22
sep
Seneste opdatering: 22/9-12 kl. 1408
5 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Salman Rushdie: Joseph Anton. Memoarer (Bonniers, översÀttning av Hans Berggren).

Af Thomas Nydahl

Det finns en bok av Kenan Malik som heter FrÄn fatwa till Jihad. Man skulle kunna sÀga att Salman Rushdies memoarer beskriver denna europeiska utveckling utifrÄn en enda mÀnniskas tragiska öde. För Rushdie började det med en fatwa, utfÀrdad av det iranska prÀsterskapet mot romanen Satansverserna. Under de 23 Är som gÄtt sedan dess har Europa, bÄde pÄ person- och nationsnivÄ fÄtt se Jihad fullt utvecklad. Det Àr bokstavligt talat ett islamistiskt krig mot europeiska vÀrderingar som pÄgÄr. Rushdie skildrar dessa Är med kuslig exakthet. Inte minst hans berÀttelser om före detta intellektuella vÀnner som byter sida och ylar med de iranska hundarna Àr skrÀmmande lÀsning.

Kort bakgrund alltsĂ„: Den indisk-brittiske författaren Salman Rushdie var vĂ€letablerad bĂ„de i Storbritannien och runtom i vĂ€rlden. Med romaner som Midnattsbarn hade han skrivit in sig i denna mycket speciella tradition som speglade forna tiders kolonier genom nutida brittiska perspektiv. NĂ€r han skrev Satansverserna var det i samma anda som de tidigare böckerna. Men ingen, allra minst han sjĂ€lv, kunde förestĂ€lla sig vad som skulle hĂ€nda. FrĂ„n Teheran kom fatwan. Man satte ett pris pĂ„ hans huvud. En ”lösensumma” för den som mördade honom. Denna summa har hela tiden stigit och fatwan har förnyats och Ă€r giltig Ă€n idag. Rushdie, hans förlĂ€ggare och övriga omgivning förstĂ„r att det Ă€r allvar. Han gĂ„r under jorden, skyddad av brittisk sĂ€kerhetspolis. Hans liv ska bli att ”gĂ„ tvĂ„ steg bakom drottningen”. Med det menar han att skyddet runt honom bara övertrĂ€ffas av det som drottningen har. Han kan varken besöka vĂ€nner eller familj. Han Ă€r avskuren. Borta frĂ„n offentligheten. Hans första fru och han hade talat om skilsmĂ€ssa redan före fatwan, nu blir konflikten dem emellan allt vĂ€rre. En mĂ€nniska stĂ„r fast vid hans sida: Ă€ldste sonen Zafar. Med olika arrangemang lyckas han upprĂ€tthĂ„lla den kontakten.

Memoarerna Ă€r en skildring av ett Europa i krig. Sedan Rushdie tvingades under jord har ett antal blodiga islamistiska attentat Ă€gt rum, och de fortsĂ€tter att Ă€ga rum, bĂ„de i europeiska stĂ€der och runtom i vĂ€rlden. Bin Laden mĂ„ vara död, men terrornĂ€tverken Ă€r i högsta grad vid liv. Varje dag gör de sig pĂ„minda, dels i den arabiska vĂ€rlden men ocksĂ„ i andra muslimska lĂ€nder. Irak Ă€r inte lĂ€ngre en unik, blodig plats. Irak omges idag av lĂ€nder som via ”den arabiska vĂ„ren” sjönk direkt ner i islamism och terror.

Rushdie har ÀndÄ tur. Han har livvakterna. Han har vÀnnerna som aldrig sviker. Som lÄnar ut hus och lÀgenheter. Bostadsbytena Àr ju nödvÀndiga. Han mÄste hela tiden finnas pÄ platser dÀr ingen kan ana hans nÀrvaro. MÀrkvÀrdigt nog börjar han skriva igen. Först kommer boken han lovat Zafar: Harun och Sagornas hav (och sÄ sent som 2011 den pendang han skriver till sin yngste son: Luka och livets eld) I gömslena föds stora romaner som Morens sista suck och Förtrollerskan frÄn Florens. Kvinnorna kommer och gÄr. HÀftiga förÀlskelser förvÄnar honom, eftersom han inte trott att de skulle vara möjliga under sÄdana förhÄllanden.

SĂ„ gör han det stora misstaget. Han försöker blidka den vredgade muslimska massan med att be dem om ursĂ€kt och att bekĂ€nna sig till islam. Han Ă€cklas av sina egna ord. Han inser snabbt att han gjort fel, att det Ă€r ett agerande som bara kastar smuts pĂ„ honom sjĂ€lv. Denna hatiska ”opinion” gĂ„r inte att blidka. FrĂ„n Teheran kommer bekrĂ€ftelsen: om sĂ„ Rushdie blev vĂ€rldens heligaste man skulle han inte förlĂ„tas, han mĂ„ste dödas.

Vad lĂ€r vi av Rushdie? Det första jag tĂ€nker pĂ„ Ă€r att vi stĂ„r inför en totalitĂ€r rörelse som inte betraktar mĂ€nniskors liv som heliga. Vi otrogna, ”kuffar”, Ă€r inte vĂ€rda nĂ„gonting i den rörelsens ögon. Islamismen gör ansprĂ„k pĂ„ att besitta sanningen om livet, tillvaron och ”det gudomliga”. Den som hĂ€vdar nĂ„got annat – till exempel upplysningens traditioner som inkluderar yttrande- och tryckfrihet – Ă€r en fiende till profeten. Salman Rushdie har fĂ„tt betala ett ohyggligt högt pris för att han skrev en roman. Eftersom han fortfarande Ă€r en i högsta grad aktiv författare befinner han sig ocksĂ„ i frontlinjen mot islamismen. Hans memoarer Ă€r oerhört lĂ€svĂ€rda för varje mĂ€nniska som det minsta bryr sig om det nya Europas öde, det som gĂ„tt ”frĂ„n fatwa till Jihad”.

0 0 vote
Article Rating


DonĂ©r engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

5 Comments
Most Voted
Newest Oldest
Inline Feedbacks
View all comments
XY
XY
8 years ago

Jag lĂ€ste Satansverserna för snart sex Ă„r sedan och minns att det var en humoristisk och varm bok, men kanske lite rörig mot slutet… Eller sĂ„ var det jag som började tröttna efter de cirka sexhundra sidorna? Vad som var sĂ„ upprörande för den muslimska vĂ€rlden var allt annat Ă€n uppenbart för mig, det minns jag. Kan det vara sĂ„ att ayatollahn med fatwan markerade att det inte alls ska gĂ„ att skriva som Rushdie gjorde? För en vĂ€sterlĂ€nning, och jag gissar Ă€ven flertalet muslimer, var det Rushdie skrev fullstĂ€ndigt harmlöst. Yttrande- och Ă„siktsfriheten Ă€r okuvliga, grundlagsskyddade rĂ€ttigheterer i vĂ€sterlandet.… Read more »

SkÄning
SkÄning
8 years ago

Jag har lÀst bÄde Satansverserna och Morens sista suck och Àrligt talat tycker jag att han Àr en skitförfattare. Kast hit och dit. Storyn Àr enda salig röra, och framför allt en massa PK-gnÀll om hur hemskt det Àr att vara invandrare i Storbrittanien frÄn de forna kolonierna.

Men ÀndÄ Àr han sÄ viktig.

Thomas Nydahl
8 years ago
Reply to  SkĂ„ning

SkĂ„ning, vill bara sĂ€ga att det du skriver kan mĂ„nga instĂ€mma i – och poĂ€ngen Ă€r just den, att man inte mĂ„ste tycka om en författare för att understryka hans eller hennes rĂ€tt att skriva vad som helst. Rushdie kan ju vara alltför mĂ„ngordig, men just memoarerna tycker jag Ă€r annorlunda, dĂ€rför att de berĂ€ttar nĂ„got viktigt om motsĂ€ttningen mellan demokratiska och islamistiska ideal och tankar.

Erling
Erling
8 years ago

Med romaner som Midnattsbarn hade han skrivit in sig i denna mycket speciella tradition som speglade forna tiders kolonier genom nutida brittiska perspektiv.

Det var ikke noget han skrev sig ind i, det var en genre han skabte nĂŠrmest egenhĂŠndigt.

Thomas Nydahl
8 years ago
Reply to  Erling

Erling, det har du alldeles rÀtt i, tack för pÄpekandet!