Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Bildmontage Jan Milld

Morgon i oktober 2015. Vi vaknar i ett land i upplösningstillstånd, snabbt på väg mot undantagstillstånd. Sverige är ett land under belägring. Det har inte kommit plötsligt, och det sker inte oväntat, som regeringen försöker få oss att tro.  Mängder av skribenter i bloggvärlden har varnat för det här scenariot i åratal. Ingen har velat lyssna. Ingen har brytt sig. Ingen har vidtagit några åtgärder. Istället har de sju massinvandringspartierna fortsatt att driva en vansinnig politisk utopi, uppbackade av lojala myndigheter och nyttiga idioter. Som om de gick på högpotenta steroider. I själva verket följer de en Plan, som den här krönikan också ska handla om.

Sanningen hinner ifatt lögnerna

Blinda och döva för konsekvenserna har de ignorerat alla varningar. De har hånat oss, kallat oss rasister, konspirationshysteriker och islamofober. Man har förföljt oss, stigmatiserat och skandaliserat oss. Allt enligt samma metodik som har använts ända sedan människan uppstod som art: att stena budbärare som kommer med dåliga nyheter. De dåliga nyheterna skulle liksom försvinna då. Men sanningen är en motståndare som aldrig ska underskattas. Till sist hinner den ifatt även lögner som färdas i sjumilastövlar.

På aktertoften sitter en före detta svetsare med storhetsvansinne

Det vi nu ser är ett tillstånd som Sverige aldrig har upplevt i fredstid och som ingen ser slutet på. Morgon, och vi vaknar i ett land som driver redlöst som en båt utan åror. På aktertoften sitter en förvirrad före detta svetsare, drabbad av uttalat storhetsvansinne.  Hans vision är att lilleputtlandet Sverige ska rädda hela världen. Sverige ska vara förebild för Den Goda Staten.

Vi hör honom svamla hjälplöst och osammanhängande om att “ta vårt ansvar”.

Vi hör honom säga: “Nu krävs samling och gemensamt ansvarstagande”.

Han kräver att hela svenska folket ska ställa upp och städa och ställa till rätta vad en galen maktelit har förstört i sina hämningslösa härjningståg mot vårt land, vårt folk, vår ekonomi och vår kultur. Just det folk som har ogiltigförklarats tusenfalt, men som man ropar på när det gäller att röja upp och betala notan.

Jag tänker inte ta ansvar för en nationell kollaps

Jag hör vad han säger, men han ska inte räkna med mig. Jag är en av de miljoner människor som har varit med och byggt upp det land som nu belägras framför mina ögon. Jag tänker inte delta i någon samling eller ta ansvar för en nationell kollaps som samvetslösa dårar i regering, riksdag och media har skapat. Sveriges krasch är deras ansvar, inte mitt. Jag är inte det minsta delaktig i denna smutsiga byk, och jag tänker varken dansa tango eller sjunga mångfaldshymner ovanpå ruinerna av Sverige.

Jag är en av dem som i många år har varnat för konsekvenserna av en ohållbar invandringspolitik. Jag är en av dem som har fått betala ett högre pris för mina försök att rädda Sverige än någon PK-svamlare i sin vildaste fantasi kan föreställa sig. Samtliga ansvariga har vägrat lyssna. Med brutala, avhumaniserande metoder har de försökt tysta oss. Eldade av sina perverterade framtidsvisioner har de fortsatt att driva Sverige mot kollaps.

Stefan Löfven är totalt panikslagen

Sveriges statsminister Stefan Löfven (s) har lika mycket trovärdighet som en felprogrammerad robot. Han är uppenbart totalt panikslagen och utlämnad till rådgivare som inte heller vet vad de ska ta sig till när verkligheten frontalkolliderar med flosklerna. Hela regeringen är drabbad av panik. Trots alla försäkringar om motsatsen har Sveriges styrande förlorat kontrollen.

En tydlig panikindikator var förra lördagens hastigt sammankallade presskonferens med justitie- och invandringsminister Morgan Johansson (s) och migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson. Lördag klockan 17 – en sensationell tidpunkt för en presskonferens. I synnerhet om man inte har någonting att säga.

En man som ska ha förtroendet att leda vårt land?

På fredagen var det dags igen. Lyssna på hur statsministern låter när han talar på presskonferensen.  (Tidskod 00:44:58). Är detta ord från en man som ska ha förtroendet att leda vårt land?

Han får en fråga från Tomas Ramberg, inrikespolitisk kommentator på SR Ekot:

“Du säger att Sverige förbereder sig inför en krissituation, vad vill du säga med dom dramatiska formuleringarna?”

Stefan Löfven svarar:

“Ja för det första att vi vi står mitt upp i det jag menar allvar också när jag säger, när jag uttrycker ett ett stort tack till alla människor som gör en sån fantastisk insats för det är en humanitär insats det är precis som med migrations- och justitieministern just sa. Vad vi gör egentligen är att vi räddar liv när människor som kommer från bomber från … från mördande från förtryck … dom har sina liv i spillror. Vi Vi hjälper dom å då är det en, det är en stor humanitär insats och det självfallet då när vi nu ser … det antalet människor som behöver det, som söker det skyddet så är det en en en av dom största humanitära insatserna. Och att vi står inför en krissituation de det är ju bland annat därför jag, vi redogör för nu idag att vi också förbereder för en situation där vi kan behöva förlägga människor tält därför att … vi står upp för den den humanitära … flyktingpolitiken asylrätten men vi ser ju också vi kan ju inte blunda för det faktum att vi har fler än vi någonsin har tagit emot på så kort tid och då ska vi kunna ge dom tak över huvudet. Då är det…då kan det kan det komma att behöva annat.”

70-80 procent män i vapenför ålder

Trycket på Sverige från migranter från tredje världen har aldrig varit större. Det som händer nu är unikt i fredstid. Nu avdelas styrkor från vad som återstår av försvarsmaktens insatsförband till att sköta den viktiga asylprövningen, eftersom migrationsverket har kollapsat under trycket av uppemot 10 000 asylsökande i veckan. Det rör sig om personal som varken har utbildning eller erfarenhet av att handlägga sådana ärenden. Givetvis ökar det godtyckligheten i asylprövningen – som redan är dokumenterat oroväckande stor.

De som invaderar Sverige är till 70-80 procent unga starka män i vapenför ålder som mer liknar en armé än människor med asylskäl. De som flyr från kriget i Syrien är en minoritet, trots att både politiker och media försöker få oss att tro motsatsen. Barn är också en liten minoritet, fast media i manipulativt syfte ständigt visar hjärteknipande bilder på små barn. Majoriteten är migranter från säkra, icke krigförande länder som helt enkelt vill dra nytta av den svenska välfärden.

“Svenskarna ska gå med på oöverblickbara konsekvenser”

I media kallas migranterna genomgående “flyktingar”. Merit Wager skriver på sin blogg: 

“I Sverige ligger fokus således i första hand på de människor som, i aldrig tidigare skådade skaror, vill ha ett bättre liv, söker ”gratis” och bättre sjukvård, ”gratis” boende, försörjning och utbildning. Och trots att ingen med absolut bestämdhet vet någonting eftersom asylsystemet sedan länge havererat, står fyra ministrar i den svenska regeringen och säger till allmänheten att:

“Det här är människor som flyr från krig och förföljelse.”

“Och dessutom kräver de att alla svenskar, och andra som byggt upp ett välfungerande välfärdssamhälle – jämställt, rättvist, lugnt och tryggt – bland annat genom att de och tidigare generationer betalat mycket höga skatter, ska gå med på att drabbas av oöverblickbara konsekvenser för att de inte klarat sitt uppdrag (och inte tidigare regering heller) och Migrationsverkets generaldirektör (tidigare inräknad) inte klarat sitt jobb?”

“Inför undantagstillstånd bakvägen”

Johan Westerholm (s) skriver på ledarsidorna.se:

“Denna omfördelning av personal vittnar tydligt om att Sverige, och svenska myndigheter, befinner sig på kollapsens rand. (…) Allt tyder på att regeringen bakvägen inför ett undantagstillstånd. Ett undantagstillstånd som kommer att vara normalläget för minst ett, sannolikt två, år framöver.”

Regeringen vidtar inga åtgärder för att begränsa inflödet, trots att Utlänningslagen  ger utrymme för det. Det finns inga som helst ambitioner att begränsa flödena, återupprätta gränskontrollerna eller ge signaler som kan få de enorma strömmarna av unga män från tredje världen att stanna hemma och bygga upp sina egna länder eller välja en annan destination. Invasionen och koloniseringen av Sverige ska fortsätta till varje pris.

“Trots att flera kommuner redan idag varnar för en nära förestående systemkollaps så aviserar regeringen, genom MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap), att de inte avser agera” skriver Johan Westerholm.

Det är ett regelrätt folkutbyte som pågår

Den senaste desperata åtgärden är att bygga tältläger. Alla andra bostäder är slut, idrotts- och gymnastiksalar fullbelagda med madrasser. Varenda madrass som står att uppbringa har tagits i bruk. Staten förfogar över 185 vinterbonade tält med plats för 1 000 asylsökande. Det räcker inte ens en dag. Fler tält ska beställas.

”Det är en fantastisk humantär insats vi gör nu” säger invandringsminister Morgan Johansson. Nej, det är det inte. Humanitet är detta minst av allt. Det som pågår är ett regelrätt folkutbyte. Så gläd er, ni 87 procent som röstade för fortsatt massinvandring och folkutbytespolitik. Med den här takten kommer det bara att ta 10 – 15 år innan svenskarna är i minoritet i sitt eget land.

“Landets makthavare har bestämt sig för ett radikalt, irreversibelt och aldrig prövat samhällsexperiment” skriver nationalekonomen Tino Sanandaji. 

Skåda politikernas tappade ansikten, hör deras lögner

Skåda politikernas tappade ansikten. Hör deras lögner. Migrationsminister Morgan Johansson (s) har låtit undslippa sig:

”Ingen skulle kunnat förutsett hur det här skulle utvecklas.”

Och:

”Hela Europa har tagits på sängen.”

Just de formuleringarna har statliga Sveriges Radio  och Sveriges Television liksom den fria oberoende pressen utelämnat i sin rapportering från presskonferensen i Malmö den 3 oktober. Ännu ett exempel på medias agenda. Journalisterna skyddar politikerna genom att dölja deras uppenbara lögner och fadäser.

Invasionen var högst förutsägbar

Den nuvarande invasionen av Sverige var nämligen högst förutsägbar.

“Regeringen har känt till allt detta. Morgan Johansson har varit fullständigt klar på att när de stora flyktinglägren i Jordanien och Irak började tömmas i slutet på augusti så skulle detta påverka oss från mitten på september och framåt” skriver Johan Westerholm. 

Tino Sanandaji skriver:

“Invandringspolitiken har radikalt ändrats samtidigt som man ljuger om nästan varje detalj. Ingenting tyder på att Sverige kan hantera den nuvarande krisen så länge mediebevakningen präglas av strukturell oärlighet.”

“Naturligtvis kommer miljoner att försöka ta sig till Europa när man öppnar gränserna. Sverige har gått mot de facto fri invandring med inte bara Syrien utan med Afghanistan, Somalia, Eritrea och Irak.”

“En permanent förändring av svensk invandringspolitik”

Han fortsätter:

“Regeringen låtsas fortfarande att detta är en temporär kris som berör ett begränsat antal flyktingar redan på flykt. Så är inte fallet. Det som har hänt är att en permanent förändring av svensk invandringspolitik har öppnat upp för tiotals miljoner flyktingar. Den lavinartade ökningen under sommaren orsakades av europeiska policyändringar, inte av exogena händelser i Syrien. Drygt 60 procent av de som kommer är överhuvudtaget inte från Syrien.”

“Det är inte speciellt komplicerat. Sverige ger generös asyl till de som lyckas ta sig över gränsen. Det finns tiotals miljoner som med rådande praxis har asylskäl, varav en hög andel skulle komma om de kunde. Det är självklart att avvecklat gränsskydd leder till ett massivt, permanent inflöde eftersom en hög andel av tredje världens befolkning föredrar att bo i väst.”

Paniken sköljer som en tsunami över PK-propagandisterna

Massinvandringspropagandisterna har tappat greppet. Opinionsdinosaurierna går mot sin solnedgång. Om man vill få en aning om omfattningen av den panik som nu sköljer som en tsunami över denna skara kan man börja med att se Karin Pettersson, politisk chefredaktör på Aftonbladet när hon i SVT Aktuellt debatterar “flyktingkrisen” med Expressens ledarskribent Anna Dahlberg. Inslaget börjar cirka 14 minuter in i sändningen.

Karin Pettersson är påtagligt nervös. Jag har faktiskt aldrig sett denna självsäkra mångkulturpropagandist så skakig. Fasaden rämnar, hennes argument har tagit slut. Hon är en av dem som tjänar stora pengar på att driva Sverige mot avgrunden. Förra året taxerades hon för 1 425 403 kronor. Det motsvarar en månadslön på 118 783 kronor.  När hon ställs inför verkligheten skakar åsiktsplattformen under hennes fötter.

De snor som skållade illrar runt sitt nav av lögner

Vill man få ytterligare inblick i vidden av Sveriges kollaps kan man se Anders Holmbergs intervju med en lika nervös inrikesminister Anders Ygeman (s) i SVT Aktuellt, cirka 17 minuter in i sändningen. För första gången hör vi en svensk minister erkänna att det finns en gräns för hur många migranter Sverige kan ta emot.

Dagen därpå dementeras det av Stefan Löfven. Regeringen snor som skållade illrar runt sitt eget nav av lögner. Inte ens när landet står under belägring av oidentifierade migranter och lycksökare i storleksordningen 10 000 i veckan visar den några tecken på besinning.

Det inmålade hörnets dilemma

Sveriges politiker har i decennier målat in sig i ett hörn där de själva har sett till att avhända sig allt handlingsutrymme. Vad de och deras bundsförvanter bland journalisterna fruktar mest av allt är att bli nedsmetade med sitt egenhändigt skapade rasisttillmäle om de vidtar några åtgärder för att minska anstormningen mot Sverige. Därför är deras enda möjlighet att låta allting gå till en total krasch. Först då kan de peka på att de inte har något annat val än att vidta åtgärder. Men givetvis kommer de att kalla varandra “rasister” även då.

De offrar alltså med berått mod sitt land och sitt folk för att värna sitt eget skinn, sin prestige och sin plats vid köttgrytorna. Ja, det finns ett ord för det: landsförräderi.

Utan journalisterna vore landsförräderiet inte möjligt

Och journalisterna? Detta landsförräderi vore inte möjligt utan deras energiska hjälpinsatser. Som nyttiga idioter ställer de sig i politikernas tjänst för att genomdriva folkutbytet. Journalisterna har för länge sedan släppt ambitionen att rapportera sanningen. Istället leds de av en helt annan agenda, nämligen att “inte öka främlingsfientligheten”.

Därför undanhåller de fakta. Därför ifrågasätter de ingenting. Därför ställer de inga kritiska frågor. Därför ställer de inte de självklara följdfrågorna. Att upprätthålla den okunnighet som en stor del av massinvandringsentusiasmen vilar på bygger bland annat på att obehagliga fakta om vissa invandrargruppers höga överrepresentation i grov brottslighet förtigs, liksom invandrares höga överrepresentation i utbetalning av försörjningsstöd.

Kändisar slåss om en plats i rampljuset

Ingenting av det som sker sker av en slump. Det finns en Plan. Men innan jag berättar om den ska jag ge läsarna ett par exempel på några av den förmenta “godhetens” mest hysteriska uttryck: diverse kändisar som för att säkra maximal uppmärksamhet åt sig själva samlas kring migranterna så som törstande samlas kring brunnen en het sommardag.

Sångerskan Carola Häggkvist samlade ihop kläder och skor ur garderoberna. Sedan reste hon till den grekiska ön Kos i en vecka och för att ställa sig på stranden och ropa “Welcome” till människosmugglarnas båtar från Turkiet. Dessutom har hon låtit fem migranter flytta in i sin förhoppningsvis rymliga villa i Bromma.

“Jag gav mitt nummer, mina kläder, mina pengar, min kärlek och omsorg. Fem bor hemma hos mig nu. Jag hade en öppen period efter sommarturnén och kände att “nu kan jag åka ner”. Jag ville finnas på plats för människorna som tar sig över Egeiska havet. Den veckan har förvandlat mitt liv. Jag är så stolt över att vara svensk just nu” säger hon i en intervju med TV4 “Nyhetsmorgon”. 

Hon får inte en enda kritisk fråga från journalisterna. Det egendomliga är att hon använder alla tänkbara mediekanaler, TV4, Instagram och Expressen för att trumpeta ut att hon “kände ett stort behov av att i all tysthet få åka ned och vara verksam på plats där nöden är stor”.

“Jag har både ganska mycket pengar och tid att ge”

Skådespelaren Kjell Bergqvist vill inte vara sämre. På en minst sagt dubbeltydig bild i Dagens Nyheter vältrar han sig i sängen med den minderårige Hassan från Irak på en tillfällig förläggning i nattklubben Yards lokaler på Nobelberget i Sickla, Nacka. Liksom Carola Häggkvist råkade han ha lite tid över och använder just nu all sin lediga tid till att hjälpa migranter. För att en fembarnsfamilj skulle få sova och duscha bokade Kjell Bergqvist två rum på Grand hotel så att ”de fick sova lite”.

“Jag är lyckligt lottad för att jag har både ganska mycket pengar och tid att ge” säger han och går runt och tar selfies på sig själv och migranterna.

Vi bugar oss inför detta vördnadsbjudande exempel på sann humanitet.

Jan Milld ställer de enkla, självklara frågorna

Bloggaren Jan Milld ställer de enkla, självklara frågorna som journalister aldrig ställer:

”Uppgiften” består alltså i att plötsligt försörja och ge logi åt 1 000-tals, 10 000-tals, 100 000-tals eller miljoner utlänningar, förse dem med skolgång, vård, transporter och annan service.

Hur hamnade denna ”uppgift” i vårt knä?

Hur blev detta svenska folkets ansvar?

Vilka tog beslut om detta? När då?”

Det finns en Plan, och Sverige är pilotprojektet

Svaret är att det finns en Plan. Arkitekten och bloggaren Peter Krabbe skriver om den på sin blogg. Planen bär namnet “Agenda 2030” och är skapad av FN. Det började med mångkulturfanatikern Fredrik Reinfeldt (m), som redan under sin tid i MUF sannolikt stod under inflytande av Romklubben, där partikollegan, senare kristdemokraten Anders Wijkman var en viktig person och är ordförande sedan 2012.

Peter Krabbe skriver:

“De första spåren kunde skönjas under FN:s möte i Rio 1992, då Agenda 21 klubbades igenom. Men först måste naturligtvis Sverige omvandlas för att kunna vara pilotprojekt för övriga världen. Invandringen har varit en viktig del av detta. Vi ska visa att mångkultur fungerar, trots att de globala erfarenheterna visar på raka motsatsen.”

“Agendan är gemensam och global”

Rikligt med smörjmedel i form av svenska skattepengar öses över FN. Vi betalar 8 miljarder om året till världsorganisationen (2,5 miljarder enligt regeringens hemsida) och är därmed FN:s största bidragsgivare per capita. Vi ska helt enkelt vara världsmästare i allt.

När alliansen förlorade valet 2014 var Stefan Löfven snabb med att utan minsta ändring, och till synes utan minsta eftertanke, ta över det mångkulturella konceptet och migrationsöverenskommelsen med det extrema miljöpartiet.

“Det spelade ingen roll vem som bildar regering, Agendan är gemensam och global. En samlad väljarkår förstår ingenting. Vi ska ha Ordning och Reda, säger Anna Kinberg Batra. Vi ska ha Ordning och Reda, upprepar Stefan Löfvén. I detta mantra ingår att tysta oppositionen bland folket, så Yttrandefrihetslagen inskränks med hjälp av en ny hatbrottslag, där alla negativa attityder till mångkulturalismen förbjuds” skriver Peter Krabbe.

“Agenda 2030” förebild för mp:s partiprogram

Hört talas om “hållbar utveckling”? Det är den nya modetermen som kommer att nötas och nötas tills våra trumhinnor skrumpnar av utmattning.

Associationer till miljöpartiet? Inte så konstigt. FN:s “Agenda 2030” är den direkta förlagan till miljöpartiets partiprogram. Agendan för ett litet extremistiskt skitparti som i den senaste opinionsmätningen från norska Sentio fick 5,1 procent, och som tillbringar sin tid med att som trotsiga pubertetsyngel sabotera alla försök till seriöst politiskt arbete, går alltså hand i hand med FN:s planer på fri invandring, minskad yttrandefrihet och begränsningar av nationellt självbestämmande samt “fattigdomsutjämning”, det vill säga accelererad överföring av resurser från i-världen till u-världen så att alla får leva på u-landsnivå.

“Den sista pusselbiten har fallit på plats”

Vid en konferens i New York den 25-27 september antog FN 17 nya utvecklingsmål och 169 delmål för “hållbar utveckling”, allt ett led i “Agenda 2030”. 

Tjänstemän och politiker jublar. Konferensen, där påven deltog, är höjdpunkten på de möten som har hållits sedan 1992. Vid FN:s toppmöte i Rio det året antogs den första agendan för en hållbar utveckling, “Agenda 21”, som mest var inriktad på förbättringar i miljö, hälsa och klimat.

“Vi har nu fått ta del av rapporten från FN:s toppmöte i New York 25- 27 september och kan därmed konstatera att den sista pusselbiten fallit på plats. Även om tystnaden består kan vi nu åtminstone se en bild, en bild som visar hur vår framtid kommer att se ut. Frågan är om vi vill öppna våra ögon för att se den bilden, eller om fortsatt dvala är att föredra för den personliga fridens skull?” skriver Peter Krabbe.

“Transforming our world”

“Agenda 2030” har fått den pretentiösa titeln “Transforming our world: the 2030 agenda for Sustainable Development” eller förkortat “2030 Agenda”. FN anser sig nu ha kommit fram till receptet för hur världen skall räddas undan undergång och sätter tidpunkten 1 januari 2016 som startpunkt för Time for action! Målet är fortsatt globalisering och begränsningar av nationalstaternas självbestämmanderätt.

Peter Krabbe skriver:

“Sammanfattat kommer vi 2030 enligt FN att ha en världsregering, ett socialistiskt system utan kapitalism, en värld utan fattigdom och krig och full kontroll över klimatförändringar samt fri migration i en värld utan gränser. Detta om 15 år!”

“Vissa ”problem”, som yttrandefriheten, är redan under åtgärdande. En skenande övervakning av internet och censur av bloggar och den fria kommunikationen på sociala medier är redan påtaglig. Press och media har fått strikta regelverk för att vi lugnt ska kunna sova vidare.”

Nationerna underordnade FN:s överhöghet

“Agenda 2030” är program för en totalitär världsordning. Nationerna ska vara underordnade FN:s överhöghet. De nationella regeringarna har ansvaret för genomförandet av Agendan (artikel 47), medan övervakningen ska utövas av FN:s generalförsamling genom Det Högsta Politiska Rådet (The High Level Political Forum) och ”The Economic and Social Council”.

Migration framställs som något enbart positivt i FN-dokumentet. Migranter ska tas omhand i det land de själva väljer att flytta till. I artikel 29 sägs att ”vi erkänner det positiva inslaget av migranter för ett hållbart och utvecklande samhälle”. “Vi” erkänner också att den internationella migrationen är en mångdimensionell realitet av stor betydelse för utvecklingen av länder involverade i ursprung, förflyttning och mottagande.”

“Frågan är ju redan avgjord i FN”

Om den svenska invandringsdebatten skriver Peter Krabbe:

“Man har svårt för att hålla sig för skratt när man läser den politiska argumentationen för och emot migration. Frågan är ju redan avgjord i FN, och Sverige har genom “Agenda 2030″ förbundit sig att medverka till den migration som FN anser är nödvändig för att göra en globalt hållbar omfördelning av befolkningarna i syfte att utrota fattigdomen.”

I artikel 25 stadgas att länderna ska stå för livslång omsorg om alla, oberoende av kön, ålder, ras, etnicitet, handikapp, migrationsstatus, ålder med mera för att bli likvärdiga medborgare.

“Den som förvånats över att EU-migranter inte avhyses genom att länsstyrelsen upphäver sådana kommunala beslut kan nu förstå bakgrunden” skriver Peter Krabbe.

Sveriges roll – att vara pilotprojekt

Sveriges roll i den nya världsordningen är att vara pilotprojekt – en global modell för det nya utopiska världssamhället. Det är i det skenet vi ska se allt storvulet prat om Sverige som “den humanitära stormakten”. Svenska politiker oavsett partifärg boostar sina egon i ljuset av den glans som faller över vårt land för att vi glatt går i spetsen och genomför ett dödsdömt samhällsexperiment med irreversibla skadeverkningar.

Peter Krabbe igen:

“Genom media kommer ni inte att få mycket insyn, och vår 7-klöverregering lär inte heller anstränga sig med att förklara sambanden. I detta inlägg vill jag främst peka på det för Sveriges del totalt omvälvande skiftet från en folkvald demokrati till en tjänstemannastyrd världsorganisation utan insyn eller genomlysning.”

Bidragsfifflare leder förhandlingsarbetet

Förhandlingsarbetet i syfte att omvandla Sverige i enlighet med “Agenda 2030” har letts av helt okända namn: Michael Hjelmåker, 40, kansliråd på utrikesdepartementet, och Kajsa B. Olofsgård, Sveriges ambassadör med ansvar för “Agenda 2030”.

Det fortsatta arbetet ska ledas av 37-årige civilminister Ardalan Shekarabi (s), invandrare från Iran som gömde sig illegalt i flera år och 2003 använde 76 000 kronor av SSU:s medel som skulle ha gått till integrationsprojekt till sin egen kampanj för att bli SSU-ordförande. Omfattande fusk med medlemssiffror i SSU i syfte att tillskansa sig högre bidrag hör också till hans meriter. Dessutom den 70-åriga framtidsministern Kristina Persson (s), som har sagt att “global deal” handlar om att Sverige ska ta en ledarroll i världen”.

Skattehöjningar och sänkt levnadsstandard – en medveten kalkyl

Fattigdomsbekämpning ska inte i första hand ske genom bistånd till utvecklingsländerna. (Notera den svenska regeringens upprepade finansiering av invandringens kostnader genom att ta av biståndet). Det är genom att dela med oss av vår egen välfärd i form av bidrag och sociala förmåner till migranter från fattiga länder som utjämningen ska äga rum.

Kraftiga skattehöjningar och sänkt levnadsstandard för svenska folket ingår i en medveten kalkyl, och SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, har redan varnat för kommunala skattehöjningar på minst två skattekronor = 6 procent  – beräkningar som bygger på hur den svenska ekonomin såg ut i våras och alltså redan är inaktuella. Höjningen kopplas av SKL direkt till kostnaderna för invandringen. Detta är en avsiktlig omfördelning av medel som utgör svenska folkets ihoparbetade tillgångar. Och det är bara början.

Vilka straffåtgärder kommer FN att tillämpa?

Det återstår att se vilka bestraffande åtgärder som FN-styret kommer att tillämpa gentemot de nationer som vägrar lyda, trots att de satt sina signaturer på konventionsdokumentet.

“Hur ska de nationer hanteras som genom en oppositionell folkvilja vill lämna FN-samarbetet och framför allt hur ska de befolkningar hanteras som vägrar överge sin ekonomiska standardnivå till förmån för en global inkomstutjämning?” frågar Peter Krabbe.

“Något håller tydligen på att gå snett, men i Sverige förstår man inte att loket håller på att tappa sina vagnar. Istället jublar man över sitt nya samhällsbygge och sin inbillade roll i världspolitiken.”

Belägringen har bara börjat.

Mer läsning:

Så ska Löfvens globala vision bli verklighet. 

Av Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter