Elisabeth Sabaditsch-Wolff boede som datter af en østrigsk diplomat i Teheran, da ayatollaherne tog magten i 1979. Hendes islamkritik har bragt hende retssager på halsen. Hendes kommende bog hedder “The Truth is no Defence.” Europa Domstolen har dømt hende for at sige, at “Muhammed var pædofil,” hvad hun iøvrigt ikke har sagt. Hun forklarer i videoen, hvad hun sagde. Jeg har mødt hende i København og i Bryssel flere gange, og har det bedste indtryk af hende.

“Vi har köpt en lägenhet i Budapest”

Det gamla Sverige finns inte längre och jag kan inte leva i det nya

En fransk kvinde, der blev svensker for 47 år siden, har fået nok af den globalistiske befolkningsrevolution i Sverige, der har betydet at 30 procent i landet nu er fremmede. Svenskerne vil miste det eneste hjem, de har.

Nationaløkonomen Hans Jensevik skønner, at islam griber magten i Sverige i 2040-2050. Er krigen brudt ud, eller er den ikke? Det er kun et spørgsmål om ordvalg. I går skrev en svensk polis i Expressen: Brottsligheten i dag är som hämtad från en krigszon.

Den dag hvor svenske politikere indrømmer at have installeret en krig, vil komme sent. De er, ligesom i Danmark, ikke særligt pressede af vælgerne. Endnu, for man ved jo aldrig om der er noget, der en dag vækker denne komatøse skare. Når der er, vil jeg nødigt være politiker, men så langt mistænker jeg ingen politiker for at tænke.

Jag väljer att publicera detta välskrivna avskedsbrev till Sverige. Skribenten har nyligen lagt upp texten på Facebook, och jag vill ge orden större spridning. För de är nyanserade, väl avvägda, sorgsna, men absolut inte hatiska, alltså det man vanligen brukar anklaga människor för att vara när de kommer med kritik mot det fallerande svenska systemet.

Jag är ursprungligen fransyska, svensk medborgare sedan många år och har varit bosatt i Sverige sedan 1972. Jag betraktar mig som väl integrerad och assimilerad. ..[..]

“Det är inte med lätt hjärta och inte utan stor vånda som vi har tagit det beslutet. Vi har i minst fem års tid, fram och tillbaka, diskuterat att överge Sverige. Maken som är etnisk svensk har varit den mest pådrivande. Jag har under årens lopp försökt hitta på miljoner ursäkter för att förhala beslutet. Jag har hela tiden hoppats på att det till slut kommer att reda upp sig i Sverige. Men år efter år har jag kunnat konstatera att allt bara blir värre och värre och jag har föga förhoppningar om att det går att vända på denna negativa utveckling. Jag tror att det är för sent och är det möjligt så kommer det inte att ske under min livstid.

Jag orkar inte längre leva under denna oerhörda psykiska stress, otryggheten och osäkerheten, mord, skjutningar, avrättningar, sprängningar, våldtäkter och gruppvåldtäkter, rån, bostadsinbrott, misshandel, bilbränder, skolbränder, grova brottslingar som ev efter en relativt kort fängelsevistelse inte utvisas utan får röra sig fritt bland oss, en alltmer nedmonterad välfärd, brist på sjukvårdspersonal, på lärare, på äldreboenden, brist inom äldrevården, ökande antal fattigpensionärer, kommuner i principiell konkurs eller konkursmässiga, alla dessa no-go zoner som kallas något annat, brist på polisresurser där det kan ta 1,5-2 tim för de att komma till platsen vid pågående brott eller kommer de inte alls, dessa förljugna politiker oavsett politisk färg och den medskyldiga sk PK-median, brunsmetningen av oliktänkande, den krympande yttrandefriheten, den alltmer tynande demokratin och inte minst den pågående och alltmer utbredda islamiseringen av landet. Hade jag velat haft denna form av statsskick så hade jag 53 olika andra länder att välja mellan!  […]

“Resten av mitt liv kommer jag att bära denna sorg och saknad”

Det gamla Sverige finns inte längre och jag kan inte leva i det nya. Jag kommer att ta med mig det gamla Sverige i mitt hjärta och aldrig någonsin glömma det. Resten av mitt liv kommer jag att bära denna sorg och saknad efter mitt land men även ilskan mot våra politiker som har tillåtit och planerat detta och svikit sitt folk å det grövsta. Snart åker jag tillbaka till Budapest för fastighetsövertagning och därefter räknar jag med att inom ett år ha avvecklat allt mitt i Sverige och vara permanent bosatt i Ungern.”“Vi har i fem års tid diskuterat att lämna Sverige och har nu köpt lägenhet i Budapest”