18
mar
Seneste opdatering: 19/3-14 kl. 0137
4 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Lars Hedegaard sender tre artikler med fĂžlgende begrundelse:

Kort tid efter, at Dispatch International i gÄr publicerede disse artikler, blev vi atter udsat for et sofistikeret hackerangreb. Jeg opfordrer jer til at publicere artiklerne, fÞr vi igen er off line. Disse angreb er vokset med 30 pct. den senere tid i takt med, at vores besÞgstal er vokset.

Man forstÄr hvorfor. I Malmö Tingsret foregÄr der en retssag, som pÄ overfladen handler om en tidligere kasserer i det svenske TFS, der efter at have pÄdraget sig svÊre lÊsioner i hovedet ­ og var rundt pÄ gulvet ­ gik til angreb pÄ en affaldstÞnde og daskede til en muslimsk kvinde med en sutsko.

Det er nu gjort til en politisk proces mod det svenske Trykkefrihedsselskab, der er den egentligt anklagede i denne absurde sag.Ved at dĂžmme den uheldige tidligere kasserer for “hate crime” med henvisning til, at han har bestyret TFS’ regnskaber, vil anklagemyndigheden kriminalisere Trykkefrihedsselskabet.

Hvis det lykkes, er vejen Äben for forfÞlgelse af enhver, der er eller har vÊret medlem af TFS. Anklageren, Linda Rasmussen, havde ikke andet at fremfÞre for sin pÄstand om at kassererens adfÊrd var inspireret af TFS end nogle artikler skrevet af folk, der har hadet os fra begyndelsen. Velkommen til Kafkaland!

Hvis nogen vil vide, hvad det svenske Trykkefrihedselskab stĂ„r for, og hvilke diskussioner, der for foregĂ„r i selskabets regi, kan de med fordel anskaffe sig bogen “Farliga ord”, der udkommer pĂ„ Trykkefrihedsselskabets Bibliotek den 7. april. Se her hvordan du kan fĂ„ dit eksemplar af denne vigtige bog.

Se ogsÄ:En sko og en sÞppeltÞnne til besvÊr i Malmö

Skoenes dag i Malmö Tingsret
Forfatter:Lars Hedegaard 17 marts, 2014

Under den sidste retsdag i sagen om Trykkefrihedsselskabets tidligere kasserer udfoldede anklageren store bestrÊbelser pÄ at vise, at hans pÄstÄede overfald pÄ to muslimske kvinder var motiveret af racisme, og at han havde lÊrt det hos Trykkefrihedsselskabet. Den anklagedes sko kom til at spille en central rolle.

MALMÖ. Det var ikke mange kendsgerninger, anklager og forsvarer kunne enes om under anden og sidste retsdag i sagen mod Trykkefrihedsselskabets tidligere kasserer, der i Malmö Tingsret stĂ„r anklaget for racistisk motiveret mishandling.

Episoden fandt sted den 4. august 2012 uden for akutmodtagelsen i Malmö. Den anklagede var pĂ„ vej ind, efter at han var styrtet pĂ„ sin cykel og havde pĂ„draget sin svĂŠre lĂŠsioner i hovedet. Han havde bl.a. brĂŠkket nĂŠsen. Som han forklarede i det tidligere retsmĂžde, var han blevet overfaldet af to arabere, fordi han havde rĂ„bt ”hottentot”. Han kan endnu i dag ikke huske, hvad der skete efter faldet fra cyklen og til han vĂ„gnede op pĂ„ akutmodtagelsen – altsĂ„ heller ikke episoden med de to kvinder.

En neurolog, der var indkaldt som ekspertvidne, forklarede, at en hjernerystelse, som den anklagede sagde han havde pÄdraget sig, meget vel kan medfÞre hukommelsestab og ustyrlig adfÊrd.

I sin procedure fortalte anklageren, Linda Rasmussen, drabelige historier om langvarig og ondskabsfuld mishandling, som den anklagede skulle have gjort sig skyldig i: Han havde rettet talrige slag mod dem, dunket den Êldre kvindes hoved mod en mur, sÄ hun faldt omkuld og mistede bevidstheden. Derefter var han gÄet til angreb pÄ hendes datter, men forinden havde han sparket hendes liggende mor.

De to muslimske kvinder havde kun overlevet de grusomme tildragelser, fordi en behjertet mand kom til stede og overmandede kassereren og kastede ham til jorden.

– Er det rigtigt, at du gik hen og sparkede den liggende mand? spurgte forsvareren, Mikael Sundman, den yngste af kvinderne.
Ja, det var vist rigtigt, medgav hun, men det skyldes, at hun havde vĂŠret ude af sig selv over mishandlingen af hendes mor.
Det kom senere frem, at hun havde sparket i to omgange.

Derimod var det hÞjst uklart, hvad den anklagede i grunden havde gjort. Vidneudsagnene var stÊrkt modstridende. Det eneste, forsvareren ville gÄ med til, var, at hans klient mÄske med en blÞd sko havde dasket to-tre gange pÄ den Êldre kvindes overarm. Alle Þvrige anklager savnede bevis, mente han.

Et par politifolk, der var kommet til stede kort tid efter det pÄstÄede overfald, berettede, at de ikke havde bemÊrket skader pÄ de to kvinder. Hvilket lyder underligt, hvis historierne om den grove mishandling var sande.

SpÞrgsmÄlet om der var brugt en sko under det pÄstÄede overfald, var genstand for anklagerens store interesse. Gang pÄ gang spurgte hun vidnerne, hvor den anklagedes sko havde befundet sig, og om han selv havde taget dem af eller tabt dem, da han sparkede til en affaldsspand, der stod uden for indgangen til akutmodtagelsen.

Opfordret af anklageren fik den yngste af kvinderne lejlighed til at sige, at skoattentatet havde fĂ„et hende til at fĂžle, at ”et dyr er bedre end mig”. Til sidste blev det for meget for dommer Jacob Heister, der tĂžrt bemĂŠrkede, at der var faldende interesse for skoene.

FÞrst efterhÄnden blev det klart, hvorfor anklageren var sÄ optaget af den anklagedes sko. Hun skulle bruge dem til at begrunde sin pÄstand om, at overfaldet var motiveret af racisme og islamofobi, for efter muslimsk opfattelse er det specielt forhÄnende at blive slÄet med en sko. Derfor var det en hadeforbrydelse og burde medfÞre en hÄrdere straf end et banalt overfald. Mindst seks mÄneders fÊngsel mente hun, at den anklagede havde fortjent.

Ellers havde hun ikke meget held med sin pĂ„stand om en hadeforbrydelse. Ved retsmĂždets begyndelse uddelte hun ganske vist nogle artikler fra Expo, Sveriges Stasilignende organisation, der har specialiseret sig i at afslĂžre sĂ„kaldte racister og hĂžjreekstremister. De skulle vise, at Trykkefrihedsselskabet er ”islamofobisk” og aldeles ikke interesseret i ytringsfriheden. Og eftersom den anklagede havde vĂŠret kasserer i selskabet, mente hun, at det nok var Trykkefrihedsselskabets skyld, at den anklagede var sprunget pĂ„ to muslimer. Hun runddelte ogsĂ„ en artikel af forfatteren Göran Rosenberg, der – uden at anfĂžre kilder – beskyldte selskabet for ”hĂžjreekstreme koblinger” og for ikke at anerkende, at islam er omfattet af religionsfriheden.

Det har Trykkefrihedsselskabet aldrig pĂ„stĂ„et. Man kan, siger Selskabets formand Ingrid Carlqvist i en kommentar til Rosenbergs pĂ„stand, naturligvis diskutere, om ideologien islam skal omfattes af religionsfriheden – isĂŠr efter af Den EuropĂŠiske Menneskeretsdomstol i to domme har bestemt, at sharia, den islamiske lov, er uforenelig med demokrati, og den diskussion vil TFS gerne fĂžre.

Mikael Sundman bemĂŠrkede, at artiklerne fra Expo og Rosenberg jo ikke udgjorde noget bevis, hvilket anklageren indrĂžmmede. Alligevel uddelte hun dem.

En af hovedpointerne i Sundmans procedure drejede sig om den affaldsspand, som hans klient havde sparket til, fĂžr han daskede til den ĂŠldste af de muslimske kvinder.

– Var det ogsĂ„ en hadeforbrydelse, spurgte han. Var den anklagede modstander af affaldsspandens religion? Og han konkluderede selv: Hans klient var utilregnelig i gerningsĂžjeblikket, derfor sparkede han til spanden og derfor slog han mĂ„ske den ene af kvinderne. Det havde intet med religion eller racisme at gĂžre, mente han. Hvis det havde vĂŠret nogle andre den anklagede var stĂždt pĂ„, havde han formentlig slĂ„et ud efter dem.

Dagens dramaturgiske hĂžjdepunkt kom under afhĂžringen af Ingrid Carlqvist, som forsvareren havde indkaldt som vidne.
NÊppe havde han stillet sit fÞrste spÞrgsmÄl, fÞr Carlqvist tog ordet:

– Inden jeg svarer pĂ„ spĂžrgsmĂ„let, vil jeg pĂ„pege, at hvis den anklagede bliver dĂžmt for en hadeforbrydelse med henvisning til, at han har vĂŠret med i Trykkefrihedsselskabet, sĂ„ indebĂŠrer det, at Trykkefrihedsselskabet officielt bliver stemplet som en kriminel organisation. Dette er en helt grundlĂžs pĂ„stand 
..

Mere nÄede hun ikke at sige, fÞr dommeren belÊrte hende om, at hun skulle besvare de spÞrgsmÄl, hun fik stillet.
Carlqvist fik dog lejlighed til at sige, at et var hende, der havde grundlagt det svenske Trykkefrihedsselskab og har vĂŠret dets ansigt udadtil. Den anklagede har ikke tegnet TFS, men udelukkende taget sig af pengesager.

Trykkefrihedsselskabet er startet, forklarede hun, fordi den etablerede presse er ligeglad med ytringsfriheden, isÊr nÄr det gÊlder spÞrgsmÄl som islam og indvandring.

Hun indrĂžmmede gerne, at Selskabet kritiserer islam, som hun betragter som den stĂžrste trussel mod ytringsfriheden.

– Men hvis nogen tror, at vores islamkritik betyder, at vi gĂ„r ind for at slĂ„ lĂžs pĂ„ folk, sĂ„ er de i den forkerte forening, sagde Ingrid Carlqvist. Herefter prĂžvede anklageren at fange Carlqvist ved at snakke om ”islamofobi”.

– Hvad betyder islamofobi? replicerede Carlqvist. Er det det samme som agorafobi, angst for Ă„bne pladser?

Carlqvist havde medbragt en Koran, som hun lagde foran sig pÄ bordet, og det synes at have frataget Linda Rasmussen lysten til at grave videre i spÞrgsmÄlet. Dispatch International har spurgt Ingrid Carlqvist, hvad hun skulle bruge Koranen til.

– Jeg havde forudset, at jeg ville blive konfronteret med anklagen for islamofobi, og havde derfor slĂ„et op pĂ„ Koranens Sura 8, vers 12, hvor der stĂ„r, at Allah vil sprede rĂŠdsel i hjerterne pĂ„ de vantro og opmuntrer de troende til at hugge hovedet af dem. Hvis man frygter islam, er det altsĂ„ ikke ubegrundet. Allah har jo dekreteret, at vi skal vĂŠre bange.

– Men I har jo har jo indbudt den hollandske politiker Geert Wilders til at tale, og han er islam-kritiker, sagde anklageren.
– Det er jeg ogsĂ„, svarede Carlqvist.  Derefter var det som om Linda Rasmussen mistede lysten til at forfĂžlge dette spor.

Til gengĂŠld prĂžvede ”mĂ„lsĂ€garbitrĂ€det” – en person, der udover anklageren skal bistĂ„ de skadelidte – at bore videre i islamsporet:
– Hvorfor er islam farlig? spurgte hun.
– Kender du sharia? svarede Ingrid Carlqvist.

Mere kom der ikke ud af det, idet dommer Heister greb ind med en bemérkning om, at en diskussion om islam ville vére ”for bred og for dyb”. Der afsiges dom den 31. marts kl. 14.

KRÖNIKA: ”Hatbrottet” som bidde en tumme
Av:Ingrid Carlqvist 17 mars, 2014

TvĂ„ kvinnor i slöja mĂ„lar upp en fasansfull historia om slag, sparkar och huvuden som dunkats i vĂ€ggar. Men de enda bevisen Ă€r fotografier som visar nĂ„gra blĂ„mĂ€rken pĂ„ armarna – mĂ€rken som med största sannolikhet uppstĂ„tt nĂ€r polisen tvingades ta hand om och handfĂ€ngsla de hysteriska kvinnorna.

I normala fall hade den misstÀnkte Ätalats för ringa misshandel. Men eftersom kammarÄklagare Linda Rasmussen lÄtit vÀnsterextrema Researchgruppen styra henne, gÀllde Ätalet misshandel med hatbrottsmotiv. Ett extra allvarligt brott som hon yrkade minst 6 mÄnaders fÀngelse för.

Varför? Jo, den misstĂ€nkte var under tiden för hĂ€ndelsen kassör i TryckfrihetssĂ€llskapet, vars ”brott” Ă€r att vi kritiserar islam som det just nu största hotet mot vĂ„ra medborgerliga frihetsrĂ€ttigheter – framförallt yttrande- och tryckfriheten.

Sanningen Ă€r att kassören skulle ha stĂ„tt inför rĂ€tta redan för ett Ă„r sedan. Men i sista sekund stĂ€lldes rĂ€ttegĂ„ngen in, en ny Ă„klagare anlitades – en som till skillnad frĂ„n den förste följer Researchgruppens order och förvandlar den ringa misshandeln till en grov dito med hatbrottsmotiv. Gruppen som sjĂ€lva kallar sig ”grĂ€vande journalister” bestĂ„r av vĂ„ldsĂ€lskande och dömda vĂ€nsterextremister, men har efter att de sĂ„lde sina hackade uppgifter om anonyma kommentatorer pĂ„ Avpixlat med flera sajter, upphöjts till ”experter”.

HĂ€romdagen lĂ€t Aftonbladet Kultur dem skriva en artikel om hĂ€ndelseförloppet under förra helgens sammandrabbning mellan vĂ„ldsvĂ€nstern och nazisterna, dĂ€r de slog fast ”Sanning om nazistattacken”. ”Sanningen” var förstĂ„s den bild de sjĂ€lva vill mĂ„la upp, den som i gĂ„r fick 10 000 Malmöbor att demonstrera mot nazism, trots att ingen Ă€nnu vet hur attacken gick till och vem som egentligen angrep vem. (NĂ€r flera personer kritiserade den rubriken Ă€ndrades den plötsligt till ”Polisen slarvade med myten bakom ett gĂ€ngslagsmĂ„l” och nu Ă€r den Ă€ndrad igen, till ”Lögnerna om naziattacken”.

NÄvÀl, i gÄr var jag kallad som vittne för att svara pÄ frÄgor om TryckfrihetssÀllskapet som jag grundade och Àr ordförande för. Det var en mÀrklig situation pÄ sÄ sÀtt att TFS ju inte var anklagat för nÄgot brott, men ÀndÄ utmÄlas som kriminellt. Jag passade dÀrför pÄ att inleda förhöret med att sÀga att om kassören döms för hatbrott med hÀnvisning till att han varit medlem i TFS, sÄ utpekas dÀrmed sÀllskapet som kriminellt.

LÀngre Àn sÄ hann jag inte, förrÀn rÄdmannen avbröt. Men jag fick i alla fall sagt detta viktiga och kan bara hoppas att tingsrÀtten förstÄr det fullstÀndigt orimliga i Äklagare Rasmussens pÄstÄenden. Om kassören skulle dömas för misshandel med hatbrottsmotiv, sÄ var hela rÀttegÄngen en politisk process riktad mot TryckfrihetssÀllskapet.

Åklagare Rasmussen hade vĂ€ldigt svĂ„rt att hĂ„lla isĂ€r begrepp som antimuslimsk, islamofobisk och islamkritiker. Jag Ă€r oskyldig till de tvĂ„ första och i högsta grad skyldig till det tredje – och det Ă€r jag stolt över. Vem som helst kan lĂ€sa Koranen pĂ„ nĂ€tet och förslagsvis slĂ„ upp sura 8, vers 12. DĂ€r sĂ€ger Allah: ”Jag ska ingjuta skrĂ€ck i dem som Ă€r vantrogna. Hugg dem med svĂ€rd över nacken och slĂ„ av dem alla fingrarna.” [Till svenska frĂ„n den tyska översĂ€ttningen av Rudi Paret, den internationellt mest erkĂ€nde KoranöversĂ€ttaren, min anm.]

Om man dÄ dessutom förstÄr att Koranen för troende muslimer Àr Allahs exakta ord som under inga omstÀndigheter fÄr ifrÄgasÀttas (straffet Àr döden), sÄ torde det stÄ klart för alla och envar att den som inte Àr rÀdd för islams framfart i VÀstvÀrlden antingen Àr dum eller vÀgrar tro det som finns mitt framför hans eller hennes ögon. Islamofobi Àr ett struntord som hittats pÄ för att demonisera alla som kritiserar denna totalitÀra och vÄldsamma ideologi.

Jag förklarade ocksÄ för Äklagare Rasmussen att det Àr idéerna vi kritiserar, inte alla mÀnniskor som tror pÄ dem. Det lÀr finnas 1,6 miljarder muslimer pÄ jorden och tack och lov tar inte alla Koranens ord rent bokstavligt. PoÀngen Àr att om de gör det, har de inget straff att vÀnta frÄn sina trosfrÀnder och som extra lök pÄ laxen belönar Allah dem med en garanterad plats i himlen.

Min kĂ€nsla efter rĂ€ttegĂ„ngen mot kassören Ă€r att Malmö tingsrĂ€tt inte köpte Ă„klagarens krystade ”bevis” för att det rörde sig om ett hatbrott. Det handlar i stĂ€llet om en vanligtvis fredlig revisor som efter ett fall frĂ„n cykeln bröt nĂ€san, slog sönder ansiktet och antagligen fick en hjĂ€rnskakning som i sin tur fick honom att agera fullstĂ€ndigt ”out of character”. Jag fördömer allt vĂ„ld, men kom igen – det enda som Ă€r bevisat Ă€r att han slog en av kvinnorna tvĂ„, tre gĂ„nger pĂ„ armen med en mjuk filttoffla.

Det Ă€r nog snarare sĂ„ att de tvĂ„ muslimska kvinnorna, som alltsĂ„ var sĂ„ hysteriska och vĂ„ldsamma nĂ€r polisen anlĂ€nde till platsen att man tvingades anvĂ€nda tvĂ„ polismĂ€n per kvinna för att övermanna och handfĂ€ngsla dem, har sett en chans att hĂ€r kamma hem ett rejĂ€lt skadestĂ„nd. DĂ€rför har de grovt överdrivit hĂ€ndelsen – varken fotografier eller vittnen styrker deras berĂ€ttelse om grovt vĂ„ld. Och med tanke pĂ„ Linda Rasmussens svaga och lĂ€tt virriga slutplĂ€dering insĂ„g nog ocksĂ„ hon att sĂ„ var fallet. Hela hennes Ă„tal rasade samman som ett korthus och det bidde bara en tumme kvar.

Men genom att konsekvent avstĂ„ frĂ„n att berĂ€tta om allt det som motsĂ€ger kvinnornas historia, lyckas Oisin Cantwell i Aftonbladet framstĂ€lla det hela som nĂ€stintill klappat och klart. Kassören fĂ„r fĂ€ngelse och Cantwell sjĂ€lv kan andas ut – det Ă€r inget fel pĂ„ islam, vi som ser den totalitĂ€ra faran och likheterna med nazism lider av ”muslimdille” och halleluja för de 10 000 som demonstrerade tillsammans med vĂ„ldsvĂ€nstern.

KRÖNIKA: Den sjunkande journalisten

Av:Roger Sahlström 17 mars, 2014

Ingrid Carlqvist kliver in i rÀttssalen. Oisin Cantwell frÄn Aftonbladet laddar sina fingrar, det gnistrar till i hans ögon. Han strÀcker pÄ ryggen och fingrarna börjar maniskt slÄ pÄ datorn.

Det Ă€r andra dagen av rĂ€ttegĂ„ngen mot kassören i TryckfrihetssĂ€llskapet som Ă€r misstĂ€nkt för misshandel och hatbrott mot tvĂ„ muslimska kvinnor – och eventuellt en soptunna i plĂ„t.

Spektaklet börjar med att Äklagaren Àr sen. Hon ber inte ens om ursÀkt för detta utan hon kastar sig bara nonchalant in i rÀttssalen, ungefÀr som om det skulle vara hennes rÀtt att komma och gÄ lite som hon ville.

Åklagaren sĂ€tter sedan igĂ„ng med att lĂ€gga fram idĂ©n att det Ă€r allmĂ€nt kĂ€nt i Sverige att just skor Ă€r djupt krĂ€nkande inom islam. Hon gör en stor sak av detta. Det Ă€r chockartat krĂ€nkande att bli förolĂ€mpad av en sko: I DEN ARABISKA VÄRLDEN!

Nu rÄkar det vara sÄ att vi inte lever i den arabiska vÀrlden. SÄ varför detta ens skulle betyda nÄgot, kan jag inte förstÄ. Ska vÄra rÀttssalar börja visa hÀnsyn till andra lÀnders kulturer?

Åter till skorna. Ja, i vissa kulturer Ă€r skor och fötter extra kĂ€nsliga, men hĂ€r i Sverige har vi sĂ€llan problem med sĂ„dan vidskeplighet. Men plötsligt verkar skorna vara beviset för hatbrott. Den Ă„talade ska ha varit medveten om skoproblemet och det var dĂ€rför han attackerade kvinnorna med just skor.

Samma fotbeklÀdnader som hela rÀtten under stor dramatik fick kÀnna och klÀmma pÄ under första rÀttegÄngsdagen. Men det var inte rÀtt skor, menade den yngre kvinnan förra veckan utan beskrev i stÀllet ett slags skor som var lÄnga och smala och stora dÀr framme. Clownskor?

De tvĂ„ muslimska kvinnorna flamsar och ler precis som förra gĂ„ngen. Den hĂ€r gĂ„ngen tar de hissen upp efter varje paus – Ă€r det mĂ„nne de onda ryggarna som plötsligt spökar? Enligt kvinnorna blev deras ryggvĂ€rk betydligt vĂ€rre efter slagen med skorna. De har heller inte sĂ„ mĂ„nga ”fans” med sig denna gĂ„ng, bara en Ă€ldre man och en yngre kvinna. Mannen stampar nervöst med foten i golvet och skakar med sitt ben. Jag sitter bakom honom, hans klack slĂ„r i mattan, precis lagom mycket för att det ska vara irriterande. Bredvid honom sitter en söt tjej. Hon Ă€r frĂ„nvarande stora delar av tiden. Det verkar som Facebook och sms lockar mer. Hon tittar dock upp ibland och ler lite plikttroget mot mĂ„lsĂ€garna. Som ler stort tillbaks.

Det Àr ett par experter och vittnen som ska höras under dagen. Bland annat TryckfrihetssÀllskapets ordförande Ingrid Carlqvist. NÀr det Àr hennes tur att vittna vaknar Oisin Cantwell ur sin dvala. Han har fram till nu stirrat pÄ rÀttegÄngen sÄ dÀr lite lagom lojt, ungefÀr som en bakfull gör. Men nu kickas sagoberÀttaren igÄng. Hans leende pÄminner om Gargamels, ni vet elakingen frÄn smurfarna. Han laddar för att skriva.

Den Ă„talades advokat börjar förhöra Ingrid Carlqvist, som med sitt uttalande starkt markerar vilken cirkus detta Ă€r. Åklagaren försöker framstĂ€lla TryckfrihetssĂ€llskapet som en kriminell organisation, menar Ingrid Carlqvist. Döms den Ă„talade, görs TryckfrihetssĂ€llskapet till en kriminell sammanslutning vilket pĂ„ sĂ€tt och viss Ă€ven gör yttrande- och Ă„siktsfrihet brottsligt.
Åklagaren verkar mena att om man kritiserar islam, sĂ„ hatar man exakt alla vĂ€rldens 1,6 miljarder muslimer. Varenda en, vilket fĂ„r mig att undra. Hatar jag min syster som Ă€r muslim, dĂ„ jag kritiserar Irans styre? Behöver inte ens tĂ€nka tanken klart. SjĂ€lvklart Ă€lskar jag min syster. Hennes val av gud spelar ingen som helst roll.

Åklageran Linda Rasmussen kĂ€mpar hĂ„rt för att pĂ„stĂ„ att man inte fĂ„r kritisera islam. VarpĂ„ Ingrid Carlqvist skjuter av ett skott frĂ„n höften:

–Menar Ă„klagaren att Torgny Segerstedt inte skulle ha kritiserat nazismen för att nazisterna dĂ„ kunde ha blivit ledsna?

Rasmussen blir tyst för nĂ„gra sekunder och har uppenbara problem att Ă„terhĂ€mta sig efter denna ”högerkrok”. Oisin krymper ihop mer och mer. Tidigare satt han som en bestĂ€md fura, nu börjar hans axlar sjunka nedĂ„t. Hans tangentslagningar minskar. Det Ă€r inte lĂ€ngre nĂ„gon kulspruta som fyrar av ord.

De tvÄ kvinnorna har enligt Äklagaren misshandlats pÄ grÀnsen till grovt. Skadorna som visats upp Àr nÄgra diffusa blÄmÀrken. De sÀgs ha uppstÄtt av ett trubbigt föremÄl. I vanliga fall syftar man pÄ baseballtrÀn, batonger, klubbor, sablar och svÀrd. Ni kan nog sjÀlva tÀnka er vilka sorts skador dessa föremÄl kan stÀlla till med. Den Ätalade pÄstÄs ha slagit den Àldre kvinnan tvÄ, tre gÄnger med ett par skor av tyg och plast. Kvinnan ska ha trÀffats av sulan. En mjuk sko kan omöjligt falla in under begreppet trubbigt föremÄl.

Inte ens en vittnande rÀttslÀkare kan bekrÀfta att skadorna uppstÄtt pÄ det sÀtt Äklagaren menar. Skadorna passar inte mönstret, menar han.

Sak pÄ sak faller för Äklagaren, och nÀr hon i slutet av dagen ska summera allting pÄminner hon mest om en groggy boxare.
VÀl hemma med en kopp kaffe i handen lÀser jag Oisin Cantwells artikel frÄn rÀttegÄngen. Jag förstÄr varför han mÄste ta i som han gör. För det var dÄ verkligen inte mycket kvar av varken Oisin eller Äklagaren efter dagen. Det enda bevis som Äklagaren egentligen hade att anföra för att det var grov misshandel och hatbrott, var medlemskap i en organisation som kÀmpar för rÀtten att fÄ tala fritt.

Med krumma axlar och osÀker blick lÀmnade Oisin Cantwell rÀttssalen och jag frÄgar precis som förra gÄngen. Var vi pÄ samma rÀttegÄng?

0 0 vote
Article Rating


DonĂ©r engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

4 Comments
Most Voted
Newest Oldest
Inline Feedbacks
View all comments
Ove
Ove
6 years ago

Oisin Cantwell – jeg ser han skriver at Ingrid skal ha vĂŠrt dypt innsyltet med den tiltalte. Sukk, hvilke assossiasjoner: lyssky virksomhet og kriminalitet i det skjulte. Vi snakker om en ansatt. Jeg skal ikke kommentere mer disse to forskjellige verdener – men gĂ„ til avslutningen pĂ„ hans skriverier. Cantwell avslutter med: “Det Ă€r för mig tydligt att mannen gav sig pĂ„ kvinnorna för deras tro.” Dobbelt sukk. Cantwell sĂ„ kanskje ikke bare bakfull ut – men var det. Det synes rimelig at et intelligent menneske som mĂ„ servere slikt journalistisk sĂžppel og lĂžgner mĂ„ kompensere med store doser alkohol… Read more »

Hans Und
Hans Und
6 years ago

Hvis dommeren har lidt sund sans og selvopholdelses drift i behold, sÄ skriver han rent ud i dommen at han ikke kan og vil forholde sig til den del af sagen.

Hans Und
Hans Und
6 years ago

At myndighederne, det vil i sidste ende sige staten, indlejre en sag i en anden sag, hvor den anklagede sÄ ikke har mulighed for at forsvarer sig, er naturligvis dybt krimminelt.

– Og det gĂžr det bestemt ikke bedre, at man ogsĂ„ forsĂžgte sig under Breivik sagen. Det betyder bare det mĂ„ anses som gentagelses kriminalitet.