Den politiske elite har en forhåbningsideologi. De tror ikke, det betyder noget at komme i mindretal. De behøver bare sammenligne Sverige 1995 med 2020 for at forstå, at det betyder alt. Vi ser et helt land begå kulturelt og nationalt harakiri i fuldt dagslys af ren naivitet, uvidenhed, 200 års uskyld og grænseløst inkompetente politikere.

Docent i matematik Kyösti Tarvainen har skickat ett mail från Finland till Sveriges Riksdag där han informerar om att svenskarna är i minoritet i Sverige inom 40 år med nuvarande invandring. Han informerar också om att majoriteten av invandrarna till Sverige är muslimer medan det i till exempelvis Danmark är 1 av 20 invandrare som är muslim. Dessutom har Danmark bara en åttondel av Sveriges invandring.

Se Tarvainens diagram over de fire nordiske landes kurs mod minoritet. Tallene for Sverige er lovlig konservative og optimistiske. Det er denne rapport: Population projections for Sweden, Norway, Denmark, and Finland, 2015–2065. Selve mailen er ikke online.

Arne Weinz har skrevet bøgerne Perfekt Storm og Landet som ingen ägde. Se også Swebbtv med Arne Weinz och Lennart Matikainen.

Sjunnesson: Følelsen af at befinde sig i det forkerte land

Alla människor lever i någon mening i exil

Dessa fem grupper befinner sig i exil, ett tillstånd de tvingats till eller valt själva. Känslan av att befinna sig i fel land trots att man fötts här kan komma av att man som jag expedierades av en beslöjad apotekare på Brommaplan igår. Andra oroar sig för sina barn eller sina föräldrar som tas om hand av personer som inte talar svenska.

Gemensamt för dessa fem grupper är känslan av att vara i exil. Därmed har invandrare och utlandssvenskar vissa gemensamma drag som bör forskas om.

Hundra år senare gör våra myndigheter tvärtom: De har tillåtit urskillningslös inflyttning av 1, 5 miljoner individer sedan år 2000 medan andelen svenskar har minskat, se Gunnar Sandelins beräkningar utifrån SCB.

Dessutom har etablissemanget brännmärkt all kritik av invandring och mångkultur (liktydigt med islamisering) som rasism, fascism och ren ondska. Men det kunde hanterats bättre, inte minst av universitetsvärlden och dess vilja att ge forskningsbidrag.

Ett forskningprojekt om svenskar som känner sig hemlösa i sitt eget land och om invandrare som kanske känner sig hemlösa här sätter igång fler livsfrågor än bara migration och flykt undan ofrihet. Alla människor lever i någon mening i exil. Vi är alla inkastade i en tillvaro där vi måste finna mening med våra liv. Detta forskningsprojekt kan kompletteras med existentiella tankar i stil med de Sarah Bakewell så fyndigt skrivit om i sin bok om existenstialisterna Kierkegaard, Heidegger, Camus och Sartre.

Ett annat tema kan vara att skildra de konstnärliga uttrycken för exil, antingen i stil med Strindbergs osande rader i brev 1884, “Jag behöver resa för att laxera Sverige och svensk dumhet ur mig” eller verk som beskriver den mänskliga exiltillvaron som sådan. Genom kulturhistorien har exil varit ett ständigt tema. Ofrivillig och frivillig landsflykt sätter ibland igång kreativitet. “Känslan av att man är i fel land trots att man är svensk uppstår allt oftare – och bör forskas om”