Lyden er ikke optimal, men med hovedtelefoner går det nogenlunde. Vilks er jo foruden at være lærd meget morsom, så man skal lige forlige sig med, at publikum knapt klemmer et lille fnis ud. Men Vilks er professionel, han kan selv. Han er i hopla. Det er kendt stof, men det er improviseret, så det er nyt hver gang. (Hør eventuelt mine egne optagelser Lars Vilks om Dan Park: Entartete kunst eller politisk propaganda? og Lars Vilks og Charlie Hebdo i København.)

Igår blev det en föreläsning i Stockholm. Sverigedemokraternas tidigare ungdomsförbund hade bjudit in mig för att tala om yttrandefrihet och om mina erfarenheter. När jag fick inbjudan hyste jag ingen större tilltro att det skulle bli något av. Mina föreläsningar det här året har drabbats av skräckens regemente. Det brukar börja bra, allt verkar så gott som klart, för att sedan stöta på patrull. Lokalfrågan och säkerhetsomständigheterna har inte gått att lösa. Jag trodde inte heller att det skulle bli något den här gången. Men det blev det trots händelseutvecklingen i Paris. Den enda förändringen var att vakthållningen skärptes. Jag tyckte att det blev ett lyckat arrangemang. Händelserna i Paris gjorde att jag talade en del om terrorismens utveckling sedan jag dök in i den scenen 2007, men annars handlade det mest om konst och politik. Expressen gjorde ett inslag. 2161: Ny skräckvåg – Expressen husker at kalde ham “kontroversiel” og påtaler han forelæser for “højrepopulister.”

David Wood: The Quran and the Siege of Paris