1
sep
Seneste opdatering: 1/9-17 kl. 1400
4 kommentarer - Tryk for at kommentere!

MÄngkultur, integration och svenska vÀrderingar (Greycat Publishing House)

Av Thomas Nydahl

“Ordet ‘god’ har en obehaglig bismak” skriver Bertolt Brecht i Flyktingsamtal (svenska 1974 i Herbert Grevenius översĂ€ttning).

Det Àr just den obehagliga bismakens epok vi lever i. Nyorden klibbar fast vid de gamla och upphöjs till moralisk standard. Det sker med nödvÀndighet nÀr vÄrt sprÄk blir till politiska vapen för att upprÀtthÄlla en bestÀmd maktordning.

Jag lÀser Den banala godheten med nÄgra Àmnen ekande i huvudet:

Är (bristen pĂ„) integration huvudproblemet? Nej, det Ă€r den massiva inflyttningen som gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng skapar och expanderar etniska enklaver.

Är antalet nya i vĂ„rt land i sig huvudproblemet? Nej, det Ă€r den förkrossande majoriteten av mĂ€nniskor frĂ„n muslimska lĂ€nder, med Koranen och Sharia-lagen i sina bagage.

NĂ€r författaren och etikprofessorn Ann Heberlein skriver om dessa Ă€mnen – med ”godheten” som centralt begrepp – i sin nya bok, dĂ„ rycker det svenska status-quogĂ€nget ut. Det Ă€r ”intellektuella” som finns över hela det politiska fĂ€ltet som ser sig som grindvakter för det som kallas ”mĂ„ngkultur”, â€Ă¶ppenhet”, ”mĂ„ngfald” och annat som plötsligt inte lĂ€ngre vill befatta sig med henne.

Jag inbillar mig att Heberlein var beredd pÄ detta och att hon dÀrmed fattade ett svÄrare beslut Àn vanligt med en bokutgivning. Sista meningen i boken lyder:

”I ett gott samhĂ€lle förstĂ„r varje medborgare att hennes frihet tar slut dĂ€r den andres börjar”. Att det nya Sverige inte Ă€r ett sĂ„dant – gott – samhĂ€lle visar hon med en rik och nedstĂ€mmande förteckning av samhĂ€llsfenomen, varför begrepp godheten i boktiteln mer ska förstĂ„s som sin motsats, en aningslös, moraliskt drĂ€nerad godhet, eller med hennes egna ord, ”den oreflekterade viljan att göra gott utan att ta ansvar för handlingens konsekvenser.”

Om jag fÄr avgrÀnsa min lÀsning till att gÀlla den samtida inflyttningen frÄn muslimska lÀnder sÄ behöver jag inte upprepa vad jag tidigare skrivit om arbetskraftsinvandringen frÄn Turkiet, Grekland, Jugoslavien och Finland. Den ter sig irrelevant i detta sammanhang. Heberlein gör förvisso nedslag i invandringens historia för att visa pÄ skillnaden mellan den epoken (1950-1970-talen) och det som pÄgÄr i vÄr tid. De blir nog sÄ effektiva.

Men det Àr ÀndÄ inte mÀnniskorna frÄn Somalia, Etiopien, Irak, Syrien och Afghanistan som Àr bokens egentliga huvudpersoner. Det befriande Àr nÀmligen att hon sÀtter sökarljuset pÄ Sverige och svenskarna. Hela bokens första avdelning Àr indelad i kapitelrubriker som börjar med de tre orden Den banala godheten. HÀr beskriver och resonerar hon kring viktimisering, sexuella övergrepp, etniska konflikter, terrorismen, de papperslösa och annat.

Heberlein har skarp blick för hur den mediala offentligheten – viktigare Ă€n nĂ„gonsin med internet och sin maximala tillgĂ€nglighet – formar mĂ€nniskors samsyn, hur man nĂ€ra nog nordkoreanskt i samlad tropp ansluter sig till hela koncept av Ă„sikter/idĂ©er/livsĂ„skĂ„dningar som omfattar naivitet, vĂ€lvilja och godhet i relation till okunnighet, ovilja att ta till sig konkreta fakta och vĂ€lgrundad information. ”SĂ„dant talar vi inte om”. Men vem ska tala om de etniska konflikterna, islamisternas dödliga vĂ„ld riktade mot ”otrogna” samhĂ€llen som vĂ„rt, sexuella övergrepp, sĂ€rartskrav och kulturrelativismen?

Ann Heberlein visar hur ett tidigare öppet och balanserat land som vÄrt snabbt sjunkit ner i ett kluster av politiska och kulturella klichéer, dÀr varje avvikande uppfattning inte bara peststÀmplas utan de facto utesluts frÄn offentligheten. Heberlein har sjÀlv fÄtt erfara innebörden av denna process pÄ det personliga planet.

Andra avdelningen i den nya boken handlar om mĂ„ngkultur och integration. Alla svenska politiker – inklusive SD – talar om detta. ”Bristande integration” anges i nio fall av tio som det avgörande problemet. FĂ„, om ingen, nĂ€mner att vi med islam har fĂ„tt ett parallellt samhĂ€lle som inte vill integreras. TvĂ€rtom motarbetar moskĂ©kulturerna och hela den islamiska vĂ€rldsbilden all form av samröre med de ”otrognas” vĂ€rld. Att det finns enskilda muslimer som blir integrerade Ă€r mer undantag Ă€n regel och handlar nĂ€stan uteslutande om mĂ€nniskor som saknar allt intresse för sin bakgrundskultur och dess religion.

Ann Heberlein tycks sjĂ€lv vara av Ă„sikten att integrationsbristen Ă€r problem nummer ett. Jag tror att man istĂ€llet ska fokusera pĂ„ hennes viktiga diskussion om ”bristen pĂ„ ansvar” och hur det svenska samhĂ€llet lĂ„tit varje form av atomisering genomdrivas. Om nu hĂ€lften av alla unga mĂ€nniskor i Malmö Ă€r utlandsfödda, vilken halva ska dĂ„ integreras med den andra? Det blir Mona Sahlin-receptet som Ă„terstĂ„r: det Ă€r vi svenskar som inte bara ska anpassa oss till muslimsk kultur och religion utan ocksĂ„ alldeles frivilligt bli ett slags dhimmi-folk lĂ„ngt innan ens de muslimska enklaverna krĂ€vt det av oss.

Bokens tredje och sista del har det provocerande – och överallt förbjudna – begreppet “svenska vĂ€rderingar” som titel. HĂ€r nöjer jag mig med att konstatera att hon understryker vikten av fungerande, vĂ€letablerade samhĂ€llskontrakt. Kort uttryckt talar vi hĂ€r om sjĂ€lvklara regler som förutsĂ€ttning för kollektiv samlevnad. Att ett demokratiskt samhĂ€lle med stor personlig frihet inte kan samleva med ett totalitĂ€rt, av religiösa och politiska spĂ€rrar formade förtryckssamhĂ€lle. Trots att det vĂ€l skulle kunna vara en sjĂ€lvklarhet i vilket grundskolekurs som helst ifrĂ„gasĂ€tts det allt oftare.

Att jag problematiserar enskilda avsnitt i Heberleins bok fÄr inte skymma det faktum att jag anser den vara sÄ viktig och genomgÄende klokt argumenterande att man utan minsta tvekan skulle vilja sÀtta den i hÀnderna pÄ mÀnniskor som Ànnu inte förmÄtt se vidden av problemen.

Boken Àr dessutom drastisk, ibland doppad i svart humor och hör till den alltjÀmt lilla grupp av viktiga verk som inte skriver in sig i olika politiska grupperingarns ideologiska fÀngelse. Heberlein Àr öppenheten sjÀlv, men det svenska samhÀllets intellektuella anpasslingar varken vill höra eller stÄr ut med fakta som visar varför ett samhÀlle faller sönder. Heder Ät henne som skrivit denna viktiga bok!

0 0 vote
Article Rating


DonĂ©r engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

4 Comments
Most Voted
Newest Oldest
Inline Feedbacks
View all comments
invernes
invernes
3 years ago

Stakkars Sverige :/

River
River
3 years ago

Da Jesus blev kaldt god og samtidig spurgt hvad der skulle til for at arve evigt liv sagde han at kun een var god, faderen (Markus 10.17,18). BekrÊfter altsÄ den ubehagelige bismag. Man kan ikke vÊre god nÄr det man forÊrer vÊk tilhÞre andre. Ikke engang Jesus ville nedlade sig til dette.

torstein
torstein
3 years ago

Takk til Ann Heberlein/Thomas Nydahl for et velskrevet tankevekkende arbeide som favner vidt og kunne leses med stort utbytte ogsĂ„ av nordmenn…

samuelafugglas
samuelafugglas
3 years ago

Det enda som intresserar mig Àr hur Heberlein hanterar och betraktar den enskilde mÀnniskan. Vill hon hÀvda kollektivets bÀttre rÀtt mot den enskildes liv och egendom? Det tycker jag inte framkommer i recensionen och dÀr saknar vi ett klarlÀggande.