8
apr
Seneste opdatering: 8/4-15 kl. 1514
2 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Thomas Nydahl: ANTECKNAT I KRIGSTID, En bok om islamism, expansionism och militÀra konflikter som fick sina urladdningar under det gÄngna Äret.200 kroner. Fra Epilog:

Det Ă€r alltid riskabelt att uttala sig i frĂ„gor som rör Israel och Palestina. Jag tar risken och konstaterar att den enda ”judiska bosĂ€ttningen” som omvĂ€rlden accepterat var Auschwitz. Det kan lĂ„ta som ett smaklöst skĂ€mt men jag menar det pĂ„ allvar. Att ingen kom till den europeiska judenhetens hjĂ€lp ens under de vĂ€rsta och blodigaste ritualerna sĂ€ger en hel del om vad omvĂ€rlden tyckte. Inte sĂ„ mycket som en bomb fĂ€lldes av de allierades flyg över de jĂ€rnvĂ€gslinjer som fraktade hundratusentals judiska fĂ„ngar i godsvagnar till en sĂ€ker död.

Omslagets framsida (1)NĂ€r jag tidigt pĂ„ tisdagsmorgonen lĂ€ste nyheterna frĂ„n Jerusalem tĂ€nkte jag först: ja, ja, hĂ€r ser vi hur vĂ„ldsspiralen fungerar. Efter hĂ€mnd kommer alltid hĂ€mnd. En dödad palestinier ger – minst – en dödad jude. Efter palestinska större attacker kommer – inte sĂ€llan men heller inte alltid – en vĂ„ldsam vedergĂ€llning frĂ„n Israel, i Gaza eller nĂ„gon annanstans.

Men det som hĂ€nde i synagogan i Har Nof, i vĂ€stra Jerusalem har ocksĂ„ en annan dimension som man inte kan bortse frĂ„n. De tvĂ„ attentatsmĂ€nnen frĂ„n Jerusalemstadsdelen Jabel Mukaber skrek Allahu Akbar medan de med skott och yxhugg dödade och sĂ„rade de bedjande. Det finns sĂ„ledes en religiös dimension, och inte bara en “geografisk” eller “nationell”. Striden mellan palestinier och israeler beskrivs ibland som att “rĂ€tt stĂ„r mot rĂ€tt” eller att frid och fröjd kommer att uppnĂ„s om Israel drar sig tillbaka och etablerar 1967 Ă„rs “gröna linje” som nationens grĂ€ns.

Den religiösa dimensionen har mer med den islamistiska vĂ€ckelsen att göra. BĂ„de judar och kristna betraktas i den som “otrogna”, som “kuffar” som mĂ„ste drivas ut och bort eller dödas som i Har Nof. Levande judar i Dar al-Islam Àr den vĂ€rsta styggelse dessa mĂ€nniskor kan tĂ€nka sig. Om Dar al-Harb försöker trĂ€nga in pĂ„ denna heliga mark Ă€r det en krigsförklaring i sig, vapen eller inte.

Tzipi Livni sa till IDF-radion att hon lĂ€nge fruktat att det religiösa skulle slĂ„ igenom, och tillade “Jag har fruktat det dĂ€rför att det inte finns nĂ„gon lösning pĂ„ ett religiöst krig.” Jag tror att jag förstĂ„r Livnis resonemang men anser Ă€ndĂ„ att hon har fel. SĂ„dana krig brukar ju – om vi ser till historien – vara lĂ„nga och innebĂ€ra oĂ€ndligt lidande, men de fĂ„r sin “lösning” nĂ€r de ena parten slagits till marken eller gett upp. Dessa krig pĂ„gĂ„r just nu i Israels grannlĂ€nder och Islamiska statens etablerande av kalifatet har visat just denna skoningslösa terror mot andra folk och andra religionstillhörigheter, inte minst i Irak och Syrien.

LĂ„t mig ocksĂ„ Ă„tergĂ„ till tanken om vĂ„ldsspiralen. Det Ă€r alldeles sjĂ€lvklart sĂ„ att varje gĂ„ng det anvĂ€nds fysiskt vĂ„ld sĂ„ möts det av just sĂ„dant frĂ„n den andra sidan. Sedan ett tag tillbaka har palestinierna börjat anvĂ€nda en ny typ av aktioner. De angriper enskilda judar, inte bara pĂ„ och intill bosĂ€ttningarna utan ocksĂ„ i israeliska stĂ€der som Tel Aviv och Jerusalem. Angreppen har kommit i form av snabbt framförda bilar eller större traktorer/ hjullastare som kraschat in i busshĂ„llplatser och andra civila platser, men ocksĂ„ i form av yx- och knivattacker. NĂ€r en palestinier för nĂ„gra dagar sedan hittades hĂ€ngd i den buss dĂ€r han var chaufför utlöste det en vĂ„g av vĂ„ld frĂ„n VĂ€stbanken. Israelerna hĂ€vdar att det var ett sjĂ€lvmord. De palestinska organisationerna sĂ€ger att det var mord. Vilket det var kan vi förstĂ„s inte veta, men mönstret gĂ„r igen frĂ„n det som utlöste senaste Gazakriget. Att den gamla “marxistiska” och revolutionĂ€ra organisationen PFLP nu tagit pĂ„ sig ansvaret för tisdagens massaker gör ocksĂ„ saken Ă€nnu mer delikat. PFLP har ju, ocksĂ„ pĂ„ den tiden man sysslade med flygplanskapningar och hade DDR som bas, alltid omhuldat tanken att varje jude Ă€r ett legitimt offer eftersom han eller hon betraktas som “sionist” och dĂ€rmed en fiende.
Angreppen pĂ„ civila utgör en egen kategori i detta smutsiga krig och de har funnits med sedan hundratals Ă„r. Pöbelsammanstötningar, mord, massakrer förekom lĂ„ngt innan staten Israel etablerades. Man behöver bara nĂ€mna Hebron-massakern 1929 dĂ„ 67 judar slaktades av en arabisk mobb, och den massaker som palestinierna i sin tur hĂ€nvisar till Ă€gde rum 1984 dĂ„ en judisk fanatiker – av religiösa sjĂ€l, mĂ€rk vĂ€l! – gick in i Ibrahimi-moskĂ©n och slaktade 29 bedjande palestinier. Man erinrar sig ocksĂ„ augustimassakern 1929 dĂ„ en stor arabisk mobb mördade 47 judar i Jerusalem liksom den i Safed bara en vecka efter Hebron-massakern dĂ„ 200 judiska hem brĂ€ndes ner och 18 mĂ€nniskor mördades. Listan kunde göras mycket lĂ€ngre.

VÄldsspiralen har alltsÄ sedan lÀnge en religiös dimension. De höjda ögonbryn vi sett nu kanske inte Àr sÄ befogade som de verkar. Varje enskild bestÄndsdel av förklaringen har sitt berÀttigande och ofta gÄr de in i varandra. Vem kan sÀga att ett attentat Àr religiöst betingat och ett annat politiskt, nationellt? De hÀnger samman, de triggar varandra, de ser till att utvecklingen gÄr allt nÀrmare en större och avgörande katastrof.

Om ordet optimismen borde förbjudas allmĂ€nt Ă€r jag inte sĂ„ sĂ€ker pĂ„ – vilket den portugisiska fadosĂ„ngerskan AmĂĄlia Rodrigues föreslog – men jag kan i alla fall instĂ€mma i den Ă„sikten nĂ€r det gĂ€ller Israel, Palestina och Mellanöstern. Den senaste mĂ„nadens mĂ„nga mord och massakern under tisdagen understryker att allt Ă€r pĂ„ vĂ€g bortom all kontroll, oavsett vad ledarna i Jerusalem, Ramallah och Gaza sĂ€ger och tĂ€nker. Det finns en brutal realitet som förmodligen redan avgjort saken: den israeliska politiska klassen tycks övertygad om att man kan erövra och ockupera varje bit palestinsk mark som finns kvar pĂ„ VĂ€stbanken och de palestinska organisationerna Ă€r i lika hög grad övertygade om att man kan förinta “den sionistiska enheten” Israel. Det hopp som pĂ„ 1980-talet föddes om en tvĂ„statslösning Ă€r idag lika verklighetsfrĂ€mmande och omöjlig som nĂ„gonsin före Oslo-avtalet. Det blir ett fortsatt krig om “de heliga stĂ€derna” och varje litet samhĂ€lle mellan Medelhavet och Jordanfloden. NĂ„got mellanlĂ€ge lĂ€r inte uppstĂ„ ens om USA skulle dra tillbaka sitt stöd för Israel eller arabvĂ€rlden och Iran för palestinierna. SprĂ„ket Ă€r krigets. Handlingarna Ă€r krigets. Det Ă€r bara vapnen som skiljer dem Ă„t: tanks mot bilar, flygbombningar mot raketer, vĂ€pnade trupper mot gerillaenheter i underjordiska tunnlar.

0 0 votes
Article Rating


DonĂ©r engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

Subscribe
Notify of
guest

2 Comments
Most Voted
Newest Oldest
Inline Feedbacks
View all comments
Ole Burde
Ole Burde
8 years ago

Thomas Nydahl mener det godt , og han har tydeligvis gjort sig en hĂŠderlig anstrengelse for at forstĂ„ hvad der sker i Israel . Set fra hans norske synsvinkel er det hele temmelig deprimerende , en ‘voldspiral” uden mulig ende , han overvejer med eller uden satire tilsyneladende at ” forbyde optimismen” i den israelske-palĂŠstinensiske sammenhĂŠng ! …Kort sagt , han ser kun de negative sider , fordi det positive indhold er af en natur som han IKKE er udstyret til at opfange , hans antenner er ikke bygget til de relevante bĂžlgelĂŠngder . Hvordan skulle han kunne opfange den… Read more »

Peter Buch
Peter Buch
8 years ago
Reply to  Ole Burde

Nydahl er svensk…

2
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x