fornøjelse at sende dig mine egne erindringer, herunder en del fra 1970’erne og 80’erne, som du sikkert vil nyde. Bogen udkommer til marts, og hvis du vil sende mig en adresse på min ovenstående e-mail, får du et eksemplar med min udsøgte højagtelse. Jeg har altid ment, at der bag det offentlige Sverige med “syvpartiet” og alle idioterne… Read more »

Bjovulf
Bjovulf
10 years ago

PK-heten, femifascisterne och HBT-aktivisterne fejrer nye triumfer i dagens Sverige 😀 “Svensken smider tøjet” http://haandbold.com/nyhed/vm-mk/svensken-smider-toejet … Det er nemlig sådan den svenske Koldingplaymaker, Tobias Karlsson, siger om ham, han mener er den lækreste. Og hvorfor siger han så det? Jo, de svenske spillere har fået lavet en billedserie, som er blevet offentliggjort på det svenske gaysite qx.se. [!!!] … Håndbold er en ret mandlig verden – tøvede I med at stille op? blev svenskerne spurgt, og svaret var klart. – Det var nok derfor vi fik chancen og også takkede ja. Håndbold er, ligesom en del andre idrætsgrene, vel ret… Read more »

O
O
10 years ago

Fantastiskt bra och underhållande skrivet. Dags för Julia Caesar, och snaphanen med för den delen, att gå in i PI för att bredda läsarkretsen och höja kvalitén på PI? Skulle glädja mig iafall.

Ole Burde
Ole Burde
10 years ago

Om Vietnamkrigen : Maaske er tiden kommet til leje med tanken om at krig ikke kan forstaaes ved udelukkende at anlaegge en CIVIL (politisk) synsvinkel ? Maaske er det noedvendigt ogsaa at forstaae en specifik krig som den var set fra MILITAERETS synspunkt ? Hvis man insisterer paa udelukende at se krig fra et civilt (ikke-militaert) synspunkt , saa er dette et udtryk for at man stort set har OVERGIVET sig til pacifismens maade at se tingene , som jo logisk nok er , at det militaere synspunkt er moralskt forkasteligt . Saa hvordan saa vietnamkrigen ud set fra et… Read more »

Viktigt
Viktigt
10 years ago

Initierat, uttömmande och en mycket viktig krönika som jag hoppas läses även av de icke politiskt insatta.

Robin Shadowes
Robin Shadowes
10 years ago

Gugge, trist att höra att du också blivit avstängd. Verkar som avstängningsfrekvensen har ökat kraftigt på senare tid. Har läst om andra vittnesmål på andra bloggar. Tydligen har även nayimlap blivit portad och han tror att om Julia skrivit på PI så hade hon också blivit portad. Det här ser ju verkligen inte bra ut. Dom alternativa siforna FN och FT uppdaterar ju tyvärr inte alls lika ofta som PI. Därför får PI gå an som ren nyhets-förmedlare ett tag till. Men den dagen dom slutar publicera namn på berikarna och börja pixla bilderna, då är även det slut. För… Read more »

Regimkritiker
Regimkritiker
10 years ago
Reply to  Robin Shadowes

Jag tycker att PI:s hårda nypor i kommentarerna är motiverad. Varje dag kommer det hundra helt nya besökare till PI som lever i PK-medias informationsbubbla. De kommer att skrämmas bort av den råa tonen i kommentarfälten. För att sprida budskapet till nya grupper är det viktigt att undvika detta.

LN
LN
10 years ago

@naiymlap

Snälla du, dela med dig litet mera om: “…en undersökning i FNs regi av en amerikansk och finländsk forskare som visar att få eller inget land visar en nedgång i IQ, endast Sverige visar en markant nedgång av IQ.”
En länk eller litet mer kött på benen, så att jag själv kan söka.
Med tack på förhand,

Arvid Bengtsson
Arvid Bengtsson
10 years ago

Man ska inte glömma några andra fina ramsor som också skanderades under demonstrationstågen på 60-talet: “Hey, hey, hey, LBJ, how many children have you killed today”, Känner du stanken från Enskilda Banken” och “Ho, Ho, Ho, Ho Chi Minh”.

Goten
Goten
10 years ago

Men för helvete, Arvid, USA hade väl inget i Vitnamn att göra! Julia Ceasars analys av detta skeende är okunnigt.

Nordbo
Nordbo
10 years ago
Reply to  Goten

Jag håller med goten om att USA inte hade i Vietnam att göra. Jag har förståelse för att 1968 orna tog avstånd från USAs imperialism, även om jag samtidigt tar avstånd från deras självdestruktiva anti-västliga attityder och romantisering av allt som inte är väst. Deras okritiska hållning mot kommunismen är direkt motbjudande för mig. Hursomhelst tyder mycket på att USA befinner sig på nedgång, så det är hög tid för Europa att lära sig stå på egna ben igen. Det borde inte vara något större problem med tanke på vår historia som är full av mäktiga riken, stora konstnärer, filosofer,… Read more »

Tony Ingman
Tony Ingman
10 years ago
Reply to  Nordbo

Jamen när ryssarna intog afganistan då knep samma 68 vänster käft, underligt, mycket underligt, men det
visasr bara på att man besitter ett enorm hat mot allt som rör USA.

Arvid Bengtsson
Arvid Bengtsson
10 years ago
Reply to  Goten

Nej, Julias analys är mycket insiktsfull. Och Vietnamkriget var inget frihetskrig – det var en Nordvietnamesisk invation av Sydvietnam, på samma sätt som Koreakriget startade genom att Nordsidan invaderade Sydkorea. Och tycker du att det var fel att USA försvarade Sydkorea? Titta på alla som försökte fly Sydvietnam efter Nordvietmans seger! De kände sig nog inte särskilt “befriade”. Den svenska s.k. FNL-rörelsen var hårt styrd av kommunisterna, vilket skrämde Palme – och det var också anledningen till att S ställde sig på Nordvietnams sida – man ville vinna de inrikespolitiska sympatierna, och reducera kommunisternas inflytande. Det lyckades, men priset har… Read more »

Goten
Goten
10 years ago

@ Svensk borglighets problem var att de aldrig kom i fatt den politiska diskussionen efter Vietnamnkriget. Bombningarna av Hanio var vidriga. Punkt slut. Har mött mkt få amerikaner som är stolta över detta krig. Att FNL-grupperna hade problem med inflitratörer är sant, men frågan är om de inte lyckades försvara idén med Enhetsfronten. Palme ville inte ha en stark grupp som han inte kunde kontrollera. Som vanligt bland politiker. Hela detta skeende i Sverige är oerhört intressant – såna som du bidrar minimalt till att öka kunskapen om det. Om du är en gammal Demokratisk Alliansare, så kom ihåg att… Read more »

AA
AA
10 years ago

USA hade inget i Vietnam att göra. Och opinionen var stor även i USA mot denna inblandning. Men i Sverige och flera västeuropéer så blev detta motstånd en kommunistisk rörelse. Att kritisera USA för att var en världspolis är en sak, en annan sak var att sympatisera med en annan världspolis, Sovjet.

ANTI-ISLAMIST
ANTI-ISLAMIST
10 years ago

Tony Ingman, bli utdelare!

Eftervalstabloiden…
få in mer av ekonomiska bidrag, för att senare kunna gå i land med
även en tredje tabloid. Det blir ett försök att få en snöboll i rullning.
Behovet av en uppföljning, i form av en eftervalstabloid är ju uppenbart. Offensiven från de politiskt korrekta, förljugenheten i massmedia,
hjärntvätten av många svenskar, fortsätter. Kampanjen mot
Sverigedemokraterna har tappat all sans. Vi har en statsminister som
applåderar hemfridsbrott och misshandel av politiska dissidenter. Och
den islamistiska terrorn har nått Stockholm.
Jan Milld …
http://www.bgf.nu/evt/

Goten
Goten
10 years ago

Kul att du drog in Jan Källberg i diskussionen. En oerhört humoristisk kille, mötte honom i hans hem i New Jersey året innan 9/11. Svarar han inte på detta så är han inte med i matchen.

Redigeraren
Redigeraren
10 years ago

Brilljant analys. Du är söndagarnas höjdpunkt, Julia.

Lasse
Lasse
10 years ago

Försöker donera via PayPal men det kommer bara följande meddelande:
This recipient is currently unable to receive money.

Har de stängt av hennes paypalkonto nu också?

Tony Ingman
Tony Ingman
10 years ago

Jättebra avrättning av den skenheliga kommunismen, denna perversa ideologi som inte stått för något annat än Världens i särklass största folkmord har ingen som helst möjlighet att fungera någonstans så länge människan tänker och tycker olika.Möjligen skulle den fungera när Gentekniken blir så utbyggd så att man kan massproducera lika dana stollar som genetiskt är precis lika i huvudet. Vem vet , det finns kanske redan sådan teknik, för Svenska journalister verkar ha genomgått någon slags likriktningsfas när dom passerade kommunist. förlåt jounalisthögskolan heter det visst. Eftersom svenska jounalister till så hög grad bara består av vänsterjönsar, borde det ges… Read more »

Rudolf
Rudolf
10 years ago
Reply to  Tony Ingman

Varför inte börja med en prenum. på Nationell Idag,ND:s veckotidning?Första nationella tidning som fått presstöd,den har ni väl inte missat?

trackback

[…] Julia Caesar har idag åter skrivit en bra krönika, med många fullträffar. Temat är ”Vänsterns tragedi”. […]

Hans Nilsson
Hans Nilsson
10 years ago

Man hör ju ofta när lagledare, spelare och andra idrottsutövare får kritik för dålliga insatser (av allehanda jag vet bäst personer) att de då lite uppgivet försvarar sig med att de som är bäst skickade för uppgiften oftast sitter på läktaren. Det är inte konstigt att de känner så för det är ju inget som är så enkelt som att ktitisera andra när man själv slipper att bevisa vad man duger till. Men när det kommer till dig Julia, Bloggare och alla övriga som för tillfället verkligen sitter på läktaren och skriver kritiska inlägg om hur Landet vanstyrs av GALNA… Read more »

jonas
jonas
10 years ago

Fantastiskt bra skrivet!

naiymlap
10 years ago

Tack Julia! Du är en pärla jag läser allt vad du skriver. Har begärt att. biblioteken skall köpa in dina böcker. Ja, Gugge även jag har blivit avstängd av PI . Det är tur att, Julia inte skriver i PI, för då hade hon också blivit avstängd. Att det ser ut, som det gör i sverige beror på att, svenskarna är ett av världens fegaste och dummaste folk. Det finns en undersökning i FNs regi av en amerikansk och finländsk forska -re visar att, få eller inget land visar en nedgång i IQ endast sverige visar en markant nedgång av… Read more »

Cavatus
10 years ago

Mycket intressant text! Tack för den! Det som är synnerligen intressant är bristen på en borgerlig samhällsdebatt värd namnet. Vänstern har infiltrerat sig så till den grad i medievärlden att den lyckats “domptera” eller även hjärntvätta de borgerliga att ta till vänsterretoriken. Min gode vän i Amerika hävdar att i Sverige består hela riksdagen av kommunister. Först när han sa det blev jag svarslös. Över tid har uttalandet sjunkit in, och sedan jag genomskådat de svenska medierna, förstår jag vad han menar. Det ligger onekligen något i hans uttalande. Moderaternas storhet består i princip av att ha kidnappat socialdemokraternas politik.… Read more »

Arvid Falk
Arvid Falk
10 years ago

Utmärkt skrivet, Julia!

Jag delar emellertid inte Frankfurtskolans – och din – uppfattning:

“Bakom en uttalad tro på totalitära lösningar finns ett barn som tidigt har skadats i sin jagutveckling. Andra människor ses som olydiga barn som ska uppfostras och disciplineras för sitt eget bästa, så som man själv har blivit uppfostrad och disciplinerad.”

Nope, det här tror jag inte är den huvudsakliga förklaringen.

http://murslev.blogspot.com/2010/07/frankfurtskolan-och-68.html

Bernt
Bernt
10 years ago
Reply to  Arvid Falk

Vänstern är det rätta: antiauktoritarism, fri uppfostran, dagis, för att förhindra starka band uppstår till föräldrarna, fri sex, så man inte blir så bunden till en viss person, fri invandring av andra folkslag så man inte blir nationalist och nazist, vi ska bli världsmedborgare så blir det inte mera krig…
Det var vad jag fick lära mej på universiteten på 60-talet. Det sitter nog i än.

Arvid Falk
Arvid Falk
10 years ago
Reply to  Bernt

Antiauktoritarism och fri uppfostran – så att barnet inte tidigt skadas i sin jagutveckling och får (eller riskerar få) en uttalad tro på totalitära lösningar, dagis för att förhindra att starka band uppstår till föräldrarna, fri sex så att man inte blir så bunden till en viss person, fri invandring av andra folkslag så att man inte blir nationalist och nazist, vi ska bli världsmedborgare för att förhindra nya krig… = Frankfurtskolans destruktiva tankegods. Som framgår av den länk jag gav ovan, så var det judiska intellektuella som rörde ihop denna giftiga brygd. Och då varje person – som uppmärksammar… Read more »

Bernt
Bernt
10 years ago
Reply to  Arvid Falk

Det måste väl ha varit från Frankfurterskolan dom kom dom där attitydundersökningarna om “främlingsfientlighet” (det hette säkert något annat), det var ett slags “avståndsmätningar”, man skulle bedöma på vilket avstånd man var beredd att så att säga släppa utländska nationaliteter in på livet, t ex “OK om de bor i min stad”, eller “OK att ha dom som grannar”, som svärson, et cetera. Det var på 50- talet dom dök opp och gjordes parallellt i olika länder och så kunde då attityden jämföras mellan länderna, och om jag inte minns fel så låg Sverige i topp. Och den attityden var… Read more »

oveg
oveg
10 years ago

Du skriver bra, Julia, och helt visst har Vänstern ett stort ansvar för den mångkulturella katastrofen – minns bara hur Kalle Larsson brukade driva på sina folkstormare.

Men jag tycker du gör det enkelt genom att skylla mångkulturaliseringen på enbart Vänstern. Det var ju Bildtregeringen med Westerberg/Friggebo som öppnade dammluckorna efter att sossarna visat tecken på tillnyktring. Sossarna har naturligtvis ett stort ansvar, men rätt ska vara rätt. Och dagens Sjuparti är ju inte nåt annorlunda – Alliansen är inne på sin andra period i Riksdagen med Sossetrojkan som “opposition”, och invandreriet frodas som aldrig tidigare.

Utlandssvensk
Utlandssvensk
10 years ago
Reply to  oveg

“Det var ju Bildtregeringen med Westerberg/Friggebo som öppnade dammluckorna efter att sossarna visat tecken på tillnyktring”

Helt rätt och vi får INTE glömma detta. Nu håller jag med om Julias kritik mot vänstern, men vad gäller immigration är sanningen den att Sossarna är det enda av gammelpartierna som har visat tecken på nykterhet de senaste 20 åren. Deras Luciabeslut 1989 var stort, då de stod upp och erkände att det hade gått fel och att nu fick det vara nog. Även Göran Persson var genomgående betydlig mer försiktig vad gäller immigration om man jämför med de borgerliga partierna.

Regimkritiker
Regimkritiker
10 years ago
Reply to  Utlandssvensk

Det beror nog mest på att borgerligheten skäms för att man inte är lika “goda” som vänstern. Svensk borgerlighet har nästan alltid uppfattat det som att vänstern har en större moralisk legitimitet, och genom att göra poserande “invandravänliga” uttalanden och beslut hoppas man få en klapp på axeln av mediavänstern.

Det är grundorsaken.

Utlandssvensk
Utlandssvensk
10 years ago
Reply to  Regimkritiker

@ Regimkritiker

Ja, det där stämmer nog. Jag är inne på samma sak i ett inlägg som jag skrev i samband med Julias bok, Världsmästarna.

http://gotiskaklubben.wordpress.com/2011/01/11/varldsmastarna-av-julia-ceasar/

Schweinpälz
Schweinpälz
10 years ago
Reply to  oveg

För mig som halvamerikan och uppväxt i Colorado Springs framstår kommentarer om en Svensk höger som väldigt konstiga…Det jag menar är att det ni kallar höger inte ens skulle platsa i Amerikanska kommunistpartier för att dom är alldeles för vänster…ja nästan. Jag har aldrig upplevt att Sverige skulle ha några politiker som förespråkar individuell frihet med låga skatter. “Borgare” må väl vara men svenska “Borgare” är då isåfall ett vänsterparti med vissa inslag av kapitalism. Ex1 Sverige har 9 miljoner invånare. mindre än 3 miljoner jobb i den privata sektorn, Alltså, av 9 miljoner är det endast ca 3 miljoner… Read more »

Trotskij
Trotskij
10 years ago
Reply to  Schweinpälz

Ja det är nog trevligt och fritt i USA om du har pengar. Då har du privat sjukvårsförsäkring.
De som är fattiga kan däremot inte gå till samma sjukvårdsinrättningar och slippa köa, bygga vad dom vill (för dom har inte ens en tomt att bygga på). Så länge du kan betala för dig är USA trevligt…
Se sedan på klyftor mellan rika och fattiga, brottslighet etc. ger en helt annan bild av det “fria trevliga” USA.

Nordbo
Nordbo
10 years ago

Jag vill slå ett slag för den amerikanska tänkaren Paul Gottfried. Han har skrivit en trilogi som ingående gör upp med regimen som har försatt oss i läget vi nu befinner oss i: “After Liberalism: Mass Democracy in the Managerial State”, “Multiculturalism and the Politics of Guilt: Towards a Secular Theocracy”, “The Strange Death of Marxism: The European Left in the New Millennium”. Han kan vara ganska pessimistisk, men ger tung intellektuell ammunition till samhällskritikern. Jag har skrivit lite om två av böckerna. Den som är intresserad kan klicka på mitt namn. Som miljövän vill jag även passa på att… Read more »

Delicious
Delicious
10 years ago

Oj, vilken krönika! Mycket bra med det historiska och psykologiska perspektivet. Jag blir mörkrädd när jag läser vad som hyllats av personer på tunga poster. Så otroligt naiva och godtrogna, till och med blinda, svenska folket är!

Regimkritiker
Regimkritiker
10 years ago

Glöm inte heller hur avgrundvänstern gjorde upp dödslistor kring 1970 på de “borgarsvin” och “klassförrädare” som skulle avrättas vid den omedelbart förestående kommunistiska revolutionen.

En annan kampsång inom 68-vänsterns ungdomsförbund (som mest sjöngs på interna fester) hade refrängen:

Vi ska färga våra fanor i den unga högerns blod
Vi ska färga våra fanor i den unga högerns blod
Vi ska färga våra fanor i den unga högerns blod
Vi ska färga våra fanor i den unga högerns blod

trackback

[…] det inte fallet. Däremot görs det på fria nyhetssidor och jag rekommenderar starkt att ni läser Julia Caesars dissektion av kommunismen och ser med spänning fram mot del 2. kommunism […]

Robin Shadowes
Robin Shadowes
10 years ago

Intressant kommentar efter MUJ’s senaste klumme i JP. Far JensenH, 6100 | Skrevet: 16. jan 11 kl. 00:28 Hvis man ser på hvad der er foregået af fortielser, bortforklaringer, hetz, statistik-humbug og propaganda-vås omkring ‘berigelsen’ af landet, kan man godt få det indtryk at det kniber en smule med ærligheden omkring de tal der vedrører indvandringen. Når man kører omkring i landet, kan man godt få det indtryk at man er i Sydeuropa, Afrika eller Mellemøsten, ud fra udseende og de sprog der tales af mange eller flertallet i diverse butikker, skoler, kiosker, biblioteker, banker og tankstationer osv. Så hvor… Read more »

gugge
gugge
10 years ago
Reply to  Robin Shadowes

Hej Jobin
Nu e jag också pojtad på PI. De haj gått och blivit jiktigt PK. Nu sej man ingen skillnad på PI ellej AB:)

Tyckarn
Tyckarn
10 years ago

Utmärkt skrivet. Ingen skriver sådana texter som du!

trackback

[…] Läs krönikan på Snaphanen.dk […]