26
apr
Seneste opdatering: 26/4-13 kl. 1909
2 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Envher der fĂžlger dansk debat ved, at vi ikke har islamofobi her i landet. Ordet bruges kun af islamiske organisationer, ikke af f.eks. akademikere eller journalister. I Sverige kĂŠmper debatten med, at begrebet har vĂŠret knĂŠsat i mange Ă„r. Forklaringen er ikke, at dansk debat er ‘islamofobisk’, men at den er mere kvalificeret og mere krĂŠsen med, hvilke begreber den bruger. Islamofobi er foruden at vĂŠre en propagandaudtryk en debatspoiler, der betyder nogenlunde det samme som ‘fascist’ – dvs. ‘dit dumme svin som mener noget andet end jeg gĂžr og desuden sparker nedad pĂ„ en svag, religiĂžs minoritet.’ Thomas Nydahl skriver:

Per Svenssons ord inifrÄn den extrema pressvÀrmen

Det Àr pÄ den hÀr lÄga nivÄn han argumenterar, Bonnierkoncernens frÀmste politiske polis, Per Svensson. Sittande pÄ sina höga hÀstar som vÀlbetald, nej överbetald, kolumnist pÄ Sydsvenskan tror han sig kunna se i en bakÄtvÀnd glaskula. Ja, vi hade en del med varandra att göra pÄ den tiden dÄ allting tycktes sÄ enkelt och sjÀlvklart. Per Svensson sitter fast dÀr. Var skulle han annars sitta fast? LÀs hans drapa och förundras. Det gör jag.

“Thomas Nydahl har levt ett lĂ„ngt och hĂ€ngivet litterĂ€rt liv. Han debuterade som författare redan pĂ„ 1970-talet och har sedan dess givit ut orĂ€kneliga volymer: romaner, diktsamlingar, essĂ€er. Under lĂ„ng tid skrev han litteraturkritik i KvĂ€llsposten samtidigt som han under knappa villkor drev tidskriften/förlaget Studiekamraten.Vi har haft en del med varandra att göra under Ă„ren. Numera tycks jag dock ligga högt pĂ„ hans hatlista. SĂ„dant hĂ€nder och Ă€r normalt sett inget att skriva om. Men jag misstĂ€nker att Nydahl ser mig som representant för nĂ„got, och dĂ„ blir det intressantare. ”Bonnierkoncernens politiska polis”, fnyser Nydahl pĂ„ den blogg han driver. Nydahl, som startade sitt eget politiska liv i den neostalinistiska 70-talsvĂ€nstern, tycks i dag ha gĂ„tt hela varvet runt. Han medarbetar nu i den islamofobiska tidningen Dispatch International. Det Ă€r sorgligt, men inte ologiskt. Har man en gĂ„ng upplevt det aggressiva utanförskapets varma gemenskap kan möjligheten att fĂ„ uppleva den pĂ„ nytt kĂ€nnas frestande. Att inom SD-retorikens grĂ€nser erövra Albanien Ă„ter? Tja, det krĂ€ver nog sin författare …”

Det komiska Ă€r att det han lĂ€ser av mig i Dispatch lika gĂ€rna kunde ha varit publicerat i en svensk morgontidning (minus kritiken av islamismen och multikulti-pĂ„buden) – t.ex. inom Bonnierkoncernen. Jag skriver ju mest om litteratur i Dispatch, fullstĂ€ndigt harmlöst och grundat i min starkaste övertygelse alltsedan slutet av 1970-talet: att stĂ„ emot alla totalitĂ€ra idĂ©er, oavsett vilken ism de draperat sig i, frĂ„n fascism och kommunism till islamism. Hans sista “komiska” gliring om Albanien visar att han inte ens noterat att jag, till skillnad frĂ„n andra gamla vĂ€nstermĂ€nniskor, fortsĂ€tter att skriva om och analysera utvecklingen i det lilla Balkanlandet. Utöver det har han missat att jag i mitt författarskap, alltsedan Äntligen ensam (Janus förlag, 1987) trivts bĂ€st ute i kylan, med sĂ„ fĂ„ “journalister” och kvasi-intellektuella som möjligt i mitt sĂ€llskap. Det gör jag alltjĂ€mt.

Svenssons egen retorik har, trots lönen han fĂ„r, sina uppenbara brister. Den som “gĂ„tt varvet runt” har rimligen kommit tillbaka till startpunkten. Logiken sĂ€ger mig att jag dĂ„ idag borde ha varit en “neostalinistisk” aktivist. Nej, jag har inte gĂ„tt hela varvet runt, jag har valt en helt annan riktning att gĂ„ i. I fjol utgav jag min bok Black Country. Den har Sydsvenskans kulturredaktion, liksom de flesta andra, valt att tiga ihjĂ€l. SĂ€kert pĂ„ Svenssons rekommendation. Vad skulle man annars ha Ă„siktspoliser till?

En viktig detalj att kommentera Ă€r att Svensson insinuerar nĂ„gonting “representativt” nĂ€r jag skriver att han Ă€r just Bonnierkoncernens frĂ€mste Ă„siktspolis. Han insinuerar att det skulle handla om nĂ„gon diffus form av antijudiskhet. Men dĂ€r begĂ„r han ett stort fel. Mina ord Ă€r en konkret beskrivning av konkreta fakta, eftersom det hela tiden varit inom den koncernen han sparkats och sparkat sig sjĂ€lv uppĂ„t, i sidled och Ă€nnu mera uppĂ„t, frĂ„n tidning till tidning, alltid tjĂ€nstvillig, alltid redo för en ny löneförhandling. Det Ă€r sĂ„ man blir “senior columnist” inom de stora mediaföretagen. Det vet Svensson och jag tycker att han ska skĂ€mmas som insinuerar det han gör.

För övrigt hade jag gĂ€rna velat se var i Dispatch “islamofobin” finns. För en kritisk analys rĂ„der jag Svensson att lĂ€sa denna kloka artikel. Och sĂ„ hade jag velat se var min egen “retorik” stĂ€mmer överens med ovan nĂ€mnda politiska partis. Men det lĂ€r jag inte fĂ„ se. Åsiktspoliserna Ă€r inte kĂ€nda för saklighet. Men de Ă€r kĂ€nda för sĂ„ mycket annat, sĂ„ det rĂ€cker vĂ€l, och blir över. Tror banne mig att man behöver en dos Lissabon:

Till frĂ„gan om “islamofobin”

Jag vill Ă„tervĂ€nda till förmiddagens Ă€mne och tala lite om “islamofobin”:

“Fobi Ă€r nĂ„got man har för ting man uppfattar med sinnena, som en lĂ€skig spindel i badkaret eller höga höjder. SĂ„ snart en part i en debatt anklagar den andra för att vara fobisk, Ă€r det som att sĂ€ga att motstĂ„ndet inte Ă€r grundad i sakliga argument utan i kĂ€nslor som Ă€r passivt triggade av ett föremĂ„l. Men det Ă€r inte sĂ„ vi förhĂ„ller oss till religioner eller begrepp överhuvudtaget. Det Ă€r ett billigt retoriskt knep som sĂ€nker hela diskussionen om religion och religiösa förestĂ€llningar i Sverige”

SĂ„ skriver Josef Edebol, doktorand i teologi i Svenska Dagbladet. Hans artikel har sjĂ€lvklart vĂ€ckt stort intresse och pĂ„ nĂ€tet finns det Ă„sikter över hela det politiska fĂ€ltet om den. Det som jag tycker Ă€r allra viktigast med Edebols artikel Ă€r att han gĂ„r till grunden med begreppen, som ovan, nĂ€r han först och frĂ€mst reder ut vad som kĂ€nnetecknar en fobi. Anklagelsen om “islamofobi” Ă€r inte olik den taktik som Gulags arkitekter i Sovjetunionen anvĂ€nda: mĂ€nniskor med misshagliga Ă„sikter spĂ€rrade man helt enkelt in efter att man dĂ„rförklarat dem. Edebol gĂ„r in pĂ„ de politiska aspekterna:

“Om det skulle visa sig att en individs religiösa Ă„skĂ„dning Ă€r kompatibel med ett partis politiska vision Ă€r det jackpot utifrĂ„n partiets perspektiv sett, för religiös övertygelse Ă€r en drivkraft till starkt personligt engagemang av alla slag. Det vill religiösa ofta pĂ„peka, och vi har rĂ€tt. Men gillar man den delen mĂ„ste man ocksĂ„ se och acceptera det omvĂ€nda; religiösa övertygelser kan ocksĂ„ vara en drivkraft i en riktning som Ă€r motsatt ett partis politiska vision, eller samhĂ€llets vĂ€rderingar i allmĂ€nhet. Att pĂ„peka det, nĂ€r det Ă€r tydligt, har inte det minsta med fobi att göra”

SĂ„ledes visar han att kritiken av en bestĂ€md religion ingenting har med den obefogade rĂ€dslan, med fobin, att göra. TvĂ€rtom Ă€r den rationellt grundad och den formas och uttalas av en förnuftsstyrd mĂ€nniska. Förnuftet Ă€r hjĂ€rnans redskap och ingenting annat. Visserligen kan hjĂ€rnans signalsystem ocksĂ„ orsaka psykisk sjukdom eller – just det, fobier. Men man ska inte blanda samman de tvĂ„ sakerna. I hela mitt vuxna liv har jag formats av uppvĂ€xten i en frireligiös kristen miljö. SjĂ€lvklart har det, i kombination med mina erfarenheter av svensk sektvĂ€nster Ă„ren 1970-1980, varit grundlĂ€ggande erfarenheter för min syn pĂ„ islam och islamism. Ingenting kunde vara mig mer frĂ€mmande Ă€n att tiga om denna syn. Den blev sjĂ€lvklar redan nĂ€r fatwan – dödsdomen! – mot Salman Rushdie kom. Den blev starkare av det jag lĂ€rde mig pĂ„ Selly Oak Colleges vĂ„rterminen 1998 i Birmingham. Och 11 september-terrorn gjorde den till en mycket stark övertygelse om vad som var rĂ€tt och fel i dessa frĂ„gor.

“Att kalla folk islamofoba Ă€r inte att bemöta det argument som man faktiskt betros med, utan det Ă€r att resignera inför det och visa sig vara oförmögen att svara, i bĂ€sta fall. Islamofobi Ă€r, om ordet alls mĂ„ste anvĂ€ndas, fördomar som gör att man inte kan eller vill förstĂ„ muslimska uppfattningar i allmĂ€nhet eller i en individ. Men nĂ€r man vĂ€l har förstĂ„tt uppfattningar, muslimska eller vilka som helst, stĂ„r det var och en fritt att diskutera dem, avvisa eller anta dem – det Ă€r inte fobiskt utan ett tecken pĂ„ att man överhuvudtaget förstĂ„r poĂ€ngen med att nĂ„gon yttrade dem i första hand.”

Jag Ă€r överens om det mesta i Edebols artikel. Men jag Ă€r inte överens om att man alls behöver anvĂ€nda begreppet. “Islamofobi” Ă€r ett ord myntat av Irans Ayatollah Khomeini och han visste precis vad han gjorde. Med det trolleribegreppet visste han att man kunde vĂ€nda en hel nations opinionsbildning mot varje form av islam- eller islamismkritik. SĂ„ gick det i Sverige. Jag Ă€r rĂ€dd att det kommer att fortsĂ€tta vara sĂ„ under mycket lĂ„ng tid framöver.

Den franske filosof Robert Redeker skrev denne tekst om ordet islamofobi i 2007. (pÄ dansk)

0 0 vote
Article Rating


DonĂ©r engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

2 Comments
Most Voted
Newest Oldest
Inline Feedbacks
View all comments
Da Capo
Da Capo
7 years ago

Islamonausea – att vara trött pĂ„, att kĂ€nna Ă€ckel inför den islamiska lĂ€ran och dess utövare. Islam Ă€r, bortsett frĂ„n de uppenbara skillnaderna mellan sunni och shia och nĂ„gra obetydliga andra falanger, att betrakta som statiskt, oförĂ€nderligt, ej reformerbart. Islam Ă€r avskilt och avvikande. Islam har inga vĂ€rden gemensamma med andra kulturer och pĂ„verkas inte heller av dessa. Islam Ă€r helt klart underlĂ€gset vĂ€stliga kulturer. Islam kan ej annorlunda betraktas Ă€n som barbariskt, irrationellt, primitivt och sexistiskt (Damer fĂ„r ej cykla dĂ„ detta förmodas förorsaka clitorialstimulans!). Islamiska vanor och tillvĂ€gagĂ„ngssĂ€tt som de t.ex föreskrives i ‘Reliance of the Traveller’ vĂ€cker… Read more »

HH
HH
7 years ago

NĂ„, nĂ„, nĂ„Ă„Ă„! Varför denna pessimism? Jag riktar in mitt egentillverkade fantoskop och kikar ca 40 Ă„r framĂ„t i tiden. Vad ser jag? Sverige har fĂ„tt ett nytt namn! Alswyd Ă€r det arabiska namnet pĂ„ Sverige – vackert eller hur? Men framförallt – denna scenförĂ€ndring av vĂ„rt land, förlĂ„t de ANDRAS namn menar jag förstĂ„s. Pessimism föder faktiskt optimism. Se hur vĂ„ra smĂ„ orter blomstrar, fjĂ€rran frĂ„n storstadsmetropolerna med alla sina vackra minareter. Ja, de orter i utkanterna blomstrar genom utflyttningen, ett slags reservat för de alswyder som fortfarande kallar sig svenskar och vĂ€grar underkasta sig kalifatet. LĂ„t dem hĂ„llas,… Read more »