Successes and failures of post-war immigration (Atlantic Books, april 2013)
Av Thmas Nydahl
Han grundade tidskriften Prospect 1995, han Ă€r direktör vid tankesmedjan Demos och en aktad vĂ€nsterdebattör i Storbritannien. Han har gjort mĂ„nga radioprogram för BBC och publicerat sig i de stora brittiska tidningarna, som Guardian och The Times. Hans namn Ă€r David Goodhart och har just publicerat en bok som skakat om den brittiska offentligheten. Om Goodhart tidigare var kĂ€nd som en klassisk vĂ€nsterliberal i synen pĂ„ invandringen och multikulturen â det vill sĂ€ga i huvudsak positiv och tillhörande det sociala segment som blundat för alla problem â kommer han nu snarare att bli kĂ€nd för en helt annan och mer realistisk bild. Hans bok heter The British Dream och handlar om det som underrubriken sammanfattar i orden âSuccesses and failures of post-war immigrationâ. En islamkritisk debattör som Paul Weston har skĂ€llt ut Goodhart för hans stĂ€llningstaganden och frĂ„gat sig varför det tagit honom sĂ„ lĂ„ng tid att erkĂ€nna multikulturens problem, med orden:
âThe mental resemblance of modern day left liberals with foolish children is routinely observed on a daily basis, and quite magnificently so in the instance of one David Goodhart, a left liberal who has only recently become aware that flooding Britain with inassimilable Third Worlders might turn out to be just as dangerous for an entire country as an unguarded electric socket is to a child.â
LÀser man boken kommer man snart till slutsatsen att Westons hÄrda angrepp ter sig orÀttvist. Varje mÀnniska som nÀrmar sig en problematik och sedan omvÀrderar sin egen syn Àr vÀrd att tas pÄ största allvar. Varje samhÀllsförÀndring kommer sig av frisprÄkighet i debatter. Goodhart tillhör en brittisk krets som i allt högre grad talar klarsprÄk.
The British Dream Ă€r en bok som förtjĂ€nar mĂ„nga lĂ€sare, inte minst dĂ€rför att den Ă€r sĂ„ omfattande bĂ„de tidsmĂ€ssigt och Ă€mnesmĂ€ssigt. Goodhart börjar sin historik med de första stora invandrarvĂ„gorna frĂ„n 1948 och fram till 1992. Perioden pĂ„ trettio Ă„r mellan 1962 och 1992 diskuterar han utifrĂ„n konflikterna och anpassningsmöjligheterna. Innan dess har han satt in den brittiska utvecklingen i en ram som handlar om globaliseringen och invandringens ekonomi. Den andra vĂ„gen placerar han Ă„ren 1997 fram till idag. Ăvergripande finns den nationella frĂ„gan â identitet, social samhörighet, sprĂ„k, kultur â i relation till multikulturens förvĂ€ntade parallellsamhĂ€llen.
Goodhart talar om olika former av multikultur-ideologier. En av dem kallar han för aggressiv. Den aggressive formen av multikulturalism understödjer strÀvanden till avskiljande och separatism. Bland pakistanier och bangladeshier, och nu ocksÄ somalier, kommer dÀrför klantÀnkandet att dominera. Varför skulle man bli en del av det brittiska nÀr man kan leva i ett parallellsamhÀlle, tala sitt gamla sprÄk, kanske inte ens lÀra sig lÀsa och skriva, nÀr man kan rösta pÄ etniskt definierade politiska kandidater som tillhör rÀtt klan? Dessa problem skiljer sig radikalt frÄn tidigare former, just för att de förankras i avsaknaden av social samhörighet och anpassning/ integration. ParallellsamhÀllet fungerar, vilket vi vet ocksÄ frÄn svenska förhÄllanden, utmÀrkt i sig sjÀlv. Lever man i en förort, en stadsdel eller i en stad som helt domineras av den egna, invandrade gruppen, kommunicerar man pÄ det sprÄket och utifrÄn de egna, tidigt vedertagna normerna.
Han visar hur den ideologiska överbyggnaden ser ut. I politiska tal har brittiska ledare vĂ€nt sig till invandrargrupper, lovprisat dem och âtackat för vad de bidrar medâ. Goodhart finner det kuriöst och skriver: âPolitiska ledare tackar knappast befolkningen i Cheshire för deras bidragâ â underförstĂ„tt att man inte behöver flirta pĂ„ det sĂ€ttet med engelsmĂ€nnen sjĂ€lva.
Vad Àr dÄ grundproblemet med massinvandringen. Goodhart svarar klart och tydligt:
âStorbritannien har haft för mycket av den, för snabbt, sĂ€rskilt de senaste Ă„ren, och det mesta av den, sĂ€rskilt betrĂ€ffande de minst vĂ€lmĂ„ende, har inte inneburit nĂ„gon uppenbar ekonomisk fördel.â
Invandringen Àr alltsÄ inte ens ett nollsummespel, utan en stor ekonomisk belastning pÄ landet som ska bÀra den.
Med introducerandet av multikulturen har England sedan 1980-talet utvecklat parallellsamhÀllena. Detta har gjort det allt svÄrare för vanliga britter att se att de skulle tillhöra samma samhÀlle och dela erfarenheter och intressen. Detta gÀller sÀrskilt gentemot de muslimska parallella samhÀllena, pÄpekar författaren. Problemen Àr störst i de före detta industrisamhÀllena, i norra England, i Midlands, liksom i östra London. Redan det faktum att de kashmiriska pakistanierna kommer frÄn efterblivna jordbruksomrÄden och att de oftast Àr analfabeter Àr ett stort problem i sig. Och sÄ nÀrmar han sig det brÀnnande i situationen, det som bÄde för britter och svenskar varit tabubelagt:
âDelar av det vita arbetarklass-England har (âŠ) under de senaste Ă„rtiondena kĂ€nt att de blivit ersatta av nykomlingarna inte bara pĂ„ delar av arbetsmarknaden utan ocksĂ„ i sjĂ€lva den nationella berĂ€ttelsen. â
MÀnniskor behöver kÀnna sig vÀrdefulla och efterfrÄgade. De som tillhör den vita engelska arbetarklassen gör varken det ena eller det andra, konkluderar Goodhart.
I avsnittet âHow Multiculturalism Changed its Spotsâ gör han nĂ„gra mycket intressanta reflektioner kring det som sĂ€rskilt utmĂ€rker Storbritannien: landet har ingen skriven grundlag. Och, sĂ€ger Goodhart, det finns heller ingen explicit nationellt omfattande multikultur-politik. De tvĂ„ omstĂ€ndigheterna mĂ„ hĂ€nga samman, men min egen syn pĂ„ fenomenet Ă€r att ett utmĂ€rkande drag Ă€r just att man kan fylla det med vilket innehĂ„ll man vill, bara man inte kritiserar det. Goodhart sĂ€ger att âDet handlar alltjĂ€mt mer om en attityd Ă€n om politisk filosofiâ, som nĂ€r Tony Blair sammanfattade med orden âThe right to be different, the duty to integrateâ. Goodhart sjĂ€lv har en bĂ€ttre sammanfattning, dĂ„ han sĂ€ger att multikulturen oftast presenterar sig med storslagna liberala uttalande frĂ„n mĂ€nniskor som vet vĂ€ldigt lite om vad som hĂ€nder i verkligheten.
En mycket viktig aspekt Ă€r det faktum att religionsfrĂ„gorna spelade i princip noll roll fram till 1980-talet. I och med fatwan mot Salman Rushdie kom de mĂ€nniskor man tidigare betraktat som âutlĂ€nningarâ i största allmĂ€nhet att bli sinnebilden för hur islam konfronterar det moderna, liberala samhĂ€llet. De kashmiriska pakistanierna i norra England satte agendan dĂ„ de krĂ€vde av engelsmĂ€nnen: âbyt ut er tradition av yttrandefrihet för att tillfredstĂ€lla oss.â
Dessa muslimska krav blev betydligt svĂ„rare att ta till sig. Konfrontationen fanns inbyggd i dem. Men, sĂ€ger Goodhart, de flesta britter stĂ€llde upp till försvar av de egna traditionerna och av Salman Rushdie, âincluding Margaret Thatcherâ. HĂ€r Ă€r jag osĂ€ker pĂ„ om han inte Ă€ndĂ„ skönmĂ„lar. Nog minns man frĂ„n RushdieaffĂ€ren och den iranska fatwan att mĂ„nga av hans kollegor ville ge honom och inte mullorna i Iran skulden för det som hĂ€nde.
Jag vill pÄstÄ att The British Dream Àr en bok som fyller igen mÄnga kunskapsluckor och som skulle fungera mycket bra för mÀnniskor som fortfarande stÀller upp pÄ den förda politiken men kanske anar att nÄgot Àr fel. Goodhart talar direkt till dessa mÀnniskor, med grundliga argument, vÀldokumenterade exempel och en personlig ton.
Artikeln publiceras i dagens nummer av Dispatch International
Se ogsĂ„: David Goodhart: »Iâve changed my mind, public opinion was right«
I februari 2004 skrev David Goodhart en essĂ€ i (mĂ„nadstidningen) Prospect: Too diverse? Is Britain becoming too diverse to sustain the mutual obligations behind a good society and the welfare state? http://www.prospectmagazine.co.uk/magazine/too-diverse-david-goodhart-multiculturalism-britain-immigration-globalisation/ Hans artikel följdes upp av en liten debatt i tidningen med korta artiklar av Will Kymlicka, Amitai Etzioni, Nathan Glazer, Bhiku Parekh, Bernard Crick, Saskia Sassen, Sarah Spencer och Kenan Malik. De flesta (alla?) svar var kritiska. Kenan Malik svarade: http://www.kenanmalik.com/debates/prospect_diversity.html Goodhart kommenterade: http://www.guardian.co.uk/politics/2004/feb/19/immigration.eu1 Det verkar dĂ€refter ha tagit David Goodhart nio (9) Ă„r att samla sig till att Ă„nyo sticka ut hakan med den aktuella boken. Paul… Read more »