20
jun
Seneste opdatering: 21/6-15 kl. 1125
Ingen kommentar - Tryk for at kommentere!

Jascha_Horenstein fĂždt i Kiev, 1898, en Mahler, Bruckner og Nielsen dirigent, assistent for Wilhelm FurtwĂ€ngler. Han dirigerede i KĂžbenhavn i 1972 Brahms 2 og Webern med Radiosymfoniorkestret. Jeg sad i salen. Jeg kan nĂŠsten huske det. Det findes pĂ„ en DECCA plade. Min forlĂŠngst dĂžde ven havde sendt ham 100 roser pĂ„ Hotel D’Angleterre‎. Jeg var bare det tynde Ăžl. Dette er en strygersekstet, lavet om til en kammersymfoni.

Det er sart, romantisk og  lidt skrÊmmende. HÞr 16:00, hÞr, hÞr, som Kierkegaard skriver, hvad er det med de  strygere, der griber ens hjerte? Noget glemt og savnet, vil jeg tro. En Þmhed som er fravÊrende i de flestes prosaiske liv, en Þmhed  musikken minder en om i en verden, der  gerne vil gÞre en kynisk.

Den politiska adeln

Lars Bern skriver Blir den tysta statskuppen slutet för folkstyret? om det svenske, sÄkaldte demokrati. Han kan selvsagt ikke skrive i svenske aviser, men der foregÄr heller intet af betydning der:

Jag har tidigare skrivit om hur de politiska partierna i Sverige gradvis förvandlats frÄn folkrörelser till exklusiva yrkesföreningar för den nya politiska yrkesklassen. Denna klass bestÄr av karriÀrister som i stort sett saknar yrkeserfarenhet och nÄgon betydande bildning. Journalisten Anders Isaksson döpte dem en gÄng mycket riktigt till den politiska adelsklassen, som likt den gamla adeln skaffade sig toppositioner i samhÀllet utan andra meriter Àn sin klasstillhörighet.

PÄ femtio Är har partierna gjort sig av med nÀstan alla sina medlemmar och verksamheten har gÄtt över frÄn medlemsavgifter till att finansieras med skattepengar. Konsekvensen av den hÀr utvecklingen Àr att den tidigare folkligt förankrade idédebatt som formade partipolitiken har tystnat. De partiaktiva ser mest politiken som en enkel karriÀrvÀg till feta skattefinansierade maktpositioner. I den hÀr miljön gÀller det att minimera riskerna som skulle uppstÄ om man tillÀt vanligt folk att pÄverka politiken. De politiska adelsmÀnnen har numer starkare gemensamma intressen över partigrÀnserna att bevaka, Àn de intressen som Àr folkets.

Resultatet av den hÀr utvecklingen Àr att politikerklassen format vad de kallar den demokratiska vÀrdegrunden. LÄt er inte förledas av namnet, detta har inget med demokrati att göra. Det handlar istÀllet om att begrÀnsa den politiska spelplanen till den riskfria politik som de hÀr makthavarna har eget intresse av, och att tysta andra Äsikter Àn de som slÀpps fram i den s.k. Äsiktskorridoren. Debatten mellan partierna handlar inte lÀngre om idéer hur samhÀllet bÀst skall formas. Den begrÀnsas stegvis till en allt tunnare fasad, dÀr man bjuder nÄgon enstaka procent upp och ner för att ge sken av olika stÄndpunkter. I vissa frÄgor gör man inte ens det, utan dÀr tystats alla avvikande Äsikter.

Skapandet av en för den politiska adeln gemensam politisk doktrin har kommit att helt diktera det politiska livet. Folkets möjlighet att öva inflytande över politiken har smÀlt ihop och demokratin dör. Den hÀr olyckliga utvecklingen Àr ett resultat av en noga vald politisk strategi frÄn politikerklassens sida. [..]

Problemet för yrkespolitikerna Ă€r att ur folkdjupet har det vuxit fram en ny politisk folkrörelse – Sverigedemokraterna. Ursinnet frĂ„n yrkespolitikerna över detta folkliga tilltag Ă€r inte att ta miste pĂ„, men rĂ€dda Ă€r de! Och de gillar inte vad folk tycker! Plötsligt börjar det dock gĂ„ att pĂ„ allvar diskutera delar av den cementerade vĂ€rdegrunden. Finns det kanske hopp för vĂ„r demokrati?


DonĂ©r engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?


Comments are closed.