Av Julia Caesar:
Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gÀrna delar av texten men iaktta gott bloggskick och lÀnka till Snaphanen!
Bildcollage: Affe
Jag tillstĂ„r att jag Ă€r urless pĂ„ Thomas Quick/Sture Bergwall, uttjatad av hans stĂ€ndiga exponering i media i mer Ă€n 20 Ă„r. Motvilligt börjar jag lĂ€sa Dan Josefssons nya bok, “Mannen som slutade ljuga”(november 2013) 
Sedan Àr jag fast. Sveriges största rÀttsskandal och största vÄrdskandal nÄgonsin rullas upp pÄ 553 sidor, och det gÄr inte att sluta lÀsa.
Han har erkĂ€nt 39 mord och dömts för Ă„tta men inte begĂ„tt ett enda. Ingen teknisk bevisning och inga vittnen har nĂ„gonsin kunnat binda Sture Bergwall till nĂ„got av de mord han har erkĂ€nt. RĂ€ttegĂ„ngarna mot “seriemördaren” som kallade sig Thomas Quick har pĂ„gĂ„tt i Ă„ratal fram till domarna mellan 1994 och 2001 och kostat skattebetalarna minst 200 miljoner kronor. Morden var rena pĂ„hitt av en desperat mĂ€nniska som ljög för att fĂ„ droger, tillhörighet och uppmĂ€rksamhet. Han backades upp av ett gĂ€ng psykologer, lĂ€kare, poliser, Ă„klagare och advokater som ljög lika mycket som han sjĂ€lv – eller mer. Kretsen kring den falske seriemördaren utgjorde en sekt. Allt de sa och gjorde styrdes av att de var troende. Vad vĂ€rre Ă€r: nĂ€r Sture Bergwall började tala sanning fortsĂ€tter sekten kring honom att ljuga. Och Ă„tta mördare gĂ„r fria.
Sex olika tingsrÀtter misskötte sitt jobb
Sture Bergwall föddes i Falun 1950 och Ă€r i dag 63 Ă„r gammal. Sommaren 1992 tog han sig namnet Thomas Quick (Quick var moderns flicknamn) och behöll det i tio Ă„r. Sex olika tingsrĂ€tter lĂ€t sig luras av den falske “seriemördaren” och sekten kring honom. I denna tvĂ€rtom-fars agerade alla, till och med försvarsadvokaten, senare jĂ€mstĂ€lldhetsombudsmannen (JĂ€mO) Claes Borgström med alla medel för att fĂ„ sin klient fĂ€lld. Hur kunde rĂ€ttssamhĂ€llet lĂ„ta sig dras med i denna bedrövliga hĂ€rva av lögner, pĂ„stĂ„dd skuld och brist pĂ„ bevis?
Hela sanningen bakom den största och mĂ€rkligaste rĂ€ttsskandalen i svensk historia har varit okĂ€nd.Till nu, nĂ€r journalisten Dan Josefsson med boken “Mannen som slutade ljuga” fullföljer det djupgĂ„ende grĂ€varbete som kollegan Hannes RĂ„stam pĂ„började och arbetade med till sin död i januari 2012.
Största rÀttsskandalen hittills avslöjad
Det var Hannes RĂ„stam som avslöjade bluffen. VĂ„ren 2008 söker han förutsĂ€ttningslöst upp Sture Bergwall (som hade tagit tillbaka sitt riktiga namn 2002) pĂ„ SĂ€ters rĂ€ttspsykiatriska klinik i södra Dalarna. Det resulterar i tre tv-dokumentĂ€rer och en bok med titeln “Fallet Thomas Quick – att skapa en massmördare”. Boken kom ut i augusti förra Ă„ret, sju mĂ„nader efter Hannes RĂ„stams död. RĂ„stam vĂ€nde pĂ„ vartenda papper och kunde visa att morderkĂ€nnandena var lögn. Sture Bergwall erkĂ€nner för Hannes RĂ„stam att alltsammans var pĂ„hittat. Han har aldrig ens trĂ€ffat mordoffren. Sveriges hittills största rĂ€ttsskandal var avslöjad. DokumentĂ€ren dĂ€r Bergwall tar tillbaka alla sina erkĂ€nnanden blir Hannes RĂ„stams sista stora arbete innan han avlider i cancer.
Sista frikÀnnandet kom 4 november
Fyra mĂ„nader efter att RĂ„stams dokumentĂ€rer sĂ€nts i SVT lĂ€mnar advokat Thomas Olsson in den första resningsansökan för Sture Bergwall. Det Ă€r april 2009, och ansökan gĂ€ller mordet pĂ„ den 24-Ă„rige israeliske turisten Yenon Levi i Rörshyttan 1988. I dag Ă€r Sture Bergwall frikĂ€nd frĂ„n alla Ă„tta mord som han har dömts för. Det sista frikĂ€nnandet kom i en dom i LuleĂ„ TingsrĂ€tt den 4 november. Hela processen av resningsansökningar och frikĂ€nnande domar har tagit drygt fem Ă„r. Ă
terstÄr gÄtan hur han hamnade i rollen som Sveriges skickligaste lögnhals och falsk seriemördare. Det Àr vanligt att oskyldiga erkÀnner mord som de inte har begÄtt, men Ätta falska mord Àr ett svÄrslaget rekord. Hur kunde det ske?
“Det vore tragiskt om min klient inte fĂ€lls”
Dan Josefsson bestĂ€mmer sig för att ta reda pĂ„ svaret. Han gĂ„r vidare dĂ€r döden avbröt Hannes RĂ„stams arbete. I “Mannen som slutade ljuga” skriver Josefsson:
“NĂ€r resningsprocessen var över och sammanlagt tio Ă„klagare sagt sitt stod det klart vad gruppen kring Sture Bergwall hade gjort. De hade fĂ„tt den ena tingsrĂ€tten efter den andra att fĂ€lla en drogberoende man som uppenbarligen knappt visste nĂ„gonting om de mord han erkĂ€nde. Alla hade dragit Ă„t samma hĂ„ll: Ă„klagare Christer van der Kwast, psykologen Birgitta StĂ„hle, polisen Seppo Penttinen, professorn och minnesforskaren Sven Ă
Christianson – ja till och med försvarsadvokaten Claes Borgström som under rĂ€ttegĂ„ngarna agerade extra Ă„klagare och i sina slutplĂ€deringar kunde sĂ€ga saker som att “det vore tragiskt” om inte hans klient fĂ€lldes för mord.”
Wallraffade för att fÄ fram sanningen
Oförtröttligt nystar Dan Josefsson upp varenda dold och sunkig trĂ„d i hĂ€rvan och blottlĂ€gger fakta pĂ„ ett sĂ€tt som borde försĂ€tta hela RĂ€ttssverige, den församlade psykiatrin och samtliga lĂ€sare av boken i ett chocktillstĂ„nd. För att komma Ă„t sanningen Ă€r han tvungen att sjĂ€lv vara en smula ohederlig. Enda sĂ€ttet att avtĂ€cka dolda samband och personkonstellationer Ă€r att wallraffa, det vill sĂ€ga uppge sig ha ett annat syfte Ă€n det verkliga. Han söker upp personerna i kretsen kring Sture Bergwall. Han har tidigare skrivit tvĂ„ böcker om psykologi, nu sĂ€ger han att han vill skriva den svenska objektrelationsteorins historia och en hyllning till den kvinna som senare ska visa sig vara spindeln i nĂ€tet i historien om “seriemördaren” Thomas Quick.
Sanningen Àr hÄrresande
NĂ€stan alla svĂ€ljer betet. Det pĂ„hittade syftet visar sig vara ett “Sesam, öppna dig” som öppnar dörrar och fĂ„r inblandade att tala. Inte alla dörrar, och inte alla inblandade. Men en efter en lĂ€ggs berĂ€ttelserna till varandra. En bild börjar klarna, och sanningen ska göra de inblandade fria, Ă€ven om de inte har insett det Ă€n.
Sanningen Ă€r hĂ„rresande. Historien om den falske seriemördaren med det pĂ„hittade namnet Thomas Quick, hans behandling pĂ„ SĂ€ters sjukhus, alla vallningar av en hĂ„rt neddrogad, storljugande Sture Bergwall pĂ„ “brottsplatserna” och alla rĂ€ttegĂ„ngarna Ă€r spĂ€nnande som en thriller – men betydligt mer skakande. För det hĂ€r Ă€r pĂ„ riktigt. NĂ€r jag lĂ€ser boken mĂ„ste jag hĂ„lla mig hĂ„rt i en stabil möbel för att inte tappa den allra sista spillran av tilltro till att det finns Ă„tminstone nĂ„gon gnutta heder och Ă€rlighet kvar i det svenska rĂ€ttssamhĂ€llet. Eller hos de mĂ€nniskor som ska förestĂ€lla bĂ€ra upp det.
En skogstjÀrn töms för tre miljoner kronor
Juli 1997. Sture Bergwall vallas i Ărjeskogen i sydöstra Norge, nĂ€ra svenska grĂ€nsen. DĂ€r pĂ„stĂ„r han att han har gömt resterna av nioĂ„riga Therese Johannessen frĂ„n Drammen som försvann 1988. Ingen kropp har hittats, och utan kropp blir det svĂ„rt att vĂ€cka Ă„tal. I de fyra mordfall dĂ€r Bergwall redan dömts hade kropparna hittats lĂ„ngt innan han erkĂ€nde morden. Under hĂ€ftiga Ă„ngestattacker vimsar Bergwall tungt drogad omkring i skogen med “experterna” som en svans efter sig och letar efter vad han kallar sina “gömslen”.
Ett Ă„r tidigare har han under kraftig Ă„ngest lett gruppen till en liten skogstjĂ€rn i Ărjeskogen dĂ€r han erinrat sig att han hade massakrerat flickans kropp till smĂ„bitar och sedan i flera vĂ€ndor simmat ut till tjĂ€rnens mitt och slĂ€ppt bitarna dĂ€r. NorrmĂ€nnen tömmer skogstjĂ€rnen pĂ„ 35 000 kubikmeter vatten och silar bottensedimentet ned till dess minsta bestĂ„ndsdelar. Det Ă€r den största brottsplatsundersökningen i Norges moderna historia, och kostnaden belöper sig till mer Ă€n tre miljoner. Inte ett spĂ„r av nĂ„gon kropp hittas.
Fri tilldelning av psykofarmaka
Vallningsscenen Ă€r en absurd fars, och huvudrollsinnehavaren spelar skickligt sin roll av Ă„ngestriden seriemördare. Han leder sĂ€llskapet in i skogen och drabbas nu enligt polisens anteckningar av “kraftsam Ă„ngest”. Sjukhuspersonalen “trĂ€der till”. Det betyder att Sture Bergwall fĂ„r fler lugnande Xanortabletter. För resan gĂ€ller som annars fri tilldelning av massiva doser psykofarmaka. Bergwall behöver bara ge upp ett Ă„ngestvrĂ„l sĂ„ fĂ„r han fler piller.
Han springer omkring i terrĂ€ngen men snubblar och faller med huvudet nere i ett stenröse. Han ligger som avsvimmad nĂ„gra minuter innan han vaknar upp och utbrister: “Nu Ă€r jag nĂ€ra!” Men nĂ„got “gömsle” hittar han inte. Det finns inga vittnen och ingen teknisk bevisning som binder honom till mordet. Han har inte kunnat lĂ€mna en enda korrekt uppgift om Therese Johannessen. ĂndĂ„ döms han för mordet i maj 1998.
“Tydligt och klart att han aldrig varit dĂ€r”
NĂ„gra Ă„r tidigare flygs Sture Bergwall och hans vanliga svans av “experter” i chartrat plan till GĂ€llivare och fraktas dĂ€rifrĂ„n till sjön Appojaure för rekonstruktion av ett dubbelmord pĂ„ hollĂ€ndska turister. Den 12 juli 1984 har paret Marinus och Janni Stegehuis, 39 respektive 34 Ă„r gamla, rest ett litet tĂ€lt vid sjön och lagt sig att sova. KvĂ€llen dĂ€rpĂ„ hittas de knivmördade i tĂ€ltet, han med 25 knivhugg, hon med 20. Sture Bergwall erkĂ€nner dubbelmordet 1994, men hans minnen Ă€r pĂ„fallande diffusa. Han tror sig till exempel veta att Appojaure Ă€r en liten tjĂ€rn. I verkligheten Ă€r sjön tvĂ„ kilometer lĂ„ng och en kilometer bred.
Vid vallningen irrar han som vanligt omkring tungt drogpÄverkad och har inte en siffra rÀtt. Han har inte en aning om hur paret Stegehuis sÄg ut, var tÀltet eller parets bil stod, hur mÄnga knivhuggen var eller hur och var de tagit. Alla gissningar Àr totalt fel. Kriminalinspektör Thure NÀssén, som inte ingÄr i den vanliga gruppen kring Sture Bergwall, betraktar spektaklet och sÀger sedan i en intervju:
“Han var helt vilse. Det var tydligt och klart att han aldrig varit dĂ€r tidigare. Jag pĂ„pekade det ocksĂ„, men det gav inget gehör i utredningen.”
Men Ă„klagaren Christer van der Kwast vet pĂ„ rĂ„d. Han ger den av utredningen anlitade “minnesexperten” Sven Ă
Christanson med företaget Memokonsult AB i uppdrag att Äterskapa brottsplatsen exakt som den sÄg ut 1984. DÄ ska vÀl Sture Bergwall kunna minnas. Bergwall tar tacksamt emot hjÀlpen och döms av GÀllivare tingsrÀtt den 25 januari 1996.
Som jakten pÄ den heliga Graal
NĂ€r jag lĂ€ser om vallningarna pĂ„ brottsplatserna framstĂ„r de som nĂ„got slags rituella vandringar för troende pilgrimer, dĂ€r Sture Bergwall hĂ„rt neddrogad irrar omkring och letar efter kroppsdelar som han pĂ„stĂ„r sig ha gömt men aldrig hittar. Svansen av “experter” följer honom andĂ€ktigt i vĂ€ntan pĂ„ att han ska försjunka i “regression” och erinra sig makabra morddetaljer. Det Ă€r sökandet efter den heliga Graal, en tĂ„lmodig vĂ€ntan pĂ„ att heliga offerplatser ska uppenbara sig bland tallar och granar.
Sture Bergwall minns fel, eller ocksĂ„ minns han inte alls. Men det gör honom inte mindre trovĂ€rdig i sektens ögon. Hur fel han Ă€n har om allting har han liksom Ă€ndĂ„ alltid rĂ€tt. Med Ă„ngesten som förevĂ€ndning blir fel rĂ€tt, och rĂ€tt blir fel. Allting Ă€r grĂ€nslöst, allting flyter. LĂ€karna och psykoterapeuterna pĂ„ SĂ€ter hĂ€vdar att morden Ă€r ett slags omedvetna, symboliska iscensĂ€ttningar (“Ă„tergestaltningar”) av fasansfulla övergrepp som bĂ„de de och Bergwall sjĂ€lv anser att han har utsatts för som barn men trĂ€ngt bort minnena av. Genom att mörda berĂ€ttar han sitt eget livs borttrĂ€ngda historia, tror de.
En sekt med starka bindningar
Den inre kĂ€rna i kretsen kring Sture Bergwall som Dan Josefsson kartlĂ€gger tonar fram som en sekt; klinikchefen Göran KĂ€llberg (död 2011), Bergwalls psykoterapeut Birgitta StĂ„hle, lĂ€karen Kjell Persson (senare LĂ„ngbergs), lĂ€karen Göran Fransson, polisen Seppo Penttinen, psykologiprofessorn och minnesforskaren Sven Ă
Christianson, försvarsadvokaten Claes Borgström och Äklagaren Christer van der Kwast. NÄgonting binder dem samman, men vad? Gruppen har sektens alla kÀnnetecken: ofriheten, de starka bindningarna som blir alltmer tvingande och osunda, ett symbiotiskt och tvÄngsmÀssigt samspel dÀr alla inblandade inklusive Sture Bergwall ytligt sett gör vinster. Krav pÄ total lojalitet inÄt och sammanhÄllning utÄt. Inga ifrÄgasÀttanden Àr tillÄtna.
Den okÀnda kvinnan i sektens centrum
SpÄren leder till Vasastan i Stockholm. Den gemensamma nÀmnaren visar sig vara en kvinna som tillbringat större delen av sitt liv, frÄn 1946 till sin död vid nÀra 91 Ärs Älder 2005, i ett mottagningsrum pÄ KarlbergsvÀgen 86 B, senare Norrtullsgatan 29. Kvinnan i sektens centrum Àr en psykoanalytiker vid namn Margit Norell, född Quensel (1914-2005). En doldis som knappt har publicerat nÄgonting men ÀndÄ i decennier varit ett slags guru för den svenska psykoanalysen. Hon Àr okÀnd sÄ till den grad att det bara finns en enda arkivbild pÄ henne, och den Àr frÄn 1943.
Det Ă€r Margit Norell som Ă€r spindeln i nĂ€tet och demonregissören bakom “seriemördaren” Thomas Quick. Hon har skapat honom utifrĂ„n en hemkokt och gravt ovetenskaplig egen variant av objektrelationsteorin som skulle fĂ„ teorins upphovsmĂ€n och -kvinnor att rotera i sina gravar om de visste. Hennes hemsnickrade teoribygge gĂ„r ut pĂ„ vi lite till mans gĂ„r omkring med traumatiska minnen av incest och andra sexuella övergrepp som vi utsatts för i spĂ€d Ă„lder – minnen som Ă€r sĂ„ hemska att vi har trĂ€ngt bort dem ur medvetandet och alltsĂ„ inte vet om dem.
Margit Norells eget Chestnut Lodge – i SĂ€ter
Teorin har förkastats av internationella minnesexperter, bland annat Elisabeth Loftus, Deborah Davis och William C. Follette. De har pekat pĂ„ riskerna med terapiformer som syftar till att framkalla borttrĂ€ngda minnen, framför allt stora risker för att de kan skapa falska minnen. Margit Norell skapar sin seriemördare utifrĂ„n djupt liggande egna behov. Dels har hon sjĂ€lv haft en svĂ„r och ensam barndom med frĂ„nvarande förĂ€ldrar, dels hoppas hon att hennes teser och skapelsen Thomas Quick ska ge henne det internationella erkĂ€nnande som hon har traktat efter i hela sitt liv. Kanske kan hon rentav brĂ€cka Sigmund Freuds kĂ€nda fall “Vargmannen”.
Hon Àr 77 Är gammal nÀr hon kommer in i Sture Bergwalls liv. En Äldrande drottning som möter sitt livsprojekt sent i livet och kÀmpar mot tiden. MÄnga vittnar om att hon blir fullkomligt besatt av Thomas Quick, hon talar stÀndigt om honom. Hennes stora idol Àr den tysk-amerikanska psykoanalytikern Frieda Fromm-Reichmann (1889-1957). Margit Norell vill bli en Frieda Fromm-Reichmann, fast i Sverige. Efter Fromm-Reichmanns förebild vill hon skapa en svensk motsvarighet till Chestnut Lodge i Rockville, Maryland, en omtalad klinik för psykotiska patienter. SÀters rÀttspsykiatriska klinik ska komma att bli Margit Norells eget Chestnut Lodge, en verkstad för psykologiska experiment pÄ levande mÀnniskor.
En karismatisk kvinna med jÀrnvilja
Dan Josefsson har intervjuat nio psykoterapeuter som stod Margit Norell nÀra i mÄnga Är. De yttre ramarna var minst sagt incestuösa: antingen gick de i psykoterapi eller handledning hos henne eller bÄde/och. Livet igenom samlar hon lÀrjungar omkring sig och knyter dem lika hÄrt till sig som om de vore hennes egna barn. Alla beskriver en karismatisk kvinna med jÀrnvilja, obegrÀnsad tilltro till sin egen förtrÀfflighet och en förbluffande förmÄga att dra in andra mÀnniskor i sitt kraftfÀlt, fÄ dem att kÀnna sig utvalda och göra dem beroende av henne. De ser henne som sin mor. Margit har svar pÄ allt. Till henne ringer man till och med för att fÄ rÄd om vilken diskmaskin man ska köpa.
Hon Àr en utprÀglat grandios personlighet med ett enormt behov av att bli dyrkad, tillbedd och aldrig motsagd. NÄgot utrymme för avvikande Äsikter eller ens diskussion finns inte. Hon vet redan allting och behöver inte andras kunskaper. Dottern Annie Norell Beach, 63, visar Dan Josefsson hur hennes mamma brukade slÄ med ett utstrÀckt pekfinger i luften nÀr hon talade, som om hon slog fast sina teser allteftersom hon formulerade dem:
“Hon sa bara “sĂ„ hĂ€r och sĂ„ hĂ€r och sĂ„ hĂ€r Ă€r det”, och sĂ„ slog hon med fingret.”
“Vi var vuxna yrkesmĂ€nniskor, men vi blev sĂ„ smĂ„”
Alla i kretsen kring Margit Norell bekrÀftar bilden av en sekt. NÄgra uttalanden av hennes före detta lÀrjungar, psykoterapeuter som nu Àr i 70-80-ÄrsÄldern:
“Vi var vuxna mĂ€nniskor, duktiga yrkesmĂ€nniskor. Men vi blev sĂ„ smĂ„.” (Tulla Brattbakk-Göthberg).
“Det var vĂ€ldigt mycket en sekt. Hela verksamheten cirklade kring Margit och det fanns över huvud taget ingen annan ledande person Ă€n hon. Jag har erfarenhet av de kristna frikyrkornas sektbildningar i SmĂ„land och kan se likheter i isoleringen och galenskapen. Vi trodde ocksĂ„ att vi var vĂ€rldsbĂ€st pĂ„ nĂ„got vis.” (Jan Stensson).
“Det Ă€r intressant hur en grupp kan utvecklas. Jag tycker att jag mer och mer upptĂ€ckte att det blev en sekt. Det var det hĂ€r att man skulle tycka pĂ„ ett visst sĂ€tt. en ofrihet att uttrycka sig öppet. Och det dikterades av Margit.” (Margareta HedĂ©n-Chami).
Margit Norell styr sjukhusbygget
Den 29 april 1991 inleds det drama som ska komma att pÄgÄ i mer Àn 20 Är. Sture Bergwall, 41 Är gammal, döms till rÀttspsykiatrisk vÄrd för grovt rÄn och hamnar pÄ kliniken i SÀter. NÀr han lÄses in Àr Ingvar Carlsson (s) statsminister i Sverige. Nya radikala tankegÄngar hade tvÄ Är tidigare manifesterat sig i en nybyggd regionvÄrdsenhet för rÀttspsykiatrin. Byggnaden Àr en kraftfull symbol för ett paradigmskifte.
Margit Norell har tillsammans med klinikchefen Göran KĂ€llberg – som var en av hennes lĂ€rjungar och frĂ„n 1983 fick bĂ„de handledning och terapi av henne – hĂ„llit sitt allsmĂ€ktiga pekfinger över utformningen, och Dalarnas lĂ€ns landsting har inte knusslat med slantarna. Lokalerna vid sjön Ljustern i SĂ€ter Ă€r ljusa och luftiga. Allt andas exklusivitet med vackra parkettgolv och vitkalkade öppna spisar. Möblerna Ă€r designade av Bruno Mathsson, musikrummen har stereoanlĂ€ggningar och tjocka heltĂ€ckningsmattor.
Alla mÀnniskor Àr innerst inne goda
Enligt den optimistiska mĂ€nniskosyn som ligger till grund för paradigmskiftet Ă€r psykopater och mördare innerst inne goda mĂ€nniskor som kan botas med psykoterapi – idealiserande tankegĂ„ngar som nĂ„gra decennier senare ska dyka upp i globaliserad form som den sĂ„ kallade “vĂ€rdegrunden” om alla mĂ€nniskors lika vĂ€rde. En av försökskaninerna under Margit Norells handledning Ă€r Lars-Inge Svartenbrant som betecknat sig sjĂ€lv som “obotlig psykopat” och nĂ€r han skrevs ut tackade för vĂ„rden genom att omedelbart rĂ„na Handelsbanken och uttala sig i Expressen: “JAG BLUFFADE ALLA PĂ
SĂTER.”
LĂ€karen Göran Fransson anstĂ€lldes inför starten av den nya enheten 1989 och kallar den “en entusiastisk, humanitĂ€r satsning pĂ„ att se mĂ€nniskan bakom brottet. Vi hade en tro pĂ„ att vi kunde förĂ€ndra Ă€ven de oförĂ€ndringsbara. KĂ€nslan var att vi var pionjĂ€rer.”
Fortfarande nÀstan nio Är efter Margit Norells död svÀvar hennes ande över rÀttspsykiatriska kliniken. Klinikens vÀrdegrund lyder:
“Se mĂ€nniskan bakom brottet, Ă€ga kompetens och ha förmĂ„gan att möta patienten i alla situationer. Att i omvĂ„rdnadsarbetet anvĂ€nda sig sjĂ€lv som ett verktyg för att skapa en vĂ„rdrelation dĂ€r patienten ges möjlighet till bearbetning och tillvĂ€xt.”
Uppbrott frÄn den gamla repressiva psykiatrin
LĂŠs mere »
