(Daidalos, översĂ€ttning av Johan Ăberg)
Olivier Roy Àr född 1949 och statsvetare. Han Àr professor vid The European University Institute (EUI) i Florens och har tidigare publicerat böcker om bland annat Afghanistan, Turkiet och islams sÀtt att förhÄlla sig till sekulariseringen.
NÀr jag nu började lÀsa den nyutkomna boken Jihad och döden i svensk översÀttning stÀllde jag mig allra först frÄgan varför Roy Àr kontroversiell i kretsen av forskare och debattörer kring islamismen, jihadismen och kriget mot oss otrogna. Jag förstod ganska snart varför.
Roy introducerar hĂ€r ett perspektiv som kanske inte ses sĂ€rskilt ofta. Han skriver in de unga, europeiska jihadisterna i en kontext som varken Ă€r religiöst islamisk eller som har annat mĂ„l Ă€n döden, sĂ„ledes inte heller det vitt omtalade âkalifatetâ. Han talar rentav om en ungdomsrevolt som gĂ„r att jĂ€mföra med tidigare fenomen av samma slag och han ser fler likheter Ă€n skillnader mellan IS-soldaterna i Europa och Baader-Meinhofgruppen och franska vĂ€nsteriströrelser. Ty det ska sĂ€gas först som sist att Roys bok till största delen utgĂ„r ifrĂ„n och handlar om franska omstĂ€ndigheter: franska ungdomar och jihadister, mord och attentat utförda i Frankrike.
Om nu dessa mĂ€n Ă€lskar döden lika mycket som vi andra Ă€lskar livet, sĂ„ Ă€r de Ă€ndĂ„ uppfyllda av det Roy kallar âen grandios förestĂ€llningsvĂ€rld: den handlar om Ă„tererövring av VĂ€st och om VĂ€sts kommande nederlag.â Men dessa tankar Ă€r, pĂ„pekar han, âoerhörda vanförestĂ€llningar, i likhet med alla millenarismer, frĂ„n marxismen och nazismen”. En nykter analys kan alltsĂ„ inte bygga pĂ„ vanförestĂ€llningarna, det vore âatt underkasta sig IS fantasi.â
Problemet med den ofta förekommande salafist-stĂ€mpeln pĂ„ IS-krigarna Ă€r att salafismen inte godtar döden som mĂ„l. I sjĂ€lva verket kan sjĂ€lvmordsbombaren av en salafist anklagas för att krĂ€nka âGuds viljaâ.
Roy har omfattande personkunskap, han visar med en mÀngd exempel att de stridande massmördarna/sjÀlvmördarna saknar egentlig religiositet. MÄnga av dem har levt liv som drinkare, kvinnotjusare och
smĂ„kriminella. Deras plötsliga citerande ur Koranen ska snarare ses som en vĂ€g till det beslutade mĂ„let: att ta sĂ„ mĂ„nga som möjligt med sig i döden. Men som âungdomskulturâ kan de Ă€ndĂ„ kĂ€nnas igen med sina selfies pĂ„ attentatsplatsen, filmer utlagda pĂ„ Youtube etc. Han kallar dem “jihads andra generation”.
Den mordiska islamisten kan fĂ„ unga muslimska flickor i Parisförorten att dĂ„na av förtjusning. Men islamisten sjĂ€lv vill kanske i första hand underblĂ„sa vĂ„r rĂ€dsla, vĂ„r skrĂ€ck för islam. Det Ă€r dĂ€r, sĂ€ger Roy, som IS styrka ligger. Deras attentat har en omedelbar och stark psykologisk effekt. De unga islamisterna kallar han âborn againâ och jĂ€mför dem dĂ€rmed med kristna Ă„terfödda âhemvĂ€ndareâ. DĂ€rmed blir jihadismen ocksĂ„ en stark anklagelse mot förĂ€ldragenerationen. SĂ„ som Baader-Meinhof anklagade förĂ€ldragenerationen för dess svek under nazismen anklagar den unge muslimen/islamisten sina förĂ€ldrar för att ha svikit islam.
Det Àr intressanta synpunkter Olivier Roy framför i sin bok och jag rekommenderar den varmt för var och en som vill bredda och fördjupa sina kunskaper om det som sker över hela vÀrlden, ocksÄ hÀr i Sverige.