Matriarkatet – Kvinnornas Sverige

Jeg deltager normalt ikke i den kønskrig, der i Sverige helst skal rase hver dag, men jeg har i mange år kaldt Sverige ‘matriarkatet,’ dels fordi det er sandt, og dels for at drille. For det er tilsyneladende intet værre for kvinder med magt, end at få at vide, at de har magten. Spørg mig ikke hvorfor.

Nu mener jeg også, at 60 procent af navnlig yngre kvinder er politisk inkompetente og farlige for deres omgivelser, og at svenske kvinder er hovedkraften bag ødelæggelsen af Sverige som et fredeligt, velstående land. Nogle synes måske, det lyder ‘ekstremistisk,’ men så har jeg i det mindste nogle meningsfæller i modne, kloge kvinder, jeg kender.

Nogle af dem mener, at kvinder aldrig burde have haft stemmeret. Så kategorisk er jeg ikke, jeg peger blot på effekten af svenske kvinders dominans, –  at delvist fjendlige stammer er i fuld færd med at overtage landet – og hvis man tvivler på dominansen, ser og hører man for lidt svensk public service. Der er lige så få mænd, som der er teenagere til en torsdagskoncert.

Der er ingen gode ideer, der ikke bliver overdrevet, og tilmed er dominerende kvinder som regel ulykkelige. Mænd iøvrigt også. Det var slet ikke det, de ville, de ville den naturlige udveksling og samarbejde mellem kønnene, der har bragt homo sapiens så vidt. Svensk feminisme har vist sig at være en social selvmordspagt og en menneskelig ulykke. Professor K.O. Arnstberg skriver i Kvinnornas Sverige:

Samma dag som jag börjar skriva den här texten har Svenska Dagbladet på sin första sida fem bilder på kvinnor. Ytterligare en kvinna skymtar på en av bilderna. Männen lyser helt med sin frånvaro. De fem kvinnorna är först danskan Suzanne Brøgger, som skrivit en ny roman och därefter Dagens Nyheters kritiker Aase Berg, som också skrivit en ny roman.

Den tredje bilden visar hur en Theresia Viska styrketränar och man får veta att kvinnor kan maximera träningen genom att ta hänsyn till menscykeln. Den fjärde bilden visar en av Svenska Dagbladets egna journalister, Malin Ekman. Hon ställer frågan om den mäktigaste mannen i världen försöker tysta den rikaste. Den sista och största bilden visar en kvinna i Venezuela som sitter med ett barn i famnen. På bilden skymtar också ryggen av en annan kvinna. Rubriken säger att ”Här avgörs maktkampen i Venezuela” [..]

Om unga kvinnor (18-29 år) skulle få bestämma så skulle c+mp+v få hälften av rösterna, visar en undersökning som SvD gjorde innan valet.

Det är kopplingen mellan kvinnlig makt och statens makt som är farlig

Det vill säga de röstar för fri invandring med allt vad det innebär. Som resultat har vi fått ett samhälle där makthavare och opinionsbildare är permanent upprörda över världens elände. De gråter och vojar sig så det står härliga till. Empatin är gränslös, vilket dessvärre också gäller för hur de hanterar landets skattemedel.

Den västliga civilisationen är militärt oslagbar. Det är den starkaste som någonsin funnits. Men kvinnorna är dess svaga punkt. Kvinnor vill inte se statens kanoner. De är inte beredda att försvara sitt land, eftersom de ogillar våld. Vid de återkommande terrorbrotten formar de handhjärtan, tänder ljus och säger att vi måste förlåta. Feminismen är en av de krafter som sänker den västliga civilisationen. Mer precist: Det är kopplingen mellan kvinnlig makt och statens makt som är farlig. När kvinnorna tar över, tillåts inte männen använda det nödvändiga våldet.

Skadorna är förmodligen irreparabla

Skadorna är förmodligen irreparabla. Den enda lösningen är ett återvändande till ett samhälle där männen återtar kontrollen över kvinnorna och det är inte särskilt troligt att det kommer att ske. Västerländska män vill nog inte ens i sina allra mest privata drömmar dominera kvinnorna på det sättet. Idealet med jämställda kvinnor omfattas av båda könen.

Karl-Olov Arnstberg: Kvinnornas Sverige