I det, der i Danmark hedder det ‘meget højreorienterede Brietbart’, der blot er konservativt. Vi er ikke vant til konservative medier. James Delingpole er en troværdig skribent. ” Things are going to get a lot lot worse before they get better. And this is why there is going to be a civil war:”

“Civil war is coming to Europe,” a German city politician told me this week. I shan’t mention his name – it was an off-the-record briefing and, anyway, in Germany there are penalties for this kind of frankness.

But he was only repeating what plenty of other people say in private in Germany where I’ve spent the last couple of weeks, soaking up the atmosphere, people-watching, gauging the public mood in the wake of Angela Merkel’s open invitation to perhaps three million immigrants – most of them fighting-age males from Muslim countries.

And let me stress, he wasn’t talking about it with any enthusiasm. Germans have spent so many years beating themselves up about what happened under Hitler they squirm at the thought of militarism of any kind, which is why their army is so fat and useless. It was more a resigned sigh about the inevitable. I think he’s right. Or at least that his argument has unassailable logic. You can agree or disagree. Delingpole: ‘Civil War Is Coming to Europe.

Ebbas far: I bærer ansvaret for min datters død

Man ved, at noget er ved at ske i Sverige, når censurmedierne tillader Ebbas far at skrive sandheden om sin datters død. Deres panser af løgn er ved at være gennembrudt. Nu kæmper de for at overleve, og det er, som det bør være:

En huvudlös migrationspolitik och myndigheter som inte gjorde sitt jobb ledde till att min dotter mördades och att mitt eget liv för alltid är förstört.

Den 7 april förra året dog min elvaåriga dotter Ebba och ytterligare fyra personer i terrorattentatet i centrala Stockholm. Det hade inte behövt ske. Om svenska staten – och i förlängningen landets politiska ledning under de senaste decennierna – hade agerat som man har rätt att kräva av ett modernt, välordnat och resursrikt samhälle, då hade Rakhmat Akilov aldrig varit i närheten av Drottninggatan den dagen. Han hade inte ens varit i Sverige.

Beslutsfattarna är rädda

Men det slutar inte där. Efter dådet har dessa politiker inte gjort någonting för att utreda hur det kunde ske. Hur samhället kunde ha agerat annorlunda för att förhindra dådet. Eller om det finns lärdomar att dra som kan minska risken för att något liknande händer igen. Är det inte märkligt att det i ett land som har en särskild myndighet – Statens haverikommission – som utreder incidenter till och med när två flygplan NÄSTAN krockar med varandra, inte också grundligt utreder orsakerna bakom landets hittills största terrordåd där fem personer mördades? Kan orsaken vara att beslutsfattarna helt enkelt är för oroliga för att bli utpekade i en sådan utredning för att vilja tillsätta en? De bär ansvaret för att min dotter Ebba är död.