Af Julia Caesar
Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gÀrna delar av texten men iaktta gott bloggskick och lÀnka till Snaphanen!
âSveriges förhĂ„llande till frĂ€mmande makter Ă€r gottâ förkunnade Sveriges statsminister Per Albin Hansson (s) under andra vĂ€rldskriget. Det var lögn – ren propaganda i syfte att lugna den svenska befolkningen och blidka Nazityskland. Om statsministern velat vara Ă€rlig hade han sagt: âSverige driver en eftergiftspolitik för att inte provocera Nazityskland. Vi kryper för ondskan.â
Sveriges historia under andra vĂ€rldskriget Ă€r en berĂ€ttelse om feghet, undfallenhet och kryperi för grymhetens och brutalitetens diktatur, Nazityskland. Ju fler fakta som uppdagas om Sveriges roll under kriget, inte minst gentemot grannlĂ€nderna Norge och Danmark, desto djupare blir skammen och skulden. Officiellt förde Sverige en âneutralitetspolitikâ för att inte sjĂ€lv bli indraget i kriget. I verkligheten bidrog den svenska regeringens eftergifter Ă„t nazisterna aktivt till Nazitysklands krigföring, Ă€ven mot broderfolken i Danmark och Norge.
Mitt under brinnande krig, den 28 juli 1940, sa statsminister Per Albin Hansson (1885-1946) i ett tal:
âVĂ„r önskan och vilja Ă€r alltjĂ€mt att tillvarataga Sveriges intressen under öppet och vĂ€nskapligt samarbete Ă„t alla hĂ„ll. VĂ„r stĂ€llning utĂ„t har icke bestĂ€mts och bestĂ€mmes icke av hĂ€nsyn till politiska ideologier. Vi hĂ„lla pĂ„ vĂ„r rĂ€tt att sjĂ€lva ordna vĂ„ra egna angelĂ€genheter och blanda oss icke i andras inre förhĂ„llanden.(âŠ) VĂ„rt lĂ€ge och vĂ„rt nĂ€ringslivs struktur gör det till ett livsintresse för oss att ha vĂ€gar öppna Ă„t sĂ„vĂ€l söder och vĂ€ster som öster.â
Det var vackra lögner staplade pĂ„ varandra. Statsministerns försĂ€kringar om goda förhĂ„llanden stĂ€mde inte med verkligheten. I sjĂ€lva verket var Sveriges förhĂ„llande till frĂ€mmande makter synnerligen anstrĂ€ngt under hela perioden frĂ„n 1933 till 1945. Per Albin Hanssons och den svenska samlingsregeringens övergripande mĂ„l var att bevara freden och undvika inrikespolitisk splittring. DĂ€rför valde de en âneutralitetspolitikâ som i historiens ljus inte var nĂ„got annat Ă€n en skenhelig kuliss.
Att bo granne med ondskan
Hur pĂ„verkas ett land och dess befolkning av att bo granne med ondskan? Kan vi lĂ€ra oss nĂ„got av historien? Det mesta tyder pĂ„ att det inte Ă€r sĂ„. Varje generation tycks ha behov av att begĂ„ sina egna misstag. Och Ă€ndĂ„ â om vi stĂ€ller kikarsiktet sĂ„ nĂ€ra i historien som pĂ„ andra vĂ€rldskriget finns dĂ€r paralleller som vi kan dra viktiga och nödvĂ€ndiga slutsatser av för vĂ„r egen tid. I en ny bok, âAtt bo granne med ondskan. Sveriges förhĂ„llande till nazismen, Nazityskland och Förintelsenâ berĂ€ttar professor Klas Ă
mark om Sveriges undfallenhet och medlöperi gentemot Nazityskland under krigsÄren 1939-45 och Ärtiondena dessförinnan. För att behÄlla den viktiga handeln med nazisterna bedrev den svenska regeringen en eftergiftspolitik dÀr den officiella neutraliteten stÀndigt sveks.
Klas Ă
marks 711 sidor tjocka bok, som Ă€r det första breda vetenskapliga verket i Ă€mnet, kastar ett obarmhĂ€rtigt klarlĂ€ggande ljus över de lĂ„ngtgĂ„ende eftergifter och det kryperi som den svenska regeringen Ă€gnade sig Ă„t för att blidka Nazityskland. Den svenska pressen censurerades och konfiskerades för att inte misshaga nazisterna. Sanna skildringar av nazisternas illgĂ€rningar kallades âgrymhetspropagandaâ och censurerades. Ănda tills kriget var över undvek den svenska regeringen att i klartext erkĂ€nna vad det var som pĂ„gick â folkmord, svĂ€lt och andra fruktansvĂ€rt grymma övergrepp satta i system av en brutal terrorregim som planerade att mörda Europas samtliga cirka elva miljoner judar.
Bakom förtrÀffligheten gapar mörkret
Under loppet av drygt ett Ă„r har tvĂ„ mycket avslöjande böcker om Sveriges förhĂ„llande till stora maktcentra i modern tid kommit ut. Förutom Klas Ă
marks skildring av Sveriges förhĂ„llande till Nazityskland professor Birgitta Almgrens bok âInte bara StasiâŠRelationer Sverige – DDR 1949-1990â, en avklĂ€dd skildring av Sveriges lĂ„ngvariga och intima förbindelse med den östtyska diktaturen DDR Ă€nda tills den kollapsade 1990. Det Ă€r inget vackert ljus de hĂ€r böckerna kastar över Sverige. Men det Ă€r ett nödvĂ€ndigt och naket ljus som kan hjĂ€lpa oss att förstĂ„ inte bara det förflutna utan ocksĂ„ det som hĂ€nder i vĂ„r egen tid. Sveriges krigs- och efterkrigshistoria Ă€r en uppvisning i ynkedom. Bakom den sjĂ€lvpĂ„tagna förtrĂ€ffligheten â Sverige som vĂ€rldsmĂ€stare i godhet och moralisk oantastlighet â gapar ihĂ„lighet och mörker. DĂ€r bakom finns skammen och skulden.
Klas Ă
mark skriver i sin bok:
âNazityskland var en terrorregim av sĂ€llan skĂ„dat slag. Om Hitler segrat i kriget hade det lett till etniska rensningar, folkmord och terror i stor skala. Men sĂ„dana aspekter pĂ„ kriget ville inte Per Albin Hansson och samlingsregeringen som kollektiv ta fasta pĂ„. DĂ€rför har ocksĂ„ den svenska politiken gentemot Nazityskland lĂ€mnat efter sig ett moraliskt trauma som svenskarna fortfarande lever med och som vi gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng Ă„tervĂ€nder till. Ju mer vi vet om Nazityskland, desto större blir det moraliska problem som samlingsregeringen lĂ€mnade efter sig.â
Ondskan en realitet Àven i vÄr tid
De djupa spĂ„r som Nazityskland och det andra vĂ€rldskriget har lĂ€mnat efter sig handlar till stor del om en krackelerad sjĂ€lvbild. Ondskan var en realitet Ă€ven i vĂ„r tid. Svenskarna trodde att vi var civiliserade, upplysta och moderna mĂ€nniskor, omgivna av andra civiliserade, upplysta och moderna mĂ€nniskor som var som vi. ĂndĂ„ tog ondskan över. I dess namn avrĂ€ttades sju miljoner mĂ€nniskor; sex miljoner judar och en miljon politiskt oppositionella, handikappade, psykiskt sjuka, utvecklingsstörda, romer och homosexuella. Genom det hat och den ondska som utgick frĂ„n nazisterna föll mörkret över hela Europa och stora delar av den övriga vĂ€rlden.
I Sverige blev Per Albin Hansson (s) statsminister i september 1932. NĂ„gra mĂ„nader senare utsĂ„gs Adolf Hitler till rikskansler i Tyskland. Den svenska samlingsregeringen bildades den 13 december 1939. I krig gĂ€llde det att hĂ„lla ihop över partigrĂ€nserna â en inre splittring skulle kunna bli ödesdiger inför hotet frĂ„n frĂ€mmande makter. Kampen om regeringsmakten handlade inte om makten i sig. Klas Ă
mark kallar det âett Svarte Petterspel om vem som skulle bli sittande med ansvaret för kontroversiella och starkt impopulĂ€ra Ă„tgĂ€rder.â Det gĂ€llde att fördela det politiska ansvaret sĂ„ att inget individuellt ansvar skulle kunna utkrĂ€vas.
âEn svensk tigerâ
NĂ€r andra vĂ€rldskriget bröt ut 1939 hade Sverige levt i fred sedan 1814. Per Albin Hansson ville inte vid krigsutbrottet peka ut Nazityskland som anfallande makt. Under hela kriget uttryckte han sig diplomatiskt och fegt i intetsĂ€gande ordalag. Sveriges statsminister sĂ„g andra vĂ€rldskriget som ett âstormaktskrigâ – inte vad det faktiskt var, ett raskrig mot de judiska och slaviska folken och ett krig mellan demokrati och diktatur. Att Tyskland var en nazistisk diktatur som gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng anföll Ă€ven mindre och neutrala lĂ€nder ville varken han eller den övriga svenska regeringen lĂ„tsas om. PĂ„ det sĂ€ttet undvek Sveriges styrande att se och ta stĂ€llning till krigets politiska och moraliska dimensioner. Det svenska folket fördes systematiskt bakom ljuset. Det var inte önskvĂ€rt att svenskarna engagerade sig för de demokratiska neutrala stater som ockuperades och terroriserades av de tyska nazisterna.
âEn svensk tigerâ var den paroll som blev symbol för den svenska neutraliteten. âEn svensk tigerâ var en demokrat som inte tog stĂ€llning. Men Ă€r det förenligt med demokrati att inte ta stĂ€llning mot en grym diktatur, mot folkmord och anfallskrig mot neutrala stater? Svaret Ă€r sjĂ€lvklart nej. Priset för den svenska neutraliteten betalades av andra, i första hand de norska och danska broderfolken.
NĂ€r kriget nĂ€rmade sig slutet konstaterade Per Albin Hansson nöjt att Sverige hade lyckats bibehĂ„lla âde vĂ€nskapliga förbindelserna Ă„t skilda hĂ„llâ. Med den försiktighetens och feghetens strategi som Sveriges statsminister valde talade han inte förrĂ€n den 1 maj 1945 klarsprĂ„k om âdet nazistiska Tysklands aggressionâ och âde onda makternaâ. DĂ„ var det sĂ„ dags. Kriget var över.
Den svenska neutraliteten
Nazityskland planerade aldrig pÄ allvar att anfalla Sverige. Det fanns inte ens nÄgra tillgÀngliga militÀra resurser för att genomföra ett anfall. Till en början visste den svenska regeringen naturligtvis inte detta. Men i en av de eftergifter som den svenska regeringen gjorde för nazisterna beviljades de efter den tyska ockupationen av Norge i april 1940 rÀtten att anvÀnda teleledningar genom Sverige för sin telegramtrafik. Det tyska kodade systemet dechiffrerades av ett ungt geni, den svenske matematikprofessorn Arne Beurling. Under nÀstan tvÄ Är, frÄn hösten 1940 till juni 1942, hade det svenska försvaret information om Nazitysklands tyska militÀra förhÄllanden och planer. Svensk militÀr visste att det inte fanns nÄgra stridsberedda tyska trupper som kunde anfalla Sverige.
Sverige sade sig vara neutralt men var det aldrig. Den 8 juli 1940 slöts det första transiteringsavtalet med Nazityskland. Efter att avtalet undertecknats försvann regeringens formulering om âden strĂ€nga och strikta neutralitetens linjeâ. Avtalet gav tyskarna rĂ€tt att transportera soldater pĂ„ vĂ€g till eller frĂ„n permission, krigsmateriel och annat pĂ„ svenska jĂ€rnvĂ€gar. Det slöts pĂ„ obestĂ€md tid och sade ingenting om omfattningen av trafiken. NĂ€r tyskarna i september 1940 begĂ€rde att fĂ„ fördubbla permittenttrafiken över Trelleborg hade den svenska regeringen ingenting att sĂ€tta emot.
Transiteringarna pĂ„ svenska jĂ€rnvĂ€gar skulle komma att pĂ„gĂ„ Ă€nda till augusti 1943. Protesterna mot trafiken tilltog i Sverige, men Per Albin Hansson invĂ€nde att man mĂ„ste vĂ€nta sig en âsynnerligen kraftig tysk reaktionâ pĂ„ en uppsĂ€gning av avtalet och deklarerade att han inte ville hamna i ett âskĂ€rpt motsatslĂ€geâ till Tyskland.
Den âobetydligaâ permittenttrafiken
Regeringen framstĂ€llde transiteringspolitiken som âobetydligâ, och permittenttrafiken var av âsynnerligen liten omfattningâ, enligt statsministern. Verkligheten var en annan. FrĂ„n juli 1940 till november 1941 hade sammanlagt 686 000 tyska permittenter, soldater och sĂ„rade rest med tĂ„g genom Sverige till och frĂ„n Norge och Finland. Det var cirka 1 000 â 1 400 permittenter per dag. Under 1942 passerade 850 000 tyska soldater pĂ„ vĂ€g till eller frĂ„n permissioner pĂ„ svenska tĂ„g, motsvarande sex procent av alla persontransporter pĂ„ svenska jĂ€rnvĂ€gar. Tyskarna smugglade utan kontroll in vad de behövde, bland annat cirka 400 âsjukvĂ„rdareâ för att vĂ„rda nĂ„gra tusen tyska soldater i Nordnorge. Den svenska regeringen blundade för det som pĂ„gick och slĂ€ppte igenom transporter som stred mot den officiella svenska politiken.
Till Norge gick tyska transporter med krigsmateriel om 1 000 â 1 500 jĂ€rnvĂ€gsvagnar per vecka och till Finland 5 000 vagnar frĂ„n juli 1941. Genom svenska farvatten hade det gĂ„tt 26 tyska transporter med mer Ă€n 70 fartyg sedan anfallet mot Sovjet 1941. Dessutom 60 âkurirflygplanâ per vecka mellan Tyskland, Norge och Finland. Med sina eftergifter till nazisterna bidrog den svenska regeringen aktivt till att underhĂ„lla deras ockupation av Norge och Danmark. Broderfolken offrades i den heliga neutralitetens namn.
âHjĂ€lpte jag de cyniska inkrĂ€ktarna?â
NÀr ett samvete gjorde sig pÄmint var det i allmÀnhet hos nÄgon kugge i maskineriet som saknade reellt inflytande. Den utskickade pressekreteraren Sven Grafström rapporterade frÄn SkÄne vad han sÄg i den tyska transporten till Narvik:
âJag meddelade att det inte rĂ„dde nĂ„gon tvekan om att det rörde sig om ett provianteringstĂ„g till den tyska armĂ©n, att jag ansĂ„g att tĂ„get borde kvarhĂ„llas samt anhöll om telefonbesked, dĂ€rest sĂ„ skulle ske (âŠ) Jag anlĂ€nde till Stockholm upprörd över ingenting gjorts för att stoppa denna transport, som om den hinner fram i tid, mĂ„ste innebĂ€ra att de i Narvik tydligen mer eller mindre innestĂ€ngda tyskarna fĂ„ hjĂ€lp i kampen mot vĂ„ra bröder pĂ„ andra sidan Kölen. (âŠ) Hade jag varit en liten kugge i det stora sammanhang som stjĂ€lper Norge och hjĂ€lper de perfida och cyniska inkrĂ€ktarna? Tanken att jag varit feg och att jag svikit ett ideal lĂ€mnade mig inte, och jag grĂ€t. Jag var mycket trött.â
NÀr regeringen hade beslutat att sÀga upp permittentavtalet och Per Albin Hansson gick ut med nyheten i ett tal den 8 augusti 1943 slutade han med att sÀga:
âDen neutralitet som vi proklamerat har icke blott haft det negativa syftet att hĂ„lla oss utanför storkriget utan i samma mĂ„n det positiva att vĂ„rda vĂ„ra vĂ€nskapliga förbindelser Ă„t alla hĂ„ll. SĂ„ betrakta vi alltjĂ€mt sjĂ€lva vĂ„r hĂ„llning, och sĂ„ önska vi att den betraktas Ă€ven av andra.â
Ockupationen av Danmark
Det tyska anfallet pÄ Danmark och Norge den 9 april 1940 kom blixtsnabbt. En ockupationsstyrka pÄ 10-15 000 man tog alla pÄ sÀngen. Veckan innan hade det kommit flera rapporter om tyska trupprörelser. Men ingen i de nordiska lÀnderna kunde tolka vad de betydde. I ockupationens vidriga logik ingick att befolkningen i de ockuperade lÀnderna var skyldiga att försörja fiendens styrkor med livsmedel och allt annat som de behövde. Jordbrukslandet Danmark klarade att försörja 10-15 000 tyska soldater och kunde ocksÄ skicka hjÀlp till Norge.
Allteftersom de danska protesterna mot den tyska ockupationen vÀxte tog tyskarna ett fastare grepp om Danmark. Den 23 september 1943 utfÀrdade Hitler en order om att Förintelsen skulle utstrÀckas till Danmark. Den stora arresteringen skulle ske natten mellan 1 och 2 oktober. Uppgifterna lÀckte ut, och sÄ gott som alla judar lÀmnade sina hem och gömde sig.
Den 2 oktober erbjöd sig den svenska regeringen i ett radiosĂ€nt meddelande att ta emot alla danska judar. Deras flykt över Ăresund till Sverige iscensattes mestadels med smĂ„ fiskefartyg, vilkas skeppare tog rejĂ€lt betalt för transporten. NĂ€rmare 8 000 danska judar flydde till Sverige. Flykten lyckades tack vare passivitet frĂ„n de tyska soldaterna. 474 danska judar fördes till Theresienstadt, det koncentrationslĂ€ger som nazisterna anvĂ€nde som mönster- och uppvisningslĂ€ger.
NorrmÀnnen svalt för att föda de tyska gökungarna
I Norge angreps de större stĂ€derna frĂ„n havet samma dag, den 9 april 1940. Det tyska anfallet mot Norge var ett stort vĂ„gspel som var nĂ€ra att misslyckas. NorrmĂ€nnen lyckades sĂ€nka den tyska slagkryssaren âBlĂŒcher” i inloppet till Oslo. Det försenade den tyska ockupationsstyrkan sĂ„ mycket att kungen, regeringen och stortinget hann fly. Norge blev under ockupationen ett rikskommissariat under ledning av Joseph Terboven.
LĂŠs mere »
